Ny Blogg!

Ja, så är det. Den nya bloggen hittar ni på www.alohariot.blogspot.com så ändra bokmärken och börja följa mig där istället. Denna gamla bloggen får hänga med ett tag till så att jag hinner importera alla inlägg och styra upp en del innan jag tar bort den helt. Ni hakar väl på?

Vårlängtan

Crime City bjuder på barmark och grönt gräs. Regn. Grå himmel och fuktiga gångbanor. Saker och ting är precis som vanligt alltså. Det bor en längtan efter vår i mitt bröst och den är ovanligt stor, jag brukar annars kunna njuta av julen men inte i år, inte alls på samma sätt som vanligt. Jag vill ha knarriga tulpaner, blå himmel och varma solstrålar, uterull och picnick. Jag vill ha vår. I väntan på att den kommer så kastar jag ut julgranen och möblerar om.

Året som gått: september - december

I september gjorde jag något som jag aldrig hade kunnat drömma om: jag spelade ett bout mot team USA. Såklart att vi förlorade men vad gör det när en får spela mot världens bästa derbyspelare och sen gå på bootcamp med samma personer? Just det. Ingenting alls.

September gick och gick och vi spelade pantertanter mot lanmkötts-bout och jag var glad och rosa. Kände hur peppad jag var på allt. Sen kom den, skadan. Smack sa det och sen låg jag där mitt mellan andra och tredje kurvan och hade ont. Smärta lindade foten och skickade mig och Muffa till akuten, inget brutet konstaterades men fan vad ont det gjorde (gör) och alla planer grusades där och då. Det finns annat än roller derby här i livet sa jag till mig själv och hoppade runt på mina kryckor. Gick och hejade på en vän som körde dragracing och försökte njuta av att inte träna något annat än rehabträningen. Det gick sådär.

Det var inte bara min fot som mådde dåligt den här månaden, när jag väl packade upp mina skates för första gången några veckor efter skadan möttes jag av rost och sönderfrätt läder. En av ispacksen hade visst läckt. Mike fixade det och jag är fortfarande honom tacksam för den saken. Annat då? Jag tittade på bouts och jag spenderade mycket mycket tid hos sjukgymnasten med att få foten tejpad.

Vi flyttade till det nya hemmet och jag och w målade, fixade och donade på hans rum. Efter fyra veckor eller om det nu var fem offskates så fick jag tillåtelse att testa att rulla igen och tre dagar innan CCR spelade mot STRD en kall dag i oktober så tog jag mina stapplande strides och där och då i det ögonblicket bestämde jag mig för att spela det där boutet, något som i efterhand var en mycket dålig ide.

Vi spelade mot Stuttgart i November och vann! Fy fan vad skönt det var, kraften i foten började komma tillbaka och i takt med det så stegrades smärtan men vad gjorde det, jag kunde spela derby igen och dagarna rusade mot Årets stora Mål: Battle Royal i Berlin.

Battle Royal. Vad ska jag säga? Det gick inte alls vi tänkt oss men ändå är jag glad över att vi spelade tillsammans som ett lag in i det sista. Jag är glad över att H var med i Berlin och jag är så jävla glad över att jag faktiskt kunde spela den här turneringen - något som ingen trodde några veckor tidigare.

Sedan tog jag derbypaus. December kom och jag försökte återhämta mig. Spendera tid med familjen, mina hjärtan och bara ägna mig åt rehabträningen. Igen. Jag fick tid till en Magnetröntgen och väntar fortfarande på svar. December var en fin månad med mycket kärlek.

Året som gått, nåja: januari - augusti.

Ja så var det slut. 2012, vad fan hände egentligen? Jag hann inte med, precis som året innan det och likadant var det visst 2010. När W låg i magen så skrockade folk omkring mig, vänta du bara, tiden går så fort så fort när en fått barn och jag fnissade. Eller hur, som om tideräkningen ändras för att jag blir mamma tänkte jag tyst för mig själv, det är ungefär lika sannolikt som att jag skulle vara med i fröken Sverige. Tji på mig. Fröken Sverige lär det aldrig bli men nog har tiden ändrat fart ändå.

Så. 2012. I bilder och lite text. Här kommer januari till augusti.

I januari tog jag examen och fick efter några snurriga vändor jobb på min gamla praktikplats med underbara kollegor och fantastiska ungar. Jackpot! Sen firade vi lilla Ws 2-årsdag med dunder och brak.

Jag åkte till Berlin och EROC i månadsskiftet januari/februari. Där träffade jag fantastiska vänner och nya bekantskaper, jag gick på intressanta föreläsningar också blev jag vald till kapten på den avancerade scrimmagen. I Mars (tror jag att det var) så åkte vi till Stockholm och gick på skridskoförbundets utvecklingshelg.

Vi firade påsken i Chemnitz och W pussade en pingvin för första gången i sitt liv i april, sen åkte vi till Nottingham och spelade Hellfire Harlots, där träffade jag Wren E Gade, eller Anja som hon också kallas. jag blev utsedd till bästa blockern och vi vann med en poäng. EN poäng, vilken rysare det var. Jag trillade på efterfesten och slog armbågen fördärvad när jag halkade i en öl-pöl, hade ont så jag ville krevera det visade senare att det var en liten spricka i armbågen också var jag med i ett reportage i Topphälsa också, det hade jag nästan förträngt.

I maj blommade körsbärsträden och magnolian och vi filmade det sista till Klaras dokumentärfilm. Sen åkte vi till Berlin och spelade. Ett bout som var större för mig än world cupen i Toronto 2011. Vi förlorade och jag var besviken men ändå nöjd och glad. Jag fick utmärkelsen bästa blockern igen. Ankan bästa jammer och Curly coolaste suggan på tracken.

Vi firade bröllopsdag på fin restaurang och sen var det sådär som att det aldrig riktigt ville bli sommarvarmt. I juni började min och Ws semester, sex fantastiska veckor som vi spenderade tillsammans och hade sommarlov på. Kanske mitt livs bästa sommarlov trots vädret.

Vi åkte till Gotland tillsammans med mamma och hälsade på min älskade lillebror som inte är så liten längre. Jag tränade med Valkyriorna på Rauk n Roll och jag fick uppleva Fårö.

Jag och W började att renovera lägenheten: måla, slipa, fixa. Vi ville ha större, var tvugna att hitta någonting annat, ett hem där vi skulle kunna bo tillsammans som en familj utan hjärteont och trängselslag. Vädret var knasigt med regnskurar i ett och sen lite sol.

Jag började med insanity-workouten och höll o fem veckor nästan. Sen kom juli med värme, roller derbyfestival, kattungar och bad. Och mer lägenhetspill.

På derbyfestivalen anordnade jag SROK också spelade jag med the Swedish Meatwalls i turneringen och med CCR mot Vagine Regime Nordic - ett bout som vi vann!

Lägenheten lades ut till försäljning och vips så var den såld på mindre än två veckor. Då kände jag mig nöjdare än nöjdast. I augusti kom H hem efter många långa jobbveckor då hängde vi på balkongen och sen åkte vi till köpenhamn och badade och tränade med Copenhagen Rollergirls

Det var tur för i vår träningshall så hade någon fått för sig att göra ett stort hål. Också blev allting färdigt med lägenheten. Vi hittade ett hem.

Plankutmaning comin up!

Jag gör som Mirijam och hoppar på Upp & Hoppas plankutmaning Plankan i procent!

Den som förbättrar sin maxtid i plankan mest, från utgångsläget idag 2 januari till slutdatum sista januari vinner. Vi tävlar om att göra plankan längst, men inte i minuter, utan i förhållande från vårt startläge. Vi tävlar alltså i förbättringsprocent!


2013 är året då jag blir kvitt alla skador och blir den bästa derbyspelaren jag kan vara. Jag orkar inte ha ont mer och jag orkar inte att inte orka längre.

Derbypaus på paus

Så, nu är jag på väg till träning och scrimmage för första gången sedan Berlin och Track Queens. Jag har haft en välbehövlig derbypaus och om sanningen skall fram så tror jag att den skulle behöva vara ännu lite längre men friskt vågat och hälften vunnet och allt det där, idag tränar jag.

BERRRLIN!

Vi vann!

Tonights the night!