Nyårsfirande

Vårluft?

Jag beger mig ut iklädd tröja och nitväst. Cyklar upp till stan, med intentionerna att fynda på mellandagsrean, utan vantar och utan att frysa om händerna. Slås av tanken att det nästan är rullväder. Imorgon är det nyårsafton och termometern visar sex grader och det känns som vår i luften. Jag gillar det.

Men julklapparna var fantastiska

Jag och H fick världens bästa espressomaskin med inbyggd kvarn av mina föräldrar. Lilla w fick en brio tågbana, duplo och böcker. H fick saker till båten Av mig och av honom fick jag boken i bildens vänstra hörn: down and derby samt ljuslyktorna från xxxlutz jag suktat efter hela vintern och lite pengar att spendera hos swedevix. Vesslan fick så mänga tigg en hon orkade äta. Alla nöjda, alla glada.

Sämsta julen i mannaminne

Jg skojar inte när jag säger att det har varit den sämsta julen någonsin. Eller ja, julafton blev helt okej ändå men inte som planerat. Lagom till i onsdags kände jag att någonting var fel i magen. Och mycket riktigt så fick vi en släng av magsjuka och som om inte det skulle vara tillräckligt så blev H däckad av influensan. I fyra dagar (av fyra lediga) låg han däckad. Tjohoo! Julafton firade jag, Vesslan och lilla W på landet tillsammans med mamma, lillebror och pappa. Mysigt och opretentiöst men inte alls som planerat.

Examensarbetet check!

Kommer ni ihåg dom här bilderna? De togs tidigare i höstas när jag lämnade in mitt examensarbete. Opponeringen gick helt okej, kanske att jag skulle varit lite bättre förberedd. Examinatorn tyckte att jag skulle göra en del ändringar och det gjorde jag. Efter många, många om och men. Jag var så trött på det, jag är trött på det, inte på att plugga men på lärarutbildningen och på Malmö högskola så det blev verkligen ett hafsjobb och sedan har jag inte tänkt mer på det förrän under torontoresan. Nåja, jag får väl komplettera tänkte jag eftersom att jag inte hört något alls men så kollade jag mej en en kväll på hostelet i china town. Godkänd - på avancerad nivå! Wohooo! Dn obeskrivliga glädjen! Tidigare idag publicerade jag den på muep och snart trycks den. Nu skall jag bara göra klart de sista uppgifterna. Sen är jag i hamn.

22:a december

22:a december och ångesten som infinner sig när barnet vaknar gnälligt och med en kass mage, när H kollapsar och ligger på soffan med feber och magont. Kul jul.

en bra sida av roller derby

Jag tänkte skriva lite om en av derbyns bra sidor för en sak som är säker det är att roller derby har många bra sidor, men nästan precis lika många dåliga (som jag tänker skriva mer om sen), lite beroende på hur man väljer att se det. En garanterat positiv och bra grej med roller derbyn är alla människor man lär känna och alla dessa människors kunskaper som man får ta del av.

För er som inte är så insatta i derbyvärlden (som på håll kan tyckas verka väldigt exkluderande, sektlik och helt bisarr) så kan jag tala om att jag aldrig tidigare befunnit mig i en kontext där människor är så varma, godhjärtade och öppna som inom derbyn. Man hjälper varandra och stöttar (i de flesta fallen) utan förbehåll, utan att förvänta sig att vinna något på det, för att man kan hjälpa. Man delar med sig av allt från sina hjulkunskaper och drills till spelförståelse, livserfarenhet, yrkeskunskaper och stöd.  Det finns liksom inte riktigt några gränser, om man har tid och ork och kunskap så delar man med sig av den. Som till exempel när jag hade råkat köpa ett jättestort skåp på sopstationen här i Crime City och behövde bärhjälp. Två dagar senare stod det ett gäng peppade derbytjejer utanför min port och bar upp 150 kilos åbäket för två våningar, hjälpte mig att få in det i sovrummet och drack en kopp kaffe.  Och som då, för lite mer än ett år sedan när jag kom till CCR och aldrig hade stått på ett par skates. Kom igen, det tog mig tre månader att repa mod och besöka en av utomhusträningarna, alla hälsade, peppade och hjälpte till. Jag fick låna utrustning, tjejer turades om att hålla mig i handen, visa övning efter övning och slutade aldrig att uppmuntra mig. Och som när jag blev jättesjuk och H var iväg och jobbade. Det handlades mat och vesslan fick följa med på promenader. Hänger ni med?

I CCR finns det mer än hundra tjejer som alla är experter på något. En av våra lite nyare medlemmar är Friggy och grundare till det svenska roller derby fanzinet Power Jam (har rullat länge men med Visby Valkyries) och hon är en asgrym serietecknare. Jag menar, bara spana in den här strippen:

Och för en liten tid sedan så ändrade hon om sin bloggheader och direkt när jag klickade mig in för att få min dagliga dos av teddy RDKL så slog det mig att en sån där vill jag också ha, åh den som ändå kunde rita. Nu lämpar det sig så fint att vi roller derby-loppisen på facebook så ville hon ha mina toreguards. Vad jag får i utbyte? En egen bloggheader! Så. Jävla. Coolt! Kan knappt vänta tills den är färdig. Kolla bara vilken skönhet:

...

Det är fasligt tyst här med tanke på att jag grejat och fixat om hela bloggen. Är det bättre eller sämre eller skitsamma?

Dagens grattis!

Idag fyller världens bästa Rosa ponny år. Önskar att jag kunde fira med henne och de andra spexiga vännerna men så är icke fallet. Har också varit en sjukt dålig vän och inte ringt och eller smsat, endast facebookat ett litet hurra. Jag skyller på stressen och försöker att gottgöra med ett egengjort kort. Du är värd det bästa Majsan, bara det bästa! Jag hoppas verkligen att du haft en fantastisk bemärkelsedag! ♥ ♥ ♥

blä

Idag är jag på så jävla dåligt humör. Jag känner mig lurad. Har gått runt och trott att det är torsdag hela dagen, fram tills dess att jag slutade, en timme senare än planerat, eftersom att jag sett fel på dag då. Åhh. två dagar kvar sen lite semester, jag behöver verkligen, verkligen, verkligen det. Eller nåja, semester och semester, jag skall skriva färdigt alla examinationsuppgifter och dona det sista med uppsatsen. Men två dagars praktik, så jävla skönt, sen är det bara ytterligare fem dagar kvar innan jag är fri! Praktik, kanske världens jobbigaste grej. ch som om inte det skulle vara nog har jag feber och känner mig som sju svåra år. Bläää.

Den perfekta julklappen

Håller du fortfarande på att hetsar runt och letar efter den perfekta julklappen? Sluta med det, du klickar hem den här, genom Glädjeshoppen som drivs av Individuell Människohjälp. Här kan du köpa en get, en toalett, skolavgift till en flicka, träd eller varför inte en bowmlinkväll för nyanlända flyktingar.

Lördagens hjulbout

Ja i lördags var det då hjulbout.  Vi vita snowrollers tog oss an the nissez i Heleneholms sporthall som var fullsatt och packad till bredden. Ivriga besökare tvingades att vända i dörren på grund av biljettbristen. Det blev (som väntat) en mycket, mycket jämn match med slutresultatet 116-106 till oss.  Efteråt gick vi hem till mig och H för bubbel och glöggmys innan vi entrade efterfesten på Bodoni.

Jag hoppas innerligt att hjulbouten och den efterföljande festen blir en årlig tradition  i Crime City. Nu skall jag försöka att vila upp mig lite från derbyn, det behövs för det har sannerligen varit ett mycket hårt år. Kanske blir det lite mindre derby här nu under ett par veckor men den andra januari är vi igång med träningarna igen.

Och ja, just det, jag blev framröstad till MVP tillsammans med röda lagets jammer Curly Håår. Åh vilken ära!

Gazas tårar.

Jag tittar på Svt 1, dokumentären Gazas tårar och känner hur delar av mig dör inombord. Det är en norsk dokumentärfilm från 2010, filmad av Vibeke Lökkeberg som skildrar Gaza under Israels bombnedslag utifrån barnens perspektiv.

Jag fixar inte allt det här eländet som pågår runt om i världen. Jag gör verkligen inte det. Innan jag fick barn tittade jag alltid på nyheterna, lusläste tidningen och höll mig uppdaterad. Så är det inte längre. Jag orkar inte. Jag klarar det inte.

 Du kan se den här, på Svt plays sida om någon dag tror jag.  Gör det, det är en tänkvärd och brutalt ärlig dokumentär med bilder som man (i alla fall jag) inte alls är van att se.

Att natta ett barn..

..eller snarare att inte natta.

I januari blir lilla W två år. 2 år. I nära 730 dagar har lilla Ws nattningar tagit mer eller mindre lång tid. Oftast mer om sanningen skall fram. Som nyföding var det ingenting alls som gällde tills amningen kom igång. Sen var det bröstet som gällde, mycket länge och alltid. Efter det att vi slutade amma har jag eller H klappat och gungat honom till sömns. Att W ska somna ensam har liksom inte varit aktuellt, varför skulle han tvingas ligga ensam i ett mörkt rum när ingen av oss vill göra det innan vi skall sova? Vi har inte riktigt fått ihop det där, alls. Varför lägger man sina barn under gråt och tandagnisslan? Men så i takt med att W blivit äldre och äldre så har nattningarna tagit allt längre tid. en halvtimme, trekvart, en timme. Två timmar. Det har blivit ohållbart. W har gått från att somna när man stryker honom över ryggen, vaggar sängen till att inte somna såvidare han inte ligger på mig, allra helst under huden, tätt, tätt, tätt.  Också har vi liksom fått nog, vi pallar inte mer så igår så gjorde vi klart för honom att vi ligger i sovrummet tillsammans med honom så länge han ligger i sin säng. Nej. Inte ligga ner, nähänä sa jag ovh gick ut ur sovrummet. Gråt. Jag gick tillbaka in direkt igen och frågade om han ville ligga ner, nej. Ingen gråt, bara en unge som sitter i sängen och babblar rundor. Ett litet "mamma kom" och jag gick in, "sova" sa lilla W och la sig ner i sin säng med mig bredvid sig, sov på fem minuter. Nu ikväll så skulle jag natta w trodde jag. Inte då. Vi gick in i sovrummet tillsammans, lägg dig ner sa jag, nej sa han. Okej då, då går jag ut nu, du får gärna ligga ensam i vår säng, godnatt och väntade mig ett vedesutbrott. "godnatt mamma" sa lilla w som nyss var en liten liten bebis och la sig ner på min huvudkudde, drog upp täcket till hakan och bundade. Nu, en kvart senare hörs ljudliga snarkningar från sovrummet.

Jag har ingen aning om hur det blir imorgon och just nu spelar det mindre roll men om sanningen skall fram så känns det väldigt, väldigt märkligt att inte ligga där brevid ungen sin och höra andetagen tas över av sömnen. Nåja. Nu har jag ju tid för annat.

Sopberget - ett fasligt skräpigt äventyr

Satt och slösurfade, det har blivit lite av det under dagen då jag för en gångs skull är hemma på grund av sjukdom. Tisdagens luciafirande tog hårt på mig så jag har fått vara hemma både igår och idag. Halsont, rinnande näsa och ont i kroppen. Som tur är känns det redan lite bättre. Nåja, det var inte det vi skulle prata om. Vi, och med vi menar jag såklart jag skulle prata om det här:

Ett spel från Groplay  som går ut på att man skall ge sig ut i staden och sortera sopor. På hemsidan beskrivs spelet såhär "Ett härligt sällskapsspel som passar hela familjen! Sopsortering på ett både spännande och roligt sätt i ett spel fyllt av värme, humor, tur och strategi. Starta äventyret genom att välja en karaktär och ge er ut i staden för att sortera sopor. Men se upp - med spelets 76 illustrerade händelsekort kan allt ske. Genom att sortera de 72 unika soporna i hela 12 kategorier kan ni tillsammans lära er om avfall och sopsortering på ett helt nytt och roligt sätt."

"Medryckande spel om återvinning och återanvändning som ger ny kunskap och många skratt. Oväntade vändningar ger spänning från start till mål. Händelsekorten skapar nyttiga och tankeväckande reflektioner kring olika aspekter av konsumtion- på ett roligt och lekfullt sätt.” /HållSverige Rent"

Om lilla W varit några år äldre hade det lätt blivit årets julklapp här hemma!

WTF Aceh?!

Alltså har ni läst om det här som händer i Aceh. Att punkare grips av indonesisk polis, inte mindre än 64 stycken har blivit gripna, just av anledningen att de är punkare. Polisen ämnar  "byta deras äckliga kläder. Vi kommer ersätta dem med fina kläder. Vi kommer att ge dem tandborstar, tandkräm, shampoo, sandaler och böneutrustning”. Jag tror jag smäller av. Det här var det sjukaste jag läst på länge.


Läs mer på The Jakarta Globe: http://www.thejakartaglobe.com/home/aceh-punks-arrested-for-re-education/484549 

Hjulafton i Crime City

Nu på lördag är det säsongens sista bout. Det finns ett fåtal biljetter kvar så skynda fynda på Pizzeria Rex, Nobelvägen 107 och  Bad Reputation, Friisgatan 10. Vuxna betalar 50 kronor och barn en tjugolapp. 
Välkommen till en härlig avslutning på 2011, Crime City Rollers år! Vi vill fira våra vinster och förluster, vårt svett och vårt slit tillsammans med er. Vi delar upp ligan i två lag – ett vitt och ett rött, i en hård kamp om Hjulen. 

Lagen som möte är de vita SNOWROLLERS mot de röda THE NISSEZ. Flera spelare är nyss hemkomna från VM i Roller Derby i Toronto, det blir spel i världsklass!

Laguppställningen är:

SNOWROLLERS:
Alotta Riot CAPTAIN
JJ Fury ASSCAP
Kitty
Muffa
Ninja
Stitch
B.Bob.
Honey
Firebird
IAM
Fisty
Ankefar
Happy


THE NISSEZ:
Barfight CAPTAIN
Smacky ASSCAP
Curly
Bompa
Deadhead
Dusty
Evil
Fenix
Gogo

Klåuppatra
Tjutet
Venom
Vix

Gothenburg Roller Derby i Musikhjälpen

Madfish och Juliette gästade musikhjälpen tidigare idag. Lyssna på klippet här. Gothenburg Roller Derby smlar in pengar till Musikhjälpen. Bild från Sveriges Radios hemsida.

Juli, augusti & september 2011.

När jag inte tränade derby hängde jag med familjen i huset vid havet. Juli var en fin månad trots kasst väder.

CCR medverkade på malmöfestivalen i augusti.

H och jag åkte på em romantisk resa till Paris en annan helg i augusti.

Vi spelade i battle of the nordic light och vann alla våra bouts. Kort därefter spelade vi mot Berlin Bombshells. Och vann.

Lagom sliten efter två lussetåg, pepparkaksbakande och julkortsskrivande med mina tjugoen förskolebarn. Det är lite mycket nu. Framtidsgrubblerier och jobbångest varvas med derby, slutspurten av hur många års heltidsstudier som helst och vanlig julstress.

På lördag är det bout - det sista för den här säsongen. Ett interleague bout där vi i, det vita laget, snowrollers tar oss an de röda tomtarna i the nissez. Det finns några biljetter kvar så fynda skynda! Du köper dem på Bad Reputation eller på Pizzeria Rex här i stan. Boutet börjar klockan fyra i heleneholms sporthall, dörrarna öppnar tre.

Lucia

Spana in den där lelle pepparkaksgubben längst fram. Så har jag fått uppleva att bli lussad för av mitt barn. Fantastiskt fint vsr det. Lilla lilla pepparkakan har sjungit tre gubbar och bäbä vita lamm hemma hela morgonen, sprungit omkring i sin bruna kostym och gjort klart för både mig och H att han skall lussa och jävlar vad det lussades. Stolt mamma, javisst.

Dagens tänkvärdhet

Måndag igen och praktik. Ytterligare två praktik måndagar skall genomlevas (inte för att jag har det dåligt, inte alls, men praktik är alltid praktik..) innan jag är klar. Det känns tungt idag trots pepparkaksbak och fantastiska ungar.

Peppar på julstämningen

Hemma igen

Ja - jag är vid liv och äntligen hemma igen. Kom i torsdags eftermiddag men jetlaggad och förkyld har jag mest varit död. Jag ämnar berätta
om VM, det gör jag, men inte just nu. Jag vet att det är många läsare som vill veta mer, läsa om mina upplevelser av det hela. Just nu orkar jag bara inte. Nu är familjen prio nummer ett. Ikväll hänger vi i huset vid havet och njuter av tystnaden, eldar i öppna spisen och leker med traktorerna, dockorna och kottarna på det tjocka täcket. Hela familjen tillsammans. Ikväll när både lilla w och vesslan somnat öppnat jag och H en flaska vin och myser. Det är så jävla skönt att vara hemma igen

Schedule for world cup

Thursday, December 1:
5 P.M., Track 1: Canada vs. France
5:30 P.M., Track 2: Australia vs. Germany
6:20 P.M., Track 1: Argentina vs. Ireland
6:50 P.M., Track 2: New Zealand vs. U.S.A.
7:40 P.M., Track 1: Brazil vs. Sweden
8:10 P.M., Track 2: Australia vs. Finland
9 P.M., Track 1: USA vs USA expo bout

Friday, December 2:
9:30 A.M., Track 1: England vs. Ireland
10 A.M., Track 2: New Zealand vs. Scotland
10:50 A.M., Track 1: Canada vs. Sweden
11:20 A.M., Track 2: Finland vs. Germany
12:10 P.M., Track 1: Brazil vs. France
12:40 P.M., Track 2: Scotland vs. U.S.A.
1:30 P.M., Track 1: Argentina vs. England
2 P.M., Track 2: France vs. Sweden
2:50 P.M., Track 1: Brazil vs. Canada
4 P.M. – 5:30: Welcome Ceremony: Parade of Nations
5:30 – 10 P.M.: Beginning of elimination round

Saturday, December 3:
9:30 A.M. – 8:30 P.M.: Elimination and placement rounds

Sunday, December 4:
10:30 A.M. – 6:30 P.M.: Elimination and placement rounds
6:30 – 9 P.M.: Closing celebration and award-giving at the Bunker

Lägg till sex timmar för att få svensk tid. Länken för att titta på härligheten hittar du här: http://www.derbynewsnetwork.com/?q=live/events/2011/12/blood_thunder_world_cup&dnnfd=remind

Snöfall och scrimmage

Imorgon börjar VM. Dagen idag har bjudit på snöfall och scrimmage. God lunch och mys på hotellrummet. Jag saknar H och W men annars är allt bra.

På väg till registreringen, lite missnöjd över kylan och vinden.

Klockan är 00:35 lokal tid vilket betyder 06:35 hemma. Jag skall stupa i säng nu.

7, 6, 5, 4, 3, 2, 1, 0...

Jag vet inte riktigt var den där sista veckan tog vägen. Tiden har verkligen rusat förbi och det är knappt att jag hinner med. Första praktikveckan är avklarad och det har verkligen varit en fantastisk och utmanande vecka, förskolan jag är på arbetar på ett väldigt strukturerat sätt och har läsgrupper, språkgrupper, utedagar och verkstäder i matte, teknik och språk. Min handledare har varit fantastisk sedan dag ett och låter mig vara med i verksamheten till fullo. Veckan som gått har bland annat bjudit på en heldagsutflykt till ett fint naturområde i närheten av Malmö, vi har fort första advent, haft charliestund och vi har haft teknikverkstad där vi arbetar med
omvandlingsprocesser och gör vårt eget papper. Jag har hunnit gå och få mig ett jobb (som jag vill ha!) och jag har hållt i en rad träningar för kära CCR. H, jag och lilla W var ute och tittade på stormen, jag har hunnit packa alla saker (nåja, nästan alla saker..) inför torontoresan och jag har hunnit vara med i radio och blivit intervjuad för olika tidningar. Jg har hunnit med planet till amsterdam och det till Toronto och nu är jag helt slut i huvudet efter en vakenperood på 36 timmar och en inre klocka som bråkar med mig. Jag skall försöka att uppdatera mer frekvent under Vm. Jag tror att det är många som vill läsa.

Det känns märkligt att det är första advent på söndag. På stadshusets fasad monterar man julkalendern och jag hat noll julkänsla.

Processtödjarutbildning

Hänger i stadshuset och går på processtödjarutnildning. Har redan spottat Ilmar Reepalu. Hejhej!

8 dagar kvar

8 dagar kvar och ny praktikplats. Jag är nervös, sprallig och förväntansfull. Det kommer sannerligen att bli en utmaning att fokusera på skolan nu ett tag framöver, vi får väl se hur det går..

9 dagar kvar

Nio dagar och så lite tid. Eller skall man säga nio dagar kvar och så mycket måsten och borden som bör hinnas med innan avresan. Ojojoj vad jag har mycket kvar att fixa. Att lära. Snart scrimmage och det bor en fjäril i mitt bröst, fy fan vad härligt att få stå på skatesen!  Jag skall verkligen ta det lugnt och fokusera på att hålla i träningen idag för den där förkylningskänslan vill inte riktigt ge med sig, men ändå.

10 dagar kvar

10 dagar kvar. Tio. Och dagen spenderas helt utan träning. Familjemys och kvalitetstid. Om vädret håller i sig fram emot lunch så blir det utflykt till stranden tillsammans med Bilbo och Sid. Jag tänker mig en lång promenad vid havet strandfyndsletande i vattenbrynet, lite lek på stora lekplatsen och korvgrillning innan vi tar vägen hem om hundstranden så att Vesslan kan sprigna av sig riktigt ordentligt. Imorgon är det scrimmage, av någon märklig anledning så är jag riktigt nervös.

11 dagar

11 dagar kvar och fredag. En välbehövlig helg. I eftermiddag intervjuas vi av metro och nu under förmiddagen ämnar jag göra de sista ändringarna på examensarbetet. Deadline  för att skicka in är måndag och jag vill verkligen ha det överstökat redan nu. Egentligen för flera veckor sedan men jag har inte hunnit med. Kvällen bjuder på träning - som jag också måste hinna planera.. som alla fredagar är vi i tennishallen, det är fritt fram att komma förbi och titta om man känner för det.  Bilden har jag hittat på google. jag vet att man inte får sno bilder sådär, men jag kan inte för mitt liv komma ihåg adressen.

så var dragningen klar

Grupp A
Brasilien, Sverige, Canada, Frankrike,
Grupp B
Australia, Finland, Tyskland.
Grupp C
Nya Zeland, USA, Scotland.
Grupp D
Argentina, England, Irland.

12 dagar kvar

12 dagar kvar. Om mindre änt vå veckor är jag i Toronto.  ÅHH spänningen är olidlig, olidlig I say! Hur är det nu, ligger Kanada före oss? Efter oss? Hur stor är tidsskillnaden egentligen? Om sannningen skall fram så har jag väldigt dålig koll på sådant.  Vad jag däremot vet är att man ikväll kommer att lotta vilka som skall spela mot vem i gruppspelet. Åhh så spännande! Du följer dragningen via Derby News Network!

Vet ni?! Glöm inte att köpa TEAM SWEDEN MERCH!

Nu är det snart dags, vi drar till Toronto och vi kommer att ta med oss ALL kvarbliven merch så om du vill ha någonting så passa på att handla nu! Den perfekta julklappen till familj, släkt och vänner, passa på, denna merch kommer att bli historisk i framtiden! Dessutom så stödjerdu oss  genom att köpa Team Sweden merchandise. Alla pengar vi får in går oavkortat till oss i laget. Shoppen hittar du här: http://shop.rollerderby.se/en/team-sweden-rollerderby/ och om du bor i Malmö kan du attenda detta facebookevent, glöm inte att skriva i loggen vad det är du vill ha och i vilken storlek.

Små ljusglimtar i vardagen

Att fylla dagarna med liv och inte livet med dagar är inte helt lätt när allting susar på i hundranittio och tusen måsten, krav och borden pockar på uppmärksamhet. Det gäller att ta tillvara på de små guldkornen som till exempel den dör fantastiska himlen som jag och lilla w förundras över på väg till förskolan. Morgonmyset i soffan under det varma täcket innan vi startar vardagen, den där långa kramen från H och den där extra kvarten tillsammans vid middagsbordet, ja ni fattar vad jag menar. Ja, jag vet, jag låter som en gammal skröplig och ensam pensionär "man skall vara glad för det lilla.." och yaddayaddayadda. Det är inte det jag menar utan mer att det ibland hjälper att ändra perspektiv och samla energi från det där lilla för att vardagen skall kännas mycket behagligare.

Om att coacha

Det här mer att helt plötsligt ha blivit tränare och till och med huvudtränare i Crime City Rollers sätter onekligen en del press på mig. Att träna tjejernas svårt men oerhört utmanande och jag kommer till nya insikter så gott som dagligen. I CCR har vi tur med halltider, fritidsförvaltningen och Malmö stad gillar oss men trots det räcker inte timmarna till för att vi skall kunna träna så mycket som är önskvärt. Så vad gör man då? Jo man kör fysträningar utomhus/ på STPLN trots att det är
I mitten av november och att termometern kryper ner mot nollan. Det var ett tappert gäng som kom till gårdagens fyspass och svettades tillsammans med mig. Jag är så väldigt, väldigt glad över att få vara en del av denna liga och över att få äran att träna den.

dagens tänkvärdhet

RIP älsklingsfatet

Jag brukar inte bry mig om
materiella saker såvärst mycket. Min telefon, mina skates. Ipoden och datorn men sen är det ganska mycket skitsamma därför blev jag lite förvånad över min egen reaktion när jag slog sönder det här fatet. Jag saknar det redan och är uppriktigt sagt ledsen över att det är trasigt. Förhoppningsvis vet någon av mina kloka läsare var jag kan få tag på ett liknande.

Sköna söndag

Anders fotograferade oss efter dagens onskatesträning, bilderna kommer vi att använda till ett spännande projekt. Galet mör efter en helg som heter duga. Fundraiser, träning, 60 års kalas, familjehäng, träning, scrimmage, häng och ännu mer träning på crosstrainern. Äh, jag klagar inte, inte alls, däremot vet jg knr er jag skall hinna med allt det där andra som borde göras..

Klirr i kassan

Jag och Jo Evil Eye på fundraisern vi hade i Stockholm.

Tusen tack till alla som kom till fundraisern, tack vare er fick vi ihop långt mycket mer pengar än vad vi kunnat drömma om.

Jag är mör men lycklig. Fyra timmars
sömn nattten till idag och hundratusen måsten- just nu går
livet verkligen i hundranittio. Har fått äran att drillas av Swoony på tracken idag och firat min älskade pappas sextioårsdag med öppet hus i föräldrarhemmet.

F som i fundraiser!

F som i Fundraiser är dagens melodi! Känner du för att rulla hatt? Svänga de lurviga? Skriker det i öltarmen? KOM TILL BODONI IKVÄLL! Klockan nio slår vi upp dörrarna för Team Swedens sista fundraiser! Alla pengar vi får in kommer att gå oavkortat till vår Torontoresa.

På scen står VA?!, malmöbandet Bäddat för trubbel, och Moa Svan. DJ Stinexx (Crime City Rollers egen Gogo Rillah vänder plattor tillsammans med Big Boss Börén och Slampan och dessutom kommer en av Team Sweden deltagarna att göra ett överraskningsnummer. Det kommer att bli så jävla fett. utöver underhållningen ovan så kommer det att visas delar av Team Sweden dokumentären och krängas merchandise. Vi har rykande färka postrar, linnen, magväskor och mössor! Känner du att du har turen på din sida? Köp lotter och tävla om sjuuukt fina priser! Låter det bra? Okej! Då ses vi på Bodoni ikväll!

19 dagar!

Idag är det nitton dagar kvar tills det att jag drar till Toronto. 19 dagar! Helt sjukt. Det är ju jätte, jätte, jättesnart. Alltså typ nästan imorgon. HJÄLP.

Lite kort om helgen

Delar av Team Sweden innan lördagens träning.

Min kropp börjar så sakteliga att hämta sig från helgens träningshelg med Team Sweden. Det var en hård och lärorik helg, minst sagt men det behöver vi. Det är inte många dagar alls kvar nu tills dess att vi åker över till andra sidan sundet och Kastrup för att ta flyget till Toronto och den första världscupen någonsin. Om jag skall vara ärlig så känner jag redan av nerverna litegrann, en sån där kittlande nervositet som bäst kan liknas vid att stå vid en hög klippa och titta ner, precis så känns det när jag tänker på att jag snart skall representera Sverige i ett VM. Vem hade kunnat tro det för ett tag sedan? Inte jag i alla fall. Och det bästa av allt? Vi är verkligen ett lag. Ett lag där alla har sin plats, där alla respekterar varandra och gör sitt bästa - för laget. Det är en fröjd att stå med dessa damer på tracken och jag vet att jag nästan låter lite religiös när jag pratar om det, men vafan, det bjuder jag på.

Crime City Love!

Hej bloggellibloggy. Idag är jag på extremt bra humör trots all skit som händer runtomkring mig. Jag skall hämta två fina lampor hos Bobikatten senare i eftermiddag som kommer att passa perfekt när vi har möblerat om i det här förbannade råtthålet och dessutom så har Klara Levin vunnit SVTs pitchpris!  SVTs pitchpris delas ut i samband med dokumentärfilmsträffen M:DOX här i Malmö. Sammanlagt så har åtta olika dokumentärfilmare fåptt chansen att pitcha sina filmförslag för SVT och vinsten undrar ni nu? Inte mindre än 50 000 kronor. Klara håller på och gör en dokumentär om ett par personer i CCR, varav jag är en, och har filmat oss i ett år snart. Givetvis tycker jag att det är helt rätt att hon har fått priset för sitt hårda arbete, det är hon väl värd.

Motiveringen till vinsten löd: Det andra utvecklingsbidraget går till en film som vill tränga in i och skildra en sport som för några unga kvinnor blir till en livsstil där de får möjlighet att bryta invanda mönster och föreställningar. Vi tror att filmen kan ge oss som publik en inblick i en annorlunda gemenskap där vi också får möjlighet att konfrontera några av våra egna fördomar. Bidraget går till filmaren Klara Levin och hennes projekt Crime City Love. Källa: SVT.

På väg hem!

Vii är på väg hem från Stockholm, den röda minibussen betar av mil efter mil mot Crime City. Det var längesedan min kropp värkte som idag, träningshelgen har varit hård och lärorik. Gårdagens fundraiser var sjukt lyckad och jag har fått återse mina kära lagkamrater. Det enda jag önskar mig nu är en teleport. Min ömma derbyröv orkar inte sitta i en buss i ytterligare fem timmar.

Inte så mycket hemlängtan längre

Inte alls så mycket hemlängtan längre. Mörbultad, trött och svettig efter fyra timmars träning i en hall med golv so mest kan liknas vid känslan av att stå i lera.

Det här med hemlängtan

Jag gillar derby, att hänga i nya städer och att pusha mig själv som ett jävla djur, att svettas, bli bättre och åka med mitt sköna Team Sweden, jag gör verkligen det. Men jag hatar att vara ifrån min älskade familj. Idag känns det tungt, trots peppande lagkamrater och derbydrills så hugger det i hjärtat och jag kommer på mig själv med att tänka på H och lilla W. Jag vet att de hänger där på stranden och i huset vid havet, att de letar stenar och pinnar och att lilla W kiknar av skratt när Lusen jagar vågorna i det salta havet. Åhh vilken hemlängtan jag har idag.

Dör seghetsdöden

Vixan fixar sikten

Världens bästa Vix putsar bilfönster och håller humöret uppe. Faan vad långt det är till Stockholm.

Nöjdare

Snart är vi halvvägs! Proviantstopp på en liten mack och its all good. Babsan, Evil och jag har det fint här i baksätet.