Det känns märkligt att det är första advent på söndag. På stadshusets fasad monterar man julkalendern och jag hat noll julkänsla.

Processtödjarutbildning

Hänger i stadshuset och går på processtödjarutnildning. Har redan spottat Ilmar Reepalu. Hejhej!

8 dagar kvar

8 dagar kvar och ny praktikplats. Jag är nervös, sprallig och förväntansfull. Det kommer sannerligen att bli en utmaning att fokusera på skolan nu ett tag framöver, vi får väl se hur det går..

9 dagar kvar

Nio dagar och så lite tid. Eller skall man säga nio dagar kvar och så mycket måsten och borden som bör hinnas med innan avresan. Ojojoj vad jag har mycket kvar att fixa. Att lära. Snart scrimmage och det bor en fjäril i mitt bröst, fy fan vad härligt att få stå på skatesen!  Jag skall verkligen ta det lugnt och fokusera på att hålla i träningen idag för den där förkylningskänslan vill inte riktigt ge med sig, men ändå.

10 dagar kvar

10 dagar kvar. Tio. Och dagen spenderas helt utan träning. Familjemys och kvalitetstid. Om vädret håller i sig fram emot lunch så blir det utflykt till stranden tillsammans med Bilbo och Sid. Jag tänker mig en lång promenad vid havet strandfyndsletande i vattenbrynet, lite lek på stora lekplatsen och korvgrillning innan vi tar vägen hem om hundstranden så att Vesslan kan sprigna av sig riktigt ordentligt. Imorgon är det scrimmage, av någon märklig anledning så är jag riktigt nervös.

11 dagar

11 dagar kvar och fredag. En välbehövlig helg. I eftermiddag intervjuas vi av metro och nu under förmiddagen ämnar jag göra de sista ändringarna på examensarbetet. Deadline  för att skicka in är måndag och jag vill verkligen ha det överstökat redan nu. Egentligen för flera veckor sedan men jag har inte hunnit med. Kvällen bjuder på träning - som jag också måste hinna planera.. som alla fredagar är vi i tennishallen, det är fritt fram att komma förbi och titta om man känner för det.  Bilden har jag hittat på google. jag vet att man inte får sno bilder sådär, men jag kan inte för mitt liv komma ihåg adressen.

så var dragningen klar

Grupp A
Brasilien, Sverige, Canada, Frankrike,
Grupp B
Australia, Finland, Tyskland.
Grupp C
Nya Zeland, USA, Scotland.
Grupp D
Argentina, England, Irland.

12 dagar kvar

12 dagar kvar. Om mindre änt vå veckor är jag i Toronto.  ÅHH spänningen är olidlig, olidlig I say! Hur är det nu, ligger Kanada före oss? Efter oss? Hur stor är tidsskillnaden egentligen? Om sannningen skall fram så har jag väldigt dålig koll på sådant.  Vad jag däremot vet är att man ikväll kommer att lotta vilka som skall spela mot vem i gruppspelet. Åhh så spännande! Du följer dragningen via Derby News Network!

Vet ni?! Glöm inte att köpa TEAM SWEDEN MERCH!

Nu är det snart dags, vi drar till Toronto och vi kommer att ta med oss ALL kvarbliven merch så om du vill ha någonting så passa på att handla nu! Den perfekta julklappen till familj, släkt och vänner, passa på, denna merch kommer att bli historisk i framtiden! Dessutom så stödjerdu oss  genom att köpa Team Sweden merchandise. Alla pengar vi får in går oavkortat till oss i laget. Shoppen hittar du här: http://shop.rollerderby.se/en/team-sweden-rollerderby/ och om du bor i Malmö kan du attenda detta facebookevent, glöm inte att skriva i loggen vad det är du vill ha och i vilken storlek.

Små ljusglimtar i vardagen

Att fylla dagarna med liv och inte livet med dagar är inte helt lätt när allting susar på i hundranittio och tusen måsten, krav och borden pockar på uppmärksamhet. Det gäller att ta tillvara på de små guldkornen som till exempel den dör fantastiska himlen som jag och lilla w förundras över på väg till förskolan. Morgonmyset i soffan under det varma täcket innan vi startar vardagen, den där långa kramen från H och den där extra kvarten tillsammans vid middagsbordet, ja ni fattar vad jag menar. Ja, jag vet, jag låter som en gammal skröplig och ensam pensionär "man skall vara glad för det lilla.." och yaddayaddayadda. Det är inte det jag menar utan mer att det ibland hjälper att ändra perspektiv och samla energi från det där lilla för att vardagen skall kännas mycket behagligare.

Om att coacha

Det här mer att helt plötsligt ha blivit tränare och till och med huvudtränare i Crime City Rollers sätter onekligen en del press på mig. Att träna tjejernas svårt men oerhört utmanande och jag kommer till nya insikter så gott som dagligen. I CCR har vi tur med halltider, fritidsförvaltningen och Malmö stad gillar oss men trots det räcker inte timmarna till för att vi skall kunna träna så mycket som är önskvärt. Så vad gör man då? Jo man kör fysträningar utomhus/ på STPLN trots att det är
I mitten av november och att termometern kryper ner mot nollan. Det var ett tappert gäng som kom till gårdagens fyspass och svettades tillsammans med mig. Jag är så väldigt, väldigt glad över att få vara en del av denna liga och över att få äran att träna den.

dagens tänkvärdhet

RIP älsklingsfatet

Jag brukar inte bry mig om
materiella saker såvärst mycket. Min telefon, mina skates. Ipoden och datorn men sen är det ganska mycket skitsamma därför blev jag lite förvånad över min egen reaktion när jag slog sönder det här fatet. Jag saknar det redan och är uppriktigt sagt ledsen över att det är trasigt. Förhoppningsvis vet någon av mina kloka läsare var jag kan få tag på ett liknande.

Sköna söndag

Anders fotograferade oss efter dagens onskatesträning, bilderna kommer vi att använda till ett spännande projekt. Galet mör efter en helg som heter duga. Fundraiser, träning, 60 års kalas, familjehäng, träning, scrimmage, häng och ännu mer träning på crosstrainern. Äh, jag klagar inte, inte alls, däremot vet jg knr er jag skall hinna med allt det där andra som borde göras..

Klirr i kassan

Jag och Jo Evil Eye på fundraisern vi hade i Stockholm.

Tusen tack till alla som kom till fundraisern, tack vare er fick vi ihop långt mycket mer pengar än vad vi kunnat drömma om.

Jag är mör men lycklig. Fyra timmars
sömn nattten till idag och hundratusen måsten- just nu går
livet verkligen i hundranittio. Har fått äran att drillas av Swoony på tracken idag och firat min älskade pappas sextioårsdag med öppet hus i föräldrarhemmet.

F som i fundraiser!

F som i Fundraiser är dagens melodi! Känner du för att rulla hatt? Svänga de lurviga? Skriker det i öltarmen? KOM TILL BODONI IKVÄLL! Klockan nio slår vi upp dörrarna för Team Swedens sista fundraiser! Alla pengar vi får in kommer att gå oavkortat till vår Torontoresa.

På scen står VA?!, malmöbandet Bäddat för trubbel, och Moa Svan. DJ Stinexx (Crime City Rollers egen Gogo Rillah vänder plattor tillsammans med Big Boss Börén och Slampan och dessutom kommer en av Team Sweden deltagarna att göra ett överraskningsnummer. Det kommer att bli så jävla fett. utöver underhållningen ovan så kommer det att visas delar av Team Sweden dokumentären och krängas merchandise. Vi har rykande färka postrar, linnen, magväskor och mössor! Känner du att du har turen på din sida? Köp lotter och tävla om sjuuukt fina priser! Låter det bra? Okej! Då ses vi på Bodoni ikväll!

19 dagar!

Idag är det nitton dagar kvar tills det att jag drar till Toronto. 19 dagar! Helt sjukt. Det är ju jätte, jätte, jättesnart. Alltså typ nästan imorgon. HJÄLP.

Lite kort om helgen

Delar av Team Sweden innan lördagens träning.

Min kropp börjar så sakteliga att hämta sig från helgens träningshelg med Team Sweden. Det var en hård och lärorik helg, minst sagt men det behöver vi. Det är inte många dagar alls kvar nu tills dess att vi åker över till andra sidan sundet och Kastrup för att ta flyget till Toronto och den första världscupen någonsin. Om jag skall vara ärlig så känner jag redan av nerverna litegrann, en sån där kittlande nervositet som bäst kan liknas vid att stå vid en hög klippa och titta ner, precis så känns det när jag tänker på att jag snart skall representera Sverige i ett VM. Vem hade kunnat tro det för ett tag sedan? Inte jag i alla fall. Och det bästa av allt? Vi är verkligen ett lag. Ett lag där alla har sin plats, där alla respekterar varandra och gör sitt bästa - för laget. Det är en fröjd att stå med dessa damer på tracken och jag vet att jag nästan låter lite religiös när jag pratar om det, men vafan, det bjuder jag på.

Crime City Love!

Hej bloggellibloggy. Idag är jag på extremt bra humör trots all skit som händer runtomkring mig. Jag skall hämta två fina lampor hos Bobikatten senare i eftermiddag som kommer att passa perfekt när vi har möblerat om i det här förbannade råtthålet och dessutom så har Klara Levin vunnit SVTs pitchpris!  SVTs pitchpris delas ut i samband med dokumentärfilmsträffen M:DOX här i Malmö. Sammanlagt så har åtta olika dokumentärfilmare fåptt chansen att pitcha sina filmförslag för SVT och vinsten undrar ni nu? Inte mindre än 50 000 kronor. Klara håller på och gör en dokumentär om ett par personer i CCR, varav jag är en, och har filmat oss i ett år snart. Givetvis tycker jag att det är helt rätt att hon har fått priset för sitt hårda arbete, det är hon väl värd.

Motiveringen till vinsten löd: Det andra utvecklingsbidraget går till en film som vill tränga in i och skildra en sport som för några unga kvinnor blir till en livsstil där de får möjlighet att bryta invanda mönster och föreställningar. Vi tror att filmen kan ge oss som publik en inblick i en annorlunda gemenskap där vi också får möjlighet att konfrontera några av våra egna fördomar. Bidraget går till filmaren Klara Levin och hennes projekt Crime City Love. Källa: SVT.

På väg hem!

Vii är på väg hem från Stockholm, den röda minibussen betar av mil efter mil mot Crime City. Det var längesedan min kropp värkte som idag, träningshelgen har varit hård och lärorik. Gårdagens fundraiser var sjukt lyckad och jag har fått återse mina kära lagkamrater. Det enda jag önskar mig nu är en teleport. Min ömma derbyröv orkar inte sitta i en buss i ytterligare fem timmar.

Inte så mycket hemlängtan längre

Inte alls så mycket hemlängtan längre. Mörbultad, trött och svettig efter fyra timmars träning i en hall med golv so mest kan liknas vid känslan av att stå i lera.

Det här med hemlängtan

Jag gillar derby, att hänga i nya städer och att pusha mig själv som ett jävla djur, att svettas, bli bättre och åka med mitt sköna Team Sweden, jag gör verkligen det. Men jag hatar att vara ifrån min älskade familj. Idag känns det tungt, trots peppande lagkamrater och derbydrills så hugger det i hjärtat och jag kommer på mig själv med att tänka på H och lilla W. Jag vet att de hänger där på stranden och i huset vid havet, att de letar stenar och pinnar och att lilla W kiknar av skratt när Lusen jagar vågorna i det salta havet. Åhh vilken hemlängtan jag har idag.

Dör seghetsdöden

Vixan fixar sikten

Världens bästa Vix putsar bilfönster och håller humöret uppe. Faan vad långt det är till Stockholm.

Nöjdare

Snart är vi halvvägs! Proviantstopp på en liten mack och its all good. Babsan, Evil och jag har det fint här i baksätet.

Roadtrip med malmötjejerna!

Sitter i en minibuss med fem fantastiska derbytjejer och en snäll chaufför. På väg not Stockholm för träningshelg med världens bästa landslag. Imorgon kväll är det fundraiser fest i Stockholm, spana in Facebook eventet vet jag! Åh tänk om vi ändå vore framme nu.. Så. Himla. Otålig.

Att plantera ett träd

Försöker att hinna ikapp det där som kallas livet

Sitter här vid köksbordet och försöker att hinna ikapp mig själv. Alla mejl, alla missade telefonsamtal, alla förfrågningar och alla inlägg på facebook. Informationssamhället är så jävla fint på många sätt och vis men nog fan kan det få den mest stresståliga individen att gå upp i limningarna.

Jag har prioriterat att hänga med familjen i ett par dagar och dessutom återhämtat mig från världens mest elaka urinvägsinfektion som vägrat ge med sig så jag har varit lite frånvarande ett tag. I morse när jag loggade in på min derbymejl hade jag 38 olästa meddelande. Sen igår kväll vid tio tiden. Sex av dessa mejl där avsändaren enbart ifrågasätter mig varför jag inte svarat (på en ickefråga, som vi redan diskuterat..). Sitter med andra koppen kaffe för dagen och loggar in på min privata mejl. Har ytterligare fyra olästa meddelande där från samma person. "Jag skriver till dig angående xxxxxx, varför svarar du inte på mina mail???!?!" Det första är daterat med tiden 18:07, det andra 18:27, det tredje 18:45 och det fjärde 19:00.  Fick även ett chattmeddelande på facebook "jag vet att du har en iphone så du ser mina mail." HAHAHA: Alltså kom igen nu mina vänner. Jag brukar inte gilla att prata i termer som normalt och onormalt och skall därför inte göra det heller. Jag skall gå längre än så. Det här är helt jävla sjukt! Har folk inget liv? Skall inte jag få ha ett liv?  Om jag inte svarar de tio första signalerna så kommer jag inte att svara de fem andra gångerna ni ringer heller. Okej?

Missförstå mig rätt nu. Jag älskar att se nya mejl i min inkorg, det är en stor del av mitt jobb som tränare och styrelsemedlem i CCR, det är absolut inte det jag menar. Men ibland tar det bara stopp. Typ som nu. Dumma frågor brukar inte få dumma svar, i alla fall inte av mig,  för i min värld finns det inga sådana, fram tills idag. Typ. Tack för att jag får kräka ur mig bloggy.

Morgonstund har guld i mun

Har aldrig varit någon morgonmänniska och vareviga morgon klockan ringer vill jag inget hellre än att implodera.. Och morgonen börjar tidigt hos oss, mellan halv fem och halv sex då blir jag väckt av en sprallig unge son vill börja dagen. Så har det i alla fall varit fram tills gör några veckor sedan, att jag inget hellre vill än att sova vidare, jag dör av grättet rikast jag tänka men inte nu längre. Nu är varje morgon värd att dö för. Det är lätt den mysigaste tiden på dagen och jag vill aldrig att de tar slut. Lilla W vaknar och vill stiga upp, han väcker mig genom att klappa på min kind och pussa på min panna innan han viskar kram i mitt öra och slänger sig om halsen på mig. Ibland ligger vi kvar i sängen några minuter och vaknar till lite innan vi går upp och slänger oss på soffan. Mysa deklarerar han och vi kryper ner under täcket på soffan. Delar på en kudde och ligger och kramas, pratar om dagen och skojar med varandra. Ibland sover vi lite till och när hungern kommer gör jag en flaska välling så kryper vi ner under täcket igen ända tills den sista tröttheten lämnat våra kroppar och sen klär vi på oss, packar väskan och går hand i hand till förskolan.

Fortfarande ingen tur med att blogga från telefonen. Dagens ilandsproblem, eller nattens kanske man skall säga. Styrelseprotokollen skrivna,mailen skickade, tvätten tvättad och plugget avslutat innan helgen. Snart sitter jag i en bil på väg till Stockholm.