Dagens åtaganden

Det är vår nu. Eller ja, det har varit varmt i Crime City under veckan som gått. Jag har lagt termobrallorna på hyllan på jobb och haft converse istället för vinterkängor. Varit utan mössa och vantar. Barnen har svettats genom tjocka vinteroveraller och vi har börjat med att vårstäda gården så smått.  Nu har det dock blivit kallare igen. Vårväder som njuts bäst inifrån, då kan jag fantisera om att det är vår på riktigt. Lilla W, Vesslan och H hämtade upp mig efter mina måsten också styrde vi kosan mot huset vid havet. Det lär dröja ännu ett tag innan vi har båtpremiär med tanke på hur ombytligt aprilvädret i Skåne brukar te sig. Saker att göra istället för att åka ut med båten: hälla sand i den. För att peppa på kommande seglatser och härliga dagar i vattenbrynet beslöt vi oss för att bygga en liten båt som vi kunde sjösätta redan idag. 

den där omslagsbilden

Jag var så begeistrad att jag helt glömde bort att bifoga bilden. Inte okej.

Dagens finaste.

Roller derbyns utvecklingshelg är igång

Saknar redan familjen. Helgen kommer att bli fantastisk men ändå.

På framsidan av five on five!

Gissa vem som är på framsidan av den officiella wftda roller derby tidningen five on five. Japp, helt rätt, yours truly tillsammans med Hussinsane och Barbara Barfight. Att det bara är mitt nummer, min hjälm och lite tatueringar det gör inte så mycket för stort är bara förnamnet. Bilden är tagen under 2011 års world cup i Toronto när vi spelade tillsammans för Team Sweden. Så jävla Coolt! Kan knappt vänta på att mitt eget exemplar dimper ner i brevlådan.

Roller Derby utvecklingshelg

Sådärja, skulle egentligen vara tjänstledig idag på grund av Stockholmsresa så att jag kunde sova ut och hänga med Lilla W lite innan avresa men så blev det inte riktigt. Situationen på jobb är allt annat än rolig, folk har fått sluta och vi som jobbar kvar turas om att vabba eller vara sjuka själv så nu är det jag som jobbar i alla fall. Som tur är hinner jag ochg pyret hänga ändå. I morse klev vi upp halv fem. H a l  v  f e m. När jag skall lämna på förskolan för att komma i tid till jobb? kvart i nio. Härligt!  Så nu har vi hunnit äta smoothie, bada, titta på Bilar ett, gå ut med hunden, äta riktig frukost och packa min väska. Det positiva är i alla fall att vi har hunnit hänga trots jobb.

Jaja, i eftermiddag bär det alltså av till Stockholm. Jag är en av Crime City Rollers representanter under roller derbyns föreningsutvecklingshelg som idrottonline och svenska skridskoförbundet ligger bakom. Det skall bli jättespännande och jag tror att det här är precis vad svensk roller derby behöver för att komma vidare i utvecklingen. 


Följande föreningar finns samlade:
The RS Derby Club
Gothenburg Roller Derby Club
Stockholm Roller Derby Club
Crime City Rollers - Malmö Roller Derby Club
Ume Radical Rollers Club
Helltown Hellcats Helsingborg Roller Derby Club
Luleå Roller Derby Club
Västerås Roller Derby Club
Tinderstix City Slammers RDC
Uppsala Roller Derby Club
Visby Valkyries RDC finns med via länk. 

just do it.

det här med heltidsjobb..

Det  här med heltidsjobb, det är fan ingen hit alltså. Eller, ja, missförstå mig rätt, jag jobbar på världens bästa arbetsplats med sköna kollegor och fina ungar. Bra lokaler, bra verksamhet och fina föräldrar och allt annat vad man nu kan önska sig men ja, det finns ett MEN: det är heltid, jag missar typ allt som har med lilla W att göra (nä, det är inte så, men det känns så) som idag till exempel, jag börjar klockan åtta och är hemma halv åtta på grund av APT. Imorgon börjar jag kvart över sex vilket innebär att jag inte kommer att kunna hänga något alls med kiddot förrän imorgon kväll. Jag hinner inte träna, inte sova ordentligt och inte bli färdig med någonting.  Jag måste komma ur den här svackan nu, på riktigt. Hur gör man? Jag behöver all er pepp och tips, det verkar inte bättre än att jag fått stora vinterdeppen nu när det äntligen börjar bli vår..

Så var ardagscirkusen igång igen

Så var vardagscirkusen igång igen efter helgens fantastiska bout, bout som jag berättar mer om vid ett senare tillfälle. Nu är det vårdcentralsbesöök och vabbande som gäller. Lilla W har blivit sjuk igen. Som vanligt har det satt sig på luftrören och öronen samt feber. Livet är allt annat än roligt just nu. Jag har dåligt samvete mot jobb för att jag är hemma och tar han om lilla W, jag har dåligt samvete mot lilla W för att jag har dåligt samvete mot jobb.

Jag vill vara pepp men det går inte. ARGH.

Kan vi vrida tillbaka klockan lite?

Kan vi det? Vrida tillbaka klockan lite alltså? Jag hinner inte med. Komma in i nya vardagsrutiner, träna, coacha, jobba heltid. Det går liksom inte alls ihop. Mina dygn har ungefär åtta timmar för lite. Just precis, det innebär att sömnen blir bortptioriterad. Annat som får ge vika? Handla, tvätta, städa. Har inför morgondagens bout grävt mig igenom fem proppfulla ikeapåsar med smutstvätt för att hitta min bouttröja samt den sport-bh och de tights som luktar minst illa.

Har även hunnit med att fylla år och bli firad på arbetsplatsen såväl som hemma. Har skrivit lineups, förberett mig själv för boutet och fått igenom strategier med mina kära lagkamrater. Bara krisat litegrann. Har uppenbarligen inte heller hunnit blogga.

Bästa helgen på länge!

Summerar helgen med två ord: helt fantastisk! Barnledig fredag firades med vegansushi och smarrigt öl på yukai följt av en liten pubrunda och releasefests letande. Lördagen fick gå i loppmarknadernas tecken. Besökte scouternas årliga vårloppis för första gången men konstaterade rätt fort att det mest fanns skit där. Skit och dryga kärringar. Vi är friska! Prisad vare immunförsvaret! Och dessutom har jag fått scrimma med mitt fantastiska lag.

Just nu:

Mat och öl på Yukai i Crime city. Utan barn. Life is good.

Längtan: träningsvärk

Åh jag håller på att bli tokig. Feber, snor, vabbande, magsjukor och allt annat som kan definieras som djävulens påfund: vik hädan nu!! Jag längre efter att få träna så mycket att det för ont i kroppen. Och i hjärtat.

Romantiska lappar!

Ett lätt sätt att få någon att känna sig uppskattad: romantiska lappar! Kan varieras i en oändlighet. Jag hoppas att det här får H att le lite extra på väg till jobb i alla fall.

Tisdagsfunderingar om att öppna

Klockan är 06:31 och jag har redan hunnit duscha, druckit kaffe, borstat tänderna, klä på mig och cykla till jobb för att öppna förskolan. Väl på plats har jag larmat av, tänt alla lampor, satt igång diskmaskinen, lagat kaffe, ställt i ordning alla stolar och "öppnat" personalrum såväl som avdelningar. Nu sitter jag bara
Här och rullar tummarna (nä det gör jag inte, jag planerar de kommande veckornas samlingar och funderar på vårs rutiner..) i väntan på barnen. De första barnen droppar in antingen typ nu eller runt halv åtta.

Det är något visst med en förskola utan barn.. Det känns så fel på något sätt, det är nog tystnaden och stillheten som gör det. Huset knäpper, knakar och surrar. Det känns nästan som att huset värmer upp inför dagens hysande av barn. Jag gillar att öppna - inte bara att sluta tidigt och kunna njuta av dagarna. Jag gillar att stiga upp när nästan alla andra sover, göra mina morgonrutiner i fred och sedan cykla genom ett mörkt, sovande Crime City. Att få morrna mig lite extra, värma upp och komma igång i takt med att barngruppen växer.

Firar det sista av helgen

Vi promenerar i folkets park, sakta går det men det är skönt att vara ute. Jag gör mig redo för veckans arbete trots att jag nog hade behövt sova en vecka till. Vi leker på lekplatsen och när vi är på väg hem frågar jag lilla w vad vi skall göra när vi kommer hem, hur vi skall spendera de sista vakna söndagstimmarna tillsammans. Baka tårta. Och pizza blir svaret. jag är trött så trött men Tårta blir det. Och pizza.

Jag spottar krokusar, vintergäck och snödroppar. Vaknar till fågelkvitter och börjar bli peppad på att städa balkongen. Ettan visar Vasaloppet ett snöigt Sälen. Tvåan visar super-g från någonstans i Norge, snö, snö, snö. Jag har rastat Vesslan i jeans och luvtröja utan att frysa. Våren har kommit till Crime City och jag mår lite bättre för varje timme som går!

Har återvänt från andra sidan

Alltså den här jävla influensan, jag tror att jag blir tokig. Nu har jag tagit mig igenom det värsta och med mycket hjälp av handsprit och desinfektion så verkar det som att ingen annan i familjen har blivit smittad (peppar peppar..). Febern är i alla fall borta, huvudvärken likaså. Jag har vad som känns som träningsvärk i hela kroppen och kvar är snoret, lite halsont och en jobbig känsla i magen. Jag är inte magsjuk men inte bra i magen alls. Om det har tagit hårt? Det är bara förnamnet. Jag är matt, darrig och känner mest för att lägga mig ner och dö när jag lämnar soffan.

Tröttnade på att ligga nerbäddad igår och klädde på mig och lilla w allt för varma vinterkläder för det rådande vårvädret och cyklade till pepp upp festivalen som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Gogo, Tjutet och JJ höll ställningarna i spinneriet och visade roller derby för alla peppade tjejer som kommit dit, de förklarade på ett pedagogiskt sätt och var väldigt, väldigt proffsiga och efter drygt en och en halv timme så rullade ett gäng tjejer i Paceline och tränade på försiktiga plowstops. Intresset verkar vara enormt och det är alltid roligt! Träffade dessutom en del av tjejerna i Soulsisters (Så. Jävla. Grymma!) och hann prata lite med dem innan krafterna tog slut. Cyklade sen hem och däckade på soffan och insåg att jag under inga som helst omständigheter kan träna idag.

5 år och en livstid sedan

Vårlängtan

Jag vill inte ligga nerbäddad i febervåta lakan och gråta på grund av smärtan som sprider sig i kroppen varje gång jag hostar till. Jag vill ha picknick på en grön gräsplätt, tända årets första grill och lapa sol på lekplatsen.

Crime city rollers - nöjesförbättrarna!

Foto: nöjesguiden.se

Nu är det några veckor sedan vi vann nöjesguidens pris i kategorin årets nöjesförbättrare 2011 men det känns fortfarande precis lika stort. Motiveringen löd:

Med en ödmjuk överlägsenhet har de lyckats göra en subkultur riktigt subbig. Genom sin uppenbara storhet har de rönt internationella framgångar och adderat nya dimensioner till Malmös nöjesliv. Att utse det här gänget som vinnare var inget bout för oss. Vinnaren är:

Crime City Rollers!

Det känns som ett bra pris för allt slit vi lägger ner i den här föreningen, alla arbetsgruppsmöten, långa planeringar och alla uppoffringar som de flesta av våra medlemmar faktiskt gör.. för visst är det så. Derby äter tid, ork och engagemang, något som verkar vara svårt att förstå för utomstende, det är ofta jag får kommentarer med undermeningen att "skit i att göra det då, så viktigt kan det inte vara" när jag pratar av mig om stressen och pressen att vara aktiv i föreningen.  Men så fungerar det inte. Tyvärr. Jag gör ibland saker av rädsla för att det inte skall bli gjort annars. Att träna roller derby är fantastiskt roligt och givande på alla sätt och vis, det är inte där skon klämmer. Det gör jag gärna tre, fyra gånger i veckan. Men för att kunna träna så krävs det att någon håller i träningarna. Att efterfesta efter ett bout är fantastiskt men för att det skall ske krävs det att någon planerar efterfesten. Att spela bouts är något av det bästa jag vet men för att jag skall kunna spela ett bout så krävs detatt någon letar upp mottåndare, skriver kontrakt, bokar hall, lägger golv, tejpar track. Det krävs domare, NSO:s, funktionärer, säkerhetsansvariga och ett gäng andra människor. För att arbetsgången i föreningen skall fungera har vi en styrelse som jobbar röven av sig och fattar stora beslut, för att medlemmarna skall känna sig delaktiga har vi månatliga medlemsmöten där alla får komma till tals.  Ja ni hör ju själva hur det låter.. jag känner att jag få lite högre puls och hur svettppärlorna byter ut på överläppen bara genom att skriva allt det här.

2011 har varit ett hårt år för min del. Jag har varit delaktig i merchgruppen, suttit som sekreterare i styrelsen och dessutom blivit vald till headcoach i Crime City Rollers. Ovanpå det har jag gjort allt för att klara minimum skills, ta mig till Team Sweden uttagningen (och kommit med!) och tränat hårdare äna ldrig förr inför Worldcupen, jag åkte till Toronto för att spela VM, vi var i Paris och vi boutade STRD, UK mixed bout, London Rockin Rollers, Berlin Bombshells, PRG och GBG, för att nämna några, på hemmaplan. Jag spelade alla bouts i Battle of the Nordic lights.  Jag har varit kapten för A- laget och jag har planerat bootcamps, hållt i många tränigspass. Vi har stridit för att få träningstider inomhus och tejpat banor.. ja listan tar inte slut där. Och  nu är jag trött. jättetrött om sanningen skall fram. På sista tiden har jag känt det som att föreningen äter upp mig, att jag inte får någonting alls tillbaka och jag gillar verkligen inte denna känslan. Nu skall jag ta det lugnt ett tag, fokusera på mitt uppdrag som headcoach och framförallt: fokusera på min egen träning. Jag skall bli bättre på att säga nej. På att lämna över, delegera. Om inte jag gör det så måste någon annan göra saker och ting.