tisdag, november 02, 2010

väggen?

Stundtals har jag hur mycket energi som helst för att en sekund senare böla av utmattning. Är det så här det känns innan man går in i den berömda väggen?

måndag, oktober 25, 2010

dagens citat

Ung man i tjugoårsåldern som slår sig ner vid datorn brevid min i Orkanenbiblioteket försöker inleda en konversation efter en hel del strirande. "Ja ursäkta men jag kan inte låta bli att kommentera.. är det okej..ja alltså jag ser ju att du har riktigt många piercingar, vad tycker din mamma om det..?"

Eh.

Arreggghhhhh




Kvart över elva och jag är helt körd i huvudet. Mattespråket är inte mitt språk.Tur att man har fina skor i alla fall, tack som fan hjärtat!



Stressmorgon

Jag har verkligen förträngt hur det är att behöva stiga upp toktidigt  för att stressa sig igenom morgonbestyren så att man är i tid till dagens förpliktelser. Väckarklockan ringde kvart över sex och tio över åtta klev jag in genom entrédörren till Orkanen för att inse att klåparna på Malmö högskola inte uppdaterat schemat och att vi börjar först klockan nio. Det krävdes en timme och femtiofem  minuter för att jag skulle hinna smälla till snoozefunktion på telefonen, torka grusen ur ögonen, få lilla W att somna om, slänga ihop en matsäck, koka en termos kaffe, ge skrikapan frukost och morgonbusa, rasta vesslan på en kort kissrunda, dricka kaffe, klä på mig, packa väskan och halvspringa till bussen, åka buss genom vad som kändes som ett oändligt vägarbete från mitt hood till stationen. Nu sitter jag här, svettig och darrig och känner hur hjärtat fortfarande slår lite för fort.

Är det jags om lagt av mig eller har jag bara förträngt hur det är att inte vara hemma? Blir det lättare? Nu skall jag räkna matte till klockan blir fyra, det känns som att ångesten är min homie idag.

söndag, oktober 24, 2010

Crime city/ knivstaden

Har inte blivit skjuten - är bara lite dålig på att uppdatera. Staden i söder där hatet glöder har gått från Knivstaden till Crime city på riktigt nu, helt utan den fina klangen. Jag blir så trött, ledsen och förbannad. Vänner sitter inne efter mörkrets inbrott, jag vill inte gå ut med vesslan och w i sjalen på natterundan men framförallt jag vill fan inte gå omkring och vara rädd i mitt underbara älskade malmö. Fuck media, fuck det Sverige som avvecklar och säljer ut psykvården, den misslyckade integrationen och alla individer som glömt vad medmänsklighet är och vad civilkurage betyder. Nu drar jag till Limhamn och gör Minimum skills test med Crime City rollers.

fredag, oktober 22, 2010

en känsla av att något obehagligt skall hända

Sedan igårkväll bor det en skavande känsla i mitt bröst. Hur jag än försöker så blir jag inte av med känslan av att någonting obehagligt har eller kommer att inträffa, hur jag än försöker kan jag inte tänka bort den.

torsdag, oktober 21, 2010

Om sömn

Idag beslutade sig lilla w för att ge mig sovmorgon ända till halv åtta, idag är jag segare än kola. Om jag inte haft barn hade jag garanterat legat kvar i sängen i minst fyra, fem timmar till. Sömnen är en av de största skillnaderna i mitt liv nu och från innan jag blev mamma. Jagsov ju för fan bort mitt liv innan, för att jag var trött, för att jag var så satans bakfull, för att jag inte hade något bättre för mig, för att jag inte orkade laga mat.. nu sover jag nästan inte alls, tyvärr. W brukar somna ordentligt mellan halv åtta och nio någon gång och först då brukar jag (när h är borta) ta tag i pluggandet och eller dagens andra måsten, kolla mailen, titta lite på tv, vika kläder, mysa med lusen och bada skumbad. Helst allt av allt uppräknat varje kväll, eller rusen andra grejer vilket nästan alltid leder till att jag inte kommer i säng förrän vid ett-tvåtiden då w vill äta lite nattamat och sedan är det dags att stiga upp mellan fem och sex om jag inte har turen att han somnar om när han får snutta. Det är kanske inte så konstigt att jag känner mig slutkörd ibland.

onsdag, oktober 20, 2010

att muntras upp


Idag har regnrusket och gråheten hållit mig i ett järngrepp och jag känner mig minst sagt deppig, ingen känsla av höstmys, ingen längtan efter tända ljus, te och glöggkryddor bara ett tungt grått mörker som har hållt mig i ett järngrepp.. För att muntra upp mig själv har jag gått igenom våra bröllopsbilder, verkligen tittat på dem och tänkt tillbaka på den där dagen i mitten av maj, vår dag och känt efter hur det kändes. och efter  ett litet tag så känns det genast mycket bättre. Nervositeten, förväntan, all kärlek som låg i luften och all lycka, det finns under huden på mig och när allting känns tungt så hjälper det verkligen. Fan vad glad jag är över att vi verkligen gjorde det, hade ett stort bröllop med över 150 gäster, att jag hade den där vita klänningen, att vi gjorde precis som vi ville trots att en del rynkade på näsan, jag tänker på det nästan dagligen och varje gång jag sluter ögonen och minns så mår jag bra och helt plötsligt känns inte mörkret lika tungt längre. Nu skall jag spela tvspel  med hanen. Herrå.




måndag, oktober 18, 2010

lillebror

jag och lillebror firar mammas födelsedag 2009.
Idag kom min älskade lillebror hem från sina tre månader down under, ni kan läsa mer om hans bravader här. Åh vad jag saknat den lille Daniel Doppesko, det är fint att du är tillbaka igen och att tidsskillnaden inte längre existerar.  

Jag hoppas att jag kommer att kunna hälsa på dig i Åre under vintern och att vi hinner hänga mycket innan du åker norrut och tack ännu en gång för de fina presenterna du hade med dig till lilla w.

Bootcamp



Master Blaster
I helgen var det alltså bootcamp med derbytjejerna, Crime City Rollers gästades av  Berlins huvuddomare, Dr.No-No och övergrymma Master Blaster och jävlar i min låda vad det har rullats, tränats, svettats, utmanats och skrattats  under helgen som gått.

Fredagens fyratimmarspass bjöd på hård fys i form av plyo , följt av dynamisk stretching och därefter diverse skatedrills, jävlar  vad utmanande! Lördagens sextimmarspass bjöd på skate, skate och mer skate, hip blocks, shoulder checks och en rad andra övningar, allt för att vi skulle bli så väl förberedda för söndagens scrimmage som möjligt.

Dr.No-No,
Vad kan jag säga annat än att jag är överlycklig, stolt och glad över att vara en del av Crime City Rollers, för ett halvår sedan hade jag aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle våga testa på att rulla, jag som inte kan, kunde, jag som inte hade någon kondition alls etcetera. tänk att jag faktiskt tog mod till mig och gick till en av de sista utomhusträningarna för bara två månader sedan, att jag vågar och väljer att vara en del av detta gör mig glad och stolt över mig själv. Det är ett steg i rätt riktning i min personliga utveckling och ett steg närmre att kunna älska mig själv.

Åter till träningen, igår så körde vi scrimmage (övningsmatch), något vi inte tidigare gjort i Malmö. Förväntan var hög likaså nervositeten, vi körde fem jams i rad för att sedan byta av varandra, under dessa fem jam så skiftade vi positioner så att alla fick pröva på att åka på alla positioner. ÅH vad skoj det var! En sak är säker-. min kondition suger röv, men det är inte något som jag inte kan arbeta bort.

Helgen har verkligen gett mig blodad tand och nu funderar jag på om jag inte skall göra minimum skills testet på söndag trots allt, jag kommer inte att klara det men det skulle förmodligen vara bra för min utveckling att veta vad jag bör jobba mer på och vad som sitter osv, men och andra sidan så vet jag inte, om jag inte klarar det är jag rädd att mina hjärnspöken tar över och gör det till ett gediget misslyckande och får mig att tappa gnistan.. Hur hade ni gjort?

Bilderna är lånade från Bear City Roller Derbys hemsida.