måndag, november 29, 2010

Day 06 – Your day


Dagen idag innehöll alltför lite plugg. Jag borde verkligen, verkligen sluta upp med det här strutsbeteendet att stoppa huvudet i sanden för det löser inte ett enda problem alls. Jag och vesslan tog sovmorgon, kröp ihop under täcket och lät den lilla huliganen röja rundor ovanför täcket ackompanjerad av barnkanalen, äntligen har tvn i sovrummet fått en funktion. Fin frulle i advetsljusstakens sken och med lite väl mycket kaffe och en del plugg hanns det med innan jag gav upp och ägnade dagen åt långpromenad i snöovädret med den långa snokande snorsnoken och huliganen och bus i nya lekhörnan. Lisa och jag drog ut på eftermiddagsäventyr till ett stoff och stil med sjukt otrevlig personal och ett folktomt ikea. Hade det inte varit för att jag verkligen, verkligen ville ha de fina tygerna jag hittade så skulle jag sagt ett och annat till kärringarna som jobbade där,   det kommer att dröja mycket länge innan jag styr kosan dit igen. Strutsbeteendet fortsatte under kvällen, jag har tittat på film, städat, slagit in en del julklappar, sorterat skivor, saknat H,  börjat på en ny bok och spanat efter traderafynd. Jag har inte pluggat. Jag måste säga att dagen idag har varit rätt bra trots att det är tomt som  tusan utan H. Jag saknar honom verkligen, verkligen, verkligen. 

hundpromenad

söndag, november 28, 2010

Day 05 – Your definition of love

Jag har många olika kärlekar i mitt liv som jag älskar hårt och intensivt men på olika sätt. Gemensamt för dem alla är tryggheten, tilliten och vetskapen om att jag aldrig någonsin står ensam när jag behöver stöd.


Jag tror att man verkligen, verkligen måste våga låta sig själv känna och släppa kontrollen för att kunna älska, det är svårt och många gånger jobbigt för det kan leda till så djupa sår. Den där villkorslösa kärleken ni vet? Den känner jag inför W. En djup och innerlig kärlek som är förlåtande och som läker många sår, den kommer bara man vill och vågar kämpa för det och jag kan titta mig i spegeln och säga   att det känns att jag hittat hem, hittat rätt. Av hela mitt hjärta.Bra relationer är hårt jobb.


lördag, november 27, 2010

Day 04 – What you ate today

Igår kokade jag ärtsoppa, bättre sent än aldrig, intentionerna var att jag skulle kaka ärtsoppa  utan fläsk med pannkakor och sylt till middag i torsdags, så blev det inte riktigt. Istället var jag hemma hos världens bästa  Lisa och hängde med henne, Valle och Mallan istället och hade lite för trevligt vilket resulterade i att jag inte kom hem i tid och att det inte blev någon  torsdastradition. Så nu sitter jag här med en skål ärtsoppa och peppar inför fortsättningen på minmum skills testet och OHMN MOHM NOHM vad det är gott! 


Säkerligen blir det en massa mer mat under dagen, typ nötter, bananer och lite annat energigivande, sex timmars träning är ju vad det är men det kan jag ju inte skriva nu. Rubriken lyder "ate". Psstt. Önska mig lycka till, det kan jag behöva..






Träningen gick som en dans, fy fan vad jag är bra, och hungrig. Lite lösgodis, pepparkakor och ännu mera ärtsoppa har också slunkit ner. En banan och lite energidryck och sjukamängder vatten intogs i samband med träningen. sådär

fredag, november 26, 2010

Day 03 – Your parents

Mina föräldrar. Pappa Bosse som kärleksfullt kallar mamma Gunilla för Nilla. Mor och far, far och mamma blev det alltid när vi var små, och fortfarande rätt ofta. Jag kan ärligt säga att mamma är en stor förebild till mig i mitt föräldraskap, ofta tänker jag att om lilla w någon gång i sitt vuxna liv känner som jag gör inför mina föräldrar så har jag och H lyckats. Visserligen är föräldraskapet i allmänhet och relationer i synnerhet bra mycket komplexare än så, men ändå, du fattar poängen.
Min pappa, den stora starka lantbrukaren som kan jonglera med fler bollar än tre, köra traktor och hjälpa en med allt praktiskt i världen -  han som ofta lever lite i sin egen värld och inte riktigt lyssnar alla gångeer och min mamma som här allt, ser allt, omsorgsfull, busig och kreativ, en bättre duo får man leta länge efter.  När jag tänker på mina föräldrar så är det med glädje och när jag varit med om någonting värt att nämna för omvärlden så är det min mamma jag ringer.  Tillsammans utgör dom en trygghet och ett hem där jag och alla mina vänner alltid känner oss välkomna och jag vet att de alltid ställer upp i den mån de kan. Familjebanden är starka.

torsdag, november 25, 2010

Day 02 – Your first love

Min första kärlek kom till mig på in femårsdag, eller om det var min sexårsdag, jag minns inte så noga. I år hade jag tjatat, bönat och bett mina föräldrar om ett djur. En livs levande kanin som skulle vara min och som jag skulle älska med hela mitt stora barnahjärta..

Födelsedagen kom och mamma, pappa och lillebror väckte mig med frukost på sängen, alla presenter var fina, men ingen bur och därmed ingen kanin trodde jag. När firandet var över och det var dags att äta frukost kom pappa med en mörkblå kartong med lufthål. Kartongen krafsade och luktade hö och jag trodde att jag drömde och vågade knappt ta emot den. Försiktigt tog jag bort locket och i den lilla lådan satt ett av de vackraste djur jag någonsin sett, en stålgrå liten kaninunge med ett öra ner som en vädurskanin och ett öra pekande rakt upp. Aldrig kommer jag att glömma hur Stampes lilla nos kittlade mig på halsen och hur de små klorna borrade sig in i tröjan. Alla mina önskningar hade gått i uppfyllelse och magin var total.

Pappa hade ordnat en bur ute i cykelgaraget i väntan på att vårvärmen skulle komma och att Stampe med den skulle växa till sig och bli stor nog att bo i sin utomhusbur. Buren var stor och rymlig och stod på fyra ganska höga men stadiga ben, min barnakropp var inte tillräckligt lång för att nå upp så själv fick jag stå på en stol för att kunna öppna den och kela med min kärlek. Det första jag gjorde när jag kom hem från dagis den dagen var att springa till Stampe och sedan var vi oskiljaktiga tills det blev läggdags, den kvällen grät jag över att jag inte fick ha Stampe på mitt rum, att han inte kunde dela huvudkudde med mig men efter många om och men så somnade jag och morgonen därpå kastade jag i mig frukosten och rusade ut till buren så att jag skulle kunna spendera så mycket tid som möjligt med kaninen innan det var dags att köra till dagis. Jag hade precis satt in rent vatten och fyllt på med nytt krispigt hö när en svart skugga blixtrar till i högra ögonvrån. Innan jag visste ordet av hade en av gårdens katter huggt tag med sina rovdjurständer i Stampes nacke och utan att släppa greppet hoppade katten ut ur buren igen med en till synes livlös stålgrå kropp i sina käftar. Jag skrek, jävlar vad jag skrek, och grät och pappa som befann sig ute på gårdsplanen fick syn på katten och på något sätt lyckades han att få tag på kaninungen som var vid liv men i mycket dåligt skick.  Lite mer än ett dygn efter att jag öppnat den finaste mörkblå kartongen som i ett drömrus stod jag nu och såg på min stackars kanin som låg där i kramper och dödsryckningar, jag tog farväl och visste när min pappa åkte iväg med bilen att jag aldrig någonsin skulle få tillbaka honom igen, Stampe,  mitt första egna djur och stora kärlek.

När det kommer till människor? Jag var en slowstarter och intresserade mig inte för varken tejer eller killar speciellt, men okej då, det är väl lika bra att jag berättar det här, annars gör väl ni som känner mig det. Jag var nio år när jag kärade ner mig totalt i Håkan Hemlin och fast övertygad om att han en dag skulle besvara mina  känslor. Ja, Håkan Hemlin, ja, i Nordman. JAG VAR FÖRÄLSKAD I NORDMAN och det tog mig ganska många år att komma över den obesvarade kärleken om sanningen skall fram.  Jag skäms inte heller för att jag fortfarande faller som en fura för musiken och att jag än idag minns precis alla texter.

onsdag, november 24, 2010

Day 01 – Introduce yourself

OK. Here we go. Vad skall man säga? Att reducera  sig själv till  ett par rader som helst skall vara både roliga och intressanta för att du som läsare skall fastna är lättare sagt än gjort. Jag skippar helt enkelt att försöka få till det där lilla extra och bara gör det.

Jag heter Maria Charlotte men det är bara min mamma som kallar mig det när hon är riktigt, riktigt förbannad. Alla andra säger Lotta. Eller Alotta Riot när det rör sig om Roller Derbyfolk.  Jag bor i staden i söder där hatet glöder. Man skulle kunna säga att jag är kärnfamiljen och heteronormativiteten personifierad, eller också inte.  Jag försöker att läsa sidoämnen (om ett år är jag färdig förskollärare/grundskolelärare) på distans samtidigt som jag är hemma med tiomånadershuliganen lilla W, för tillfället läser jag matematik och NO, att säga att det går bra skulle vara lögn rakt igenom. Fotboll i allmänhet och Malmö FF i synnerhet får mitt hjärta att slå lite extra fort, precis som roller derby, d-beat-crust-punk-hardcore-rocknroll-folkmusik, hof och tatueringar. Veganisen ligger mig varmt om hjärtat, likaså min symaskin och att läsa en massa böcker i badkaret.  Att åka på punkfestivaler, plocka svamp och leta bärnsten om hösten är livskvalitet at its finest..

En månad kvar till jul

Den 24 november, en månad kvar till julafton och hela jag myser. Det är vitt, crime city är inte längre smutsig grå betong och sprucken asfalt. Det är skinande vitt och oskuldsfullt, ett vitt pudertäcke dämpar alla ljud. Kvällspromenaden med Vesslan var magisk, där promenerade jag och världens bästa sidekick på fyra ben med den långa snokande snorsnoken nerplöjd i snötäcket och lilla w låg nerbäddad i den tjocka åkpåsen i den nya gamla fina vagnen och jag kände mest för att dansa.

Jag är en sucker för julen (trots att det är en religiös högtid), för pysslet, alla ljusen, dofterna och rökelsen. För ledigheten och myset, för magin. Är det något jag mår illa av så är det köphetsen.  Folk skriver statusuppdateringar på facebook och skryter om att de redan köpt ditten och datten, X antal julklappar införskaffade, tusen more to go och jag kan aldrig låta bli att fundera vad det är dom försöker bevisa? Vad är det man köper? En julklapp, ett tvång, en efterlängtad pryl, ett samvete?

tisdag, november 23, 2010

Kolla vad jag har köpt!



Bilden suger men det bjussar jag på. Det är en helt underbar retrovagn i mörkblått rutigt, vattenvvisande tyg och stora fina hjul som inte trillar av. Helt utan plastiga spännen som spricker och skumgummihandtag som färgar av sig och fjällar. Fullt liggläge och fyra blänkande stänkskärmar. Ingen rost och bara lite skev. Imorgon tänker jag premiärköra den till öppna förskolan.

30 dagar med alive and kicking

Många gör det så varför skall jag vara bättre sämre, från och med idag hakar jag officiellt på 30 dagars utmaningen som följer nedan, ambitionen är, tro det eller ej, att lyckas slutföra utmaningen om 30 dagar. Jag behöver bloggen, och jag behöver komma igång med skrivandet igen. Att enbart ägna mig åt akademiskt uppsatsskrivande och sitta och pilla i hemtentor tills ögongen blöder och huvudet känns tyngre än cement käkar upp mig inifrån. Jag vill att det skall vara roligt att skriva igen och det blir det bara om jag gör det.


Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

Ps. Överambitiösa lilla jag beslutar att man inte skall förta sig och startar därför imorgon, den 24 november, utmaningen bör därför vara avklarad till julafton. OK?