Exjobbsinlämning

"En fredag är en lång utandning"

Jag har en mycket klok och filosofisk vän som är en mästare att hitta ord. Idag är det fredag och hon skrev såhär om dagen idag på sin blogg:

Det ligger ett dis av matt lättnad att anlända till en fredag. En fredag är en lång utandning, som att man någonstans oroat sig för att verkligen ska fixa alla sena pluggnätter eller tidiga arbetsmornar eller en kombination hela veckan ut. En fredag är en liten milstolpe som då den blir en i raden inte längre läggs märke till. En detalj, en bagatell men just nu avslappnande likt en skön massage.

Det är svårt att inte hålla med, för att inte säga omöjligt. Jag skall skriva några rader till, ordna de sista referenserna och sen skall jag bege mig till orkanen för att skriva ut. Solen lyser, frågan är om jag orkar rulla dit eller om jag är för trött på grund av sömnbrist. När klockan ringde 06.30 var jag allt annat än pigg. Lilla W har inte sovit många sammanhängande minuter inatt p grund av sin astma och hosta. Alltså vad gör man när kiddot inte kan andas? Man finns där och tröstar, hjälper till så gott det går, medicinerar. Men jag kan ju inte hosta åt en. 

12217 ord

Jag klickar på spara en sista gång. Orkar inte läsa igenom texten en gång till utan skickar in skiten examensarbetet ungefär precis när klockan visar nolltre tjugo. 75821 tecken blev det. 12 217 ord. 47 sidor. Ögonen kliar, ryggen värker och huvudet är tyngre än vid den hemskaste bakfyllan hittills. Jag känner inte ens för att fira, vill bara lägga huvudet på kudden och låta snarkningarna söva mig, bädda in mig i en skön drömlös sömn. De där oregelbundna till höger om mig, pustandet, stånkandet och stönandet när lilla W drömmer och bearbetar dagen. Hs tyngre snarkande i mörkret på andra sidan om mig, som en vetskap om hans trygghet också Vesslans knorrande under täcket, någonstans mellan fötterna och knäskålarna när vi somnar och alltid med den snokande snorsnoken på huvudkudden när väckarklockan ringer.

Om tre timmar ringer väckarklockan. När jag har lämnat ungen på förskolan bär det av till biblioteket. En sista runda innan helgen för lite annat plugg. Och sen beställer jag Team Swedens bouttröjor inför världscupen i Toronto. Fan., det är snart dags. 39 dagar kvar.

♥ ♥ ♥

Jag trillade över den här bilden när jag ägnade mig åt slösurfande på ansiktsboken istället för att skriva på examensarbetet tidigare idag och det är något av det finaste jag sett. Jag tänker tro på historien för att jag vill det.

A mother tiger lost her cubs due to premature labour. Shortly after, she became depressed and her health declined. She was later diagnosed with depression. Since tigers are endangered, every effort was made to secure her health. Zoologists wrapped piglets up in tiger-print cloth, and presented them to the mother tiger. She now loves these piglets and treats them like her own. And needless to mention, her health is back on track. 

godmorgon vin

Jag undrar vad förskolepersonalen tror om mig. Jag hoppas att jag inte luktade vin imorse när jag lämnade, drack min första klunk innan klockan sju.  Det var ofrivilligt men ändå. Satt och skrev examensarbete och drack vin ur kaffemugg till sent inatt, vaknar med grusiga ögon och en stresskänsla i kroppen långt innan det ljusnar. Lilla W sitter i soffan och dricker välling som varje morgon, jag sätter mig vid datorn för att se om handledaren hört av sig. Ser fram emot dagens första kopp kaffe och tar en rejäl klunk. Åh fyfaaan. Det är ett misstag jag skall försöka att undvika igen. Så undrar ni säkert varför jag drack vin ur mugg igår och inte glas på fot? Har hon börjat skåpsupa tänker du och svaret på frågan är nej. Det är bara så att jag inte vågar ha sköra glas på fot i närheten av min dator. Framförallt inte när jag har böcker, papper och anteckningsblock precis överallt. Sådana risky business är ingenting som den här damen sysslar med.

dagens kvinnoideal..?

Okej, det här fick mig att börjar gråta. Av ilska, av maktlöshet, av frustration och till och med lite uppgivenhet. Jag har inte insett riktigt hur illa det står till i delar av samhället och exakt hur sjuka idealen är även om jag brukar bli påmind om det inom förskolans värld lite då och då (som till exempel den där tre och ett halvtåringen som vägrar äta någonting annat än sallad för att ”man blir tjock av mat...”).

Bilden sprids på facebook just nu, det var där jag hittade den och jag kunde bara inte låta bli att länka den vidare. Anna Åkesson som lagt upp bilden har hittat dockan i fråga på Barnens Hus och skriver såhär:

” Bild tagen på Barnens hus i Umeå. Det är för jävligt. Barbiedockan har alltid varit smal och kritiserades för sin överdrivna figur redan på min tid. Att hon kunde blir smalare trodde jag var omöjligt. Rimligtvis borde hon bli tjockare med tanke på hur vårt samhälle ser ut. Härmed bojkottar jag barnens hus för alltid. För den här kroppen är anorektisk. Även med 70-tals-mått mätt. Undrar om jag ens kommer kunna sova nu för att jag är så förbannad!”

Jag skulle kunna skriva spaltmeter efter spaltmeter om det här men har inte riktigt tid. Eller ork. Jag är verkligen inne på slutspurten av examensarbetet nu, det skall in på fredag klockan tolv noll noll, och har hundra grejer kvar att skriva om. Eller, det är i alla fall så det känns. Jag drömmer mardrömmar om att min handledare ringer mig natten mellan torsdag och fredag och säger att arbetet inte håller måttet, att jag inte tillåts lägga upp det och vaknar med kallsvettig rygg och darrande underläpp. Jag har en ångestfågel i mitt bröst, en klump i magen som när som helst brer ut sig och tar över, får mig att andas snabbt och tappa fokus.

Morgonbestyr

Jag stiger upp tidigt, långt innan det ljusnar. Allt för att sno till mig några timmars pluggande innan lilla w vaknar. Dricker kaffekopp efter kaffekopp och lägger textraderna bakom mig. Att bli färdig med examensarbetet i tid är verkligen en kamp mot klockan. Familjen vaknar och jag får fokusera på annat en stund. Skriver färdigt dagens träningsupplägg och går igenom derby drills i huvudet. Det är söndag förmiddag och om någon timme börjar träningen och uppvärmningen inför dagens scrimmage. Hela min kropp längtar.

Orkanen haz it

Orkanen haz it. Den snyggaste pluggutsikten någonsin och där borta bakom husen gömmer dig utomhustracken och skateramperna, åh vad jag är suuugen.

Folkets park

I tisdags hängde vi i folkets park tillsammans med Pooky och Fenix. Nya hangupen är att ha på sig hörselkåporna jämt. Lilla W fick fantastiska presenter från Paris. En stickad jumpsuit (dom jag hoppas passar) en cd med omgjorda Guns n roses låtar och de finaste Mumin strumporna man kan tänka sig. Själv försöker jag att inte dö stress och sömnbrist döden. Om en vecka blir det bättre då lämnas examensarbetet in.

Team Finland VS. Team Sweden

Nu blir det en bildorgie från världens första landskamp i roller derby. Den första landskampen. Någonsin.. fattar ni hur coolt det är? Världens första landskamp. Så. Jävla. Coolt. Nåja.. När slutsignalen ljöd var ställningen 135 - 71 så man kan väl säga att vi vann. Det var riktigt, riktigt roligt att få spela tillsammans som ett lag för första gången och att få möta Finland. Att spela i Muffas motståndarlag var väl mindre kul, både en och två gånger tog jag fel men jag antar att det är sånt som  händer i stundens hetta.

Alla bilderna har jag snott från facebook. De är tagna av Marko Niemelä som är en fantastisk fotograf. Om ni sprider dem vidare så ge honom cred. Ok puss hej.