Inte alls så mycket hemlängtan längre. Mörbultad, trött och svettig efter fyra timmars träning i en hall med golv so mest kan liknas vid känslan av att stå i lera.
lördag, november 05, 2011
Det här med hemlängtan
Jag gillar derby, att hänga i nya städer och att pusha mig själv som ett jävla djur, att svettas, bli bättre och åka med mitt sköna Team Sweden, jag gör verkligen det. Men jag hatar att vara ifrån min älskade familj. Idag känns det tungt, trots peppande lagkamrater och derbydrills så hugger det i hjärtat och jag kommer på mig själv med att tänka på H och lilla W. Jag vet att de hänger där på stranden och i huset vid havet, att de letar stenar och pinnar och att lilla W kiknar av skratt när Lusen jagar vågorna i det salta havet. Åhh vilken hemlängtan jag har idag.
fredag, november 04, 2011
Vixan fixar sikten
Världens bästa Vix putsar bilfönster och håller humöret uppe. Faan vad långt det är till Stockholm.
Nöjdare
Snart är vi halvvägs! Proviantstopp på en liten mack och its all good. Babsan, Evil och jag har det fint här i baksätet.
Roadtrip med malmötjejerna!
Sitter i en minibuss med fem fantastiska derbytjejer och en snäll chaufför. På väg not Stockholm för träningshelg med världens bästa landslag. Imorgon kväll är det fundraiser fest i Stockholm, spana in Facebook eventet vet jag! Åh tänk om vi ändå vore framme nu.. Så. Himla. Otålig.
Försöker att hinna ikapp det där som kallas livet
Jag har prioriterat att hänga med familjen i ett par dagar och dessutom återhämtat mig från världens mest elaka urinvägsinfektion som vägrat ge med sig så jag har varit lite frånvarande ett tag. I morse när jag loggade in på min derbymejl hade jag 38 olästa meddelande. Sen igår kväll vid tio tiden. Sex av dessa mejl där avsändaren enbart ifrågasätter mig varför jag inte svarat (på en ickefråga, som vi redan diskuterat..). Sitter med andra koppen kaffe för dagen och loggar in på min privata mejl. Har ytterligare fyra olästa meddelande där från samma person. "Jag skriver till dig angående xxxxxx, varför svarar du inte på mina mail???!?!" Det första är daterat med tiden 18:07, det andra 18:27, det tredje 18:45 och det fjärde 19:00. Fick även ett chattmeddelande på facebook "jag vet att du har en iphone så du ser mina mail." HAHAHA: Alltså kom igen nu mina vänner. Jag brukar inte gilla att prata i termer som normalt och onormalt och skall därför inte göra det heller. Jag skall gå längre än så. Det här är helt jävla sjukt! Har folk inget liv? Skall inte jag få ha ett liv? Om jag inte svarar de tio första signalerna så kommer jag inte att svara de fem andra gångerna ni ringer heller. Okej?
Missförstå mig rätt nu. Jag älskar att se nya mejl i min inkorg, det är en stor del av mitt jobb som tränare och styrelsemedlem i CCR, det är absolut inte det jag menar. Men ibland tar det bara stopp. Typ som nu. Dumma frågor brukar inte få dumma svar, i alla fall inte av mig, för i min värld finns det inga sådana, fram tills idag. Typ. Tack för att jag får kräka ur mig bloggy.
Morgonstund har guld i mun
Har aldrig varit någon morgonmänniska och vareviga morgon klockan ringer vill jag inget hellre än att implodera.. Och morgonen börjar tidigt hos oss, mellan halv fem och halv sex då blir jag väckt av en sprallig unge son vill börja dagen. Så har det i alla fall varit fram tills gör några veckor sedan, att jag inget hellre vill än att sova vidare, jag dör av grättet rikast jag tänka men inte nu längre. Nu är varje morgon värd att dö för. Det är lätt den mysigaste tiden på dagen och jag vill aldrig att de tar slut. Lilla W vaknar och vill stiga upp, han väcker mig genom att klappa på min kind och pussa på min panna innan han viskar kram i mitt öra och slänger sig om halsen på mig. Ibland ligger vi kvar i sängen några minuter och vaknar till lite innan vi går upp och slänger oss på soffan. Mysa deklarerar han och vi kryper ner under täcket på soffan. Delar på en kudde och ligger och kramas, pratar om dagen och skojar med varandra. Ibland sover vi lite till och när hungern kommer gör jag en flaska välling så kryper vi ner under täcket igen ända tills den sista tröttheten lämnat våra kroppar och sen klär vi på oss, packar väskan och går hand i hand till förskolan.