söndag, januari 15, 2012

Rabatt till varje pris

Alltså jag tänkte att vi skulle snacka om en sak: extreme couponing eller rabatt till varje pris som den svenska titeln är. Jag är helt förbluffad. I USA (var annars?) kan man tydligen tjäna pengar på att handla genom att använda sig av kuponger och rabatter. Helt bisarrt. Kupongsamlarna vandrar ut ur affärerna med varor för flera tusentals dollar och tillgodokvitton med ren cash på. Jag fattar inte att det fungerar så.

Honey badger botar (nåja, lindrar) smärtan.

Mot sopstationen!

Vi njuter av helgen, solen. Går på hundpromenader i snigelfart och jag tänker inte på smärtan. Fyndat på loppisrundor och sopstationer. Det finns mer i livet än derby

lördag, januari 14, 2012

presenterna

Och folk frågar mig varför jag avskyr Anna Wahlgren

Vad jag varmt vill rekommendera är en liten komplott, när ni vill slippa tjata ett tag och känner för nya, friska grepp, som kan bryta den onda cirkeln. Receptet är klassiskt: man ger igen med samma mynt, fast värre. Barn behöver tränas i perspektiv och inlevelseförmåga!

Gör en tyst överenskommelse inför en middag, då alla är samlade, och sätt er mittemot varandra så ni kan se på varandra utan att titta på något barn. Och så börjar ni ge varandra tillmälen, medan ni t. ex. skickar mat till varandra eller häller upp vatten eller vad det är - i vanligt tonläge men tydligt och med sakligt eftertryck. Barnen ska undra om de faktiskt hörde rätt.

"Jävla subba", kan t. ex. din man säga rätt vänligt. "Förbannade skitbög", kan du svara i lugn ton. Han kan le snipigt tillbaka. "Pissråtta!" Och du kan returnera, tillsammans med potatisen: "Ditt feta fula arsle, stoppa upp de här i häcken så ska jag sprätta upp magen på dig!" Använd förstås gärna just de orden barnen brukar strö omkring sig, och spä på dem, om det går ...

Om någon unge försöker ingripa "hör" ni det inte, och ni tittar inte på barnen under hela det här skådespelet. Ni ska vara helt upptagna av att ihärdigt blänga på varandra. Låt tonen bli gradvis allvarligare och lite otäck. "Jag hatar dig." - "Ditt jävla CP-äckel". - "Sådana som du skulle ju fan inte få finnas. Du borde dö, ditt as!"

När ni känner att det är rätt läge, dvs allting börjar bli riktigt obehagligt, reser ni er och ser ut som om ni tänkte börja slåss, går runt till varandra och sätter verkligen igång med handgripligheter - under kontroll förstås, och med glimten i ögat er emellan; bäst att tillägga!

På en given signal avbryter ni sedan, får alla att sätta sig ner och står själva kvar, höjda över menigheten. En av er tar fram en tvål och packar nogsamt upp den och håller fram. Den andre deklarerar, med mycket lugna men stora, eftertryckliga bokstäver: "Om någon i det här huset någonsin mer använder sig av sådana här ord, som ni just har hört, och kallar folk för sådana saker, som ni just hörde, så kommer den personen få tvätta munnen med den här tvålen. Är det klart? Har alla förstått? Någon som undrar vad den här tvålen skall användas till?"

Glo på varenda unge och låt orden sjunka in. Tala sedan om att den här tvålen kommer att ligga HÄR - visa en fast, förutbestämd, väl synlig plats. Och låt den andra av er bekräfta och avsluta: "Om vi alltså någonsin mer hör någon av er - eller någon av oss - säga sådana fula saker till någon i den här familjen, kommer den personen få tvätta sin mycket smutsiga lilla mun med tvålen här."

Sedan pratar ni raskt om annat, först med varandra och strax också med barnen - urtrevligt och kärleksfullt och intresserat och glatt, som en kosntruktiv illustration till hur umgängestonen i den här familjen SKA vara. Kommentera sedan inte saken vidare. Fråga inte, förklara inte, och för Guds skull, be inte om ursäkt. Stå självklart säkra i att ni vet vad ni gör.

Mycket effektivt, kan jag försäkra. och givetvis får man - om och när så nöden kräver - använda den där tvålen! "Du vet vad som gäller, eller hur? Tråkigt, men nu är det bara att sätta igång. Varsågod, hämta tvålen!" Sedan följer man med i badrummet och ser på, medan den lilla älsklingen löddrar sig till en minnesvärd livets visdom.





Dessa råd ger Anna Wahlgren en mamma som frågar om strategier som kan råda bot på hennes svärande barn.  Och folk frågar mig varför jag inte kan med kvinnan. Jag väntar med spänning på att mitt ex av Felicia Försvann skall dimpa ner i brevlådan.

Nu är jag klar

Nu är jag klar med praktiken. På onsdag är skolan ett avslutat kapitel, ett par sidor text till sen är jag i hamn. Det känns så skönt att jag inte finner några passande ord.

Jag mötes av blommor och presenter. Barnen torkade tårar i omgångar och mer än två av dem berättade allvarligt om hur mycket de kommer att sakna mig. Jag har haft det fantastiskt under min praktikperiod och det var med sorg i hjärtat som jag sade hej då tidigare idag.

torsdag, januari 12, 2012

Att kissa på sig? check

Det pratas rätt ofta om det i derbyvärlden, att trilla och slå sig så hårt på svanskotan att man kissar på sig. Man har inte trillat på riktigt förrän det inträffar brukar någon säga och garva. Jag har tänkt att det är lite av en råttan i pizzan- historia och småskrattat. Usch och fy. Tills idag. Nog blev det blött alltså. Jag och Curly snubblade fastnade i varandras skates mellan två övningar och smack sa det så landade jag med svanskotan först i det polerade trägolvet. I luften hann jag tänka att det här måste så förväxla roligt ut och aj, det här kommer att göra ont. Om jag kissade? Litegrann. Om det göt ont? Så in i helvete. Om jag kan röra mig? Inte helt obehindrat. Om jag kan sitta? Hell no!

Att få skämmas lite extra

I tisdags fyllde en fin vän till mig år. Ingen mindre än Swede Hurt och gissa vad jag gjorde? Jag ringde henne och var så jävla upptagen mes mitt och babblade och bad om råd och sen när hon hjälpt
Mig, lugnat ner mig och fått mig att skratta så sa jg tack och hej.

Ja, jag gjorde det: jag glömde bort hennes födelsedag och nu sitter jag här med skämshatten på huvudet och funderar på hur jag skall kunna gottgöra henne.

Än en gång FÖRLÅT!

onsdag, januari 11, 2012

Helgens bootcamp

En del av tjejerna som deltog i helgens bravader.

I helgen anordnade vi bootcamp. Två dagar à fyra och fem timmar med off-skates, onskates och en avslutande scrimmage. R vi var klara firade vi med burgare på tusen två. Vi hade turen att få besök från fantastiska Zandy Zunder från vienna rollergirls (och Berlins a-lag) som visade oss en del jammerövningar, footwork och olika skatetekniker. Jag höll i en del pass också och smärta tog fysen. Vi övade hits, töjde våra muskler med den dynamiska sttetchen och tvingades att hoppa högt under offskate sessionen. Allt avslutades med fantastisk scrimmage. Jag är trött men glad.. Veckan som gått har haft derby alla dagar utom i måndags.