Firar att det är fredag med att ha på
mig min nya roller derby-tisha! Den här veckan har verkligen varit överjävlig. Helst av allt skulle jag vilja sitta framför en mysig brasa, dricka rötjut och snaska på en vegansk ostbricka men riktigt så ser inte planerna ut, tyvärr. Tvätt och lineupsskrivande står på tapeten så fort jag jobbat färdigt. Åh vilken lyx det är det här med att jobba hemifrån.
fredag, februari 03, 2012
Finally friday!
en sanning med modifikation
Det där är en sanning med modifikation. Jag känner mig lättare i bröstet än på mycket, mycket länge. Det finns ingenting jag inte klarar av med dig vid min sida och mina känslor för dig växer för varje dag som går. Jag vet att det är rätt det här och det är en fantastisk känsla. H, välkommen hem. Jag hittade bilden hos Fenix.
Gooood morning Crime City
Som bekant så försov vi oss igår. Något som lilla W kompenserar med att envisas med att vakna strax efter klockan fyra för att deklarera att det är dags att stiga upp innan dess att klockan har slagit halv fem. Så nu sitter vi här, eller ja, ligger och myser i soffan som den lille telningen bestämt. Under samma täcke, jag skall klappa han på magen och han klappar mig på kinden, i bakgrunden springer tecknade figurer omkring på tvn (tack snälla för barntv på morgonen!) och snart har jag hällt i mig dagens första halvliter kaffe. Idag blir det till att jobba hemifrån men först skall jag bli intervjuad av Klara, ni kommer väl ihåg Klara? Hon som jobbar med en dokumentärfilm om Crime City Rollers.
torsdag, februari 02, 2012
Ekorrhjulet fortsätter del två
Den här bilden hittade jag inne hos Mallan. Som avslut på stressdagen har jag cyklat halva Crime City runt med lilla W i cykelsadeln för att få honom på bra humör och bota eventuella trauman sprungna ur cykelhjälmssmärta. Jag råkade nämligen klämma söta lilla hakfläsket på ungen när vi var på väg hem från förskolan, i spännet på cykelhjälmen. Ja. Och såklart utbröt skrik och panik, ett envist nej inte cykelhjälmen och stora, stora tårar. Cykelhjälmen gör ont deklarerade lilla W högt och ljudligt och vägrade att testa den igen. Det är nu eller aldrig tänkte jag och krängde på hjälmen för att sedan köra rally genom halva stan. Det tog tjugo minuter sedan tjoades det högt och glatt från pakethållaren och hjälmen togs inte av förrän vi varit på långpromenad med Vesslan och lagat färdigt middagen så eventuella dåliga minnen är förhoppningsvis borta.
Vad vi mer har gjort? Träffat Diva Dalmatin så att Vesslan fått springa av sig (nåja, åtminstonde erbjudits möjligheten att springa av sig ordentligt) städat lägenheten, varit på medlemsmöte på pizzeria Rex där ungen och jag delade på en vegansk Capriciosa, mamman fick en lättöl och barnet var så nöjt med sin festis. Ungefär tills det blev huvudtränarens (dvs. min) tur att lyfta fram mina punkter för kvällen. Då utbröt klagan, bajs i blöjan och akut trötthet på en och samma gång så det hela slutade med att vi fick fly uppför trappan och smita hem istället. Nåja, ibland blir det inte alltid som man tänkt sig och om sanningen skall fram så gör det ingengting. Jag gör mitt bästa i alla fall, I shit you not så mycket jag försöker, vänder ut och in på mig för att alla skall bli nöjda och glada. Det är kanske det jag skall sluta med? Har dessutom hunnit handla, städa litegrann i lägenheten, tvätta min lekamen och bli intervjuad av en skitbra journalist som gör ett reportage som jag är tokpepp på! Nu skall jag lägga mig ner i soffan och powernappa för jag skall absolut vara vaken när H kommer hem om två och en halv timme. Fy faaan vad jag har saknat honom.
Lite fler bilder från EROC
Öl på flygplatsen i sann semesteranda. En fördel med derbyn: alla bra människor man träffar. Jag får en puss av Kallios Sniff Poppers, en fantastisk människa. Titta på beginnersscrimmagen. Smygfoto av deltagarna på en av årets föreläsningar. En Berliner Björn i Bear City på plus hostel, en aloha och en friggy och kramp i magen av skratt.
Ekorrhjulet fortsätter
Ekorrhjulet fortsätter. Vaknar med ett ryck och inser att jag har försovit mig. Klockan är 07:15 och vi måste vara på förskolan senast 07:45 för att jag skall hinna till jobbet i tid. Väcka barnet så försiktigt som möjligt, nej, vi hinner inte mysa idag. På med kläderna, fixa välling, byta blöja, kissa på pottan får vi göra sen, på med overallen, vantar, mössa, halsduk. Vinterkängorna och packa kalender, block och jobbväskan. Borsta tänderna, sjunga Bamsesången som varje morgon för att den lilla tigern skall öppna munnen. Ungen på ena armen och kopplet i den andra, en mikro kiss och bajsrunda utan dess like, halvjoggande, hoppande över isfläckarna. Tillbaka hem, upp i lägenheten, frukost och vatten till Vesslan. Byta bajsblöja. På med alla kläderna, ner för alla trapporna till källaren och hämta vagnen. Upp för trapporna igen, ner med barnet och så kör vi rally till förskolan. Klockan är 07:43 när vi ringer på dörren. Fel pedagog öppnar enligt lilla W och det blir darr på underläppen, jag orkar inte riktigt tänker jag och känner hur svetten rinner längs med ryggslutet. Favoritpedagogen sticker fram huvudet och säger hej min lilla pärla och i samma ögon är det en solstråle jag hjälper med avklädningen. Sätta kängorna på hyllan, mössa vantar och halsduk. Upp med overallen och säga hejdå. Det känns som om jag håller på att få en hjärtinfarkt men när jag böjer mig fram och vi säger hejdå till varandra så säger lilla W orden som får allt att kännas lätt, Warjas älskar mamma. Blinka bort en liten tår, knäppa jackan säga hejdå, hejdå och ut igen, parkera vagnen, hämta cykeln och hoppa på den. Cykla i racefart och slå personliga rekord utan att halka och stämpla in när klockan blivit 08:00 prick.
Deltagarna på 2012 års Eroc. Tack för en fantastisk helg allihopa! En dag när jag inte är så trött skall jag berätta mer om helgen, konferensen och det fina med Berlin. Okej?
Peppen innan den avancerade scrimmagen är total. Jag spelade i svarta laget tillsammans med bland annat Master Blaster, Muffa, Zandy Zunder och Bloody Mary. Jag fick även äran att bära A:et. Vem som vann? Vi!
Muffa och yours truly representing Crime City in Bear City.
Tack för fin scrimmage. Jag och Zandy längst fram mot kameran. Alla bilderna är snodda från facebook. Mina egna har jag inte orkat lägga över ännu, så lat är jag (eller stressad).
När jag kommer hem fråmn kvällens träningspass har klockan redan hunnit bli tio. Mamman sitter i soffan och läser korsord, Vesslan möter mig i dörren och bakom en stängd dörr ligger lilla W och snarkar. Jag har kommit på mig själv att tänka på allt jag skulle vilja göra men inte hinner med mer än en gång under de sista dagarna, ja veckorna och jag gillar det inte. Jag avskyr att inte hinna med, att lägga drömmar, planer och pepp åt sidan för måsten som jag egentligen inte alls det måste. Livet är för kort för att inte levas och jag vill ärligt talat inte hålla på med den här skiten längre.
onsdag, februari 01, 2012
Hmm
Spännande väder. Snöyra och strålande solsken samtidigt. Själv hetsar jag med styrelsearbete, träningsupplägg och annat smått och gott. CCR kommer att bli min död.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)





