Så jävla olyckliga och missunnsamma.

Något jag aldrig kommer att vänja mig vid är hur de allra flesta som bor i den här staden ser ut. Färglösa människor utan hopp, böjda huvuden, krokiga ryggar och neddragna mungipor. Jag har aldrig mött så många rädda, missunnsamma och olyckliga människor som innan jag kom hit. Det är helt otroligt, för mig som kommer från en helt annan kultur. H förstår det bättre men ändå inte - han är inte sådan. Han har tagit sitt liv i sina händer, gjort något - precis som våra vänner här. Den grå massan är så stor så stor. Fylld av informella regler och strukturer, präglade av en tid som varit och fasthållna av sina egna rädslor. Beklämmande? Ja. Det är sällan jag har så mycket ångest som när vi är här.

Den där fitnessfighten

Går allt annat än bra om sanningen skall fram. Dag 1-4 gick superbra. Jag tränade och följde maten i den mån det går som vegan men efter det att vi reste hemifrån har det bara gått utför. Stillasittande i bil över 60 mil med matsäck och övernattningsstopp i Berlin. Ett Berlin som bjöd på öl och god mat i goda vänners lag. Vi får se vad resten av ledigheten har att komma med. Schemat är hektiskt, vi har ca 30 familjemedlemmar och vänner som vi borde träffa, mer än tio av dem står på måste listan, allt på två och en halv dagar så nu sitter jag här i baksätet och gör upp en strukturerat schema över hela kalaset. Förutom att vara sociala måste vi byta sommardäcken på bilen och hämta några påsar kläder till W och dessutom är det fotboll på söndag. Så ja, träningen får nog faktiskt ge vika under ledigheten, vad som är säkert är i alla fall är att den finns där. Jag vill komma i form, jag vill att kläderna skall passa bättre, att jag skall orka mer på tracken och att jag skall må bättre bör jag tittar mig själv i spegeln.

Mirijam som också är igång med fitnessfighten just nu kände behovet svart skriva ett försvarsinlägg i sin blogg och jag sr fött många kommentarer, en del här och en del i verkligheten om min
medverkan, om det här med att räkna kalorier. Jag har valt att hoppa på detta för att komma igång, det är svårt att hitta motivationen med en tvååring som pockar på uppmärksamhet, med heltidsjobb och föreningsarbete, svårt för mig att ta mig tiden för mig själv - något som förhoppningsvis blir lättare med denna utmaning. Jag följer inte kaloriantalet slaviskt, dels för att jag inte kan på grund av att jag är vegan (och det är riktigt dåligt anpassat för veganer/vegetarianer/folk som ej käkar mejeriprodukter) och dels för att jag känner att det inte riktigt räcker till de fast jag tränar ett entimmespass på morgonen och ett tretimmars hårt derbypass på kvällen och jobbar däremellan. Det kommer att innebära stt jag inte får samma resultst på denna månad och att resan tar lite löngre tid men så får det vara.

Bilden är lånad från Texas Rollergirls sida och är en del av deras fantastiska fotoserie "this is roller derby" och får mig och hela min kropp att fullkomligen värka av längtan efter nästa scrimmage. Jag älskar allt med sporten, fullkontakten, komplexiteten, det hårda tempot, showen, allting runtomkring. Åhh..

På böljan den blå

"nu åka hem till Lusen" säger lilla w efter att vi berättat att vi snart är framme i Tyskland . Att åka båt ett äventyr, en semester i sig. Nej. Nu kör vi till Berlin säger vi och ger w en kram. "semester fortsätta" konstaterar han nöjt och plockar upp Blixten för fortsatt lek.

Förväntansfulla i Trelleborg

Det där med att inte blogga på ett tag blev det inget alls med. Det är svårt att hålla sig undan när det finns gratis internet på färjan. 2012 års teknologi i lööve it!

PS: Comin' up!

Ps. Missa inte detta..

Hej på ett tag (tror jag) bloggen, internetåtkomsten och tiden brukar inte vara den bästa för bloggande i Tyskland. Vi ses snart igen.

snart klara..

..med alla måsten som skall fixas innan det bär av. apoteket - check, handla mat - check, packa - halvcheck, besöka länsförsäkringar - check och sådär fortsätter det. Eller ja, inte för att jag gjort allt det där, jag har mest legat och snusat i den tvååriga nacken och tittat på barnkanalen. Lilla W mår mycket bättre, nu är det H som fått feber och ligger däckad stället. Skoj med tanke på att det är han som skall köra alla milen.  Nu skall  Vesslan lämnas, pengar växlas, blommorna vattnas och det sista packas innan jag slänger mig i ett varmt bad och försöker komma fram till vad det är jag glömt.

Busy Bee, tusen saker på att göra listan

Har tusen saker att göra på min att göra lista innan jag stupar i säng ikväll. Städa, tvätta, packa, hämta ut medicin till lilla Vesslan, handla mat, planera träningen, skriva schema och planera kommande vecka. Febern och förkylningen verkar ha vänt och ingen är gladare än jag över det. Vi åker till Tyskland tidigt imorgon bitti och det sista jag vill är att sitta på en färja i fem timmar och i en bil i sju med ett ledset, krassligt barn.

vård av barn och den där fitnessfighten

Så var man hemma en helt vanlig onsdag, lilla W är hängig och har feber. Det går verkligen i ett nu, influensorna och förkylningarna avlöser varandra, antar att det inte blir bättre på grund av mitt jobb heller men vi gör detbästa av situationen. Jag servar med smoothie och sjunger favortisångerna medan bilar filmerna rullar i bakgrunen. Jag hoppas verkligen att han mår bättre imorgon. Jaja. Inget ont som inte har något gott med sig. Jag har redan hunnit med dagens första träningspass på lite drygt 40 minuter innan klockan ens slagit åtta. Jag kommer knappt ihåg när det skedde sist. Förhoppningsvis hinner jag med ett gäng situps och amrhävningar också under dagen samt ett roller derbypass på tre timmar ikväll. Det där sistnämnda får vi se hur det blir med beroende på lilla Ws mående.

Signade i ett svagt ögonblick upp mig på fitnessfighten för någon vecka sen och skam den som ger sig. Fel mat, alla skador, sjukdomar och det faktum att jag gått in och coachat så mycket i CCR har gjort att jag är i sämre form nu  än på mycket, mycket länge så jag behöver det verkligen. Hittills går det väl sådär om sanningen skall fram. Jag tycker att det är svårt med maten, matprogrammet är inte anpassat för veganer och dessuom är jag inget big fan av att räkna kalorier, alls. Träningen är rolig men känns lite "lätt" så jag får ångest och undrar om jag gör helt fel. Det skall bli roligt att se resultatet efter 20 dagar, om det gjort någon skillnad eller inte.Sandys hårda slit gav ett fantastiskt resultat för någon vecka sedan och det gör mig peppad.

Igår var det årsmöte med Crime City Rollers. Jag är inte längre en del av styrelsen och det känns väldigt, väldigt skönt. Styrelseposten har genererat en hel del dåligt samvete på sista tiden då jag känt att jag inte hunnit med. Jag har prioriterat annat föreningsarbete och i och med mitt nya jobb så har tiden inte alls räckt till till allt. Hu. Ser fram emot att kunna ge hundra procent till mina andra åtaganden och arbetsområden inom föreningen nu. Det känns roligt, peppande och väldigt spännande Önskar den nya styrelsen ett stort lycka till och jag är fast övertygad om att de kommer att göra ett strålande jobb, något som 2011-2012 års styrelse inte direkt klarade av. Idag är det scrimmage och det fullkomligen spritter i mina ben och det är en ovan känsla. Jag har inte mått bra på sista tiden. Av många olika anledningar. Stress, negativitet, sjukdomar, en jobbig arbetssituation och asmycket föreningsarbete och det har gjort att jag inte orkat peppa på träningen men idag känns det bra.