Vabb dag två

Jag klättrar på väggarna och känner mig mer och mer risig och W mår bättre men inte helt bra och det är frustration och trots och ledsna miner blandat med snor, kramar, berättelser och funderngar här hemma. Helgen börjar kännas alltmer avlägsen, så är det alltid, ibland  känns det som att jag lever två separata liv även fast det inte alls är så.. och ikväll kommer V Diva till Crime City för att coacha oss och jag är jätteledsen över att missa det.

Hemma igen

Nu har jag varit hemma i drygt ett dygn efter helgens bravader. Det känns overkligt, som en dröm. Jag har spelat mot och tränat med några av världens bästa derbyspelare. Jag kan inte riktigt greppa det. Om det inte vore för blåmärkena och ömmande muskelfber som slitits itu och nu byggs upp igen så hade jag nog haft svårt att tro det. Jag tittar på USA mot Team England och förundras över hur Europeisk derby har utvecklats. Det är svårt att tänka att jag spelade och tränade mot och med dessa människor för ett dygn sedan. Det är så vackert att se att jag får gåshud, det är nog såhär det känns att vara religiös tänker jag när England håller tillbaka USA i ett powerjam. Jag tänker på att jag snart firar två år som derbyspelare (nåja, två år sedan jag skatade för första gången) och på det faktum att jag redan boutat mer än 30 bouts, jag tänker på min fantastiska liga och mitt fina lag, att jag spelat  i världskuppen med svenska landslaget och att jag spelat mot USA. Att jag fått träna och scrimma med dessa fantastiska spelare och känslan är hisnande. Jag älskar Crime City Rollers och sporten för att vi inte tillåter oss själva att begränsa oss. Klart att vi kan ordna festivaler, ta hit amerkanska gästtränare, spela bout och styra upp precis allt det vi drömmer om. The sky is the limit i precis alla lägen. Det får mig att prestera mer, vara mer, bli en bättre människa och klart att jag gillar det. 

Helgen har på många sätt varit fantastisk men också utmanande och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tycker att det är jobbigt att vara ifrån W sådär. Det är saknad, dåligt samvete och undran som avlöser allt det där positiva. Det dåliga föräldrasamvetet är ingen hit när det väl hälsar på och inte heller blir det bättre av att han vaknar mitt i natten med feber och ledsna ögon. Att vabba idag var absolut nödvändigt. Livet är ombytligt, ena timmen är det träning med landslaget som gäller, suget i magen på tracken och den brinnande känslan i låren och andra sekunden är det feberyra,alvedon och tårar. 

Want to watch Team Sweden VS. Team USA?

Imorgon smäller det, Team USA mot Sverige och därefter Finland. Kan du inte komma till Helsingfors i helgen? Hav förtröstan, Derby News Network och Hellsinki Rollerderby sänder. Boutet visas här! Jag tror att det svenska boutet börjar klockan sex helsingforstd men jag kan ha fel.

Off to Hellsinki!

Så var det dags.Jag laddar med bilder från World Cup 2011 och ljummet kaffe.  Äntligen, äntligen, äntligen dags att åka till Helsingfors för att ännu en gång bouta tillsammans med mitt kära Team Sweden. Imorgon så spelar vi mot Team USA och några av världens bästa derbyspelare och på söndag är det bootcamp som gäller för hela slanten. Helgen kommer att bjuda på mer än 15 timmars onskates för min del och det känns helt fantastiskt. Som jag har längtat, längtar men oj vad nervös jag är. Nu är jag inte så mycket för det här med idoler och blir sällan starstruck men shit pommfritt alltså, vilka kvinnor det är jag kommer att få träffa i helgen. Det är intressant det här med derby, relationen mellan ens förebilder och en själv ser helt annorlunda ut än inom någon annan sport som jag känner till. Det är mer jämnlikt och även om den där idoldyrkan faktiskt finns så har den flera sidor, vi kommer varandra nära och blir personliga och jag måste säga att jag gillar det. Skarpt. Nu skall jag hetspacka innan jag skall möta kära Evil Eye vid tåget som tar oss över sundet till Kastrup.

Pepp

Dagens sanning. Jag hämtar w på förskolan efter att ha stressat dit. Han är nästan ensam kvar på gården och i mitt mammahjärta hugger det till för en tiondels sekund fylls hela jag av det där dåliga samvetet tills det att han ser mig och bubblar över springer mot mig och kastar sig i min famn och berättar om dagen som varit. Tillsammans går vi hemåt hand i hand och uträttar vardagsbestyren. Vi handlar, tvättar och plockar undan innan vi tar bussen in till stan och ordnar med födelsedagsöverraskningen. Efter alla måsten när vi ligger i sängen och pratar så säger han mamma, jag älskar dig och jag är glad när du är med mig och är glad och nör e har somnat, det är då jag inser att det är så det måste vara. Jag skall ägna mig mer åt det som gör mig glad här i livet. Nästa uppdrag får bli att dumpa
energitjuvarna. Picture stolen from facebook.

Hallå sängen

Jag har haft en solig, svettig, itmanande och rolig dag och här ligger jag nu i min säng med pickande hjärta och darrande muskler. Endorfinkickad och utmattad efter kvällens fyratimmarspass. Att bli coachad av Joy Collission är något av det mest fantastiska jag varit med om på mycket länge.

Onsdag

Ja! Äntligen onsdag! Jag älskar onsdagar, eller ja, känslan som onsdagen lämnar efter sig när den är över: att det snart är helg, att mer än halva veckan har gått. En annan anledning att älska onsdagar är det faktum att Crime City har lagträningar på onsdagar men dag kommer det inte att vara en vanlig lagträning, nej, idag kommer vi att bli coachade av ingen mindre än Joy Collission, team USAs kapten och MVP under 2011 års world cup.  Det kommer att bli en perfekt uppladddning nför helgen och förhoppningsvis så släpper en del av den nervositet jag känner. Innan dess skall jag överleva ännu en dag på jobbet, och förhoppningsvis går det bra. Ny terminsstart betyder nya barn och nya konstellationer i barngruppen, något som alltid resulterar i att det blir lite stökigt innan alla har hittat sina platser. Men ja, skitsamma, jag tänkte inte prata jobb just nu, jag ville prata roller derby på dagens program finns det en coaching workshop, offskates och ett gäng timmar onskates.  Åhh vad jag ser fram emot kvällen!

tre och en halv jobbdagar kvar innan det bär iväg till Helsingfors och om sanningen skall fram så är det så sju-huu-uukt svårt att fokusera på något annat än den stundande resan och det stundande boutet. Jag är så peppad, oavsett avd jag tänker på just nu så är det derby, derby och mer derby som smyger sig in. Nervositetsstatusen? Ungefär på kissa på mig stadiet redan.

Vad jag skall göra i helgen?

Spela Team USA tillsammans med mina fantastiska landslagskompisar. Jag borde nog teckna en invaliditetsförsäkring, eller varför inte en livsförsäkring? Är det någon som har några tips på en sådan? Förutom att bouta några av världens bästa rollerderby spelare så skall jag gå på coaching workshops och attenda ett tio timmar långt bootcamp. Peppen är total!

Flytta, hur gör jag?

 Jag har  panik över att organisera denna flytt och allt vad det innebär med att byta bostad. Jag fattar inte riktigt varför -  jag har flyttat  hela mitt bohag i alla fall sex gånger innan och det har gått helt okej alla gånger. Kanske beror paniken på att detta är första gången jag flyttar med barn och allt vad det innebär, att jag är orolig för hur han skall ta det. Kanske beror det på att jag skall rodda i allt detta ensam, eller ja, utan H. Jag är inte van vid att fatta stora beslut ensam utan vi gör ju alltid allt sånt här tillsammans, att flytta när han inte är hemma var nog ingen bra idé. I alla fall så känns det hela tiden som att jag har glömt bort något, som att det är något superviktigt som jag missar.

Men ja, så nu kommer vi till frågan. Hur har ni som flyttat med (relativt små) barn gjort? Har ni låtit barnen vara med under hela flytten? Att barnen är med under packandet och sådär blir naturligt, men just på själva flytdagen? Jag funderar på om det är bättre att ordna Ws rum först så att det är färdigt när vi kommer till lägenheten och han får en känsla för "sitt" rum eller om det är bättre att flytta alla grejer och att ingenting är ordnat när han kommer dit första gången.