söndag, oktober 07, 2012

En känsla av fel

Åhhh. Trött är bara förnamnet. Helgen har gått i hundranittio och det känns som att jag inte har hunnit med någonting alls trots att jag fått undan en del föreningsarbete, hållt minimum skills, målat ws sovrum och fixat lite allmänt i lägenhten, tvättat och sagt hej då till H som åkt för stt arbeta borta igen. Jag avskyr att känna mig så, missnöjd, otillräcklig. Jag vill inte vara sådan och jag vill inte vara för hård mot mig själv - jag är fan bra.

Många tankar som snurrar i huvudet också på grund av skadan. Kommer jag någonsin att komma i form igen? Kommer jag att kunna komma iform till november och track queens? Det känns som att jag sviker mitt lag, att jag inte räcker till och att jag inte når upp till folks förväntningar. Vad är saker och ting egentligen värda och vad är det som är viktigast?


Thomas Phil har tagit derbybilden, han är en fantastisk fotograf.

Att ha turen på sin sida

Efter missödet med ispacken och skatesen hade jag nästan inget hopp alls kvar för att rädda de sönderfrätta delarna, ja hela skaten till och med men tänkte att jag skulle låta mr Toolman titta på dem innan jag började bråka med försäkringabolaget, han om någon skulle kanske kunna rädda dem. Sagt och gjort så cyklade jag bort med skatesen och gav honom fria händer. Rädda det som räddas kan. Tre dygn senare, ett par burkar cola, lite nya delar och en massa jobb senare har jag nu mina skates hemma igen. Så gott som nya. Tack som fan Toolman!

Det har blivit höst

Det har verkligen blivit höst nu. Trädens blad ändrar färg och luften är krispig. Jag gillar hösten, att kunna släppa lite stress. Augusti och september är alltid stressiga för mig. Alla kommer tillbaka från semestrarna , nya barn i barngrupperna, nya rutiner som skall etsas in. Nya relationer, sommarminnen och erfarenheter skall sätta sig, läggas någonstans i hjärtat, hjärnan, kroppen och få fäste där och det tar tid och energi. Men nu är det oktober, höstkylan är här och med den lugnad allting ner ett par snäpp. Rutinerna sitter, vardagslunken, det fungerar och dagarna tickar på. Paniken över att inte hinna med som bodde i mitt bröst har flyttat ut och jag känner mig friare, fylld med energi och lugn. Hösten får mig att må bra.

lördag, oktober 06, 2012

Watching bouts is exhausting

Både för mig och W. Sedan jag började med derby har det aldrig gått så här lång tid utan att jag stått på mina skates och/eller sen jag tränat hårt. På tisdag har det gått en månad. Bär jag skadade svanskotan stod jag på skatesen fort, då fanns det ingenting att göra och smärtan var ändå konstant - är fortfarande konstant i vissa lägen men den här gången har det inte gått alls. Tur i oturen att det är regionals och att vi haft hemmabouts så att jag kunnat titta på derby i allafall, analysera och gräva mig in i spelet riktigt ordentligt annars hade jg bog blivit tokig. Men ja, det är utmattande att titta på bouts, att längta, trängta och analysera på obekväma tider på grund av tidsskillnaderna, det kan få den bästa ur fas. Nu skall jag stressa iväg till ett minimum skills som jag skall hålla i (första gången ever offskates!) önska oss alla lycka till!

När en tror att det inte blir värre

Och upptäcker att den där kemiska ispacken som ens lagkamrater använde för att kyla skadan har läckt och frätt sönder ens skates.. Då känns allt verkligen skit.

lördag, september 29, 2012

Trippelheader i baltiskan

Gogo, jag och Evil njuter av att inte spela - bara titta.

Oslo - helsinki b, ccr b - oslo och ccr b- helsinki b har idag spelat i baltiska hallen och jag har inte spelat alls. Förutom att jag inte kan med en trasig fot så beror det på att det varit b-lagsbout. I alla fall, det kändes märkligt men väldigt skönt att inte skulla spela. Att kunna njuta av livebouts utan måsten. Att kunna hänga med familjen, njuta av stämningen och hinna göra någonting annat än derby, det är rätt skönt det med.

tisdag, september 25, 2012

Hallå bland flyttkartongerna

Så har vi äntligen gjort det. Flyttat. Det hade aldrig gått utan all hjälp från lagkamrater, derbybrudar, fantastiska vänner och familjen. Jag är fortfarande helt slut och då bar jag ändå ingenting på grund av fotjäveln. Kartongstatus just nu? Wellpapp överallt, måste ta ett ryck när jag kommer hem ikväll.

måndag, september 17, 2012

Insta-uppiggande

Klickar mig runt på instagram och drunknar i färgglada bilder av fenomenala kakor, vackra tatueringar och fantastiska fotografier av natursköna omgivningar. Blir på bättre och bättre humör i takt med att telefonens batteriststus dalar. Den här instagram- peppen funkar bra trots allt!

söndag, september 16, 2012

En helg utan derby

Fotststusen är fortsatt dålig och med dålig menar jag att jag får hoppa fram på kryckor bäst jag kan. Ingen derby för mig i helgen alltså, i alla fall inte onskates, ett och annat bout har jag hunnit titta på. Ingen derby betyder tid till annat: se kompisen köra dragracing för första gången, packa hur många kartonger som helst, baka scones och ha filmkväll med grannarna.

Imorgon skall jag till sjukgymnasten, jag är nervös och lite rädd för vad domen skall bli. Att vara borta från derbyn är tungt även om det bara gått en vecka får det mig helt ut gängorna.

onsdag, september 12, 2012

Lite stukad bara

Puuuh. Det var några svettiga minuter där mellan röntgen och väntan på läkaren. Jävla sätt att låta en vänta i ett gipsrum fyllt av hjälpmedel på det där sättet, klart en blir nervös då. Som tur är hade jag bästa Presidenten med mig som sällskap, pepp och skratthjälp, utan henne hade det varit betydligt jobbigare. En stukning sa doktorn och skickade hem mig. Skall till sjukgymnast måndag och innan dess får jag hoppa fram bäst jag kan, just nu går det knappt att stödja på benet. Peppen är fortfarande låg men inte så låg som igår då trodde jag att set var värre och smärtan är okej, konstant, molande men ändå ok. Några veckor offskates och sen skall det nog bli bra.