torsdag, augusti 11, 2011

Status



Jag känner mig precis lika pepp på vädret och livet som jag ser ut.

Det här med vädret

Alltså okej, vi har snackat om det tidigare men jag känner att det inte är riktigt färdig ältat. Vädret. Alltså vad faan är det frågan om. Inte okej, tretton grader i augusti, kom och hjälp mig att dö. Jag har plockat fram min stickade vintermössa för att jag fryser om öronen när jag går morgonpromenaden med Vesslan.  Och vad ännu värre är: vi har inga inomhusträningar. Det är tre veckor kvar till Battle of the Nordic Light och det går inte att rulla tomhus när det regnar. Igår gjorde vi ett tappert försök nere på stapelbädden och trotsade vädergudarna. Svarta änkan och neverending pacelines och två jam var ungefär vad vi hann med innan himlen öppnade sig. Antiklimax är bara förnamnet och jag känner redan nu hur deppigheten börjar smyga sig på. Jag har ärvt det av min mormor, varje sommar lagom tills skörden så blev hon alltid deppig. Det är samma sak för mig. Jag gillar hösten och vintern fram till januari ungefär. Men augusti och jag, vi är inga såta vänner. 

Dag 19 - Här bor jag

Jag, eller rättare sagt vi bor i en tvåa. Lusen, H, lilla W och jag. Egentligen så önskar vi oss en betydligt större lya, fyra rum eller så men projektet flytt är det ingen som vill eller orkar ta tag i för tillfället. Och sen är det ju faktiskt så som dom säger. Finns det hjärterum så finns det stjärterum.



Vi har renoverat hela lägenheten själva. När vi flyttade in satt det bruna sjögstapeter i alla rum, mörk linoleummatta på golven och både väggar och tak var klistriga av nikotin. Istället för att måla garderobsdörrarna i hallen så har vi klätt in dem med leopardtyg.



Mitt emot ytterdörren ligger badrummet. Vardagsrummet har vi delat i två delar och på så sätt gjort en skaplig lekhörna till lilla W där han kan ha alla sina prylar utan att någon trampar på dem.







Sovrummet är knökfullt av grejer, alla böcker, en enorm säng där hela familjen snarkar ikapp också ett jättefint stort gammalt skåp so
vi fyndat på sopstationen. Det måste jag också fotografera någon dag. På väggen hänger gravidmagen brevid trädet jag målade för några år sedan. Köket är kanske det rum där vi tillbringar mest tid, ofta är det där jag sitter och pluggar. Vi lagar mat tillsammans och spelar spel sittandes i den gamla kökssoffan som varit både min mormors och min mammas.





lördag, augusti 06, 2011

Seine



Ni vet den där floden Seine? Den är ganska stor och flyter genom Paris. Man kan åka båt på den, bada (om man har dödslängtan) fiska i den och mata ankorna som simmar där. Idag rullar jag längs Seines stränder tillsammans med derbytjejer från Tyskland, Frankrike och Australien. Livet är fint som snus.

Shopping



Hittills har vi shoppat en påse godsaker från Lushs veganska sortiment och en karta över Paris.

Dag 17 - Ett ögonblick

 Den vackraste stunden i livet var den när du kom. Ett av de största ögonblicken i mitt liv. Att för första gången någonsin få hålla lilla W i armarna och titta in i de där mörka ögonen. Känna värmen från hans lilla lilla kropp och känna hur hjärtat slog.

fredag, augusti 05, 2011

Kastrup



Är det bara jag som gillar flygplatser? Människors förväntan som ligger i luften. En spännande känsla i maggropen av någonting nytt, den sköna känslan av att komma hem igen. Om sanningen skall fram så gillar både jag och H flygplatser lite för mycket. Med två timmar tillgodo efter att vi kommit igenom säkerhetskontrollen kände vi för att njuta av semestern. Vars en öl. Bara vi två, inget barn, ingen hund. Så jävla skönt. Lite strosande och fönstershoppande också de där obligatoriska Jelly beansen. Jag bara måste ha dem. Precis när jag står där och gräver bland de som smakar kanel och är så satans goda så säger H att boardingen stänger halv fyra. Klockan är tjugo över tre. Fuck oh gick säger jag, kastar påsen med de magiska bönorna och vi börjar springa. Är det någon som vet hur långt det är till terminal F? Jättelångt. Med en halv minut till godo dundrar vi ner för rulltrapporna, flåsande. Dubbelvikta försöker vi hämta andan framför gaten och tackar vår lyckliga stjärna för att vi hann i tid.

Nu sitter vi på planet, dricker äcklig öl som vi betalat genom näsan för. Skit i det, nu är det semester!

Paris, Paris.

Nu åker vi till Paris. Bara jag och H utan barn och utan hund. Utan planer och måsten. 

Nåja, eftersom att yours truly har använt sig av den tidsinställda inläggstjnsten så är vi faktiskt redan där. Här. Jag vet att jag för en tid sedan sa aldrig mer, i helvete heller att jag sätter min fot i den här gudsförgätna staden igen. Men man skall aldrig säga aldrig för det kan man få äta upp, ångra. Och jag antar att det är just det som sker nu. Men lika glad är jag för det. Jag ber er att hålla tummar och tår för att vi slipper taxiresor med dödsångest, regn och rälig mat. Vi behöver ett vardagsavbrott utan negativa överraskningar.