Mösstjuv

Jag har blivit av med min CCR- mössa. Om sanningen skall fram så är inte den det enda jag slarvat bort det sista året. Vigselring, kepsar, örhänge, tandskydd, handledsskydd och plånbok. Vad skall jag skylla på nu när amningshjärnan är avaktiverad? En och skär stress låter så jävla tråkigt. Och allvarligt. Vi låtsas att det är lilla w som gömmer sakerna istället.

Aaahhh

Det är få saker som slår att krypa ner i ett riktigt riktigt varmt skinnas efter en fantastiskt lärorik och rolig roller derbyträning. Nu är det bara fyra dagar kvar, tisdag, onsdag torsdag och fredag. Sen smäller det, battle of the nordic light, åh vad jg längtar!

Träningen gick helt okej idag (med tanke på att jag varit halvdöd i en veckas tid) och jag hoppas verkligen, verkligen att det är bra väder på onsdag så att vi kan köra lite utomhusscrimmage. Var lite tröttare idag än normalt och kände mig matt och lite yr under vissa övningar.. Men till helgen kommer jag att vara helt återställd, det är jag övertygad om!

Förskolehäng

Det här är jag något delad om sanningen skall fram. Det är med inskolning på förskolan är något jag varit med om tidigare. Som pedagog. Att skola in ITT eget barn är en helt annan grej. Mina känslor går upp och ner, ena sekunden känner jag mig hur lugn som helst för att sedan vända totalt. Antar att det är så det är för alla föräldrar.

Nedräkning!

Nedräkningen har börjat! Nu är det mindre än en vecka kvar till battle of the nordic light drar igång. Fem dagar, arton timmar och femtiosex minuter för att vara lite mer exakt. Köp dina biljetter hos Swedevix innan dom tar slut!

Fullspäckad söndag

Tjena bloggen, det är lite ont om uppdateringar här, helgen ät
Minst sagt fullspäckad, eller nåja, söndagen i alla fall. Barnloppis, hundpromenad, besök på landet och spelkväll. Åhh vad detär skönt att vara frisk igen! Summering av dagens landetbesök so far: leta kattungar, hitta kattungar, hoppa studsmatta, köra traktor, köra gräsklippare, klappa hästar, spana på får och laga mat.

Bookworm

Det ska böjas i tid, det som krokigt skall bli. Eller i det här fallet: det skall börjas i tid om man läsintresserad skall bli.

Har för övrigt funderat på att tatuera in just texten BOOKWORM på knogarna under en längre tid. Vad säger ni om det?

Efterlysning: Muminkläder

Är det någon som vet var man kan köpa (helst könsneutrala) kläder med mumintryck storlek 86 och uppåt? Webshop eller vanlig affär spelar inte så stor roll. Jag har närt en Mumintok vid min barm. Titta! Muuuujmiiin, Muuujmiiin. Varje gång lilla W ser någonting med mumintryck så skall vi stanna upp och titta, känna och ååah. De senaste gångerna vi har träffat barn som haft muminkläder på sig har ungen helt sonika gått fram och klappat på dem, inte velat gå därifrån och så fort någon av de vita knubbiga varelserna dyker upp så får lilla W någonting drömskt i blicken. Nu behövs det fyllas på i höstgarderoben och hade för mig att det fanns muminkläder att köpa lite varstans, tji fick jag. Snälla läsare hjälp mig!

No more breastfeeding

Just det, vi ammar inte längre. Det känns lite tomt, vemodigt och konstigt men framförallt så jävla skönt. Eller nä, äh jag vet inte. Jag är ganska kluven.. Men i alla fall.. här kommer den, historien om när och hur vi slutade att amma, typ.

Ända sedan innan lilla w föddes så visste jag att jag ville amma, att det kunde bli lite jobbigt i början hade jag läst om och att det kunde ta ett tag innan amningen fungerade felfritt och allt sånt där, det visste ju jag för det hade jag löst om. Jo tjena, jag kunde aldrig i hela mitt liv föreställa mig att det kunde göra så ont. Första tiden var ett rent helvete med blödande sår, torsk och svampinfektioner som gick in i mjölkhåmgarna, för att inte tala om mjölkstockningen. Varför jag inte la ner amningen? Därför att jag tror att amningen är det absolut bästa för barnet i nästan alla lägen och bär man satt ett barn till världen så gör man (läs jag) det bästa möjliga för detta liv. Så av samma anledning som jag varken rökte eller drack under graviditeten så ville jag amma. Dessutom är jag lat och att flaskmata verkar vara så sjukt jobbigt. Det skall steriliseras nappar hit, flaskor dit, prövas ut ersättning och kokas vatten. I kid you not. Därför ammade vi. Mycket och länge, jag kan i ärlighetens namn inte komma på ett ställe där jag befunnit mig under de sista 19 månaderna där det inte har ammats. Jag tror på fri amning och på att vara lyhörd inför barnets signaler. Lilla W har fått snutta sig igenom nätterna I vad som känns som en mindre evighet. Visst har det varit jobbigt men jag tror att det har varit värt varenda sekund. I mars i år satte vi som mål att han skulle vara amningsfri i december 2011, inte så mycket för att han snart fyller två då, utan mer för att det är då jag skall till Toronto och spela  roller derby VM. Att lämna H och lilla W under tio dagar känns rätt jobbigt som det är, att inte ha avslutat amningen innan dess känns inte rätt avrken för mig eller H. Det finns som jag ser det bara en enda nackdel med att amma/ erbjuda bröstet för snutt - det utklassar alla andra i omgivningen.. Samtidigt så ville vi egentligen inte lägga ner amningen innan inskolningen som sker nu i dagarna..

Men nåja. När vi var på derbyresa till Berlin i vintras höll mina bröst på att explodera. Jag pumpade och pumpade och pumpade. Alla träningar på mer än två timmar var rena tortyren och en can opener i ett mjölkstinnt bröst är inget jag ens önskar min värsta fiende.. När jag kom hem  försökte vi trappa ner, ta bort mål för mål och snutt för snutt. Om sanningen skall fram gick det sådär. Jag var inte helt motiverad, pepp på långtidsamning som jag är, och lilla var absolut inte färdig. Tanken på att sluta amma gjorde mig ledsen och de kvällar/ nätter vi försökte utan slutade i kaos och katastrof. Men så hände det något.  Jag började tröttna på att enbart vara ett par bröst och på att vara låst. man skulle nog kunna säga att jag blev rastlös. I slutet av maj kunde jag säga till lilla w nej, mamma vill inte just nu och han godtog det. När vi åkte till Paris för att spela mot Paris Roller Girls så visste jag att amningen var på väg att bli ett avslutat kapitel. Vi firade genom att dansa oss svettiga på trånga klubbar och derbytjejerna shottade bröstmjölk för glatta livet. När jag kom hem gasade jag ut amningen och nu har det varit slut på amma det i någon månad. 

Om jag saknar det? Jaa..nej. Jag saknar mysfaktorn, att känna hur lill w tankar trygghet, att jag kunde sova (samsovning ftw!) länge på morgonen och att amma offentligt pch slå hål på gemene mans föreställningar om amning för det behövs verkligen. Jag saknar inte att känna mig som en mjölkko, amnings bhar och ömma bröstvårtor. Så är det med det.

Efter regn kommer solsken, aight?

Lille trädgårdsmästaren och jag har hängt på gården idag efter det att jag kom hem från tant doktorn. Sjukdomseländet börjar äntligen ge ned sig och det verkar vända! Orkar inte sitta inne i lägenheten längre.. Hmm, annars då? Inte mycket. Den där inskolningen blev det mest bara skit av, nya tag imorgon förutsatt att lilla w inte blir sämre.

Bästa MMS:et

Fick världens bästa krya på dig mms av Alfie och Mirijam igår. Hur kan man inte må bättre av spexig bild på tigerkorven och fina ord från Mirijam?