Gudrun Schyman hälsar till Team Sweden!

GUDRUN SCHYMAN HÄLAR TILL OSS! TILL TEAM SWEDEN!Så. Jävla. Coolt. Spread the word, spread the derby love!

Det är nästan så att jag smäller av. Jag är så himla glad, stolt och kan för allt smör i Smålan inte bli mer peppad inför helgens träningsläger.

Förresten så glömmer ni väl inte bort att rösta på oss i Sportkronan? Det är sista chansen nu. Så snälla, klicka på "Tipsa juryn" och öka chanserna att dom väljer oss. Snälla?

Tatueringssuget

Tatueringssuget, detta ständiga gissel, åh vad skall jag göra för att bli kvitt dig? Tatuera dig såklart tänker du, svårare än så är det inte. Och det har du helt rätt i men tyvärr så fungerar det inte riktigt så. Jag har inga pengar, derbyn äter opp dem, jag har ingen tid - derbyn äter opp den. Och om jag nu hade både tid och pengar så återstår fortfarande ett problem. Jag har så många idéer och så många planer att jag inte riktigt vet var jag skall börja, Jag blir helt vimmelkantig bara jag tänker på det. Åhh...Extra jobbigt är det när folk i ens bekantskapskrets göra fin fina nya alster. Spana in Rickards nya rullskridskor, roliga, färgglada och jävligt söta.

Dagens Bild

Jag bjuder på den här godingen, en riktigt gammal klassiker, Berliner Björnen 2010. Lilla W och det första mötet med en Trabant.

Sol ute, sol inne

Sol ut sol inne sol i hjärta sol i sinne, eller hur är det man brukar säga? Jag är på toppenhumör, t o p p e n h u m ö r  I tell you! H kom hem igårkväll, ikväll är det träning med Swede och Loony och efter det får jag finbesök av landslagsspelaren Twisted som skall bo hos oss hela helgen. Morgondagen bjuder på off-skates träning i form av Ruffietraining och hur många timmars on-skates som helst med avslutande middag på Vegegården. På söndag är det fortsatt träningsläger med Team Sweden som avrundas med lite black and white scrimmage tillsammans med de andra tjejerna i Crime City. Åhh vilken helg jag har att se fram emot. Det enda som skuggar indiansolen lite (men bara lite) är att dygnen inte har fler timmar, jag hade velat spendera mer tid med H och lilla W, hinna sova lite och dessutom plocka svamp.. Men man kan ju inte få allt. Ja just det, ytterligare ett moln finns och det stavas examensarbetet. Sitter och skriver för brinnande livet men har noll motivation, noll disciplin, noll intresse och man kan ju säga att det märks. Tydligt. Ehhm..

Felaktiga amningsråd

"I en ny undersökning har Amningsnytt, som finansieras av Amningshjälpen, ringt och frågat hur länge barnavårdscentralerna rekommenderar att man ska amma och när man ska börja med så kallade smakportioner. Av 73 bvc-sköterskor i hela Sverige gav bara en helt rätt råd. 47 utelämnade rådet om delamning och 51 bvc-sköterskor gav tvärtemot Livsmedelsverkets rekommendationer rådet att börja med mat före sex månader."

Tv 4 rapporterar om att 72 av 73 Barnavårdscentraler ger fel amningsråd. Läs hela artikeln på tv4 nyheternas sida.

Det här gör mig vansinnig, ledsen och rädd. BVC-tanternas råd är i många fall avgörande för hur nyblivna mammor sköter sina telningar. Att inte mer än 1 av 73 (!!!) sköterskor gav rätt svar är under all kritik. Just nu är jag så pass arg att jag inte riktigt kan få något vettigt ur mig. Återkommer när jag lugnat ner mig och skrivit lite mer på examensarbetet.

Blossa 2011

"3N54’20.11”89W43’33” Mellanamerika. Högsommar. Temperatur: 32°C. Luftfuktighet: 87%. Vidsträckta plantager vilar i skuggan på kaffeodlingen Finca Las Delicias, El Salvador. Arabicaträd sträcker sig mot solen. Samtidigt i Sydeuropa: Eftermiddag. Lätt bris. Solmogna druvor slumrar i tunga klasar på vinodlingarnas sluttningar. Tre sorter väljs omsorgsfullt ut för att förädlas och färdas långt bort. Sverige. Temperatur: -10°C. Rimfrost. I den nordliga midvintern sker det omtumlande mötet; två vita viner bryter av mot den rundade Arabicasmaken, medan det tredje förstärker kaffets karaktär. En ny upptäckt. En förening av mörkrostad elegans och Blossa starkvinsglögg.

Sådär mystiskt och förföriskt skriver Blossa om årets glöggsmak. Årets glögg  kommer att vara smaksatt med kaffe. Arabica för att vara mer specifik. Glögg = asgott, kaffe = något av det bästa som finns. Lussekatt och kaffe  = win, pepparkakor och kaffe = win. Det kan liksom inte misslyckas! Det går ännu inte att köpa den från bolaget då den inte kommer in i sortimentet förrän den första oktober, är du riktigt sugen kan du dock förhandsboka den via Blossas hemsida. Som den sanna glögg och glühwinsucker jag är kan jag knappt bärga mig till advent och alla goda glöggsorter jag skall sörpla i mig. Mhm...

Kolla kolla kolla!

Mirijam kom hem från den kungliga hufvudstaden med världens finaste present till mig.

samhällsproblem enligt Ruben

Fresh Meat Practice

Var och smygtittade på  fresh meat träningen igår och jag måste säga att jag gillar det jag såg. Så många tjejer, alla mer eller mindre taggade och med ett jävlar anamma som får mig att le inombords.

Det är inte alls längesedan jag själv var fresh meat, ett år ungefär är det sedan jag snörde på mig mormorsskatesen som jag lånat och försökte att hänga med på den första roller derbyträningen.. det gick inte bra alls om sanningen skall fram men skam den som ger sig. Jag hade redan bestämt mig för att jag skulle lära mig att spela roller derby, kosta vad det kosta ville. Och nog har det kostat alltid. Blod, svett, tårar och en jävla massa tidspusslande. Gamla intressen och hobbies har fått ge vika till förmån för träningar, lagmöten och taktiksnack. Jag har intervjuat en oändlig radda med barnvakter för att kunna träna när H inte är hemma, min mamma har vart (är) en stor räddare i nöden och inte en enda gång under den här perioden så har jag tvivlat på att det finns en annan väg att gå. Jag vet att näst efter min familj så är derbyn det som betyder mest, det som får mig att må bra och som gör mig till en bättre människa. Jag blir glad av att se så många nya tjejer på träningarna och jag hoppas att de allra flesta av dem skall ta sig igenom introduktionsperioden och bli aktiva åkare i Crime City för en roller derby förening behöver nytt blod och jag försöker att komma ihåg hur det kändes när allting var sådär nytt, läskigt och obegripligt och jag tror att jag lyckas med det. Man kan lära sig mycket med hjälp av ödmjukhet och personkännedom. Ett år har jag spelat roller derby, i mars i år spelade jag min första bout och snart så börjar det bli dags att fokusera på VM i Toronto till hundra tio procent. Jag har också fått äran att utses till tränare i Crime City, någonting som betyder väldigt mycket för mig. Jag kan bara konstatera att saker och ting går fort inom derbyn, det är en sport som för tillfället utvecklas med en sådan kraft och intensitet att jag nästan kan bli lite åksjuk när jag tänker på det.

Inför Team Sweden uttagningarna i år så gav jag och Fenix varandra ett löfte. Om vi kom med så skulle vi fira genom att dricka skumpa ur de rullor som vi turades om att använda under begynnelsen av våra derykarriärer. Och det gjorde vi. Det smakade värre än någonting annat jag druckit i hela mitt liv och trots att det är några veckor sedan vi gjorde det så får jag fortfarnde gåshud när jag tänker på det, dessutom klöks jag och sist jag skulle dricka bubbel efter double headerboutet så höll det på att gå riktigt illa. Jaja, här kommer i alla fall filmerna.

Jag har sagt det tidigare och jag kommer att säga det hundra gånger till: jag tror att alla kan bli bra derbyspelare, det krävs bara en stor portion mod, vilja och olika mycket uppoffringar från person till person, men vill man så kan man.

Vad jag gjort idag?

Betalat tusen räkningar och skrivit hundratals mail. Eller ja, kanske inte hundratals trots att det känns som det. Jag har tvättat, kastat saker på återvinningen och gått många långa hundpromenader med Vesslan. Börjat spåna på höstens träningar, svarat på tusen frågor från freshmeats och nu borde jag laga mat och fortsätta med städningen. Examensarbetet har blivit ungefär noll rader längre under dagen men jag har i alla fall ändrat mycket, tagit bort och lagt till så man skulle kanske kunna säga att det är plus minus noll trots allt. Har sovit max fyra timmar och är tröttare än den tröttaste zombien, bävar inför natten. Lilla W är alltid så jävla go och nästan aldrig ledsen utom på natten när han är förkyld. Då är det astma, krupp, snor, skrik och panik som gäller för hela slanten och det får mig alltid att känna mig så väldigt, väldigt liten. Om jag inte är för trött alternativt fastnar i världens skrivarflow ikväll så har jag en rolig sak att berätta. En jättespännande och rolig sak. Kan även meddela Anso att jag fotograferat shoppinglooten från Ullared och den fantastiska Fifi att jag tagit snygga kort på kylskåpet. Varför jag inte lagt upp dem? Telefonen strejkar mer och mer för varje dag som går.

pluggstatusen

Pluggstatusen några timmar senare kan visualiseras ungefär såhär:

 

Sådärja. Nu skall jag skriva lite till innan jag hämtar lilla barnet på förskolan, går och handlar och försöker lösa barn och hundvaktslogistiken inför kvällens merch och TA-möte. Wish me luck, jag kan behöva det. Hur kommer det sig att alla erbjuder sig att passa barn och hundar hej vilt men sen när man väl behöver hjälp så är det inte en jävel som är peppad på det? Förklara den du.

Morgonpromenad

Idag är det måndag. Måndag betyder uppsatsskrivning som betyder att hjärnan blir en geggig massa och att synapserna helt plötsligt slutar samarbeta. Jag kan inte fokusera, jag kan inte skriva, jag kan inte forska och helt plötsligt blir jag den där självuppfyllande profetian och när det kommer till detta så är jag fullt medveten om att jag gräver min egen grav. Jag pausar redan innan jag har kommit igång och går en långpromenad med Vesslan. Det är den tjugosjätte september och vi promenerar genom ett Crime City som badar i solstrålar, jag svettas och tar av mig tröjan. Går i t-shirt och måste kavla upp mina mjukisbyxor för att inte svettas ihjäl. jag försöker att tänka positivt men det enda som jag lyckas formulera är att det har varit en mycket märklig sommar och en ännu märkligare höst. Jag kan inte låta bli att vara lite förjust, jag undrar vart livet för mig innan vintern.

Om kroppsliga kommentarer.

Jag tänker att vi måste prata om en sak, det här med att kommentera varandras kroppar och vad det leder till. För det är fan inte okej. Små flickor växer upp och får höra att de är fina som de är. Du är fin ändå sägs det och klappas om, det ges komplimanger för kläder och för utseende. Pojkar uppfostras nästan alltid med fokus på förmågor, kunskaper och detsamma gäller kommentarer kring deras utseende. Pojkar är starka, snabba, tuffa, flickor är fina.  Väd händer om man som flicka inte får höra att man är fin? Överallt i samhället så pratas det om tjejers kroppar.  Kvinnors kroppar brukar vara ett populärt samtalsämne i fikarummet, på tjejkvällarna. Överallt smyger sig detta samtalsämne in och förgiftar, sätter spår och förvrider tankar och självkänsla trots att man är stark. Det gör mig så trött. Så.Jävla.Trött. Till och med på derbyträningarna smyger det sig in, kommentarer om utseendet och jag blir lika vansinnig varenda gång. Hej tjockis! Skreks det igår. Till en gravid spelare och jag blev både ledsen och arg. Att kommentera någon annans kropp är inte okej och det går inte att bemöta med ett jamen vi känner ju varandra, hon vet att jag inte menar något illa för det är inte så det funkar. Må vara så att kommentaren inte spelar någon roll för dig, eller din kompis men tjejen som sitter bredvid er berörs i precis lika stor utsträckning.  Ta ansvar någon gång och tänk längre än vad näsan räcker. Att kommentera någon annans kropp oombedd är ett övertramp, man gör inte så. Nej, man gör inte så, ja, det görs ständigt i det vardagliga livet men man gör inte så. Tänk att det skall vara så svårt att förstå? Kommentarer om andras kroppar exkluderar, befäster normer och sätter sina spår och jag vill inte höra det, i synnerhet inte på tracken. Alla och envar av oss tränar hårt, många av oss hårdare än någonsin tidigare. Vi bygger muskler och prövar våra kroppar, får dem att göra saker som vi tidigare inte trodde var möjligt.  Vi har olika förutsättningar, utgånspunkter och vi vill olika saker med vår träning och det är okej. Vi måste sluta att värdera varandra efter våra kroppars utseenden. Känner du att det inte riktigt funkar för dig? Börja bekräfta din egen kropp utifrån de prestationer du gör. Jag försöker att vara snäll mot min kropp, att ta hand om den men det skall gudarna veta att det är svårt när kommentarerna om kvinnors kroppar haglar omkring en.

Jag shottar Kanjang som om det vore Jägermeister på en bout efterfest och stoppar ner ett gäng c-vitamintabletter i vattenflaskan. Har varken tid eller ork med att bli riktigt sjuk. Packar skatesen, skydden och hjälmen och hoppas på det bästa.

Go happy campers!

Tittar på Eastern regionals, Sacred City mot Angel City och är har fått en ny favoritspelare. Nummer 44 jag vet inte vad du heter men du gör att det är ett rent nöje att kika på den här bouten. Gooooo happy campers!

Det bästa med Ullared?

Det bästa med Ullared? Att få åka hem såklart! En del har jag fyndat men fy fasen vilka stolpskott till människor jag träffat på. Lilla W har varit exemplarisk hela tiden och den enda som gnällt är jag. En timmes bilresa sen är vi i Crime City igen. Kvällen bjuder på vin och bouts i gott sällskap.

Snart framme!

Dagens bekännelse

Jag orkar knappt läsa tidningen längre på grund av all skit som händer. Bebisar som matas ihjäl av sina föräldrar, mammor som dränker sina barn, män som dödar kvinnor. Det är pedofili, våldtäkt, misshandel och ond bråd död på alla löpsedlar, i alla tidningar och på nästan alla tv kanaler. Helt ärligt så har jag fått nog, mitt mammahjärta pallat inte längre.

Skulle du också vilja ha en Team Sweden tisha?

Skulle du också vilja ha en sjukt snygg och cool Team Sweden tröja men vet inte riktigt vart man kan få tag på dem? Jag har lösningen på alla dina problem, eller nåja, SWedevix har lösningen på dina problem för nu i denna stund har de börjat sälja tröjorna online.  Klicka HÄR för att komma till webbshoppen! Skynda fynda och hjälp oss samtidigt att komma till Toronto i vinter!

Dagens Bild

Efterfestsfynd

Det var längesedan jag hade efterfest, jäävligt längesedan fram till i lördags. Efter bout efterfesten på moriskan drog vi hem till mig, det gäller som bekant att passa på när både hund, man och barn är borta. Ett pit-stop på time för folköl chips och snus för dem som behövde fylla på det lagret sen begav vi oss hemåt.

Fördelarna med att ha efterfest hemma ät att det är nära till sängen, nackdelarna? Att det är så jävla mycket att städa undan dagen efter, folk vill aldrig sluta festa och dessutom kom jag på mig själv med att vara nojig över att vi skulle störa grannarna. Hm, kom igen, smart tänkt, hur kan 35 derbybrudar och två grabbar INTE störa grannarna?! Verkligen smart av mig. Nåja, efter söndagens bakisscrimmage kom jag hem och städade och jag förundras än idag av vad jag gjorde för fynd. En BH, en tröja, ett par skor, ett par skates, ett par glasögon och en rosa palestinasjal.en fickplunta, en pennvässare och en halsduk. För att inte tala om världns skabbigaste gosedjur. Behold.

Dagens bild

På fredag blir det roadtrip

Sitter och tittar på gamla avsnitt av Ullared på  Kanal 5 play. Vad i hela fridens namn skall det vara bra för undrar du kanske och svaret är enkelt: man måste rekognosera. Pratade lite med mamma i telefon igår, vi konstaterade båda två att vi är i stort behov av nya kläder inför hösten, för att inte tala om lilla W. I vanliga fall försöker jag att handla allt på barnloppis men sen han började på förskolan har jag märkt att kläderna inte räcker till, jag kommer på mig själv med att stå och tvätta brallor i badkaret för att tvingas torka dem med hårfönen morgonen efter. Själv behöver jag både baskläder, skor och vinterkläder. Vesslan behöver tuggknutar och allt möjligt skulle behövas handlas hem till förråden. Dessutom tror jag att hon ville muntra upp mig, och vad muntrar bättre upp än äventyr och roadtrip? Nej just det, inte mycket alls. Så i morse knäckte hon idén om att dra till Ullared på fredag. Om sanningen skall fram så är det med skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot besöket. Vad skall man handla? har ni några tips? Jag har förstått att det ligger fler affärer runt omkring, vad får man absolut inte missa? Hur mycket pengar behöver man ha med sig?

Nya saker!

Kolla vad jag fick med mig hem efter helgens double header bout! En i  roller derby tisha från Berlin Bombshells och en Team Sweden plastlogga som jag inte har bestämt mig för vad jag skall göra av. Kanske blir det en lampskärm, en tavla eller ett underlägg. Den som lever får se, en sak är säker i alla fall: glad är jag över mina nya prylar.

En septemberonsdag

Jag har torkat tårarna och sovit, inte ut men litegrann. Allting kommer att bli bra. Jag tog "ledigt" från examensarbetet idag, har inte kunnat fokusera på det alls ändå så då är det lika bra att lägga det åt sidan helt och hållet så att jag kan andas utan dåligt samvete.

Jag försöker att tänka positivt, nu börjar det en ny tid. Jag rullar genom Malmö på nyasfalterade gator och hittar ett lugn i magen, allting kommer att redas ut och innerst inne så vet jag att detta bara är början. Det här skall bli en bra höst. Jag hämtar lilla W lite tidigare och vi går på långpromenad med djuren, köper kex och jordgubbar och när vi kommer hem så leker vi i sandlådan på gården innan vi lagar middag. Det finns ett liv utanför derbytracken som också måste levas, som måste vara njutbart i sig självt.

Looptroop Rockers Sweep me away/Blow me away

Jag känner mig som en rutten banan ser ut. Helgen har tagit hårt på mig, för att inte tala om gårdagens operation och den sista tidens dåliga besked. Tog bort några elaka födelsemärken igår, rör mig som en zombie idag och har ont som satan, stygnen verkar redan ha släppt på ett sv dm för det blöder fortfarande. Kroppen febervärker och jag är trött, så trött. De dåliga beskeden har gjort att jag har förlorat kragten. Det låter lite dumt. Och barnsligt, jag vet men jag har tappat orken. Rent rationellt så vet jag att det måste bli såhär, att det finns ett liv utanför tracken och alla derbyns regler, att jag kan spela utan er och allt det där men emotionellt så går det inte. Jag har tappat sugen och allt jag vill är att gråta litegrann, gråta över tomheten som kommer att infinna sig, för att jag nu står utan all er kunskap och för att jag kommer att sakna er så jävla hårt. Jag borde nog sova några timmar, ett dygn men det hinns inte med.

bilder från efterfesten

Nytt bout

Det här är vad jag har pysslat med idag, dvs. lagt golv i Baltiskan inför morgondagens bouts. Innan dess har jag skickat in arbetet till 25% seminariet som skall vara på tisdag, tvättat, postat ett närkligt paket, haft en fantastisk eftermiddag i solen med lilla W och inte städat alls så mycket som det var tänkt från början.

Det märkliga paketet. Inte så spännande som de ser ut: H glömde sin ena arbetssko när han åkte och jobbade. Vet ni vad en stålhöttrdko kostar att skicka till tydkland?! 260 spänn! Vilket rån!

Kvällen har bjudit på Boutrepriser, en får ju passa på när det är regionals vet ni, te i mängder och fint sällskap. Nu sitter jag och väntar på att min kära banana skall komma hit. Helgen kommer att bli episk.

Det här med hår

Huvudhår. Ska man klippa eller inte klippa, färga eller inte färga, skaffa dreads, kamma ur dreadsen?

 Frågorna är oändliga,nåja, nästintill i alla fall och det har varit en del snack om hår på sista tiden. Katta har sånt där supersnyggt hår i rätt röda nyans, Mirijam har precis klippt lugg (sketasnyggt!) och jag? Ja jag ser ut som kom och hjälp mig att dö i barret. Det finns en stor nackdel med att färga håret svart och det är att man ser så tunnhårig ut vid minsta lilla utväxt. Om jag orkar underhålla håret? Nej, det är ju därför jag har dreads. På sista tiden har det varit värre än vanligt, jag har verkligen inte orkat färga det och som resultat av det hela är det nu mer råttfärgat än svart. Luggen och det kortklippta är enbart bruna så längesedan är det sen jag färgade det. Och nu då? Det är för lite utväxt för att det skall se fint ut, ni vet som en färgskiftning i dreadsen och dessutom vet jag inte om jag ens vill ha brunt hår, jag menar hur skoj är det? Eller, äh, ni fattar vad jag menar..

Men vad vill jag göra då? Det skiljer sig från dag till dag. Häromdagen satt jag och gick igenom gamla foton från bilddagboken och så slog det mig, jag saknar verkligen mitt leopardfärgade hår.. Kanske man borde raka lite mer sidecut och slänga dit några leopardfläckar så att man ser snygg ut i helgen tänkte jag men kom mig inte för att göra slag i saken. Ja, kanske tänkte jag men orkade inte göra slag i saken. Så igår hittade jag till Annys blogg och det om något borde väl vara ett tecken? Nu skall jag bara hitta någon som kan tänka sig att hjälpa mig med hela grejen, det är inte det lättaste att göra själv och sen måste jag bestämma mig för färgerna. Jag har blekning hemma, röd färg och lite, lite svart. Kanske man skulle satsa på att färga allting svart, bleka leopardfläckar och sen köra i det röda i topparna? Vad säger ni? Vem orkar hjälpa till?

Dags att återgå till dagens planer som omfattar examensarbetsskrivande, skrivande och lite mer skrivande innan det är dags att skicka in för 25% seminarium klockan tre. Sen skall jag tvätta lite kläder och helst städa lägenheten, ikväll kommer finbesök från Paris som skall sova här hela helgen och att det ser ut som en tentasvinstia då är inte riktigt det jag har tänkt mig. Ja just det, där någon gång skall jag hinna hämta lilla W, dra till posten, apoteket, astrid och aporna och allra helst hinna handla nya kullager och en liten hjälm hos Swedevix innan klockan sex då jag skall infinna mig i  Baltiska hallen för att lägga golv inför morgondagens bout.

pluggångest

Att säga att jag har pluggångest är dagens underdrift. Vad gör du när huvudet säger en sak och hjärtat en annan?

Jag brukar allt som oftast låsa mig. Detsamma sker när jag befinner mig i situationer som är alltför stressande för mitt eget bästa. Jag kör på strutsmetoden, stoppar huvudet i sanden och låtsas som att det regnar. Och det suger. Jag måste verkligen bli bättre på att ta tag i saker och ting, som till exempel det här examensarbetet. Jag borde verkligen jobba med det vareviga dag, all min vakna tid för ett färdigt examensarbete innebär målgång, att jag kan plocka ut min examen, hitta mig ett jobb och slippa Malmö lekskola för ett tag. Det skulle vara skönt på så många sätt och vis att jag inte ens vet var jag skall börja berätta om det.. men så ser det inte ut om vardagarna. Jag får ingen ro, i biblioteket på Orkanen är det för många nya studenter som springer rundor, skriker, pratar högt och stör. Hemma är det stökigt, något som skaver. Hundratusen måsten och andra saker. Är det inte saker som behöver ordnas till Team Sweden så är det styrelsearbete i CCR, det skall skrivas lineups, göras annat styrelsearbete, handlas, lagas mat. Jag skall vara en bra mamma.Träna, sova och där emellan så vet jag att det finns tid till att skriva men det går inte. Jag kan inte samla tankarna, jag tänker derby hela tiden och allt min kropp vill göra är att rulla och det funkar inte så. Det vet till och med jag.

Så hur gör ni? Hur gör jag för att ta tag i detta? Jag har hamnat i en nedåtgående spiral som ja inte riktigt vet hur jag skall bryta. Säg inte åt mig att jag skall ta mig i kragen för jag är en av alla dem som aldrig bär kragar, jag klär inte i det, har aldrig gjort det och kommer aldrig att göra det.

Man klarar inte att kämpa när ingen ser folks agerande som ett problem.

 Jag är van vid att förödmjukas. Ungefär en gång i veckan säger någon "kolla, en kines" bakom ryggen på mig. Eller kommer någon fram och hälsar på ett språk som för mig är främmande.  Patrik Lundberg har skrivit  krönikan Ni sliter själen ur mig. Med samma träffsäkerhet och tänkvärdhet som vanligt så behandlar han ämnet vardagsrasism och jag tycker att alla borde läsa den och begrunda det som skrivits.

Sömdagsscrimmage

Det här inlägget skrev jag i måndags morse men min telefon har inte varit samarbetsvillig nog att publicera det förrän nu.

Jag känner mig lätt i hjärtat idag, glad och förväntansfull. Jag tror att det har med gårdagens träning att göra. Söndagar betyder tre timmars träning i Limhamns sporthall som jag verkligen gillar. När vi har träningar där känns det som att komma hem, trägolvet, de skabbiga omklädningsrummen, läktaren och lukten av gammal idrottshall får mig att känna mig trygg. Uppvärmning bestående av packövningar och svarta änkan, en timmes drills och därefter en timmes scrimmage med A- och B- laget och sedan en sista timme fylld av roliga tricks och basic skills på skatesen, åka baklänges, 180s och åka på fram/bakhjulen för att nämns några. Efter träningen var vi ett litet gäng som spenderade några timmar i bastun och passade på att varva ner riktigt ordentligt. Ikväll är det träning igen och på onsdag kör vi scrimmage. På lördag smäller det, Berlin Bombshells hemma och jag är redo, lugn. Jag håller fokus, gör mitt bästa och har roligt - mer än så kan jag inte göra.

Wordfeud

Wordfeud och jag kommer inte riktigt överens om hur vår relation skall se ut. Wordfeud får mig att stanna uppe till långt efter att det blivit tid att sova, tvn är inte intressant och Facebook blir lidande. För att inte tala om min vanliga mail. Måste begränsa mitt spelande innan det här går helt överstyr. Men hur skall det gå till? Det är så jävla roligt!

trött men glad

Egentligen skulle det ha funnits två inlägg här innan detta men av någon outgrundlig anledning kan jag inte längre blogga från telefonen. Buhu.

Nyss hemkommen från en två timmar lång träning i Malmö tennishall, en mycket lärorik och bra träning. Många aha-upplevelser och polletter som trillade ner. Nyttiga parövningar och fint väggbyggande som gör mig varm i magen. Jag vet att det blir mycket derbysnack nu och jag vet att det ibland kan låta lite sektlikt, att jag försummar livet utanför derbyn och att jag är en dålig vän som sällan hinner ses, jag vet det. Men det är för att derbyn får mig att må så jävla bra, aldrig i mitt vuxna liv, ja kanske så länge jag kan minnas, har jag mått så här bra, varit så stark och haft ett så starkt och konstruktivt nätverk omkring mig. Jag har nog aldrig känt mig så hemma.   Lördagen får gärna komma imorgon, bara låt mig sova lite först. Och äta. Jag har tilltro till mig själv, jag kan blocka och för en gångs skull så känner jag mig helt redo. Jag spelar roller derby därför att det är roligt, men ja, jag älskar att vinna. Hur oddsen för att vi vinner på lördag ser ut det har jag ingen aning om däremot så vet jag att jag kommer att ha roligt, det är med ett glädjefyllt hjärta jag spelar roller derby. Bilden kommer från Etsy.

handledning

Det är med lite pirr i magen jag går till den första handledarträffen och möter mina studentkollegor. Jag tror att vi är en bra grupp på tre där vi kan komma att få mycket utbyta av varandra, bolla tankar, idéer och tester. Handledaren verkar vara vänlig men bestämd, med konkreta förslag och tydlighet skall han hjälpa oss att nå målet. I magen bor en skräckblandad förtjusning och en känsla av att inte riktigt kunna fokusera på någonting annat än derbyn. Ibland blir det tröttsamt men för det mesta så gillar jag det. Kommer hem, landar, lämnar datorn och springer iväg för att hämta lilla w på förskolan. Jag ser fram emot att spendera lite tid tillsammans med honom innan nästa träningspass.

Lilla W och Alfie

Ni vet den där Mirijam hon har en randig tigerkorv till hund som heter Alfie. Till skillnad från Lusen så gillar Tigerkorven att apportera, busa med bollar och leka i största allmänhet. Häromdagen när jag surfade in på Mirijams blogg så fick ungen dyn på bloggheadern och utropade alllpppfffff, alllpppfffff! Det to ett tag innan jag fattade vad han menade. Imorse kom lillen med en boll under ena armen och en tuggknut under den andra, la dem på skrivbordet brevid datorn och pekade på skärmen. Alllpppfffff. Okej då tänkte jag och klickade upp webbläsaren sen satt lilla w där framför datorn och ömsom viftade med bollen och ömsom klappade skärmen. Att lilla W gillar Alfie är en underdrift.

Så var det söndag igen och regnet hänger i luften. Mamma och pappa har hämtat lilla W och Vesslan så att jag kan dra och träna, plugga lite och kanske hinna sova en timme.  Förutom att söndag betyder söndagsscrimmage igen så innebär det även sin beskärda del söndagsångest och bävan inför veckan som kommer.. Usch, jag har så himla mycket att göra och jag orkar inte riktigt ta tag i det. Jag bävar inför förskolelämningen imorgon bitti, inför handledarträffen och inför alla timmar jag skall spendera med att leta litteratur i biblioteket. Över att inte få svar på de intervjuförfrågningar jag ämnar skicka ut och att inte få in några enkäter. Uhh. Nej, jag skall inte gnälla. Jag skall ehlt enkelt skriva listor och strukturera min vardag. Jag skall tänka positivt och jag skall fan fixa det här. Om alla andra kan så kan jag också.

Gårdagens fest hos Barbara och Packman var fantastiskt trevlig, mängder av mat, levande ljus och allsång tillsammans med den bästa ligan i Skandinavien kan bara bli rätt.  Gårdagens träning var riktigt givande, jag har utvecklats så mycket inom derbyn under det senaste året men har en enorm väg att gå. Kommer på mig själv med att hålla på med helt idiotiska grejer (som till exempel att gå in med händerna först när jag skall bryta väggar) som jag aldrig gjort tidigare samtidigt som en del grejer jag inte trodde att jag skulle klara av faktiskt sitter där. Den där aha-känslan när polletten trillar ner och man faktist f ö r s t å r vad det handlar om är så jävla skön.

Slut i rutan

Idag har jag haft en riktigt, riktigt bra dag trots att det är jobbigt att H har åkt till Tyskland. Tre timmars skateträning, häng med världens bästa liga och äventyr på landet har tagit ut sin rätt. Jag är helt slutkörd, lederna värker och musklerna är ömma. Fastnade framför Mia Skäringers föreställning dyngkåt och hur helig som helst på svt1 och vet inte om jag skall skratta eller gråta.

Om det här med pluggångest.

Hur kommer det sig att man aldrig har så många måsten att göra som när man förväntas plugga till tentor och skriva examensarbeten? Nästan alla människor jag känner som pluggar eller har pluggat vittnar om samma sak. Under tentaperioden städar man gärna frenetiskt, den där garderoben som man annars brukar skita fullständigt i skall omorganiseras efter storlek, färg och säsong och det nu. Fönster skall putsas, träbänkar oljas in, det skall dammas, våttorkas, dammsugas och tvättas. För att inte tala om dammsugas, och för min del kasnke möbleras om, storhandlas och alla böcker i bokhyllan måste organsieras om, understrykningspennorna förgkordnieras efter ämnena och listan tar aldrig slut.

Alltså ovanstående hittepå fungerar kanske när man pluggar och bara har sig själv att ta hänsyn till. Det fungerar verkligen inte när man är ensam med ett litet barn som inte riktigt förstår att mamma måste plugga och därför inte har tid att leka/gosa/busa/vad det nu än är du vill att hon skall göra med dig. Att förklara deadlines, projektbeskrivningar och examensarbetsångest för en 20 månader gammal unge, njä. Jag måste helt enkelt bli bättre på det här med att prioritera och producera under tidspress a la två timmars eftermiddagsvila. Jag var en jävel på det innan, från januari 2010 till maj 2011 gjorde jag ingenting annat. Ett par månader som föräldraledig under sommaren har verkligen fått mig ur balans, nu gäller det att hitta tillbaka till den akademiska världen fortare än kvickt. Jag vet ju att jag kan det här med att plugga i hundranittio under eftermiddagsvilor och på kvällar/nätter. Jag får helt enkelt tvinga mig att göra det nu i helgen bara.

förfärliga fredagen

Lilla W har knappt sovit någonting alls inatt. Förkylningsastma, snor och slemhosta tar ut sin rätt. Det har vaggats, medicinerats, avletts, kramats, pussats, gråtits (från alla håll och kanter) och tröstats på en miljon olika sätt men ingenting har verkat fungera. Väckarklockan ringer halv sex, H skall med en färga som går vid sjusnåret och måste hinna packa det sista. Fem långa veckor utan varandra. Allt jag ville göra var att gråta när klockan ringde. Helt utan kraft. Insåg någongång mellan 00:00 och det ilskna alarmet att det bara är att glömma att lämna lilla W på förskolan idag. Fuuuck. Jag som ämnat skriva om hela idéskissen för examensarbetet innan deadlinen som är satt till klockan femton noll noll. Gärna dra ett varv med dammsugaren också innan hämtning precis efter tre. Gå hem och mysa, läsa lite böcker, kanske titta på en film och äta lite mat innan Night Skate Mallmö som går av stapeln ikväll klockan sju. Nu sitter jag här med en ledsen, väldigt, väldigt snorig, rosslande och övertrött unge.

Nya träningsformer

Har ont precis överallt och älskar det. Igår hade vi torsdagsfys  där vi fick pröva på ruffetraining tillsammans med min kusin Andreas och hans kollega Malin från Fysgruppen. Ruffieträning är en blandning av kampsport, fitness och brottning, det är sjukt hårt och så jäävla roligt. Normalt sett hatar jag alla träningar som inte är on skates men jag är plågsamt medveten att jag måste köra mer fys för att bli en bättre derbyspelare och om sanningen skall fram så hade jag lite lätt ångest innan  vi drog igång. Efter ett nästan 60 minuters långt pass var jag trött men jävligt glad. Det faktum att man tränar tillsammans i par gör att det blir lite av en tävling och att man (jag) därför tycker att det är roligare, ens partner finns också där och hjälper och stöttar en. Jag är hooked och många i Crime City Rollers med mig. Och vet ni vad det bästa är? Det är framförallt "derbymusklerna" som får sig en omgång.

Är du också sugen på att testa, eller vill du läsa mer om träningsformen? Här finns den, som jag förstått det, officiella ruffietraining sidan. Andreas och Malins hemsida/blogg hittar du här, de kallar sig för Fysgruppen och  håller i olika träningspass.

Ett klick för Team Sweden

Klicka på Tipsa Juryn på http://www.sportkronan.se/sno-och-is/509-vi-har-chans-att-skapa-idrottshistoria

Ni har väl inte missat att jag har kommit med i svenska landslaget i roller derby, Team Sweden. Nä det är klart att ni inte har gjort det, så som jag tjatar. Jaja, skitsamma. Det är min blogg och jag bestämmer själv vad jag skriver om. Nu till saken. Tre gånger varje år så lottar Sportkronan ut produkter till ett värde av minst 100 000 kronor. Genom att gå in på  Team Swedens Sportkronan sida och klicka på "Tipsa Juryn"  kan du hjälpa oss att komma till Toronto! Varje klick innebär att vi får mer uppmärksamhet och därmed en bättre chans till att vinna. Man kan klicka en gång om dagen från varje IP:adress, tävlingen pågår September månad ut. 

no rest for the wicked

No rest for the wicked! Nu är det bara åtta dagar kvar till nästa bout. Igår hade vi ett fint fyspass som inkluderade en jävla massa trappsteg och situps i parkeringshuset. Vad är det man brukar säga, "pain is weakness leaving your body", eller hur är det nu? Jag är så jävla taggad inför Berlinboutet att jag knappt kan sitta still när jag tänker på det. För lite mindre än ett år sedan så fick jag mina första rullor och närvarade på mitt första bootcamp som organiserades av Dr. No-No och M;aster Blaster från Berlin. Nu, mindre än ett år senare så skall jag bouta mot Master Blaster. Om sanningen skall fram så känns det både overkligt, pirrigt och lite läskigt på samma gång. Det här var otänkbart fram tills för några få månader sedan.


Lördagen den 17 september möter vi Berlin Bombshells på hemmaplan i Baltiska hallen. Crime City Rollers B-lag tar sig an STRD Rookies och när allting är klart så blir det den fetaste efterfesten på mycket mycket länge med rullskridskodisko och allt. Se till att du inte missar detta, det blir vår sista hemmabout på ett bra tag. Så se till att du köper dina biljetter i god tid! Mer information hittar du på facebookeventen: Boutet Roller Derby Nuclear Fallout och After Bout Party at Moriskan for Nuclear Fallout

Ny dag, nya tag

Jag skall sluta vara så jävla negativ, det klär mig inte alls och det kommer absolut inget gott alls ur det. The power of the mind och yadda yadda yadda - ni vet vad jag menar. Skrev färdigt idéskissen över examensarbetet och knåpade på frågeställningar hela dagen igår. Skickade in det till handledaren och gruppmedlemmarna och fick lite feedback ganska så direkt så nu vet jag vad jag skall arbeta med under dagen. Borde skriva en intervjuguide och fundera lite kring när det passar bäst att träffa mina informanter också. Jag skall ro i land det här, jag gillar ju att skriva uppsats. Med en bra översiktsplan så skall jag nog kunna styra bort den värsta stressen. Imorgon åker H, ja förutsatt att försäkringsbolaget får rätt på hans företagsförsäkring innan kvällen. En del av mig vill att han skall stanna hemma, en annan del av mig inser att han måste åka för att vår ekonomi inte skall krascha fullständigt.

verkligheten, lite som en knytnäve i plytet

Just nu känns den så, verkligheten. Som en jävla käftsmäll rakt i ansiktet.

 H har varit hemma i nästan två hela månader och vi båda har ignorerat att han skall dra iväg och jobba i början av september. Det är en evighet tills dess har vi sagt och skrattat. Eller hur, i övermorgon drar han och blir borta i fem hela veckor och om sanningen skall fram så vet jag inte riktigt hur jag skall klara det den här gången. Jag vet, jag säger alltid så och varje gång så går det ju. Men den där känslan av att allting är övermäktigt är inte rolig och helt seriöst så vet jag inte riktigt hur det skall gå till den här gången. Jag lämnar en gråtande lilla W på förskolan varje morgon, försöker hålla tillbaka mina tårar och säger att det är okej, att jag förstår att han är ledsen och att jag lovar att hämta. Jag går hem eller till biblioteket och försöker att fokusera på den där uppsatsen men känner att det inte riktigt fungerar. Jag borde skriva om identitetsskapande i förskolan tills dess att fingrarna blöder men jag kommer aldrig riktigt dit. Jag funderar på om det inte är så att jag klarar av att ha lilla w hemma en termin till, kanske är det bättre så? Jag tänker på derbyn, på alla mål och måsten. Hur jag skall hinna med att träna fyra dagar i veckan när jag inte har tid att sitta ner och andas, på styrelsearbetet som blir lidande, mitt krympande sociala kontaktnät (det utanför derbyn) som bara krymper och krymper för att jag aldrig hinner ses. Jag tänker på höststormar och kyla och redan nu så vill jag bara lägga mig ner för jag orkar inte mer. Men det gör jag inte. Jag skriver en sida till i projektskissen och tänker att snart, snart måste jag äta lunch för att hinna med alla måsten innan kvällens träning.

helgens snyggaste bild

Helgens snyggaste bild står Marko Niemelä för, helgens snyggaste fall står Kix från STRD för. Den där knuffen är inte helt laglig men den vet jag itne vem som står för. Som tur är klarade alla sig undan skador.

BOTNL is over

Battle Of The Nordic Light är över och här sitter jag i skolan och försöker att samla ihop mig själv och ta tag i det där examensarbetet som borde varit halvskrivet redan nu. Helgen har varit fantastisk på alla sätt och vis.Jag är så väldigt, väldigt stolt över mitt lag, vi spelade tre bouts och vann samtliga med mer än hundra poäng, jag är stolt över Swede Hurt och Vix Viking som tillsammans har organiserat Nordens, ja kanske Europas, största roller derby event, jag är stolt över alla spelares insatser och framförallt är jag stolt över att se hur långt skandinavisk roller derby har kommit på bara ett år. Jag är glad och tacksam över alla fina nya vänskaper jag fått under helgen och jag är så jävla imponerad över mig själv. Tänk att jag fixade att spela tre hela bouts på två dagar. Här kommer helgens resultat(jag tror  i alla fall att de stämmer): 

Crime City vs. Kallio  191 - 43
Stockholm vs. Helsinki 77 -141
Crime City vs. Copenhagen 266 - 61
Helsinki vs. Kallio  217 - 57
Copenhagen vs. Stockholm 149 - 137
Crime City vs. Helsinki 211 – 76

Är du sugen på att se några av helgens bouts i repris? Kolla in Battle of The Nordic Light på Justin.tv. Där hittar du de båda dagarnas sex fullängdsbouts och några uppvärmningar.. Nä nu börjar det bli dags för mig att ta tag i det där pluggandet igen.. Helgen har varit fylld av spänning, nervositet, gråt och skratt. Det är längesedan jag kände mig så glad och trött som nu. Om sanningen skall fram vill jag inte alls sluta tänka på derby och ta tag i alla tråkiga vardagsbestyr och uppsatser.. men jag antar att jag måste det. Två veckor kvar att ladda om på inför nästa bout. En double header (även den i Baltiska hallen) där Crime City Rollers A-lag tar sig an Berlin Bombshells och Crime City Rollers B-lag spelar STRD Rookies. Det kommer att bli en utmaning utan dess like.

STRD vs CPH

Vi hejar på Stockholm. Börjat bli sjukt nervös för sista boutet mot Helsinki nu. Det kommer att bli en väldigt tight Match.

Kolla vad jag har!

Godmorgon bloggen. Är så glad att jag lyckades lägga vantarna på en sån här skönhet innan de sålde slut igår.

Känner mig lite mörbultad och trött efter gårdagens två bouts men det är ingenting som en lång stretch och några koppar kaffe inte kan råda bot på.

Nordic Light is here

Så såg det ut under gårdagen när vi lade golv och tejpade track. Dagen för Battle of the Nordic Light är äntligen här och jag är mer peppad än någonsin! Imorse när jag klev upp ur sängens sköna värme slog det mig att jag har världens bästa make som
stöttar mig till hundra procent, vänner värda att dö för och en familj som jag älskar. Kommer ni och hejar idag?

Två dagar kvar!

 Slog upp gratistidningen vårt Malmö, eller vad den nu heter imorse och titta vad jag hittade under sektionen "det här händer i Malmö." En stor bild från CCR V.S. STRD boutet i mars i år och reklam för helgens Battle of The Nordic Light + ytterligare reklam för doubleheadern den 17e september då CCRs A-lag möter Berlin Bombshells och Blaget spelar STRD Rookies. Fint som snus! Sånt här får mig verkligen på bra humör!

Annars då? Inte så mycket, det snurrar roller derby 24/7 i mitt huvud för tillfället förutom att det är två dagar kvar innan det smäller och jag börjar bli lite nervös så funderar jag mycket på vad jag vill och hur långt jag kan komma.. Kost, optimal träning och hur man bäst balanserar livet i allmänhet har jag funderat mycket kring under den sista tiden. Äh, det blir nog bra snart. Börjar skolan idag vilket inte känns jättepepp alls, tio verckrs ex-jobb sen hur mycket praktik som helst, givetvis såklart mitt när det är VM i Toronto, vilket innebär att jag måste trycka in de ca 12 dagarna jag missar under tiden jag skriver examensarbetet. Mina dygn skulle behöva minst åtta timmar till.

Jaja, glöm nu inte bort att köpa biljetter till helgens spektakulära roller derby turnering. Tydligen så har de länkar jag lagt ut innan inte fungerat riktigt. Men klicka HÄR så kommer ni direkt till webshoppen och kan klicka hem biljetter på ett kick. Förköp är bra - det betyder billigare inträde för dig och dessutom slipper du köa. Okej? Förutom att se Crime City Rollers, Stockholm Roller Derby, Kallio Rolling Rainbow och Helsinki Roller Derby bouta skiten ur varandra kommer du att kunna köpa sjukt snygg merchandise från olika ligor och landslag! Fynda utrustning och strumpor hos http://www.swedevix.com/ , träffa derbytjejer från Europas alla hörn och  på kvällarna blir det feta efterfester. Kom, kom, kom! Nog med reklam, nu skall jag ut och sätta upp de sista fem postrarna jag har liggandes här, kissa vesslan och göra mig redo för en dag på Orkanen. Wish me luck, för det kan jag behöva. Min hjärna verkar ha degat ner sig totalt under sommarens föräldraledighet och jag har glömt hur man gör när masn pluggar. Leben ist kein Ponyhof som man säger i Tyskland.