På väg till Paris!

Idag tänker jag extra mycket på dig

Idag tänker jag lite extra på min kära vän och lagkamrat Barabara Barfight.

Idag är dagen då hon opereras. Under Team Sweden uttagningen  så landade hon fel, tack vare det supermjuka golvet, och vred knäskålen ur led. Ambulansen kom och på sjukvårdarnas tredje försök att få knäet på rätt plats så gick det vägen. I samband med att knäskålen åkte ur led så lossnade det en liten benbit, som en cornflakesflinga sa läkarna på Danderyds sjukhus, och idag är dagen då doktorerna skall plocka ut denna. Jag håller alla tummar och tår för att det går bra under operationen och för att Barbaras återhämtning går fort, att träna utan henne är inte samma sak, alls. Jag saknar min elaka tvilling på tracken, i omklädningsrummet och till och från alla träningar så snälla, snälla låt henne läka fort så att vi kan bygga väggar och blocka skiten ur motståndarna tillsammans. 

Jag och Barbara Barfight i mitten, med spegelvända sminkningar, tillsammans md delar av det svart/gula laget i väntan på bussen till Limhamns sporthall innan UK mixed bouten tidigare i vår.

it´s alive..

It´s alive.. men inte så mycket kicking, nästan ingenting alls faktiskt om sanningen skall fram.. Det är svårt att kombinera vardagen, praktik, styrelseuppdrag, hundpromenader och träning på en och samma gång. Den här veckan har bestått av stress, stress och ännu mer stress och aldrig i mitt liv har jag fått pussla så för att få det att gå ihop, och utan mamma, min kära mamma, så hade det aldrig gått. ALdrig i tell you.  Som bekant är ju H iväg och jobbar och i tisdags startade min praktik. W har fortfarande inte fått förskoleplats och vi har ingen annan barnvakt, eller snarare, vi har inte råd med någon annan barnvakt så kära mamma har plockat ut semester och hängt med lillskiten.  Själv har jag sprungit som en skållad råtta från praktiken till hemmet, till möten till hemmet ttill stan för att göra ärenden och så har det fortsatt.. i vad som känns som en smärre evighet..

Jag är så utmattad att jag till och med glömt bort att det är boutdag imorgon. Jag känner ockå att ett litet förlåt sklulle vara på sin plats, jag har en känsla av att det är en del av mina vänner och bekanta som läser här som inte fått svar på sms, telefonsamtal och som jag inte hunnit träffa - trots löfte om detta. Tiden har helt enkelt inte räckt till och jag är ledsen för det - känn er inte bortprioriterade. Okej?

Måndag utan dig.

Fan. Det är så sjukt tungt varje gång du åker och jobbar H, jag önskar att vi inte behövde ha en sommar fylld av distanssamtal och sena nätter vid datorn mer taskigt ljud och pixligs webcamerabilder. Skype i all ära men det når inte upp till ett riktigt samtal. Jag är och har varit på uselt humör idag. Inte ens möte med the bumbelbees, rull genom staden ner till stapeln, havsrull på ribban och en massa stadsrull har kunnat få mig på bättre tankar.

W och jag på väg em genom ett kvällssoligt Crime City efter lagmöte hos Smärta. På lördag smäller det.

Påsksöndag

Påsksöndag? Påskdagen? Äh, skitsamma vad det är för dag i dag. Det är sol, jag är ledig och familjen är samlad. Tro det eller ej men idag har jag inte skateat har istället spenderat hela förmiddagen med att fynda på årets första barnloppis, fikat påfar i hatten och eftermiddagen rann iväg mellan ölen på nyhavns uteservering tillsammans med bilbo och H. Fotbollen börjar om en halvtimme och snart är maten klar. Its all good.

Ach du dickes ei!

Jag har fått en påskpresent! Och det är inte vilken påskpresent som helst.. I ett
stort fett påskägg låg den gulaste av de gulaste tishor jag sett på länge. Med den kom det finaste kortet och en av de mest omtänksamma hälsningar jag fått. Chemnitz jag saknar er  gissa vad jag ska ha på mig under påskträningen.