tisdag, december 14, 2010

att hålla näsan ovanför vattenytan.

Just nu känns det som att jag drunknar. Jag pluggar hela tiden, varje minut jag inte tar hand om W eller sover så pluggar jag och ändå känns det som att det inte lossnar, jag får inget gjort och ser inte ljuset i tunneln, fan, jag orkar inte detta. Tentaångest och plugghets  är döden för mig normalt sett, men nu med sömnbrist och sjuk unge så fixar jag det inte alls, jag hanterar det så illa att jag skäms. På måndag drar vi till Berlin och sen till Karl Marx-stadt, det betyder att allt plugg (utom själva matteräknandet) måste vara färdigt innan dess. Nu ska jag gå och gråta lite.

måndag, december 13, 2010

Snark.

Okej. Det här fungerar inte riktigt längre. Den förkylda bebisen snarkar så högt att ljudet är irriterande. I vardagsrummet. I sängen känns tanken på sömn ganska orealistisk när snorsnoken, lilla w och H brölar ikapp. Snarkorkesyern och värmen från alla tre gör att natten och dess grubblerier känns smått surrealistiska.

fredag, december 10, 2010

Day 12 – What’s in your bag

Hemtenta i naturvetenskap, näringsväv över sillen i östersjön, två skrivböcker, en kalender.  Ett pepparkakshus, en blöja, telefin, två pennor, två alvedon suppar och en iphone. inte att förglömma: nycklar, napp och hörlurar.

måndag, december 06, 2010

Day 10 – What you wore today

Jag vet inte riktigt vad jag har gjort men uppenbarligen har inlägg nummer tio i bloggutmaningen försvunnit, nåja, inget att hänga läpp över. Idag har jag på mig varma kläder, det behövs när man är på pulkapromenad och snöbusar med fyrfotingen i slaskvädret. Den gråa knivstaden är på väg att träda fram igen. Jag som hoppats på en vit jul.



lördag, december 04, 2010

Day 11 – Your siblings

Daniel Doppesko. Lillebror. Som inte är så liten längre.

Jag minns hur vi åkte och hälsade på mamma när hon låg på Lunds Lasarett i och med hans födelse. Mormor och Pappa turades om att ta hand om mig. Jag minns den rosa kiosken, ankorna vi matade och lukten i sjukhuskorridorerna. Att det var spännande att skulle få en lillebror och att jag var en stolt storasyster redan innan han var född. Man talar om syskonbråk och de flesta nickar lite igenkännande, hummar. Vi var hårsmåner från att döda varandra under en period, vi slogs, ja jävlar vad vi slogs, sparkades och revs och varje eftermiddag när mamma kom hem från jobbet fick hon agera skiljedomare men så en dag var det över och vi började att lägga grunden till vår vuxna syskonrelation. Han kan fortfarande reta gallfeber på mig, göra mig så sjukt frustrerad när han störar sig, sådär som småsyskon bara kan men allt som oftast så är han en bra vän, en fantastisk morbror och den allra bästa lillebroren man kan ha.

För tillfället bor han i Åre vilket gör att vi inte träffas alls ofta, och det gör ont. Skype är inte riktigt samma sak som en kaffe över köksbordet och tv spel i vardagsrumssoffan. Om ni vill läsa mer o hans bravader och resor så kan ni läsa hans blogg. 

fredag, december 03, 2010

Dagen igår.

Alltså hörrnini, jag måste berätta om dagen igår!

Det som började som en ganska sunkig torsdag med snöstorm och pinande vindar utanför fönstret slutade som en riktig tiopoängare. Pluggdate med matte-basgruppen på hemma hos plan i ett snorfint kollektiv, allt gick som en dans - sista gruppuppgiften i matten är nu klar för inlämning följdes upp av middagshäng och matlagande hemma hos oss tillsammans med Världens Bästa Jens som jag träffar alltför sällan. När klockan närmade sig åtta var det bara att dra på dom bästa gåbortsmjukisbrallorna och knata hem till Mirijam för skräckfilmskväll i sällskap av Mallan och W då. Och icke att förglömma underbara Tigerkorven Alfie! Åh vilkendag, åh vilken kväll! Jag överlevde filmen Barnhemmet och jag kissade inte på mig mest tack vare att jag kunde fokusera på Alfies och Ws snarkkör. Inte nog med att Mirijam hade bemödat sig med att baka sjukt god vegankaka, hon har typ världens mysigaste/finaste/gladaste hem också. Det var med ett leende på läpparna som jag lade huvudet på kudden inatt. 

torsdag, december 02, 2010

Day 09 – Your beliefs

No gods, no masters, no heroes, no slaves. Jag tror inte på Gud, inte på någon gud alls. Jag tror att varje individ har möjligheten att välja sitt liv till en viss del och vissa saker är menade. Jag tror på förlåtelse och på styrkan och viljan att förändra och vikten av att omge sig med positiv, genuin energi.
Avokado och Vörtbröd var en frukosthit.

Till höger i bild: bästa bebistvättaren i staden i söder där hatet glöder, ever.
Okej, vi peppar på det här fina humöret lite till, helst hela dagen för dagen idag kommer att bli en lång dag. PLugg, plugg och mer plugg i grupp står först på schemat och sedan blir det filmkväll hos världens bästa Rosa Ponny. När dagens gruppuppgift i matten är avklarad så har jag enbart ett större paper kvar + salstentan i januari kvar i den kursen! Dagen idag kan bli precis hur bra som helst med andra ord.

Resterande plugg som MÅSTE vara klart innan 7 januari 2011:
  • UNDERVISNINGSPLANERING TEMA TRÄD/natur, är halvfärdig, har diskussion + analys och lite referenshantering kvar.
  • HEMTENTA i no-kursen, 8-21 december. 
  • lektionsplanering och matteundervisning utifrån en barnbok
  • Hur mycket matteplugg som helst inför salstentan.
Okej gott folk, har ni dött tråkighetsdöden? Inte meningen men nu har jag berättat för er vad det är jag måste göra, nu vet ni det. Nu tjatar ni på mig, varje gång jag faller tillbaka i mitt strutsbeteende så säger ni åt mig, på skarpen. Okej? Jag måste klara detta annars spricker hela familjeplaneringen och jag vet inte vad jag tar mig till. När allt ovan är fixat så skall jag bara ro i land en muntlig redovisning av matte-kursen, en i no-kursen och den där förbannade mattesalstentan som jag drömt mardrömmar om de senaste månaderna. Ni måste tro på mig för jag har stora problem att göra det här i min ensamhet.

onsdag, december 01, 2010

Dagens bild 1 december.

Sömntjyven käkar makaroner.

Day 08 - A moment





Denna känns rätt given. Något större och mer omvälvande än att föda barn det har jag inte varit med om.

Måndagen den 19 januari 2010 var jag på ett av många tillväxtultraljud. Förhoppningsvis det sista tänkte jag när jag klev in genom ingång 74, Kvinnokliniken på UMAS. Och visst hade jag rätt men detta ultraljud blev inte riktigt lika rofyllt som jag de andra, W hade tappat mycket i vikt och det konstaterades fort att han inte fick i sig någon näring, att han skulle ut. Läkaren var övertygad om att han inte skulle fixa stresstestet och att de därför skulle tvingas att plocka ut honom med kejsarsnitt och först då gick det upp för mig att jag snart skulle vara mamma. På riktigt, att jag skulle föda barn, att graviditeten faktiskt inte var ett avslut utan en början blev så uppenbart.  Det visade sig att W visst fixade stresstestet och att jag inte alls behövt oroa mig för kejsarsnitt, läkaren som kom med det beskedet borde gå en intensivkurs i patientbemötande  - men det är en historia som jag tar en annan gång. Värkarbetet var långt och jobbigt, att jag skulle bli igångsatt var inte alls något som vi hade räknat med eller ens reflekterat kring. Efter 33 timmar och 17 minuter var det över, den 20 januari 18:47 föds lilla W och sen dess har jag sett världen med andra ögon.