lördag, oktober 29, 2011
Glasgow Vs. Crime City Rollers
fredag, oktober 28, 2011
Bokslukaren
Kolla vilken fantastisk fin trave pocketböcker som bara ligger och väntar på mig och skriker mitt namn, det tråkiga i är att tiden inte räcker till. Jag läser nästan aldrig skönlitterära böcker längre. Det är womens flat track derby associations regler, det är uppsatser, det är metodlitteratur och det är hyllmeter efter hyllmeter med annan litteratur som plöjs men nästan aldrig att jag läser för att jag har lust längre. Jag saknar det, jag brukade plöja en pocketbok om dagen innan jag blev mamma och innan jag hittade derbyn, helst liggandes i badet i timmar med en folköl att sippa på eller uppkrupen i soffan under en mjuk filt i skenet från hur många värmeljus som helst. Nu hinner jag inte en öppna en bok när jag skiter. Jag hoppas på att det blir ändring på det i framtiden.
Opponering
Bortsett från stora uppsatsdöden så är det familjetid, styrelsearbete, praktikplanering och träning, träning och träning som gäller. Det är dags att komma i form inför Toronto och världsmästerskapen nu. Är en dålig student. Skolan får absolut inte den tiden den borde, inte heller engagemanget jag en gång la ner och vet att jag borde skärpa mig så att jag inte snubblar på mållinjen. Jag måste bli färdig nu så att jag kan plocka ut min examen för nu stundar nya äventyr. Framtiden innehåller nya spännande projekt och jag kan knappt vänta till att få dyka in i dem. Speciellt ett av dem. Åhh livet. Det är rätt bra trots allt.
tisdag, oktober 25, 2011
måndag, oktober 24, 2011
En solglimt i höstrusket
Jag hittad den här videon hos Fresh meat chronicles för ett tag sedan och ändå sedan dess så har jag kikat på den varje gång regnet piskar rutorna och vinden river i träden. Det är ett litet hopp, ett löfte inför nästa sommar. Jag är inget större fan av musiken, om sanningen skall fram tittar jag på den utan ljud med egen musik, men bilderna. Åhh vilka bilder. Jag vill också okynnesrulla, i solen. Bland palmer och polerad betong.
söndag, oktober 23, 2011
Sov gott
Sov gott bloggy o allt sånt där. Jg somnar med ett leende på läpparna. Helgen har varit fylld av familjemys, derby och bra insikter. Det enda jag har att klaga på är att det varit lite väl mycket sjukdom.
Om att vara upp över öronen förälskad
Förhållanden går upp och ner, så år det. Precis som livet. Varenda en som någonsin haft ett förhållande vet att bra förhållanden är ingenting som kommer gratis och så är det, man måste kämpa för att få det att fungera. Det är lätt att glömma bort hur det ligger till i verkligheten när det pumpas ut bilder av lyckliga par och pluttinuttiga kärnfamiljer i varenda tv-kanal och i diverse magasin. Det är lätt att glömma bort att de människor vi möter seriernas värld inte är på riktigt och att vi aldrig ser en helhetsbild av de vi möter. Vi väljer alla vilka sidor vi vill visa upp för vår omgivning. Ofta får jag frågan om hur jag och H fixar det, och jag tänker inte ljuga
- det är så jävla svårt ibland, det är svårt att inte vara nära, att prata olika språk, att inte veta hur framtiden ser ut, att sakna, att ha tid för varandra, att inte glömma bort, att inte bara vara föräldrar och så vidare. Men det är klart att det går. Det låter enkelt den där gamla frasen "Vill man så kan man" och allt det där.. Det hör jag själv när jag säger det. Men det är faktiskt precis så enkelt som det är, och det viktigaste av allt? Jag är upp över öronen förälskad. Mitt hjärta slår precis lika fort när jag möter hans blick idag som det gjorde för fyra år sedan när vi befann oss i ett hav av skitiga punx och fulla skins och det känns fantastiskt. Jag står ut för att jag vet att alternativet skulle vara omöjligt, för att jag vet att jag vill dela mitt liv med H.
lördag, oktober 22, 2011
fredag, oktober 21, 2011
"En fredag är en lång utandning"
Det ligger ett dis av matt lättnad att anlända till en fredag. En fredag är en lång utandning, som att man någonstans oroat sig för att verkligen ska fixa alla sena pluggnätter eller tidiga arbetsmornar eller en kombination hela veckan ut. En fredag är en liten milstolpe som då den blir en i raden inte längre läggs märke till. En detalj, en bagatell men just nu avslappnande likt en skön massage.Det är svårt att inte hålla med, för att inte säga omöjligt. Jag skall skriva några rader till, ordna de sista referenserna och sen skall jag bege mig till orkanen för att skriva ut. Solen lyser, frågan är om jag orkar rulla dit eller om jag är för trött på grund av sömnbrist. När klockan ringde 06.30 var jag allt annat än pigg. Lilla W har inte sovit många sammanhängande minuter inatt p grund av sin astma och hosta. Alltså vad gör man när kiddot inte kan andas? Man finns där och tröstar, hjälper till så gott det går, medicinerar. Men jag kan ju inte hosta åt en.