lördag, oktober 29, 2011

Glasgow Vs. Crime City Rollers

Idag är jag nervös. varför det undrar kanske du, jo det skall jag berätta! Idag boutar Crime City i Glasgow med ett mixat lag som vi i knivstaden kallar KOW-laget. Om sanningen skall fram så är det sjukt frustrerande att inte vara med.. men man kan inte få allt. Familjens ekonomi tillåter inte fler bortabouts och derbyresor i år, VM kommer att anstränga ekonomin redan som det är. Själv får jag nöja mig med träning på hemmaplan med resten av ligan och det är inte fy skam det heller! Idag kör vi tre timmars träning i Limhamn och imorgon kör vi scrimmage. Tjoho!


Jag önskar KOW-laget ett stort lycka till och oavsett hur matchen slutar så vill jag understryka hur stolt jag är över dem. En del boutar för första gången någonsin, andra har boutat tidigare men enbart på hemmaplan och en del har varit med sedan CCRs första bout - oavsett så ger de alltid sitt bästa på varje träning och är fantastiska derbyspelare och människor.  KOW-laget. Kom igen och krossa nu!

Ps. Jag är så jävla hedrad att få vara tränare i en liga som Crime City Rollers.

fredag, oktober 28, 2011

Bokslukaren

Hej bloggy, vill bara visa mina nya böcker. Nu när du läser detta sitter jag och svettas under opponeringen för detta är ett tidsinställt inlägg. Skänk mig en tanke och håll dina tummar och tår















Kolla vilken fantastisk fin trave pocketböcker som bara ligger och väntar på mig och skriker mitt namn, det tråkiga i är att tiden inte räcker till. Jag läser nästan aldrig skönlitterära böcker längre. Det är womens flat track derby associations regler, det är uppsatser, det är metodlitteratur och det är hyllmeter efter hyllmeter med annan litteratur som plöjs men nästan aldrig att jag läser för att jag har lust längre. Jag saknar det, jag brukade plöja en pocketbok om dagen innan jag blev mamma och innan jag hittade derbyn, helst liggandes i badet i timmar med en folköl att sippa på eller uppkrupen i soffan under en mjuk filt i skenet från hur många värmeljus som helst. Nu hinner jag inte en öppna en bok när jag skiter. Jag hoppas på att det blir ändring på det i framtiden.

Opponering

Bloggen har blivit lite lidande på sista tiden, det beror på att livet kommer emellan. Ja, det och att min nya telefon vägrar låta mig uppdatera bloggen via den gamla fina appen så nu vet jag inte riktigt vad jag skall ta mig till. Jag orkar inte blogga från en dator. Vad annars? Uppsatsångest deluxe är det som står på tapeten.. men snart är det förhoppningsvis klart. Snälla, snälla, snälla, håll alla tummar och tår för mig idag. Det är nu det gäller. Jag har gjort min opponering på en kursares examensarbeten och jag varken spydde eller dog. Nu skall jag bara överleva lite till. Tre uppsatser sen är det min tur. Upp till bevis som Sven Melander skulle ha sagt.

Bortsett från stora uppsatsdöden så är det familjetid, styrelsearbete, praktikplanering och träning, träning och träning som gäller. Det är dags att komma i form inför Toronto och världsmästerskapen nu. Är en dålig student. Skolan får absolut inte den tiden den borde, inte heller engagemanget jag en gång la ner och vet att jag borde skärpa mig så att jag inte snubblar på mållinjen. Jag måste bli färdig nu så att jag kan plocka ut min examen för nu stundar nya äventyr. Framtiden innehåller nya spännande projekt och jag kan knappt vänta till att få dyka in i dem. Speciellt ett av dem. Åhh livet. Det är rätt bra trots allt.

måndag, oktober 24, 2011

En solglimt i höstrusket


Jag hittad den här videon hos Fresh meat chronicles för ett tag sedan och ändå sedan dess så har jag kikat på den varje gång regnet piskar rutorna och vinden river i träden. Det är ett litet hopp, ett löfte inför nästa sommar. Jag är inget större fan av musiken, om sanningen skall fram tittar jag på den utan ljud med egen musik, men bilderna. Åhh vilka bilder. Jag vill också okynnesrulla, i solen. Bland palmer och polerad betong.

söndag, oktober 23, 2011

Sov gott

Sov gott bloggy o allt sånt där. Jg somnar med ett leende på läpparna. Helgen har varit fylld av familjemys, derby och bra insikter. Det enda jag har att klaga på är att det varit lite väl mycket sjukdom.

Om att vara upp över öronen förälskad

Förhållanden går upp och ner, så år det. Precis som livet. Varenda en som någonsin haft ett förhållande vet att bra förhållanden är ingenting som kommer gratis och så är det, man måste kämpa för att få det att fungera. Det är lätt att glömma bort hur det ligger till i verkligheten när det pumpas ut bilder av lyckliga par och pluttinuttiga kärnfamiljer i varenda tv-kanal och i diverse magasin. Det är lätt att glömma bort att de människor vi möter seriernas värld inte är på riktigt och att vi aldrig ser en helhetsbild av de vi möter. Vi väljer alla vilka sidor vi vill visa upp för vår omgivning. Ofta får jag frågan om hur jag och H fixar det, och jag tänker inte ljuga
- det är så jävla svårt ibland, det är svårt att inte vara nära, att prata olika språk, att inte veta hur framtiden ser ut, att sakna, att ha tid för varandra, att inte glömma bort, att inte bara vara föräldrar och så vidare. Men det är klart att det går. Det låter enkelt den där gamla frasen "Vill man så kan man" och allt det där.. Det hör jag själv när jag säger det. Men det är faktiskt precis så enkelt som det är, och det viktigaste av allt? Jag är upp över öronen förälskad. Mitt hjärta slår precis lika fort när jag möter hans blick idag som det gjorde för fyra år sedan när vi befann oss i ett hav av skitiga punx och fulla skins och det känns fantastiskt. Jag står ut för att jag vet att alternativet skulle vara omöjligt, för att jag vet att jag vill dela mitt liv med H.

fredag, oktober 21, 2011

"En fredag är en lång utandning"

Jag har en mycket klok och filosofisk vän som är en mästare att hitta ord. Idag är det fredag och hon skrev såhär om dagen idag på sin blogg:


Det ligger ett dis av matt lättnad att anlända till en fredag. En fredag är en lång utandning, som att man någonstans oroat sig för att verkligen ska fixa alla sena pluggnätter eller tidiga arbetsmornar eller en kombination hela veckan ut. En fredag är en liten milstolpe som då den blir en i raden inte längre läggs märke till. En detalj, en bagatell men just nu avslappnande likt en skön massage.
Det är svårt att inte hålla med, för att inte säga omöjligt. Jag skall skriva några rader till, ordna de sista referenserna och sen skall jag bege mig till orkanen för att skriva ut. Solen lyser, frågan är om jag orkar rulla dit eller om jag är för trött på grund av sömnbrist. När klockan ringde 06.30 var jag allt annat än pigg. Lilla W har inte sovit många sammanhängande minuter inatt p grund av sin astma och hosta. Alltså vad gör man när kiddot inte kan andas? Man finns där och tröstar, hjälper till så gott det går, medicinerar. Men jag kan ju inte hosta åt en. 

12217 ord

Jag klickar på spara en sista gång. Orkar inte läsa igenom texten en gång till utan skickar in skiten examensarbetet ungefär precis när klockan visar nolltre tjugo. 75821 tecken blev det. 12 217 ord. 47 sidor. Ögonen kliar, ryggen värker och huvudet är tyngre än vid den hemskaste bakfyllan hittills. Jag känner inte ens för att fira, vill bara lägga huvudet på kudden och låta snarkningarna söva mig, bädda in mig i en skön drömlös sömn. De där oregelbundna till höger om mig, pustandet, stånkandet och stönandet när lilla W drömmer och bearbetar dagen. Hs tyngre snarkande i mörkret på andra sidan om mig, som en vetskap om hans trygghet också Vesslans knorrande under täcket, någonstans mellan fötterna och knäskålarna när vi somnar och alltid med den snokande snorsnoken på huvudkudden när väckarklockan ringer.

Om tre timmar ringer väckarklockan. När jag har lämnat ungen på förskolan bär det av till biblioteket. En sista runda innan helgen för lite annat plugg. Och sen beställer jag Team Swedens bouttröjor inför världscupen i Toronto. Fan., det är snart dags. 39 dagar kvar.