fredag, november 04, 2011

Roadtrip med malmötjejerna!

Sitter i en minibuss med fem fantastiska derbytjejer och en snäll chaufför. På väg not Stockholm för träningshelg med världens bästa landslag. Imorgon kväll är det fundraiser fest i Stockholm, spana in Facebook eventet vet jag! Åh tänk om vi ändå vore framme nu.. Så. Himla. Otålig.

Att plantera ett träd

Försöker att hinna ikapp det där som kallas livet

Sitter här vid köksbordet och försöker att hinna ikapp mig själv. Alla mejl, alla missade telefonsamtal, alla förfrågningar och alla inlägg på facebook. Informationssamhället är så jävla fint på många sätt och vis men nog fan kan det få den mest stresståliga individen att gå upp i limningarna.

Jag har prioriterat att hänga med familjen i ett par dagar och dessutom återhämtat mig från världens mest elaka urinvägsinfektion som vägrat ge med sig så jag har varit lite frånvarande ett tag. I morse när jag loggade in på min derbymejl hade jag 38 olästa meddelande. Sen igår kväll vid tio tiden. Sex av dessa mejl där avsändaren enbart ifrågasätter mig varför jag inte svarat (på en ickefråga, som vi redan diskuterat..). Sitter med andra koppen kaffe för dagen och loggar in på min privata mejl. Har ytterligare fyra olästa meddelande där från samma person. "Jag skriver till dig angående xxxxxx, varför svarar du inte på mina mail???!?!" Det första är daterat med tiden 18:07, det andra 18:27, det tredje 18:45 och det fjärde 19:00.  Fick även ett chattmeddelande på facebook "jag vet att du har en iphone så du ser mina mail." HAHAHA: Alltså kom igen nu mina vänner. Jag brukar inte gilla att prata i termer som normalt och onormalt och skall därför inte göra det heller. Jag skall gå längre än så. Det här är helt jävla sjukt! Har folk inget liv? Skall inte jag få ha ett liv?  Om jag inte svarar de tio första signalerna så kommer jag inte att svara de fem andra gångerna ni ringer heller. Okej?

Missförstå mig rätt nu. Jag älskar att se nya mejl i min inkorg, det är en stor del av mitt jobb som tränare och styrelsemedlem i CCR, det är absolut inte det jag menar. Men ibland tar det bara stopp. Typ som nu. Dumma frågor brukar inte få dumma svar, i alla fall inte av mig,  för i min värld finns det inga sådana, fram tills idag. Typ. Tack för att jag får kräka ur mig bloggy.

Morgonstund har guld i mun

Har aldrig varit någon morgonmänniska och vareviga morgon klockan ringer vill jag inget hellre än att implodera.. Och morgonen börjar tidigt hos oss, mellan halv fem och halv sex då blir jag väckt av en sprallig unge son vill börja dagen. Så har det i alla fall varit fram tills gör några veckor sedan, att jag inget hellre vill än att sova vidare, jag dör av grättet rikast jag tänka men inte nu längre. Nu är varje morgon värd att dö för. Det är lätt den mysigaste tiden på dagen och jag vill aldrig att de tar slut. Lilla W vaknar och vill stiga upp, han väcker mig genom att klappa på min kind och pussa på min panna innan han viskar kram i mitt öra och slänger sig om halsen på mig. Ibland ligger vi kvar i sängen några minuter och vaknar till lite innan vi går upp och slänger oss på soffan. Mysa deklarerar han och vi kryper ner under täcket på soffan. Delar på en kudde och ligger och kramas, pratar om dagen och skojar med varandra. Ibland sover vi lite till och när hungern kommer gör jag en flaska välling så kryper vi ner under täcket igen ända tills den sista tröttheten lämnat våra kroppar och sen klär vi på oss, packar väskan och går hand i hand till förskolan.

torsdag, november 03, 2011

Fortfarande ingen tur med att blogga från telefonen. Dagens ilandsproblem, eller nattens kanske man skall säga. Styrelseprotokollen skrivna,mailen skickade, tvätten tvättad och plugget avslutat innan helgen. Snart sitter jag i en bil på väg till Stockholm.

lördag, oktober 29, 2011

Glasgow Vs. Crime City Rollers

Idag är jag nervös. varför det undrar kanske du, jo det skall jag berätta! Idag boutar Crime City i Glasgow med ett mixat lag som vi i knivstaden kallar KOW-laget. Om sanningen skall fram så är det sjukt frustrerande att inte vara med.. men man kan inte få allt. Familjens ekonomi tillåter inte fler bortabouts och derbyresor i år, VM kommer att anstränga ekonomin redan som det är. Själv får jag nöja mig med träning på hemmaplan med resten av ligan och det är inte fy skam det heller! Idag kör vi tre timmars träning i Limhamn och imorgon kör vi scrimmage. Tjoho!


Jag önskar KOW-laget ett stort lycka till och oavsett hur matchen slutar så vill jag understryka hur stolt jag är över dem. En del boutar för första gången någonsin, andra har boutat tidigare men enbart på hemmaplan och en del har varit med sedan CCRs första bout - oavsett så ger de alltid sitt bästa på varje träning och är fantastiska derbyspelare och människor.  KOW-laget. Kom igen och krossa nu!

Ps. Jag är så jävla hedrad att få vara tränare i en liga som Crime City Rollers.

fredag, oktober 28, 2011

Bokslukaren

Hej bloggy, vill bara visa mina nya böcker. Nu när du läser detta sitter jag och svettas under opponeringen för detta är ett tidsinställt inlägg. Skänk mig en tanke och håll dina tummar och tår















Kolla vilken fantastisk fin trave pocketböcker som bara ligger och väntar på mig och skriker mitt namn, det tråkiga i är att tiden inte räcker till. Jag läser nästan aldrig skönlitterära böcker längre. Det är womens flat track derby associations regler, det är uppsatser, det är metodlitteratur och det är hyllmeter efter hyllmeter med annan litteratur som plöjs men nästan aldrig att jag läser för att jag har lust längre. Jag saknar det, jag brukade plöja en pocketbok om dagen innan jag blev mamma och innan jag hittade derbyn, helst liggandes i badet i timmar med en folköl att sippa på eller uppkrupen i soffan under en mjuk filt i skenet från hur många värmeljus som helst. Nu hinner jag inte en öppna en bok när jag skiter. Jag hoppas på att det blir ändring på det i framtiden.

Opponering

Bloggen har blivit lite lidande på sista tiden, det beror på att livet kommer emellan. Ja, det och att min nya telefon vägrar låta mig uppdatera bloggen via den gamla fina appen så nu vet jag inte riktigt vad jag skall ta mig till. Jag orkar inte blogga från en dator. Vad annars? Uppsatsångest deluxe är det som står på tapeten.. men snart är det förhoppningsvis klart. Snälla, snälla, snälla, håll alla tummar och tår för mig idag. Det är nu det gäller. Jag har gjort min opponering på en kursares examensarbeten och jag varken spydde eller dog. Nu skall jag bara överleva lite till. Tre uppsatser sen är det min tur. Upp till bevis som Sven Melander skulle ha sagt.

Bortsett från stora uppsatsdöden så är det familjetid, styrelsearbete, praktikplanering och träning, träning och träning som gäller. Det är dags att komma i form inför Toronto och världsmästerskapen nu. Är en dålig student. Skolan får absolut inte den tiden den borde, inte heller engagemanget jag en gång la ner och vet att jag borde skärpa mig så att jag inte snubblar på mållinjen. Jag måste bli färdig nu så att jag kan plocka ut min examen för nu stundar nya äventyr. Framtiden innehåller nya spännande projekt och jag kan knappt vänta till att få dyka in i dem. Speciellt ett av dem. Åhh livet. Det är rätt bra trots allt.

måndag, oktober 24, 2011

En solglimt i höstrusket


Jag hittad den här videon hos Fresh meat chronicles för ett tag sedan och ändå sedan dess så har jag kikat på den varje gång regnet piskar rutorna och vinden river i träden. Det är ett litet hopp, ett löfte inför nästa sommar. Jag är inget större fan av musiken, om sanningen skall fram tittar jag på den utan ljud med egen musik, men bilderna. Åhh vilka bilder. Jag vill också okynnesrulla, i solen. Bland palmer och polerad betong.