Sitter i en minibuss med fem fantastiska derbytjejer och en snäll chaufför. På väg not Stockholm för träningshelg med världens bästa landslag. Imorgon kväll är det fundraiser fest i Stockholm, spana in Facebook eventet vet jag! Åh tänk om vi ändå vore framme nu.. Så. Himla. Otålig.
fredag, november 04, 2011
Roadtrip med malmötjejerna!
Försöker att hinna ikapp det där som kallas livet
Jag har prioriterat att hänga med familjen i ett par dagar och dessutom återhämtat mig från världens mest elaka urinvägsinfektion som vägrat ge med sig så jag har varit lite frånvarande ett tag. I morse när jag loggade in på min derbymejl hade jag 38 olästa meddelande. Sen igår kväll vid tio tiden. Sex av dessa mejl där avsändaren enbart ifrågasätter mig varför jag inte svarat (på en ickefråga, som vi redan diskuterat..). Sitter med andra koppen kaffe för dagen och loggar in på min privata mejl. Har ytterligare fyra olästa meddelande där från samma person. "Jag skriver till dig angående xxxxxx, varför svarar du inte på mina mail???!?!" Det första är daterat med tiden 18:07, det andra 18:27, det tredje 18:45 och det fjärde 19:00. Fick även ett chattmeddelande på facebook "jag vet att du har en iphone så du ser mina mail." HAHAHA: Alltså kom igen nu mina vänner. Jag brukar inte gilla att prata i termer som normalt och onormalt och skall därför inte göra det heller. Jag skall gå längre än så. Det här är helt jävla sjukt! Har folk inget liv? Skall inte jag få ha ett liv? Om jag inte svarar de tio första signalerna så kommer jag inte att svara de fem andra gångerna ni ringer heller. Okej?
Missförstå mig rätt nu. Jag älskar att se nya mejl i min inkorg, det är en stor del av mitt jobb som tränare och styrelsemedlem i CCR, det är absolut inte det jag menar. Men ibland tar det bara stopp. Typ som nu. Dumma frågor brukar inte få dumma svar, i alla fall inte av mig, för i min värld finns det inga sådana, fram tills idag. Typ. Tack för att jag får kräka ur mig bloggy.
Morgonstund har guld i mun
Har aldrig varit någon morgonmänniska och vareviga morgon klockan ringer vill jag inget hellre än att implodera.. Och morgonen börjar tidigt hos oss, mellan halv fem och halv sex då blir jag väckt av en sprallig unge son vill börja dagen. Så har det i alla fall varit fram tills gör några veckor sedan, att jag inget hellre vill än att sova vidare, jag dör av grättet rikast jag tänka men inte nu längre. Nu är varje morgon värd att dö för. Det är lätt den mysigaste tiden på dagen och jag vill aldrig att de tar slut. Lilla W vaknar och vill stiga upp, han väcker mig genom att klappa på min kind och pussa på min panna innan han viskar kram i mitt öra och slänger sig om halsen på mig. Ibland ligger vi kvar i sängen några minuter och vaknar till lite innan vi går upp och slänger oss på soffan. Mysa deklarerar han och vi kryper ner under täcket på soffan. Delar på en kudde och ligger och kramas, pratar om dagen och skojar med varandra. Ibland sover vi lite till och när hungern kommer gör jag en flaska välling så kryper vi ner under täcket igen ända tills den sista tröttheten lämnat våra kroppar och sen klär vi på oss, packar väskan och går hand i hand till förskolan.
torsdag, november 03, 2011
lördag, oktober 29, 2011
Glasgow Vs. Crime City Rollers
fredag, oktober 28, 2011
Bokslukaren
Kolla vilken fantastisk fin trave pocketböcker som bara ligger och väntar på mig och skriker mitt namn, det tråkiga i är att tiden inte räcker till. Jag läser nästan aldrig skönlitterära böcker längre. Det är womens flat track derby associations regler, det är uppsatser, det är metodlitteratur och det är hyllmeter efter hyllmeter med annan litteratur som plöjs men nästan aldrig att jag läser för att jag har lust längre. Jag saknar det, jag brukade plöja en pocketbok om dagen innan jag blev mamma och innan jag hittade derbyn, helst liggandes i badet i timmar med en folköl att sippa på eller uppkrupen i soffan under en mjuk filt i skenet från hur många värmeljus som helst. Nu hinner jag inte en öppna en bok när jag skiter. Jag hoppas på att det blir ändring på det i framtiden.
Opponering
Bortsett från stora uppsatsdöden så är det familjetid, styrelsearbete, praktikplanering och träning, träning och träning som gäller. Det är dags att komma i form inför Toronto och världsmästerskapen nu. Är en dålig student. Skolan får absolut inte den tiden den borde, inte heller engagemanget jag en gång la ner och vet att jag borde skärpa mig så att jag inte snubblar på mållinjen. Jag måste bli färdig nu så att jag kan plocka ut min examen för nu stundar nya äventyr. Framtiden innehåller nya spännande projekt och jag kan knappt vänta till att få dyka in i dem. Speciellt ett av dem. Åhh livet. Det är rätt bra trots allt.
tisdag, oktober 25, 2011
måndag, oktober 24, 2011
En solglimt i höstrusket
Jag hittad den här videon hos Fresh meat chronicles för ett tag sedan och ändå sedan dess så har jag kikat på den varje gång regnet piskar rutorna och vinden river i träden. Det är ett litet hopp, ett löfte inför nästa sommar. Jag är inget större fan av musiken, om sanningen skall fram tittar jag på den utan ljud med egen musik, men bilderna. Åhh vilka bilder. Jag vill också okynnesrulla, i solen. Bland palmer och polerad betong.