tisdag, juli 31, 2012

Plötsligt händer det!

Ett bud, två bud och tre bud rasslade in. Det är inte uppe i utgångspriset ännu men ändå: tjohoo!!

Bästa Bröllopspresenten

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Finaste bröllopspresenten kom idag, lite mer än tre år efter vårt bröllop och att den skall ha en hedersplats i kommande bostad det är en sak som är säker. Lisa, tusen tack!

Ring då telefonjävel, ring!

Kommer på mig själv med att få ökad puls och svettiga handflator varje gång telefonen plingar till. Har, om sanningen skall fram suttit och stirrat på den sedan jag steg upp idag, anledningen till det? Mäklaren var nöjd med gårdagens visning, det kom sex sällskap varav tre verkade intresserade och beredda att lägga bud. Kom igen nu, låt turen vara på vår sida!

måndag, juli 30, 2012

Att ha shoppat

Jag har shoppat mer denna helgen än vad jag gjort på mycket, mycket länge. En kan ju inte kåta bli bör det vankas barnloppis i folkets park och outlet-tömning vid huset vid havet. En ny vinteroverall till en tredjedel av butiskpriset, en "motorcykel" för sjuttio spänn och en blandad kompott leksaker/pussel/kläder för en femtiolapp, jag som avskyr att shoppa älskar ändå att fynda. Kände mig nöjd och glad över mina fynd och att jag nu slipper gå i affärer de nästkommande halvåret innan jag insåg att jag börjar jobba på måndag och jag äger ett par byxor, ett par jeans av fem är det som går över mina expanderade derbylår, synd bara att dragkedjan kajkat ur och inte går att laga. Oh the joy!

Dagens kom ihåg:

Ännu en visning

Sådärja. Snart är hela lägenheten städad. Och med städad menar jag inte sådär vanligt städad utan riktigt städad, visningsstädad. Det är vädrat, dammsugat ovh våttorkat, allting är nytvättat. Varenda kran är polerad, listerna är dammade och avtorkade, kuddarna är uppfluffade och Ws leksaker färgsorterade. Det står snittblommor på vardagsrumsbordet och arbetsbänken i köket är inoljad och överkastet är på plats. Det här med att sälja lägenhet är verkligen en bergochdalbana utan dess like. Jag trodde inte att jag skulle tycka att det var såhär jobbigt, att städa, planera, tömma, skulle vara jobbigt, absolut, det hade jag räknat med. Men det där andra, det här med att få upp förhoppningarna, förväntningarna, drömma, vänta på mäklarens meddelande om eventuella inkomna bud. Att gå på visningar och se potentiella drömlägenheter försvinna framför näsan på mig, det tar hårt på krafterna.

Komigen och köp den här lägenheten nu någon gång då så att vi kan flytta härifrån, så att lilla W kan få ett eget rum och så att vi kan få plats. Våra femtiofem kvadratmeter är onekligen lite för få och det är dags att vända blad till ett nytt kapitel i våra liv.


Sista semesterveckan comin' up

Så har den börjat, mitt livs första semesters sista vecka. Det känns både vemodigt och sorgligt och bra på samma gång.  Jag och W har haft ett fantastiskt sommarlov, sex veckor fyllda med utflykter, lek och upptäckande. Jag har verkligen kunnat ge honom all tid och all energi som inte riktgt finns när jag jobbar heltid och det har känts riktigt bra. Det känns vemodigt och sorgligt för att tiden gått så fort, för att jag känner mig lite snuvad på den här sommarkonfekten, sommaren 2012 är verkligen sommaren som aldrig kom, i alla fall här i Crime City, det har varit regn, regn och mer regn vilket gjort att det inte alls blivit så många lata dagar på stranden och spännande utflykter som jag sett framför mig. Men ändå, det skall bli skönt att börja jobba igen, jag gillar mitt jobb, jag har fantastiska kollegor och hösten kommer garanterat att bjuda på en hel hög med överraskningar och utmaningar och jag gillar ju det, jag vill utvecklas, utmanas, omvärdera och omstrukturera. Kanske hade den här sista semesterveckan inte känts alls så vemodig om det nte vore för att det känns som att sommaren är slut, att hösten är på intågande.

lördag, juli 28, 2012

Ett par dagar i huset vid havet och ett kortare träningsförbud känner jag att energin är åter. Jag vill skatea, svettas, pusha mig själv till nya grönser. Känna rullskridskorna runt mina fötter och hur hjulen greppar perfekt över halt gympasalsgolv. Den som ändå var på rollercon, avundsjukan är total.

Vi är tillbaka i lägenheten och jag känner mig ensammast i världen. Alla verkar göra någonting och Facebook och instagram och alla bloggar svämmar över. W brevid mig tillsammans med Vesslan och jag känner hur jag inte får någon ro i kroppen, jag vet inte vad jag vill men jag vet att jag inte vill sitta inne i lägenheten och det måste jag.

torsdag, juli 26, 2012

Morgonbestyr

Det är full rulle här, mata kattungar, promenera vesslan, laga frukost och koka kaffe.