Mösstjuv

Jag har blivit av med min CCR- mössa. Om sanningen skall fram så är inte den det enda jag slarvat bort det sista året. Vigselring, kepsar, örhänge, tandskydd, handledsskydd och plånbok. Vad skall jag skylla på nu när amningshjärnan är avaktiverad? En och skär stress låter så jävla tråkigt. Och allvarligt. Vi låtsas att det är lilla w som gömmer sakerna istället.

Aaahhh

Det är få saker som slår att krypa ner i ett riktigt riktigt varmt skinnas efter en fantastiskt lärorik och rolig roller derbyträning. Nu är det bara fyra dagar kvar, tisdag, onsdag torsdag och fredag. Sen smäller det, battle of the nordic light, åh vad jg längtar!

Träningen gick helt okej idag (med tanke på att jag varit halvdöd i en veckas tid) och jag hoppas verkligen, verkligen att det är bra väder på onsdag så att vi kan köra lite utomhusscrimmage. Var lite tröttare idag än normalt och kände mig matt och lite yr under vissa övningar.. Men till helgen kommer jag att vara helt återställd, det är jag övertygad om!

Förskolehäng

Det här är jag något delad om sanningen skall fram. Det är med inskolning på förskolan är något jag varit med om tidigare. Som pedagog. Att skola in ITT eget barn är en helt annan grej. Mina känslor går upp och ner, ena sekunden känner jag mig hur lugn som helst för att sedan vända totalt. Antar att det är så det är för alla föräldrar.

Nedräkning!

Nedräkningen har börjat! Nu är det mindre än en vecka kvar till battle of the nordic light drar igång. Fem dagar, arton timmar och femtiosex minuter för att vara lite mer exakt. Köp dina biljetter hos Swedevix innan dom tar slut!

Fullspäckad söndag

Tjena bloggen, det är lite ont om uppdateringar här, helgen ät
Minst sagt fullspäckad, eller nåja, söndagen i alla fall. Barnloppis, hundpromenad, besök på landet och spelkväll. Åhh vad detär skönt att vara frisk igen! Summering av dagens landetbesök so far: leta kattungar, hitta kattungar, hoppa studsmatta, köra traktor, köra gräsklippare, klappa hästar, spana på får och laga mat.

Bookworm

Det ska böjas i tid, det som krokigt skall bli. Eller i det här fallet: det skall börjas i tid om man läsintresserad skall bli.

Har för övrigt funderat på att tatuera in just texten BOOKWORM på knogarna under en längre tid. Vad säger ni om det?

Efterlysning: Muminkläder

Är det någon som vet var man kan köpa (helst könsneutrala) kläder med mumintryck storlek 86 och uppåt? Webshop eller vanlig affär spelar inte så stor roll. Jag har närt en Mumintok vid min barm. Titta! Muuuujmiiin, Muuujmiiin. Varje gång lilla W ser någonting med mumintryck så skall vi stanna upp och titta, känna och ååah. De senaste gångerna vi har träffat barn som haft muminkläder på sig har ungen helt sonika gått fram och klappat på dem, inte velat gå därifrån och så fort någon av de vita knubbiga varelserna dyker upp så får lilla W någonting drömskt i blicken. Nu behövs det fyllas på i höstgarderoben och hade för mig att det fanns muminkläder att köpa lite varstans, tji fick jag. Snälla läsare hjälp mig!

No more breastfeeding

Just det, vi ammar inte längre. Det känns lite tomt, vemodigt och konstigt men framförallt så jävla skönt. Eller nä, äh jag vet inte. Jag är ganska kluven.. Men i alla fall.. här kommer den, historien om när och hur vi slutade att amma, typ.

Ända sedan innan lilla w föddes så visste jag att jag ville amma, att det kunde bli lite jobbigt i början hade jag läst om och att det kunde ta ett tag innan amningen fungerade felfritt och allt sånt där, det visste ju jag för det hade jag löst om. Jo tjena, jag kunde aldrig i hela mitt liv föreställa mig att det kunde göra så ont. Första tiden var ett rent helvete med blödande sår, torsk och svampinfektioner som gick in i mjölkhåmgarna, för att inte tala om mjölkstockningen. Varför jag inte la ner amningen? Därför att jag tror att amningen är det absolut bästa för barnet i nästan alla lägen och bär man satt ett barn till världen så gör man (läs jag) det bästa möjliga för detta liv. Så av samma anledning som jag varken rökte eller drack under graviditeten så ville jag amma. Dessutom är jag lat och att flaskmata verkar vara så sjukt jobbigt. Det skall steriliseras nappar hit, flaskor dit, prövas ut ersättning och kokas vatten. I kid you not. Därför ammade vi. Mycket och länge, jag kan i ärlighetens namn inte komma på ett ställe där jag befunnit mig under de sista 19 månaderna där det inte har ammats. Jag tror på fri amning och på att vara lyhörd inför barnets signaler. Lilla W har fått snutta sig igenom nätterna I vad som känns som en mindre evighet. Visst har det varit jobbigt men jag tror att det har varit värt varenda sekund. I mars i år satte vi som mål att han skulle vara amningsfri i december 2011, inte så mycket för att han snart fyller två då, utan mer för att det är då jag skall till Toronto och spela  roller derby VM. Att lämna H och lilla W under tio dagar känns rätt jobbigt som det är, att inte ha avslutat amningen innan dess känns inte rätt avrken för mig eller H. Det finns som jag ser det bara en enda nackdel med att amma/ erbjuda bröstet för snutt - det utklassar alla andra i omgivningen.. Samtidigt så ville vi egentligen inte lägga ner amningen innan inskolningen som sker nu i dagarna..

Men nåja. När vi var på derbyresa till Berlin i vintras höll mina bröst på att explodera. Jag pumpade och pumpade och pumpade. Alla träningar på mer än två timmar var rena tortyren och en can opener i ett mjölkstinnt bröst är inget jag ens önskar min värsta fiende.. När jag kom hem  försökte vi trappa ner, ta bort mål för mål och snutt för snutt. Om sanningen skall fram gick det sådär. Jag var inte helt motiverad, pepp på långtidsamning som jag är, och lilla var absolut inte färdig. Tanken på att sluta amma gjorde mig ledsen och de kvällar/ nätter vi försökte utan slutade i kaos och katastrof. Men så hände det något.  Jag började tröttna på att enbart vara ett par bröst och på att vara låst. man skulle nog kunna säga att jag blev rastlös. I slutet av maj kunde jag säga till lilla w nej, mamma vill inte just nu och han godtog det. När vi åkte till Paris för att spela mot Paris Roller Girls så visste jag att amningen var på väg att bli ett avslutat kapitel. Vi firade genom att dansa oss svettiga på trånga klubbar och derbytjejerna shottade bröstmjölk för glatta livet. När jag kom hem gasade jag ut amningen och nu har det varit slut på amma det i någon månad. 

Om jag saknar det? Jaa..nej. Jag saknar mysfaktorn, att känna hur lill w tankar trygghet, att jag kunde sova (samsovning ftw!) länge på morgonen och att amma offentligt pch slå hål på gemene mans föreställningar om amning för det behövs verkligen. Jag saknar inte att känna mig som en mjölkko, amnings bhar och ömma bröstvårtor. Så är det med det.

Efter regn kommer solsken, aight?

Lille trädgårdsmästaren och jag har hängt på gården idag efter det att jag kom hem från tant doktorn. Sjukdomseländet börjar äntligen ge ned sig och det verkar vända! Orkar inte sitta inne i lägenheten längre.. Hmm, annars då? Inte mycket. Den där inskolningen blev det mest bara skit av, nya tag imorgon förutsatt att lilla w inte blir sämre.

Bästa MMS:et

Fick världens bästa krya på dig mms av Alfie och Mirijam igår. Hur kan man inte må bättre av spexig bild på tigerkorven och fina ord från Mirijam?

Redhead

Ibland (som när jag ser dessa här bilderna) så saknar jag mitt röda hår. Buhu.

Onsdag betyder träning

Tjena bloggen, idag är det jag som är ledsen. Onsdagar betyder träning..
För alla utom mig för jag mår inte ett dugg bättre och det suger så jävla hårt att jag inte riktigt vet vart jag skall ta vägen. Fyra timmars inomhusträning på ett slätt trägolv med upptejpad bana. Två timmar avancerad träning, två för laget till nordic light. Om sanningen skall fram har jag gråtit både en och två gånger under dagens lopp. Jag har gråtit för att jag har så jävla ont i halsen och för att jag känner mig så besviken på mig själv och min kropp som kukar ur totalt nu. Att vara sjuk nu innebär att jag missar jätteviktiga träningar inför nordic lights som jag sett fram
emot hur länge som helst, jag behöver verkligen träna med laget och känna hur rullorna och jag blir ett, det får mig att må bra.

Adams äpplen

När jag är sjuk gillar jag att titta på film. Det har med andra ord blivit en del av den varan på sista tiden. Igår tittade jag på Adams äpplen och August rush. Somnade halvvägs genom den sistnämnda så där har jag inte så mycket att komma med, Adams äpplen däremot, vilken film! Jag gillar dansk film och Mads Mikkelsen är en av mina absoluta favoritskådespelare. I denna rullen spelar han en mycket speciell präst med övertygelsen ommatt han ligger i personligt fejd med djävulen själv samtidigt som han innehar en enorm kärlek och tilltro inför Gud. Till hans kyrka kommer frigivna interner som förväntas att bli habiliterade och skapa sig ett nytt liv. Nynazisten Adam är en av dessa, vid första mötet med prästen Ivan så imponerad han av hans trofasthet, något som dock övergår i en beslutsamhet att knäcka honom pch med hjälp av Jobs bok kanske han lyckas.. Bilden har jag lånat från imdb.

Night Skate Malmö

Nu är det äntligen dags för Night Skate Malmö att dra igång. Den nionde september kommer vi att rulla första gången, alla som har rullskridskor är välkomna! Det krävs ingen föranmälan, ingen anmälningsavgift och även nybörjare kommer att kunna hänga med utan större problem då det rullas i lugnt tempo. Starten går från Folkets Park, Spångatan klockan sju. Kom i god tid! Spana in facebookeventet Night SKate Malmö för mer information och den tänkta rutten.

Dag 30 - Valfri bild

Godnatt bloggen

MFF förlorade, 2-0 stod det när slutsignalen blåste och därmed räckte det inte längre än så. Hej då Champions League, det var roligt att drömma så länge det varade. Annars då? Har varken badat eller duschat, sitter här och vältrar mig i förkylningens järngrepp. Trodde att jag mådde lite bättre tidigare, lekte lite med lilla W, plockade undan och rättade till soffkuddarna vilket ledde till att jag nu sitter här i soffan och vill dö. Jag har så jävla ont i halsen att jag vill gråta varje gång jag skall svälja. om det inte vore för att jag inte orkar ta mig ut till köket så hade jag redan haft en spottkopp vid min sida. Muskel och ledvärk i precis hela kroppen och en huvudvärk som får det att blixtra framför ögonen när jag rör huvudet i sidled. Jag hoppas att det är bättre imorgon, annars befarar jag att det är halsfluss. Fy fan. Vill inte mer, är så jävla trött på denna kropp. Alltid skall jag bli sjuk när det är som minst lägligt, ja om det nu nå¨gonsin är lägligt, men ni fattar vad jag menar. Buhuu.

Jag heter därför är jag?

Jag har på sista tiden diskuterat det här med namn i allmänhet och namnval till ens avkommor i synnerhet med ett par olika vänner. Vi har pratat om namn vi gillar, namn vi avskyr och namn som får oss att vilja skratta. Är det inte märkligt det här med namn? Hur viktiga de är, inte minst för de blivande föräldrarna under graviditeten, att sitta och spåna, vänta, fantisera? För att inte tala om vikten av namnet sen när ungen väl är ute. Det här är X, inte A, B, C eller D, X. Under hela vår livstid (nåja, i de flesta fall om vi inte väljer att byta..) så skall vi dras med det där namnet som våra föräldrar så omsorgsfullt en gång valde ut till oss. Vi kommer att bli dömda, kategoriserade, och jämförda utifrån våra namn. När jag läser ett namn så får jag ofta en bild i mitt huvud av hur personen ser ut, en bild som skapas av min fantasi, mina förutfattade meningar och av mina tidigare erfarenheter av människor med just det namnet. Det är märkligt, en del personer tycks aldrig växa in  sina namn, känna sig bekväma, andra är namnet personifierat. Jag gillar ovanliga namn, spännande namn. Namn med en historia.

På sista tiden har jag ofta fått frågan vad lilla W egentligen står för. När vi presenterar oss så säger folk ofta vad sa du, sa du? Det står för Warjas och lilla W är ensam om namnet, i alla fall i Sverige.

Var namnet kommer ifrån? Ja det har vi hittat på.  När vi väntade lilla W så funderade vi mycket kring namn och vi hade väldigt svårt att enas. Inte kunde vi döpa ungen till ditten eller datten. En gång i tiden hade jag en gammal avskyvärd lärare  som hette så, hens katt hette det, nej, jag avskyr det, det och det namnet för att mina gamla mobbare hette just så. Nä, om ungen heter det kommer hen garanterat att bli retad. Det låter som en gammal rälig gubbe, nej, min kompis unge heter så. Sådär höll vi på i evigheter, vi skrev listor som vi jämförde, strök över och reviderade tills det tillslut inte fanns ett enda namn vi kunde enas om förutom. Andranamn, ja, ett par, men inga tilltalsnamn. Ingenting kändes rätt och vi la ner det här med namn. Det löser sig när vi träffar krabaten tänkte vi och kände att det var lugnt. Men i början av slutet av graviditeten så kände vi att vi gärna ville ha ett par namn på förslag och kom helt enkelt fram till att om vi inte hittar ett namn vi gillar så får vi väl helt enkelt sätta ihop ett. Både jag och H gillar namnet Varg och vad det står för men tycker att det låter alltför hårt, dessutom finns det en och annan otrevlig Varg i Malmös historia som jag inte gärna vill förknippa min unge med. Den tyska motsvarigheten? Wolfgang? Nätack, det kunde vi i alla fall ensas om ganska så fort. Men om vi skulle ta och ändra Varg då? Ja sagt och gjort. Vi gjorde namnet mjukare och ändrade stavningen så att det blir samma uttal i både Tyskland och Sverige också lade vi till ett W, min favoritbokstav i det svenska alfabetet.

Hittills har vi bara fått positiva reaktioner på namnet och jag måste säga att trots att det kändes klockrent så fort jag fick upp den där kladdiga lilla krabaten på magen så sitter det bättre och bättre för varje dag som går. Hur tänker du om namn? 

Dag 29 - Senaste bilden på mig själv

Vi tittar på Specialagent Oso och pratar om hur dagen har varit. Snart skall den mindre av oss ta ett bad och sen är det sagoläsning, vällingdrickande och sömn som gäller.

Med tillstånd att gnälla

Hinkar litervis med hemgjort pepparmyntate som dragit extra länge tillsammans med vitlök och citronskivor och hoppas på att den här förbannade förkylningen skall ge med sig snarast.. Jag är trött på att bli sjuk på de mest olämpliga dagarna, som till exempel den gången jag blev sjuk och missade guldmatchen. Jag missar hemmamatchen mot GNK Dinamo ikväll, kanske lika bra när allt kommer omkring - en 3-0 seger krävs och om sanningen skall fram så vågar jag inte riktigt tro på att det är möjligt. När lilla W har somnat skall jag bada varmt, varmt och försöka driva ut febern, jag vill vara frisk till imorgon så att jag kan vara med på den näst sista scrimmagen innan Nordic Light, eller i alla fall titta på träningen.

men det var då själva faaaan...

Men det var då själva Faaaan också då.. 

Gissa vem som inte är på utomhusträning utan sitter här med feber och skakar av frossa. Jag kände mig lite kymig igår kväll, stingslig, trött, frusen. Skyllde på den annalkande hösten och tänkte att det är dags för inneskorna, luvtröjorna och de stickade halsdukarna. Fryshare som jag är, vi tände lite extra värmeljus och tittade på en film tillsammans jag och H. Jag somnade innan elva, när har det hänt innan? Typ aldrig, bortsett från de nio månaderna då jag var gravid med lilla W. Vaknade imorse med samma olustkänsla i kroppen. Förklarade det med förskolestarten. Känslor kan göra konstiga saker med en. Visst är det så? När vi kom hem strax innan lunch hade febern redan intagit varenda liten cell i min kropp och sedan dess har jag legat på soffan och tyckt synd om mig själv. Jag har varken tid, ork eller lust att vara sjuk.. och ja, just det, jag glömde ju att berätta. Solen inte bara skiner, den fullkomligen s t r å l a r, himlen är klarblå och vinden stilla. Förutom att missa en av de få utomhusträningarna vi har kvar innan Battler of the Nordic Light så missar jag även NOFX, Looptrop, Atlas Loosing Grip och säkert en massa annat fint också på Malmöfestivalens fjärde dag. Bitter? Nej inte jag, inte alls. Nu skall jag natta dagisbarnet och sen hinka mängder av ingefärste med vitlök och citron. Jag måste bli frisk fortare än kvickt.

Tröstar mig med att läsa ikapp alla de bloggar som jag inte längre hinner följa på grund av alla måsten och ser att Lady Dahmer och Anaiah har gjort sjukt fina vaginor av cernitlera och känner hur pyssellusten slår till. Ända sedan jag hittade Vulvalovelovely på Etsy har jag suktat efter ett eget fantastiskt halsband i stil med det som  den lilla bilden visar men inte kommit mig för att beställa ett. 

Skulle man ta och pyssla ihop ett någon kväll när tiden, lusten och materialet hittat hem till mig? Kanske vill någon av er komma och pyssla?

Dag 28 - Väder

Något av det bästa jag vet är att sitta ute och äta kvällsmat/frukost/ whatever. Bara det är utomhus och varmt så är jag nöjd. Jag är en liten frysgris som är kall nästan året om.  Den jäveln som myntade uttrycket det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder eller hur det nu går skulle jag allt bra gärna vilja ta ett snack med. Kom igeeeeen! Klart som korvspad att det finns dåliga väder. Typ regn. Något som vi för övrigt har haft sjukt mycket av på sista tiden, ni kan läsa mer om det här, här och här.  Andra dåliga väder: Skånskt snöslask där allting är grått och sönderfrätt av salt, blåsten i Crime City.

Idag är ingen vanlig dag

Idag är ingen vanlig dag för idag är dagen då lilla W börjar förskolan. Och jag måste vara ärlig, det är med blandade känslor vi sitter och käkar frukost tillsammans, jag säger idag skallv i gå till förskolan. Han svarar jaaa, nickar och skojar tittut! Om det inte hade varit för att jag känner mig sjuk så tror jag att det känts bra mycket bättre. Jag har försökt att lägga mötet med den första förskolan bakom mig och sluta fundera kring Malmös sätt att fördela förskoleplatser och konstaterar att det kan bara bli bättre på det här stället. Håll alla tummar och tår för att det går smidigt med inskolningen och att första dagen blir en bra dag och för allt i världen, glöm inte att hålla tummarna för mig, att jag inte blir sjuk på riktigt!

Malmöfestivalen dag 2

Inleddes med roller derby som övergick till familjemys.

Jag smet från roller derby uppvisningen strax innan ett för att bege mig tjugo meter bort till scenen brevid för att titta på cool maskteater.nRace Dog beskrivs som "en visuell explosiv action-komedi om omöjlig kärlek i den benhårda utsällningsvärlden." och jag måste säga att det var riktigt, riktigt bra. Lilla W var stormförtjust trots att han var en av de yngre i publiken och jag kunde avnjuta den veganska sushin jag inhandlat i Astrid och Apornas tält tidigare under dagen.

Mormor bjöd på glass och sen knatade vi hem till den snokande snorsnoken för mys och soffhäng.

Sensommarcharm

CCR på Malmöfestivalen!

Idag har Crime City Rollers haft roller derby uppvisning på malmöfestivalen med möjlighet att prova på att stå på ett par quads och lära sig t-stops av en derbytjej. Bra uppslutning och fint häng o sann CCR anda.

Dag 27 - Tema två

Vesslan och lilla W har varit vänner sedan den dagen vi kom hem från BB. Han är hennes ständige följeslagare därhemma och tvärtom. Ett av de första orden som kom över hans läppar var Luus. Varje morgon är det lilla W som hämtar kopplet, sina skor och mina skor när jag sitter och försöker vakna med den första koppen kaffe. Ut säger han och går till ytterdörren. Försöker att sätta på henne halsbandet. När dagen är slut och vällingen uppdrucken får hon alltid en godnattpuss innan det är dags för nattningen och de gånger lilla W är sjuk ligger hon tätt intill honom i soffan och vill vara med. 

Dag 26 - Detta skrattar jag alltid åt

Djur i spexiga hattar. I synnerhet den snokande snorsnoken då. Lus i björnhatt kallar jag den här, den är nästan, men bara nästan lika bra som Luspudeln där Vesslan poserar i en krullig peruk. 

Malmöfestivalen dag 1

Jag rådiggar malmöfestivalens gedigna utbud. Mixen av kultur, sport, musik och allsköns underhållning. Att det är gratis och att det finns något för i princip alla. I teorin. I praktiken är det lite svårare att känna de där svallande positiva känslorna. När det väl är dags för festivalen brukar jag redan önska att den skall vara över, efter ett första (oftast även det sista) besök på festivalområdet brukar det ta mig ungefär en kvart att inse att

1) jag avskyr mänskligheten
2) jag förstår inte var alla dessa idioter kommer ifrån.*

Har i alla fall fått en spexig varm mössa så att jag kan hålla öronen varma i vinter. Har hört att det brukar vara kallt i Toronto i december månad. Och för att hitta hem följde vi den vackra regnbågen. Bara sju dagar kvar av eländet.

* dagens exempel på jubelidiot: kvinna med två hundar tränger dig fram på Stortorget mitt bland kräftor och grus i dojjan, båda hundarna har halti och går med svansen mellan benen. En av jyckarna skakar av stress och försöker slita sig loss. Kvinnan skriker fot och klatschar till hunden över ryggen.

Dag 25 - I all hast

En mycket mycket dålig ovana jag har är att glömma bort och äta så fort jag blir stressad. Tiden räcker liksom inte riktigt till alltid och då är det första som ryker min mat. Detta är någonting jag verkligen vill arbeta bort och bli bättre på men lätt att ändra livslånga beteenden, det är det inte.

Jag tror att jag skulle behöva höra hur andra gör. Det är så lätt att fastna i gamla hjulspår och sedan inte kunna ta sig loss.. de tenderar ju att sitta djupare och djupare de där vanorna. Jag vet att det både är positivt och negativt med veganismen ur den här synpunkten. Positivt för att jag inte trycker i mig skitmat, det finns oftast inte att tillgå vegansk sådan ute på stan/affären/hos polaren, men och andra sidan så innebär det att jag kan gå nästna hur länge som helst utan att äta också.

Hur gör ni när ni är stressade? Äter, äter inte? Har ni hittat balansen? 

Dag 24 - Detta gör mig glad (favorit i repris)

Jag blir glad när hela familjen gör saker tillsammans. Det här med kvalitetstid a la fredagsmys och påtvingad familjetid är inte någonting som jag har så mycket till övers för alls. Istället försöker vi att njuta av vardagen, ta tillvara på all tid och ha jävligt roligt till vardags. Och jo, det går faktiskt. Det kräver bara lite vilja, ansträngning och en del pusslande med både tid och lösningar. Vissa saker kanske tar lite längre tid än andra med en upptäckande ett och ett halvt-åring men i slutändan gör inte det så mycket. De sista veckorna har vi hängt en del i huset vid havet och byggt staket, något som hade kunnat vara en mardröm men som istället blivit ett stort familjeäventyr. Lilla W är den första att hjälpa till med att bära plank, borrmaskiner och skruvdragare.  Att upptäcka världen tillsammans med min familj gör mig riktigt, riktigt glad.

noll sex noll noll

Klockan ringer noll sex noll noll och H studsar upp ur sängen med en entusiasm som bäst beskrivs med ord som julafton, barn och förväntan. Idag åker han, Marco och Frille till Zagreb för att se Malmö FF (förhoppningsvis) spöa skiten ur GNK Dinamo lite senare idag. Själv skall jag snart gå ut med den snokande snorsnoken och sen bege mig till Stadion och MFF Shopen för att köa i vad som kommer att kännas som hundra år för biljetter till hemmamötet. Håll tummarna för mig, att jag inte är den där stackarn som kommer fram till biljettluckan och får orden tyvärr, hen framför dig i kön köpte de sista tolv biljetterna. Jag skulle börja gråta då och det vill ni väl inte?

Dag 23 - En sommarbild

Tack för kaffet

Tack för kaffet Majsan här har du en vissen tulipanaros tycktes lilla W tänka tidigare idag. Annars då? Ja inte mycket mer än sjuk träningsvärk i halva kroppen efter hemmaträningen och kvällens offskate pass. Jag borde verkligen sova, klockan ringer vid sex så att jag kan hänga utanför MFF shopen och köa för biljett mot Zagreb hemma men kommer mig inte riktigt för att sova. Hat ju upptäckt wordfeud vettu.

Dag 22 - Mitt beroende

Innan jag blev gravid rökte jag som en borstbindare. En ful, dyr och jävligt äcklig men ack så god ovana. Trots att jag inte titulerat mig rökare sedan i juni 2009 så är jag röksugen varje dag. Jag vet inte om det beror på att jag egentligen inte slutade av "fri vilja" eller om det kort och gott beror på att nikotin och cigaretter är ett jävulusiskt gift. Mitt liv är sämre utan cigaretter på många plan, jag var en av de rökare som verkligen njöt av mina cigaretter, de smakade ju så j ä v l a gott. Ölen smakade godare i kombination av en cigarett, för att inte tala om det röda vinet, att vänta på bussen var inga problem. Belöningen när jag skrivit färdigt en sida på uppsatsen - en cigarett. Efter sex och den underbara morgoncigaretten till det smarriga kaffet.. men jag vägrar vara en rökare. Det stinker skit, det är dyrt och framför allt så förstör det en. Jag vägrar sätta min egen njutning framför andras välbefinnande. Jag vill inte att mina barn skall vara de förskoleungar som ingen vill sitta bredvid under högläsningen, som alltid luktar gammalt askfat trots att föräldrarna går ut och röker.  Inte heller vill jag att mina barn och min familj skall behöva begrava mig i förtid på grund av lungcancer. Så därför röker jag inte. Svårare än så är det inte. Så nu för tiden får man nog säga att det svarta guldet, kaffet är min största last och mitt beroende. Mhmm. Kaffe. Jag tror minsann att jag skall gå och sätta på en kanna as we speak.  Men som man brukar säga: summan av lasterna är konstant, vilket innebär att jag har ett nytt beroende. Det stavas roller derby.

Jag pivotar under ettt jam mot London Rockin Rollers Rising Stars. En bout som vi för övrigt vann med mer än tvåhundra poäng. Slutresultatet: 300-43.

Kolla vad jag har fått!

Kolla, kolla kolla vad jag har fått! En superfin boutposter från aloha riot the bruise Cruise boutet dom döpte efter mig (skoja bara), en aloha kapsyl omgjord till pin och en flaska mörk tequila med kanel. En stooor favorit här hemma. Dusty var så snäll och gav mig det förstnämnda under eftermiddagens pluggpeppande och spriten fick jag av Swede Hurt och Mad Maloony i förra veckan. Fan ad fina vänner jag har.

Dag 21 - När jag var liten

När jag var liten var jag riktigt, riktigt liten. Jag föddes i vecka 28 och vägde strax över 1 kilo. Ett kilo och det här var min första bikini. En grövre med vita prickar. Sköterskorna på neonatal ordnade den åt mig och jag har i vuxen ålder fått reda på att det är en monchichi bikini. Skorna har min mormor virkat. På bilden är jag någon vecka gammal.

Dag 20 - Tema olika

Jag och H är väldigt olika. Våra uppväxter skiljer sig åt markant, inte bara det att vi är från olika länder, vi har vuxit upp under olika maktstrukturer med föräldrar som gett oss olika värderingar. Han är mer lugn, saklig. Tänker alltid efter före, jag har lätt för att ryckas med och sväva ut.  Kanske är det därför som vi kompletterar varandra så bra.

Pricken och jag

När jag och H kom hem från Paris och återsåg lilla W frågade vi mamma lite skämtsamt om några prickar i pannan. Är det där vattenkoppor sa vi och mamma skrattade, nej bara myggbett. Två dagar senare hade de där myggbetten inte bara fördubblats, utan förökat sig bra mycket mer.. Myggbett? Nä, vattenkoppor. Det var inte riktigt såhär vi tänkt fira den sista semesterveckan men saker och ting går ju inte riktigt som planerat alla gånger och ja, ju tidigare desto bättre. Det enda positiva är att han verkar ha kommit ganska så lindrigt undan ändå, lite feber, inte prickar precis överallt och ändå ett ganska gott humör..

Det här med sjuka barn är fan inte lätt. Jag tycker överlag att föräldraskapet har varit bra mycket lättare än vad jag föreställde mig under graviditeten. Alla vaknätter, tandsprickning, det begynnande trotset, allt går som en dans. Utom när lilla W är sjuk. Jag har så jävla svårt för känslan av maktlösheten sjukdomen för med sig. Att jag inte kan göra någonting för att underlätta tillvaron (det gör jag med alvedon, medicin etc. men han förstår inte riktigt det ännu). Ibland när jag inte kan sova ligger jag i sängen och surfar med iphonen, alltför ofta så hamnar jag på familjelivs forum. Forumet är något av det värsta jag sett på många plan. Trasiga, ensamma, ängsliga människor som vältrar sig i sin egen och andras olycka, ångest och oro. Det brukar resultera i att jag ligger vaken ännu längre och låter tankarna vandra, begrundar människors öden.. Vid ett fåtal tillfällen så snuddar tanken vid död och allvarlig sjukdom och jag blir helt kall i magen och känner hur hjärtat liksom krymper ett par milimetrar. Låt det aldrig hända oss rabblar jag och sen någon timme senare kommer sömnen. 

På Paris gator

Banana, H, jag och Fenix någonstans på Paris gator. Jag skall sluta tjata om resan snart, jag lovar. Men jag måste bara prata om den lite till. Det var en av de bästa helgerna på mycket, mycket länge och jag kan knappt vänta till den 3-4 september då jag får återse några av mina nyfunna vänner.

Paris i bilder

Flygplatsöl, kanske den bästa ölen av dem
alla. Jag tänkte att det börjar bli dags för en liten summering av den fantastiska helgen i Paris. Allt för att pigga upp mig själv och er i det här förbannade regnvädret. Så nu kör vi.

Fin flygresa med fantastisk utsikt och sjukt dyr, äcklig och liten öl (men det var det värt!). Kärlekslåsen på en av Paris alla broar, Seine och notre dame som skymtar där i bakgrunden. H och sniglarna, Louvren, zubrowkan, moulin rouge, den första hitlerkatten (pookys) och Eiffeltornet.

H och jag efter att jag fått skateat ur kliet i fötterna, kärlek vid notre dame och Banana och jag utanför hennes hus i den tystaste delen av Paris.