Vem fan försöker jag lura egentligen?
Regnet suger häströv. Fy fan, efter tre timmars ihållande regn, en omdesignad blogg och lite gos med H så började det krpa i hela min kropp. Och det var igår. Sedan dess har det regnat konstant, tvåmiljarderfemhundrasjutitiosjutusen regndroppar skulle jag tro. Jag pallar inte regn. Inte mitt i sommaren. Framförallt inte under den av de få semesterveckorna vi har. Och här sitter vi, allting är blött, kallt och fy faan vad frustrerad jag är.. Jag vill ligga på stranden, bli brun, kasta freesbe i vattenbrynet och leta fina stenar. Lilla W har lärt sig säga bajs, härma en katt och lekt i en inomhuskoja för första gången i hela sitt liv och Vesslan vägrar gå ut, springer och gömmer sig under bordet när jag skramlar med kopplet. Själv har jag kli i fötterna, det knäpper, knakar och kliar, det spritter i benen och i magtrakten seglar fjärilar förbi lite då och då. Det kallas bouthunger och jag kan knappt vänta tills imorgon. Nu drar vi snart tilbaka hem till Crime City, jag verkligen längtar efter torra kläder, riktigt internet och lägenhetens alla förströelser - har på något konstigt sät fått för mig att regnet är mer lätthanterligt i stan (ligger det någon saning i det?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar