Puuuh. Det var några svettiga minuter där mellan röntgen och väntan på läkaren. Jävla sätt att låta en vänta i ett gipsrum fyllt av hjälpmedel på det där sättet, klart en blir nervös då. Som tur är hade jag bästa Presidenten med mig som sällskap, pepp och skratthjälp, utan henne hade det varit betydligt jobbigare. En stukning sa doktorn och skickade hem mig. Skall till sjukgymnast måndag och innan dess får jag hoppa fram bäst jag kan, just nu går det knappt att stödja på benet. Peppen är fortfarande låg men inte så låg som igår då trodde jag att set var värre och smärtan är okej, konstant, molande men ändå ok. Några veckor offskates och sen skall det nog bli bra.
3 kommentarer:
men aj aj aj! :( hoppas du vilar ordentligt nu så det läker snabbt :)
Krya på dig... ugha... smärta
Stina: ja det får jag göra.. nu är det fem dagar sen och jag kan äntligen börja stödja på foten, blåmärket är mer gult och den värsta svullnaden har gått ner.. men ja, jag är mest trött och ledsen. Det r jobbigt att inte ha en hel kropp..
Swede:
Blä, känner mig tokdeppig..
Skicka en kommentar