fredag, november 09, 2007

förlamande hemtenta III

förbannade horhus! jag som tänkte fly bvberkligheten och åka ut på landet för en lugn helg fylld av skrivande, läsande och pluggande. tji fick jag. så fort bilen stannar ute på gården har jag alltid en tendens att bli röksugen, så även idag. dock lite senare än vanligt, sådär lagom när alla andra har lämnat gården och det itne finns en enda bil eller människa att få skjuts av inser jag att jag står mitt ute i ingenting utan cigg och utan snus. YAY. det tar två timmar att gå till närmsta mack, och förmodligen får jag inte handla cigg där d¨å jag inte har något id med mig. dessutom blåser det storm och regnar småspik. det kryper i hela min kropp.

torsdag, november 08, 2007

förlamande hemtenta II

på västfronten intet nytt, eller hur det nu är man bruakr säga. förutom skolstressen slog det mig att ett av mian största problem är att jag inte längre vill någonting. jag ahr förlorat mina mål, min politiska övertygelse, reslusten, suget efter att lära känna nya människor och utvecklas. det oroar mig duktigt mycket. och hur hittar man tillbaka?

förlamande hemtenta I

och varje gång man borde sitta och skriva hemtenta är precis allt annat så oerhört lockande. att byta dammsugarpåse, sortera gamla räkningar, sopsortera och para ihop strumporna hamnar alltid före, och utvecklar sig till dessa måste. "jag ska bara.." får en helt ny innebörd. och när alla dessa måste-fixa-grejer är avbockade från listan, då sitter man där framför datorn som ett jävla fån och helt plötsligt är det som om alla hjärnceller tagit sig ut via hjärnbarken och där det en gång fanns någonting man skulle kunna kalla innehåll är nu bara ett stort, svart gapande hål. jag blir som förlamad och det finns ingenting som gör att det går lättare. hur gör alla ni andra högskole/universitetsstudenter där ute? är det bara jag som är defekt och får prestationsångest så till den mild grad att jag håller på att gå upp i limningarna, eller är det likadant för er? när jag började på högskolan så intalade jag mig själv att det skulle bli bättre med tiden, men tji vad fel jag hade. den enda skillnad jag kan märka av och notera är att det bara verkar bli jobbigare och jobbigare att tvinga tillbaka hjärncellerna på sina rätta positioner och allt jobbigare att försöka hålla förnuftet i någorlunda schack. varenda hemtentevecka som börjar lida mot sitt slut får mig att vilja vara fem år gammal och kunna krypa upp i mammas tröstande famn och där bli överröst av lugnande ord som att det löser sig.

söndag, november 04, 2007

dagens mantra

dags för hundkurs idag, mycket blandade känslor, jag vet inte riktigt om jag vill, men jag vet att jag måste. att tänka positivt är a och o. att tänka positivt är a och o..



jag tror att det är den kommande hemtente veckan som sätter gorillor i huvudet på mig, och får mig att känna hur stressen kryper i blodomloppet. tänk om man ändå hade haft en av och påstängningsknapp.

lördag, november 03, 2007

new beginnings



det här är en ny början, mina lungor är plötsligt fyllda med kristallklar luft. det är en ovan känsla, men jag gillart.