måndag, maj 30, 2011

Mentorsträff

En sista mentorsträff för terminen och föreställning inför publik imorgon sen är det snart färdigt och ingen är tröttare än jag.

söndag, maj 29, 2011

Team Sweden try outs.





Stort tack till alla för en fantastisk helg! Tränarna, domarna och tjejerna - det har verkligen varit en upplevelse.

Vi är ettt gäng slagna hjältar på väg hem från Stockholm och team Sweden try outsen. Helgen har varit helt fantastisk och jag har inte riktigt hunnit smälta allt ännu.. Uttagningar, ambulansturer, eldshower, regeltester och scrimmages har upplevts. Att få skatea med så många duktiga tjejer är ett privilegium och det är med många nya tankar jag kommer hem. Hur det har gått? Ingen aning men en sak är säker: det var längesedan jag var så trött som nu och jag är nöjd med min insats, jag somnar med ett leende på läpparna ikväll.

fredag, maj 27, 2011

until you spread your wings you have no idea how far you can fly

Jag trampar runt i lägenheten, finner ingen ro att sitta stil. I magen flyger fjärilar stora som fladdermöss och när jag tänker på imorgon så känns det som att stå vid tolvmteters trampolinen och skulla hoppa. Så. Jävla. Läskigt.. Men ändå så gör man det. Varför? För att man bara ångrar det man aldrig gjort. För att man måste våga chansa, annars kan man aldrig vinna någonting (man: läs jag). Jag viker tvätt, packar ner utrustningen, packar upp. Dubbelkollar. Tandskydd - check, handledsskydd- check, knäskydd - check, armbågsskydd - check. Hjälm, scrimmagelinnen, shorts och strumpor. Check, check, check och Check. Jag försöker plugga lite regler men inser snart att det inte riktigt går, att tankarna dom vandrar fritt och jag fokuserar på min målbild och på frasen "until you spread your wings you have no idea how far you can fly". Jag laddar ipoden full med musik, jag stälelr fram vattenflaskan och tänker positivt. Imorgon smäller det!

bilder från gårdagens bloggbonanza

Jag snor Majsans bloggbonanza-bilder rakt av. Gårdagen var riktigt, riktigt fin, så många fynd, riktigt trevligt sällskap. Vi skall göra det till en månatlig tradition och nästa gång hoppas vi även på att kära Swede vill följa med oss.


Helt ystra av alla tokiga grejer och billiga priser på sopstationen i Malmö. Kanske Crime Citys bästa fyndställe - i alla fall när det kommer till att hitta billiga grejer.


Falafellunch på Majsans nyinköpta picknickfilt.

torsdag, maj 26, 2011

Loppisfynden

Åhh, förstår ni vilka fynd vi gjort idag, jag och Majsan? Vad sägs om en superfin tekanna med värmeplatta, två fina skålar formade som ett löv, en stor bricka som jag skall göra bord av och ett snajdigt våffelgärn? Med på bild är inte papperssamlaren och soffdynorna till balkongen Allt för 140 kronor. WIN!



Loppisrundor

Jag lägger plugget på hyllan och drar på loppisrunda med Mimmi istället. Det kan bara bli bra!

onsdag, maj 25, 2011

Versal bonanza

Av någon outgrundlig anledning blir mina inlägg postade i versaler då jag bloggar "vanligt" - helt klart dagens mysterium.

Jag har rullat hela dagen i skolan, hittat en bra förskola till W och dessutom tränat derby. Nu ligger på soffan som en halvdöing och kollar play-tv, vill sova men orkar inte förflytta mig till sovrummet så slut jag är. Dagens ilandsproblem.

Tjeckien och porren

Människor förföljs runt om i världen för att de älskar en person av fel kön. Homosexuella tvingas fly från länder runt om i världen för att undslippa fängelse, tortyr och dödsstraff. Gud förbjude om någon av dem skulle fly till Tjeckien. 


Det är år 2011 och Tjeckiska myndigheter visar porr för flyktingar för att avgöra om de är homosexuella. Manliga flyktingar kläs av och får gummiringar och tuber fästa på sina könsorgan.Sedan visas homosexuellt och heterosexuellt pornografiskt material och blodcirkulationen i könsorganet mäts. Jag blir både ledsen rädd och illamående när jag läser en artikel som denna.  Förutom den rent uppenbara kränkande behandlingen att kläs av och att en människa man aldrig någonsin träffat fäster EEG-elektroder på ens ens könsorgan så förstår jag inte riktigt hur man tänkt. Man kan inte ha tänkt, alltså, jag saknar ord, vilken sjuk människa det måste vara som kommit på den här grejen. Jag får det inte att gå ihop i mitt huvud.


Sjuka människor finns det gott om på vårt runda klot.

Sommarscen


 Sommarscenbjuder på mycket roligt mellan den 10 juni och 14 augusti i år.  Operakvällar, spelning med bäddat för trubbel, akrobatkonster och mycket annat finns att upptäcka, också roller derby och Crime City Rollers då. På parkeringshuset bakom Erikshjälpen på Wolframsgatan visar Crime City Rollers upp sin sport roller derby. Och sedan får de som vill själva prova på att åka fyrhjuligt.  Fint som snus. Missa inte detta! Bilden lånad från sydsvenskans artikel.

Hela programmet för Sommarscen finns här, på deras hemsida.

Jordgubbspremiär och goda nyheter

Jordgubbspremiär och bra nyheter: det verkar som att vi fått en annan förskoleplats. Håll nu tummarna!



tisdag, maj 24, 2011

derbydrömmar

Foto av Bertil Lindgren

För en tid sedan var fotografen Bertil Lindgren på en av Crime City Rollers träningar och plåtade en massa. Han fotade bland annat porträttbilder och lekte med ljus/skugga. Resten av bilderna finns att hitta på hans hemsida.

En liten förskoleuppdatering.

Områdesansvarig är nu kontaktad och har lovat att kolla upp situationen, men också förskolan. Först var hon benhård, då är det sist i kön som gäller. Jag förklarade läget och berättade vad som hänt, mycket olyckligt replikerade hon och jag håller ju med - vadannat finns det att göra? Och där, mitt i samtalet så verkade hon tina upp litegrann, frågade efter vår adress och nämnde att det nog skulle kunna finnas platser på både en och två andra förskolor i närheten. Hon fick mitt nummer och skulle återkomma. Jag väntar med spänning och en rejäl portion ångest.

måndag, maj 23, 2011

Besöket på förskolan.

Okej, jag var inte jättepeppad när jag skrev förmiddagens inlägg om förskolebesöket, det är jag den första att erkänna men på väg dit så ändrade jag faktiskt uppfattning. Jag peppade upp mig och tänkte på hur bra det kommer att bli för W, hänga med andra ungar, utbildad personal och allt det där och när jag hittade huset med en jättestor och vacker gård så kände jag mig riktigt väl till mods. Fina, ljusa lokaler skymtade inanför fönsterrutorna och glada barn på gården. Fy fan vad fint tänkte jag och tog ett kliv in genom grinden. 

Avdelningen och den personal som stämt träff med mig klockan tio var inte längre där, de hade gått på promenad så jag satte mig ner och väntade, alla som jobbat i skolan och förskolans värld vet hur stressigt det kan vara om dagarna, hur lätt det är att glömma bort ett möte och att barnen alltid måste gå först. Inga problem. Efter många om och men så hittade jag rätt, en pedagog som jag tidigare pratat i telefon med och som skulle kunna svara på mina frågor. Perfekt tänkte jag. Stora fina lokaler, mycket inbjudande och fina leksaker. W tog för sig och utforskade och jag kände mig lugnare. Tills dess att vi började prata.

Jag frågar om antal barn i gruppen och ålder, personaltäthet och om maten. Stora barngrupper, 22-25 barn på två barnskötare, en pedagog och ibland en förskollärare. Halvfabrikat. Enligt kommunens hemsida så är det en Reggio Emiliainspirerad förskola och jag kan inte låta bli att fråga vad som menas med det. Jag möts av en fågelholk. Hur menar du? Ja, vi skall få gå på kurs till hösten. Själv tänker jag att att det är snicksnack, att man alltid bör se barnens potential istället för deras brister. Det finns ingen metod för Reggio Emilias arbetssätt och synsätt. ”Det är ett tänkande som har vuxit ur en djupt demokratisk syn på människan och där kommunikationen är livsavgörande.. det som är intressant är inte en pedagogisk metod utan det är barnet. Barnet är subjektet, inte metoden”  (Jonstoij & Tolgraven)  Reggio Emilia-inspirerat arbete tenderar att framställas som kvalitativt överordnat den verksamhet som arbetar efter den "vanliga" läroplanens intentioner, att man sätter en fin etikett/profil på förkolan för att ge den en högre kvalitet och så är inte fallet. Förskolans kvalitet kommer med professionella, medvetna och reflekterande förskollärare och pedagoger. Jag frågar efter verksamhetsplanen och hon säger att hon inte riktigt vet, hon vet inte om det finns någon sådan och jag säger att det tror jag nog. Jag skall få prata med någon annan, någon som vet säger hon och frågar om det är okej att vi går till lekplatsen där dom andra är. Givetvis säger jag och följer efter henne de där tvåhundrametrarna till en av Malmös finaste lekplatser. Och i ett hav av barn, föräldrar och personal från olika förskolor så ställer jag samma frågor om igen, jag förväntar mig andra svar men det kommer inga. Jag frågar lite försynt om förskoalns genusperspektiv och förskolläraren svarar "flickor är flickor och pojkar är pojkar". Jag känner hur en del av mig går sönder litegrann, jag blir så trött. Jag frågar om pedagogiska mål och arbetssätt, jag frågar om de har något miljötänk, hur de arbetar med värdegrundsfrågor och vid mina fötter står lilla W och hänger, nyfiken men reserverad inför alla nya ansikten. Ett litet barn kommer fram till honom, jag skulle tippa att barnet i fråga är 18-20 månader, däromkring och söker kontakt. W är nyfiken och de läser uppenbart av varandra. Samspelar. Tar på varandra och möts där mitt bland alla barn.  Fan vad fint tänker jag och i samma ögonblick blir W skrämd av någonting och börjar gråta. Pedagogen som jag står och pratar med ryter till, tar det lilla barnet i armen och skakar det. Ryar "gå härifrån du bara stör och nu fick du den lilla pojken att börja gråta."  Vi vänder den vuxna ryggen,  går till barnet och fortsätter att trollbindas av mötet. Det finns så mycket mer jag skulle kunna berätta om det timslånga mötet, saker som gör mig ännu säkrare på att det här inte är rätt plats för oss men jag orkar inte riktigt.

Jag tänker att det inte är lönt att boka ett nytt möte, jag tror ändå inte att jag får svar på några frågor och jag vet att W aldrig kommer att gå på den här förskolan. W och jag tackar för oss och det är med tunga steg jag går från parken. Hur fan skall jag lösa detta nu. Jag orkar inte en termin till utan barnomsorg. Jag gör fan inte det.

Om att välja förskola

När W var dryga två månader gammal, i april 2010, så skickade vi in ansökan om förskoleplats. Då kändes det så avlägset och svårt att greppa, att den där lilla lilla nyfödingen en dag skall börja på förskola och idag har dagen då vi skall hälsa på kommit. Tiden är ett konsigt ting.

Omsorgsfullt satt jag och H och gick igenom förskola efter förskola i Södra innerstaden och Centrum - var kan vi tänka oss att ha W? Vi hälsade på, ringde runt och förlitade oss på vänners och bekantas goda vitsord. I slutändan hade vi inte mindre än sex förskolor som vi sökte, rangordnade från ett till sex och sen den dagen har vi väntat, väntat och väntat. Förutom att vi blivit erbjudna en plats i vad som känns som en avlägsen kranskommun så har vi inte hört ett smack, förrän i torsdags då det damp ner ett kuvert i brevinkastet.  Både H och jag kände peppen och hoppet, det här har varit en ohållbar och riktigt, riktigt jobbig tid. H som jobbar heltid, utomlands och jag som pluggar heltid med verksamhetsförlagd praktik + en hel de träning och andra måsten på det. Med en viss förväntan öppnade vi kuvertet och läste de extra tjocka bokstäverna, vafan tänkte vi, vad är detta för förskola?  En plats vi vill ha, på ett ställe vi absolut inte sökt och som i ett skruvstäd måste vi ge besked inom fem dagar, gör vi inte det så hamnar vi sist i kön igen. Det är med blandade känslor jag tar W i sjalen och promenerar den dryga kilometern bort till förskolan för att spana in lokalerna och träffa personalen och jag hoppas att jag inte färgas alltför mycket av samordnarens ord. "Ja tackar du nej så har vi en handläggningstid på minst fyra månader, så ska ni ha honom på förskola i höst så finns det inte så mycket att välja på".

lördag, maj 21, 2011

Hår-Ågren

Ja just det ja. Innan uk mixed bouten så hann jag ju faktiskt färga mitt hår rött. Illrött. Jag tror att jag gillar det bättre när det är lite mer år det orangeröda hållet. Ett gäng dreads åkte också under boutet. Ninjette fick en hair-whip och tog ett gäng poäng- vad gör man inte för sporten..



Och nu ett gäng veckor senare så vet jag inte vad det gått åt mig. Idag känner jag bara för att

a) okynnestatuera mig
b) pierca mig
c) både alternativ a och b följt av ett intag av obscena mängder sprit

Mest alternativ c om sanningen skall fram. Tror att det beror på kombinationen av bout i Sthlm och att H åkt på en sex veckor lång jobbturne men eftersom att jag varken har pengar eller barnvakt blir det varken alternativ a, b eller c. Vad jag däremot kan är att gå loss på håret med en sax.



Resultatet av en rostig nagelsax och kli i kroppen. Ehhh.

Årspremiär

Firar att praktiken är slut med svenska nypotatis. Mmmhmmmhmmmm så jävla gott.



torsdag, maj 19, 2011

Nyhavn en torsdagkväll

Springer snabbt över gatan och köper två paket jin ling. Som om tiden stått still de sista tre åren. H lika förundrad över smuggelciggen - fortfarande nekand att handla och mannen bakom disken säger att han saknat mig. Lämnar en femtilapp och hoppar de två trappstegen ner. Ölen flödar, kärleken spirar och solen sveper dina sista värmande strålar över möllevången. Jag och H går hem hand i hand ikväll, mamma passar lilla W och det är längesedan jag njöt av livet som ikväll.

en bild som får mig på bra humör

Delar av svart/gula laget inför den mixade bouten nu på Valborg i år. Från vänster: IceBreaker, Muffa, Min Eviltwin Barbara, jag, Fenix med paraplyet och kära Dusty på högerflanken. Längst fram i bild har vi Smärta.

Paris

Okej, nu kan jag inte hålla på det längre. Gissa vem som åker till Paris den sjuttonde juni, om exakt en månad så boutar Crime City Rollers travel team Paris. I Paris. Förstår ni vad det innebär? Just det, den här damen skall till P a r i s! Peppen är total! Jag skall få hänga en helg i en stad jag alltid drömt om att åka till och utöva en sport som gör mig riktigt, riktigt lycklig. Fattar ni peppen?! WOHOOOOO!!

tisdag, maj 17, 2011

Mina finaste


Mina finaste, bästa. Ibland får jag lite ont i hjärtat när jag tänker på min familj, Lilla W och H, Vesslan och på hur jävla kär och glad och galen jag är.  Det finns ingen som får mig att må så bra som H och jag tänker verkligen njuta av de sista dagarna vi har tillsammans innan han åker iväg och jobbar så nu tänker jag krypa upp i hans famn och låta tryggheten omfamna mig

måndag, maj 16, 2011

Det Känns när man boutat

Ja så är det verkligen, det känns i kroppen när man boutat. I huvudet med för den delen och då syftar jag inte på baksmällan. Lördagens missar går på repeat - jag ser ju dem redan innan de uppstår, håller hjärnan varm och de där myrkrypningarna i fötterna innan sömnen kommer känns det ofta som på gränsen till galenskap. Och sist men inte minst en känsla av nakenhet utan rullorna på fötterna.





Mina blå. Och nu lägger jag om fokus. Ett par dagars paus och tid att avsluta praktiken sen tar jag nya tag och siktar högt. Nu skiter jag i alla dom som lägger krokben och sår split. Jag vet ju vart jag vill och att jag kan.

Findus streckkoder!



Just det, jag samlar på Findus streckkoder för jag har gått och kärat ner mig totalt i porslinet man kan få i deras nya kampanj. Fattar ni hur jävla fint det är?! Tänk att få äta sin frukostmüsli ut dom där skålarna alltså, det säger ju sig självt att det skulle vara en helt fantastisk start på dagen.. Det enda problemet är att jag inte käkar findusprodukter, tänker därför slänga ut en desperat förfrågan här. Om det nu är så att du käkar findusmat, kan inte jag få dina streckkoder då? Snela, snela, snela? 


Det gäller alla sorters streckkoder, från Findus. Okej? 


bröllopsdag!

Idag är det två år sedan jag och H sa ja till varandra och dansade igenom natten tillsammans med våra vänner. Fantastiskt.

söndag, maj 15, 2011

fler bilder från videoinspelningen!

Åh tiden bara rinner iväg, jag hinner verkligen inte med.. 

Det är möten, praktik, träningar och plugg varvat med bouts, familjehäng och måsten och om sanningen sjall fram så börjar jag känna mig ganska sliten, för att inte säga utbränd men det blir bättre snar. dryga tjugo dagar kvar tills skön föräldraledighet och tid att träffa vänner och bekanta. Åh denna längtan! Dagens skånska ord kommer att komma tillbaka, när jag orkar och hinner, just nu är det lite sparlåga här på bloggen.. i väntan på mer energi så tänkte jag bjuda på ytterligare två bilder från veckans musikvideoinspelning med Looptroop. Videon komer att bli så jävla fet!


Tänk den som hade en personlig makeupartist som fixade sminket på en sådär till vardags. Tror att jag skall skaffa mig det när jag blir stor så att man kan glida runt och vara liiede snygg precis alltid. Ja just det, jag har hunnit bouta också, igår hade CCR sin första interna hemmabout, så jävla fett och gissa vem som hade äran att vara capten åt det fina gula bananlaget. Just det, yours truly. Det är en del blandade känslor efter gårdagen men framförallt så känner jag en sjuk stolthet över mina bananer, det var många som boutade för första gången och alla gjorde ett riktigt, riktigt bra jobb. Vi spelade verkligen som ett lag och vi hade roligt tillsammans på tracken och framförallt, vi spelade riktig roller derby och vi spelade fair play hela vägen!

tisdag, maj 10, 2011

På filminspelning med looptroop





Wave gotik treffen? Nein! Musikvideoinspelning med looptroop i Malmö. Livet är fantastiskt.

söndag, maj 08, 2011

Havspromenad







Idag hänger vi i huset vid stranden, vårstädar och röjer undan. Gör plats för sommaren och för varje minut vi är här känner jag hur energin kommer åter. Härliga söndag!

fredag, maj 06, 2011

Vad jag gjorde igår?

Jag skolkade från fysträningen (som ändå blev inställd) för att åka och fiska, eller ja, H och Jens fiskade, jag och W hängde med hästarna, kastade pinnar i vattnet och lapade sol. Om dom fick napp? Jajemensan tre aborrar och två gäddor - varav en fick följa med hem.



Om den var stor? Ja. Nästan lika lång som W, gäddan vägde 4 kilo och mätte 82 cm.



Vad den hade i magen? En råtta.

vackraste bilden idag

torsdag, maj 05, 2011

Stressexem i haz it



Stressexem I haz it.

ibland måste man våga chansa


Ibland måste man våga chansa för att kunna vinna något så nu gör jag det. Jag åker till Stockholm sista helgen i maj och det får bära eller brista.

 Just nu är jag så trött och stressad att jag knappt hinner tänka på det, än mindre oroa mig och låta nervositeten växa. Praktiken äter upp all min tid, all min ork, lilla W har hamnat i ett sjok av nattskräck med minst en timmes panikskrik i okontaktbart tillstånd varje natt, om nätterna när alla sover skriver jag uppsats och där mitt mellan alla måsten så försöker jag att njuta av tiden med H, snart åker han igen, och sen har vi ju det där med tränandet som helst också skall hinnas med.

tisdag, maj 03, 2011

Jag har den svarta pivotpantien och randiga tights till vänster i bild.

söndag, maj 01, 2011

Alotta Barfight

Att bouta är något av det absolut bästa jag vet, nervositeten, laddningen, kraften och adrenalinet. Vi vann Inte enligt poängtavlan men vi spelade tillsammans som ett lag och jag gjorde många personliga vinster under gårdagens sextio matchminuter. Jag är nöjd med min insats men vill träna, träna träna. Jag kan bli så mycket bättre, men det måste vänta, nu måste familjen stå i fokus och skolan klaras av.


Barbara Barfight, min klippa på tracken, och jag innan boutet.