söndag, december 09, 2012

Derbypaus på paus

Så, nu är jag på väg till träning och scrimmage för första gången sedan Berlin och Track Queens. Jag har haft en välbehövlig derbypaus och om sanningen skall fram så tror jag att den skulle behöva vara ännu lite längre men friskt vågat och hälften vunnet och allt det där, idag tränar jag.

torsdag, november 08, 2012

Snart är jag redo

På lördag morgon åker jag till Stuttgart tillsammans med mitt fantastiska lag men innan dess är det hundra förberedelser som skall hinnas med. WFTDA patcharna skall sys/strykas fast ordentligt den här gången, vi vill inte ha några missöden med patchar som lossnar under brinnande bout. Kläder skall tvättas, packas, sjukgymnasten träffas,  utrustning skall gås igenom och så skall jag se till att bli frisk.. Vaknade i morse med huvudvärk och ömmande muskler, leder och en tjock slemmig hals som jag förhopningsvis hiner kurera mig från till på lördag kväll. Alla tips och trix tas tacksamt emot för här har vi ett viktigt bout att spela..

Lördagens bout känns som ett sista genrep inför nästa veckas stora Berlin-turnering, som en extra chans för oss att testa oss fram och se vad som verkligen fungerar och vad som inte fungerar och jag ser verkligen, verkligen fram emot det. Stockholmsresan förra månaden var riktigt risig på många sätt och vis men det var då det. Nu är nya tag. 



onsdag, oktober 31, 2012

På väg upp igen

 När jag cyklade till Ws förskola imorse så kändes det som att det kanske äntligen, äntligen, äntligen är på väg att vända. Som att allting ändå kommer att ordna sig, att det är nu det bli ljusare och en liten sten föll från mitt bröst. De sju senaste veckorna har varit överjävliga av många olika anledningar,  skada, sjukdomar, drama, opepp, konflikter för att nämna några men nu öntligen så känsn det som att det börjar bli lite, lite bättre, ironiskt nog när det snart är november, november som alltid brukar vara den värsta av månader. En månad full av vinterdepp, ångest och mörker. För att inte tala om regn, blåst och tomhet.  Mirijam skrev om novemberpepp, ett inlägg som jag tänker skriva ut och spara, sätta upp brevid badrumsspegeln och tänka på när det känns tungt. Gör det du också vet jag.

torsdag, oktober 18, 2012

I wish i was a unicorn

Jag hade verkligen, verkligen, verkligen älskat roller derby till dödsdagar om det inte vore för alla jävla retards, dramadrottningar och självupptagna personer som utövar sporten. Det tar bort en del av kärleken.

tisdag, oktober 16, 2012

Några höjdpunkter från helgen

Att få gosa med fina katter, sova, äta och bo med fantastiska människor i Alfred Nobels gamla laboratorium.

Jobb just nu:

Jobbet just nu: stressigt, förvirrat. Jag längtar mest efter helger. Och träning. Tur att en har fina kollegor som muntrar upp bra.

söndag, oktober 14, 2012

120 mil på två dagar

Klockan visar 02:41 och vägskyltarna visar att det inte är långt kvar till Malmö och miljön känns mer och mer bekant. Foten får mig att vilja kräkas av smärta och kroppen har svårt att hitta en enda bekväm ställning i bilen. 120 mil på två dagar i en lagom skranglig bil och ett bout det tar ut sin rätt det. Vi förlorade. Vi förlorade med 47 poäng och jag är så besviken, ledsen och trött.

fredag, oktober 12, 2012

På väg

Så jag gör det, jag åker till Stockholm ändå, trots förkylning och fotont. Om jag spelar? Kanske, kanske inte.

onsdag, oktober 10, 2012

Hell to the yeah!


 Hell to the yeah, jag är tillbaka på skatesen! Exakt en månad tog det innan jag kunde snöra på mig dem och ta mina första stapplande crossovers efter skadan. Om det känns bra? Ja, ja, ja! Om jag åker bra? Njae Om jag är läkt? Njae. Om jag litar på foten? Nej. Men ändå, vilken fantastisk känsla. Att äntligen äntligen få träffa sina fantastiska lagkamrater igen. Onskates. Att få rulla med dem, stanna tillsammans på visslan och känna deras kroppar brevid min på tracken. Jag har nog inte riktigt insett exakt hur mycket jag har saknat det förrän nu när jag är tillbaka.  

Vad var det som hände? Jag stukade foten, rejält. Och sen var det dehär med ledbanden och ligamenten som blev så väldigt uttöjda men som i alla fall inte gick av helt. Två och en halv veckor på kryckor och sen kunde jag börja stödja på foten igen, tre innan jag slutade halta. Och hur går det nu då? Vad har jag att vänta mig? Jag har fortfarande foten tejpad dagligen md kineosologitejp samt med stabiliserande sporttejp. Nu har jag fått (fått, och fått, fått köpa en för svindyra pengar) en annan skena också som jag förutom tejpen har när jag tränar. Den känns bra men otymplig, det är metall och plast och kardboerreband och jag känner mig begränsad med den men samtidigt så skall den hindra från att jag slår upp skadan igen. 

Nej, nu har jag faktiskt inte tid att skriva mer för gissa vem som skall på träning.



söndag, oktober 07, 2012

En känsla av fel

Åhhh. Trött är bara förnamnet. Helgen har gått i hundranittio och det känns som att jag inte har hunnit med någonting alls trots att jag fått undan en del föreningsarbete, hållt minimum skills, målat ws sovrum och fixat lite allmänt i lägenhten, tvättat och sagt hej då till H som åkt för stt arbeta borta igen. Jag avskyr att känna mig så, missnöjd, otillräcklig. Jag vill inte vara sådan och jag vill inte vara för hård mot mig själv - jag är fan bra.

Många tankar som snurrar i huvudet också på grund av skadan. Kommer jag någonsin att komma i form igen? Kommer jag att kunna komma iform till november och track queens? Det känns som att jag sviker mitt lag, att jag inte räcker till och att jag inte når upp till folks förväntningar. Vad är saker och ting egentligen värda och vad är det som är viktigast?


Thomas Phil har tagit derbybilden, han är en fantastisk fotograf.

Att ha turen på sin sida

Efter missödet med ispacken och skatesen hade jag nästan inget hopp alls kvar för att rädda de sönderfrätta delarna, ja hela skaten till och med men tänkte att jag skulle låta mr Toolman titta på dem innan jag började bråka med försäkringabolaget, han om någon skulle kanske kunna rädda dem. Sagt och gjort så cyklade jag bort med skatesen och gav honom fria händer. Rädda det som räddas kan. Tre dygn senare, ett par burkar cola, lite nya delar och en massa jobb senare har jag nu mina skates hemma igen. Så gott som nya. Tack som fan Toolman!

Det har blivit höst

Det har verkligen blivit höst nu. Trädens blad ändrar färg och luften är krispig. Jag gillar hösten, att kunna släppa lite stress. Augusti och september är alltid stressiga för mig. Alla kommer tillbaka från semestrarna , nya barn i barngrupperna, nya rutiner som skall etsas in. Nya relationer, sommarminnen och erfarenheter skall sätta sig, läggas någonstans i hjärtat, hjärnan, kroppen och få fäste där och det tar tid och energi. Men nu är det oktober, höstkylan är här och med den lugnad allting ner ett par snäpp. Rutinerna sitter, vardagslunken, det fungerar och dagarna tickar på. Paniken över att inte hinna med som bodde i mitt bröst har flyttat ut och jag känner mig friare, fylld med energi och lugn. Hösten får mig att må bra.

lördag, oktober 06, 2012

Watching bouts is exhausting

Både för mig och W. Sedan jag började med derby har det aldrig gått så här lång tid utan att jag stått på mina skates och/eller sen jag tränat hårt. På tisdag har det gått en månad. Bär jag skadade svanskotan stod jag på skatesen fort, då fanns det ingenting att göra och smärtan var ändå konstant - är fortfarande konstant i vissa lägen men den här gången har det inte gått alls. Tur i oturen att det är regionals och att vi haft hemmabouts så att jag kunnat titta på derby i allafall, analysera och gräva mig in i spelet riktigt ordentligt annars hade jg bog blivit tokig. Men ja, det är utmattande att titta på bouts, att längta, trängta och analysera på obekväma tider på grund av tidsskillnaderna, det kan få den bästa ur fas. Nu skall jag stressa iväg till ett minimum skills som jag skall hålla i (första gången ever offskates!) önska oss alla lycka till!

När en tror att det inte blir värre

Och upptäcker att den där kemiska ispacken som ens lagkamrater använde för att kyla skadan har läckt och frätt sönder ens skates.. Då känns allt verkligen skit.

lördag, september 29, 2012

Trippelheader i baltiskan

Gogo, jag och Evil njuter av att inte spela - bara titta.

Oslo - helsinki b, ccr b - oslo och ccr b- helsinki b har idag spelat i baltiska hallen och jag har inte spelat alls. Förutom att jag inte kan med en trasig fot så beror det på att det varit b-lagsbout. I alla fall, det kändes märkligt men väldigt skönt att inte skulla spela. Att kunna njuta av livebouts utan måsten. Att kunna hänga med familjen, njuta av stämningen och hinna göra någonting annat än derby, det är rätt skönt det med.

tisdag, september 25, 2012

Hallå bland flyttkartongerna

Så har vi äntligen gjort det. Flyttat. Det hade aldrig gått utan all hjälp från lagkamrater, derbybrudar, fantastiska vänner och familjen. Jag är fortfarande helt slut och då bar jag ändå ingenting på grund av fotjäveln. Kartongstatus just nu? Wellpapp överallt, måste ta ett ryck när jag kommer hem ikväll.

måndag, september 17, 2012

Insta-uppiggande

Klickar mig runt på instagram och drunknar i färgglada bilder av fenomenala kakor, vackra tatueringar och fantastiska fotografier av natursköna omgivningar. Blir på bättre och bättre humör i takt med att telefonens batteriststus dalar. Den här instagram- peppen funkar bra trots allt!

söndag, september 16, 2012

En helg utan derby

Fotststusen är fortsatt dålig och med dålig menar jag att jag får hoppa fram på kryckor bäst jag kan. Ingen derby för mig i helgen alltså, i alla fall inte onskates, ett och annat bout har jag hunnit titta på. Ingen derby betyder tid till annat: se kompisen köra dragracing för första gången, packa hur många kartonger som helst, baka scones och ha filmkväll med grannarna.

Imorgon skall jag till sjukgymnasten, jag är nervös och lite rädd för vad domen skall bli. Att vara borta från derbyn är tungt även om det bara gått en vecka får det mig helt ut gängorna.

onsdag, september 12, 2012

Lite stukad bara

Puuuh. Det var några svettiga minuter där mellan röntgen och väntan på läkaren. Jävla sätt att låta en vänta i ett gipsrum fyllt av hjälpmedel på det där sättet, klart en blir nervös då. Som tur är hade jag bästa Presidenten med mig som sällskap, pepp och skratthjälp, utan henne hade det varit betydligt jobbigare. En stukning sa doktorn och skickade hem mig. Skall till sjukgymnast måndag och innan dess får jag hoppa fram bäst jag kan, just nu går det knappt att stödja på benet. Peppen är fortfarande låg men inte så låg som igår då trodde jag att set var värre och smärtan är okej, konstant, molande men ändå ok. Några veckor offskates och sen skall det nog bli bra.

Peppen just nu?

O-BE-FINT-LIG I TELL YOU. Fucking jävla obefintlig.

söndag, september 09, 2012

En episk helg..

Det här har varit en episk helg som haft allt. Allt i tell you! Kvalitetstid med familjen, derby, kalasande, karaoke, skogsutflykt och mycket mer har hunnits med sedan i fredags eftermiddag.

Lördagens bout mellan lammkötten och pantertanterna var fantastiskt roligt, lammkötten körde all in när det kom till boutfits och lagfärgerna rosa, turkos och svart, pantertanterna var inte mycket sämre de heller och bäst av allas outfits det var Ankefars. Boutet var jämt, riktigt jämt. Pantertanterna tog ledningen de första jammen men sen kom vi igen för att sedan tappa ledningen i början av andra halvlek. Mycket på grund av boxtid och ofokuserad bänk. Boutet slutade 117-106 till de äldre om jag inte har fel för mig. En välförtjänt vinst! För egen del är jag inte så nöjd, jag spenderade alltför mycket tid i boxen det får bli bättring på det. Som vanligt blir jag rörd varje gång vi anordnar något, vilken kraft, vilket driv det finns i vår förening! Stort tack till alla som kämpar så för att alla galna ideer och projekt skall kunna genomföras. förutom bout så bjöd lördagen på getingstick (fy fan vad ont det gör!) treårskalas och Hellsinki - Leedsbout. Boutefterfesten hölls på en småsunkig möllankrog och var en av de roligaste på mycket mycket länge, CCRs fantastiska festgrupp hade ordnat med karaoketävling som verkligen blev en hit.

Vi i lammköttslaget hade grymt publikstöd med banderoller och hejaramsor.

Söndagen har varit minst lika bra den, skogsutflykt med svamp och bärplockning, sagoläsning och barnagos i kvadrat, kvalitetstid med familjen och besök i föräldrahemmet. Nu ligger jag nerbäddad i sängen och borde verkligen sova, väckarklockan ringer 05.30 imorgon och jag har hur många måsten som helst att hinna med innan jag beger mig mot jobb kvart över sex.

fredag, september 07, 2012

Fredag kväll..

Jag har haft en fin dag på jobb med fantastiska kollegor som lät mig gå hem litie tidigare (win!) och kära barn. Klockan är strax efter tio och jag sitter och skriver lineups till morgondagens bout. Vesslan sover på mina fötter och bredvid mig i soffan ligger H utslagen efter många veckors jobb. W snarkar högt från sängen och brevid mig har jag ett oläst nummer av five on five och en stor kopp thé. En skulle kunna säga att ordningen är återställd. Om det inte vore för tröttheten och hundra måsten till innan sänggående vore detta en nästintill perfekt fredag.

torsdag, september 06, 2012

Den nya tidens ideal


Surfade in hos http://ladydahmer.alltforforaldrar.se/ och höll på att sätta morgonkaffet i vrångstrupen. Jag vet fan inte ens var jag skall börja. Kommentera det här, det är så fel på så många nivåer och jag blir mest illamående och matt och känner att jag vill lägga mig ner och skrika. VEM har kommit på det här? Vem skall profitera på att unga tjejers självkänsla blir ännu sämre? Nu har jag bråttom till mitt jobb, ett jobb där jag varje dag möte flickor som strävar efter att vara fina, till lags och söta, flickor som vill tillfredsställa sin omgivning. Får skriva mer om detta ikväll, då har jag kanske lugnat ner mig några hekton också. 

bout comn´up


I helgen är det dags för bout igen, denna gången drabbar Crime City Rollers Pantertanter samman med Lammkötten. Vi har valt att dela ligans boutklara spelare efter ålder. En rolig grej, ett bout där spelare som vanligtvis inte boutar är med och där alla får spela lika mycket, testa nya positioner och åka tillsammans. Jag ser fram emot det väldigt, väldigt mycket. 

Ny dag nya tag

Dagens sanning. Ny dag, nya tag. Picture stolen from facebook.

tisdag, september 04, 2012

One day..


Dåligt, skavande, oroligt, deprimerande. Sådär känns det ikväll. Kanske är det postbout-deppen som river i mig, kanske är det något annat. Förmodligen är det en kombination av det hela. Förkylningen river i mig och inuti är jag orolig. Jag känner mig otillräcklig. Jag drömmer om att bli bra på derby och i huvudet sitter det något och jävlas med mig, får mig att känna mig som den här hästen på bilden. Som att min önskan om och strävan efter att bli en bra derbyspelare är lika befängd som hästapållens önskan om att bli en enhörning. Jag är så väldigt trött på att ännu inte ha hittat ett konstruktivt förhållningssätt till mig själv, att jag i vuxen ålder fortfarande har problem med att vara snäll mot mitt jag och att jag låter mina hjärnspöken ta över. Det gör mig så trött och ledsen att det ibland känns som att jag tappar sugen helt och hållet, som att det är lättare att ge upp än att försöka ändra på det. Problemet är bara att jag inte alls vill ge upp, jag vill inte alls begränsa mig själv och leva ett liv jag inte är nöjd med. Jag har ingen plats för destruktivitet i mitt liv längre.

Lite bilder från helgen




Alla dessa är tagna av Marko Niemelä, han tar fantastiska derbybilder.

Vabb dag två

Jag klättrar på väggarna och känner mig mer och mer risig och W mår bättre men inte helt bra och det är frustration och trots och ledsna miner blandat med snor, kramar, berättelser och funderngar här hemma. Helgen börjar kännas alltmer avlägsen, så är det alltid, ibland  känns det som att jag lever två separata liv även fast det inte alls är så.. och ikväll kommer V Diva till Crime City för att coacha oss och jag är jätteledsen över att missa det.

Hemma igen

Nu har jag varit hemma i drygt ett dygn efter helgens bravader. Det känns overkligt, som en dröm. Jag har spelat mot och tränat med några av världens bästa derbyspelare. Jag kan inte riktigt greppa det. Om det inte vore för blåmärkena och ömmande muskelfber som slitits itu och nu byggs upp igen så hade jag nog haft svårt att tro det. Jag tittar på USA mot Team England och förundras över hur Europeisk derby har utvecklats. Det är svårt att tänka att jag spelade och tränade mot och med dessa människor för ett dygn sedan. Det är så vackert att se att jag får gåshud, det är nog såhär det känns att vara religiös tänker jag när England håller tillbaka USA i ett powerjam. Jag tänker på att jag snart firar två år som derbyspelare (nåja, två år sedan jag skatade för första gången) och på det faktum att jag redan boutat mer än 30 bouts, jag tänker på min fantastiska liga och mitt fina lag, att jag spelat  i världskuppen med svenska landslaget och att jag spelat mot USA. Att jag fått träna och scrimma med dessa fantastiska spelare och känslan är hisnande. Jag älskar Crime City Rollers och sporten för att vi inte tillåter oss själva att begränsa oss. Klart att vi kan ordna festivaler, ta hit amerkanska gästtränare, spela bout och styra upp precis allt det vi drömmer om. The sky is the limit i precis alla lägen. Det får mig att prestera mer, vara mer, bli en bättre människa och klart att jag gillar det. 

Helgen har på många sätt varit fantastisk men också utmanande och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tycker att det är jobbigt att vara ifrån W sådär. Det är saknad, dåligt samvete och undran som avlöser allt det där positiva. Det dåliga föräldrasamvetet är ingen hit när det väl hälsar på och inte heller blir det bättre av att han vaknar mitt i natten med feber och ledsna ögon. Att vabba idag var absolut nödvändigt. Livet är ombytligt, ena timmen är det träning med landslaget som gäller, suget i magen på tracken och den brinnande känslan i låren och andra sekunden är det feberyra,alvedon och tårar. 

fredag, augusti 31, 2012

Want to watch Team Sweden VS. Team USA?



Imorgon smäller det, Team USA mot Sverige och därefter Finland. Kan du inte komma till Helsingfors i helgen? Hav förtröstan, Derby News Network och Hellsinki Rollerderby sänder. Boutet visas här! Jag tror att det svenska boutet börjar klockan sex helsingforstd men jag kan ha fel.

Off to Hellsinki!

Så var det dags.Jag laddar med bilder från World Cup 2011 och ljummet kaffe.  Äntligen, äntligen, äntligen dags att åka till Helsingfors för att ännu en gång bouta tillsammans med mitt kära Team Sweden. Imorgon så spelar vi mot Team USA och några av världens bästa derbyspelare och på söndag är det bootcamp som gäller för hela slanten. Helgen kommer att bjuda på mer än 15 timmars onskates för min del och det känns helt fantastiskt. Som jag har längtat, längtar men oj vad nervös jag är. Nu är jag inte så mycket för det här med idoler och blir sällan starstruck men shit pommfritt alltså, vilka kvinnor det är jag kommer att få träffa i helgen. Det är intressant det här med derby, relationen mellan ens förebilder och en själv ser helt annorlunda ut än inom någon annan sport som jag känner till. Det är mer jämnlikt och även om den där idoldyrkan faktiskt finns så har den flera sidor, vi kommer varandra nära och blir personliga och jag måste säga att jag gillar det. Skarpt. Nu skall jag hetspacka innan jag skall möta kära Evil Eye vid tåget som tar oss över sundet till Kastrup.

torsdag, augusti 30, 2012

Pepp

Dagens sanning. Jag hämtar w på förskolan efter att ha stressat dit. Han är nästan ensam kvar på gården och i mitt mammahjärta hugger det till för en tiondels sekund fylls hela jag av det där dåliga samvetet tills det att han ser mig och bubblar över springer mot mig och kastar sig i min famn och berättar om dagen som varit. Tillsammans går vi hemåt hand i hand och uträttar vardagsbestyren. Vi handlar, tvättar och plockar undan innan vi tar bussen in till stan och ordnar med födelsedagsöverraskningen. Efter alla måsten när vi ligger i sängen och pratar så säger han mamma, jag älskar dig och jag är glad när du är med mig och är glad och nör e har somnat, det är då jag inser att det är så det måste vara. Jag skall ägna mig mer åt det som gör mig glad här i livet. Nästa uppdrag får bli att dumpa
energitjuvarna. Picture stolen from facebook.

onsdag, augusti 29, 2012

Hallå sängen

Jag har haft en solig, svettig, itmanande och rolig dag och här ligger jag nu i min säng med pickande hjärta och darrande muskler. Endorfinkickad och utmattad efter kvällens fyratimmarspass. Att bli coachad av Joy Collission är något av det mest fantastiska jag varit med om på mycket länge.

Onsdag

Ja! Äntligen onsdag! Jag älskar onsdagar, eller ja, känslan som onsdagen lämnar efter sig när den är över: att det snart är helg, att mer än halva veckan har gått. En annan anledning att älska onsdagar är det faktum att Crime City har lagträningar på onsdagar men dag kommer det inte att vara en vanlig lagträning, nej, idag kommer vi att bli coachade av ingen mindre än Joy Collission, team USAs kapten och MVP under 2011 års world cup.  Det kommer att bli en perfekt uppladddning nför helgen och förhoppningsvis så släpper en del av den nervositet jag känner. Innan dess skall jag överleva ännu en dag på jobbet, och förhoppningsvis går det bra. Ny terminsstart betyder nya barn och nya konstellationer i barngruppen, något som alltid resulterar i att det blir lite stökigt innan alla har hittat sina platser. Men ja, skitsamma, jag tänkte inte prata jobb just nu, jag ville prata roller derby på dagens program finns det en coaching workshop, offskates och ett gäng timmar onskates.  Åhh vad jag ser fram emot kvällen!

tisdag, augusti 28, 2012

tre och en halv jobbdagar kvar innan det bär iväg till Helsingfors och om sanningen skall fram så är det så sju-huu-uukt svårt att fokusera på något annat än den stundande resan och det stundande boutet. Jag är så peppad, oavsett avd jag tänker på just nu så är det derby, derby och mer derby som smyger sig in. Nervositetsstatusen? Ungefär på kissa på mig stadiet redan.

Vad jag skall göra i helgen?



Spela Team USA tillsammans med mina fantastiska landslagskompisar. Jag borde nog teckna en invaliditetsförsäkring, eller varför inte en livsförsäkring? Är det någon som har några tips på en sådan? Förutom att bouta några av världens bästa rollerderby spelare så skall jag gå på coaching workshops och attenda ett tio timmar långt bootcamp. Peppen är total!

Flytta, hur gör jag?

 Jag har  panik över att organisera denna flytt och allt vad det innebär med att byta bostad. Jag fattar inte riktigt varför -  jag har flyttat  hela mitt bohag i alla fall sex gånger innan och det har gått helt okej alla gånger. Kanske beror paniken på att detta är första gången jag flyttar med barn och allt vad det innebär, att jag är orolig för hur han skall ta det. Kanske beror det på att jag skall rodda i allt detta ensam, eller ja, utan H. Jag är inte van vid att fatta stora beslut ensam utan vi gör ju alltid allt sånt här tillsammans, att flytta när han inte är hemma var nog ingen bra idé. I alla fall så känns det hela tiden som att jag har glömt bort något, som att det är något superviktigt som jag missar.

Men ja, så nu kommer vi till frågan. Hur har ni som flyttat med (relativt små) barn gjort? Har ni låtit barnen vara med under hela flytten? Att barnen är med under packandet och sådär blir naturligt, men just på själva flytdagen? Jag funderar på om det är bättre att ordna Ws rum först så att det är färdigt när vi kommer till lägenheten och han får en känsla för "sitt" rum eller om det är bättre att flytta alla grejer och att ingenting är ordnat när han kommer dit första gången.

måndag, augusti 27, 2012

Enkätblogg


Enkätblogg stulen av Majsan i brist på annat.

Vad har du på dig?

Hs mjukisbyxor och ett urtvättat linne. 
Hur mår du?
Jag mår bättre än på länge. Jag är peppad på framtiden, förväntansfull och känner tilltro till mig själv. Det här kommer att bli bra.
Vad önskar du just nu?
Lite mer cash på fickan, att flytten går smidigt och att jag jag inte skämmer ut mig på lördag.
Vad har du ätit idag?
Kaffe. Jag har druckit kaffe, jag äter alltid frukost på jobb.
Vad ska du göra ikväll?
Träna, om jag inte kommer iväg till derbyträningen blir det ett insanity pass.
Vad ska du göra imorrn?
Träna, skriva packlista inför helgens Helsingforsresa.
Vem saknar du?

H. Jag saknar H så att det gör ont i bröstet när jag tänker på honom. Det här med att han arbetar borta i perioder blir bara jobbigare och jobbigare.
Senaste köp?

Kalsonger till Lilla W, som inte är så liten längre.
Vad skrattade du senast åt?
Vesslans tokryck i stora hundrastgården tidigare imorse. Jag älskar den där hunden av hela mitt hjärta.
Vad grät du senast åt?
Råkade slå över till den där filmen P.S I Love You i fredags, då fälldes det både en och två tårar.
Vem sov du senast med?
W och Vesslan.
Vad läser du just nu?
Ingen bok alls faktiskt vilket hör till ovanligheterna. Borde läsa WFTDA-reglerna inför helgen men orkar inte riktigt.
Senast sedda film?
P.S I Love You
Vilken svordom använder du mest?
Jag vet faktiskt inte, jag svär rätt mycket när jag inte är på jobb.
Vem var den senaste som ringde dig?
Mamma.
Har du dejtat någon av en annan religion?

Nej, jag har inte dejtat någon religiös människa.
Senast 3 inkomna sms?

"När slutar du idag? Vill du träna?"
"Har du skrivit ut biljetterna?"
"Vilken tid skall vi ses imorgon?"
Vad stod de i ditt senaste skickade sms?

"Hur får jag resebidraget utbetalt till mig?
Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet?

Foto.
Vilken är din favoritlukt?
Kaffe och solvarm hud..
Vad är du rädd för?
Att förlora människor jag håller kära.  
En person du tycker är snygg?

Mads Mikkelsen, bästa skådisen. Snyggast i Pusher och
Blir du lätt svartsjuk?

Nej, verkligen inte. 
Din favoritkaraktär ur en serie?

Den enda serie som jag vrkligen tittar på just nu och gillar är The Big Bang Theory och jag måste säga att jag gillar alla utom Raj skarpt i den serien.
Vem skrev senast åt dig på facebookchatten?

Det vet jag inte
Vilket språk hade du velat lära dig?
Tyska, på riktigt och finska för det låter så jävla coolt.
Vad för sorts killar faller du för?

Oj, det vet jag inte. Svår fråga. Jag tror inte att det går att räkna upp så. Jag föll för H för att han är snäll, lyhörd, rolig och smart. Och jävligt snygg också då.
Vart vill du åka just nu?
Helsingfors (dör av nervositet)! Berlin
Vad önskar du dig i födelsedagspresent?
Nya rullskridskor och hjul.

Måndag morgon..

Och jag vaknar med grus  ögonen och alltför lite sömn innanför pannbenet men ändå med peppen på någorlunda topp. Jag kokar kaffe och lyssnar på Radio Kristianstad och funderar över livet, väntar in  i det sista med att väcka W så att i alla fall en av oss blir någorlunda utsövd. En ny jobbvecka som känns bra. Jag gillar mitt jobb, mina kollegor och mina ungar så jävla mycket att jag trots personalbrist och röra faktiskt ser fram emot att komma dit. Den friska morgonluften kryper in genom öppna fönster och jag blir kall om fingrarna när jag sitter här och skriver, det börjar bli höst nu och jag gillar det. Jag tar på mig mina nyinköpta jeans, en halsduk och en tjocktröja innan vi cyklar till våra förskolor.

söndag, augusti 26, 2012

Tatueringssuget

Alltså åhh vad jag är sugen. Jag vill tatuera mig. Nu. Jag har så många idéer och tankar och är så peppad att jag håller på att krypa ur skinnet men istället för att boka tid så är jag förnuftig och vuxen och inser att det inte är det smartaste att lägga ut flera tusentals kronor på nya tatueringar när vi är mitt inne i en flytt och allt vad det innebär med dubbla hyror, flyttkostnader, och småshoppande till nya hemmet. Den som ändå hade haft lite mer cash på fickan alltså. Om pengarna inte hade varit ett problem hade jag tatuerat färdigt min högra arm och höger ben. Mina knogar hade fått sig en omgång och låret också. Inte blir det bättre av att jag sitter och tittar på fantastiska foton på instagram och följer begåvade tatuerare världen över. Alltså åhh.... 

Found on the interneztzzz

lördag, augusti 25, 2012

Äntligen helg

Äntligen är det helg och äntligen är vi lediga, inga måsten, ingen stress. Vi firar helgen med BVC-besök och tvåochetthalvtårskontroll, malmöfestivalbesök med karusellåkande, ballongspanande, öldrickande pizzaätande och båttrampande i goda vänners lag.

onsdag, augusti 22, 2012

Håret

Just det. Jag ville ha en förändring och det blev det.

Att summera helgen

Helgen var utmattande men helt fantastisk. Jag åkte till Västerås, eller ja, Hallstahammar för att coacha tillsammans med Muffa. Tåget körde in på perrongen i Västerås 12.30 och tjugo minuter senare sladdade Foxen in på parkeringsplatsen till en extremt charmig jympahall med halt trägolv och 26 förväntansfulla derbytjejer. Ubder lördagen körde vi fem timmars onskate och två timmars offskate med fokus på basic skills och väggar. Efter avslutat pass blev det öl och stughäng innan jag stupade tidigt i säng för att vakna fräsch som en nyponros och peppad inför ett nytt skatepass med fokus på packwork och kommunikation.

Jag är djupt imponerad av alla som deltog i bootcampet, alla som pushade sig så hårt och såg till att ligga i sina learningzoner under mer eller mindre hela helgen. Att coacha tar mycket energi, det skall skrivas träningsupplägg, en måste vara så närvarande under passen och helst av allt så skall alla känna att de fått någon användbar feedback och konstruktiv kritik men det är helt klart värt det, särskilt när en får träffa så fantastiska människor som i helgen. Och med en menar jag jag.

Som vanligt så bjöd Sj på totalfiasko tågförseningar på timmar på grund av datahaveri och människor på tågen. Som tur är hade Muffa med sig sin dator så att vi kunde titta på bouts och slå ihjäl lite tid. Först ut var Finland Sverige från världscupen i vintras, fyfan - ren pch skör ångest. Jag har aldrig innan och aldrig efter spelat ett så katastrofalt dåligt bout. Som jag skämdes bör jag tittade på det, tur för mig tittade vi även på Crime City Rollers mot Vagine Regime Nordic från Derbyfestivalen vilket fick mig att må lite bättre.

Helgen och jobb sätter sina spår. Träningen också, vi har haft tvådagarstryout och minimum skills denna veckan och idag är det onsdag. Jag är trött så trött, trots att jag inte varit med på allt. Jag orkar knappt hålla ögonen öppna men får ingen ro att slappna av, flytten snurrar, framtiden snurrar, viljor snurrar.

lördag, augusti 18, 2012

På väg till bootcamp

Så sitter vi på ett tåg till Västerås jag och Muffa. Två dagar sprängfyllda med coaching, derbysnack och häng. Febern är borta, halsontet är borta, lite trötthet kvar och en pepp som är på topp.

fredag, augusti 17, 2012

PANTERTANTER VS. LAMKÖTT



Nu har det äntligen blivit dags för ett interleaguebout i Crime City igen, det har inte gått mindre än nio månader sedan det skedde sist. Denna gång har vi delat upp ligans äldre damer i laget Pantertaner och de yngre har tillsammans fått bilda Lammkött-laget. Ni förstår väl bara av namnen att det kommer att bli hur fantastiskt som helst! Biljetterna köper du smidigt på Astrid och Aporna här i stan.

Kan någon gissa i vilket lag jag är?

Boendekrisen är löst


Boendekrisen är löst! Prisad vare mäklaren och bostadsmarknaden! I gårdagens feberdimma klädde jag på mig och åkte till ett av stadens alla mäklarkontor för att skriva kontrakt på vårt nya boende. En fantastisk tre och en halva som vi får nycklarna till en vecka innan vi skall vara ute ur nuvarande boende. Sju dagar. Det känns helt fantastiskt, att ha gått från att inte ha något alls, inget vi gillar men eventuellt med tillträde i november till att hitta en lägenhet som känns som drömboendet med inflyttning sju dagar till godo. Åhh vad jag känner mig lätt. Och glad. Här skall flyttorganiseras så snart jag mår bättre!