torsdag, december 30, 2010

bingolotta

Tokpeppar inför kvällens bingolotto med att städa hela lägenheten och koka potatis. Bara så att ni vet så planerar jag att vara miljonär innan kvällens program är slut, eller, ialla fall att ha vunnit en volvo. SÅDETSÅ.

2010 i bilder

falsklarm

det var nog ingen maginfluensa, bara lite skit. pun intended. haha. Ikväll blir det bingolotto, jag planerar att vinna miljonvinsten.

onsdag, december 29, 2010

filmkvällen

Det skulle bli världens bästa onsdag idag innehållandes filmkväll med Mallan och Mirijam. Vi skulle käka Mallans bästa veganska kladdkaka och kissa på oss av skräck tack varre Fritt Vilt. Hur kan man inte få höga förhoppningar kring en film efter att ha sett denna trailer?


Jag har sett fram emot den här kvällen i vad som känns som en evighet och längtat efter andra kvällen av vår nya tradition och givetvis blir jag sjuk. W sov oroligt inatt och kräktes två, kanske tre gånger, jag minns inte riktigt oxh redan då anade jag åt vilket håll det barkade. Fy fan. Jag hoppas att det drar över fort den här gången.

tisdag, december 28, 2010

Färdig!





Försöker att få ihop det

Sliter mitt hår här. Försöker att få ihop min ny julstjärna. Fan, hur svårt kan det vara tänkte jag när jag började och H fnissade lite. Nu sitter jag här och svär.. Hur komplicerat kan det vara på en skala tänker du. Nu 20 minuter senare vände jag på bruksanvisningen och hittade en engelsk variant så nu går det lite lättare. Kanske är jag klar lagom till 20e Knut.



måndag, december 27, 2010

Gåvor

Ni vet dom där gåvorna som verkligen är perfekta, som ger mottagaren tårar i ögonen och darr på rösten för att de är så rätt, så önskade? I år upplevde både jag och H det fantastiska i att få ge bort sådana gåvor och det underbara i att få en gåva som någon lagt ner så mycket omsorg i. Kanske är det ett tecken på att vi verkligen börjar lära känna varandra?

söndag, december 26, 2010

Borta bra..

Men hemma bäst. Vi drar från mühlbach vid femsnåret imorgon bitti, håll tummar tår och alla era tassar för att vägarna är okej och att färjorna går, ni vet det där snökaoset som hållt skåne, ja Sverige i sitt grepp de sista dagarna, det hat också varit här och mer följer. Inne i stan når Snön mig en bra bit upp på låret. Enligt radion går det inga färjor, stämmer det? Dementera det så blir jag glad, jag har en hemtenta som väntat på mig i Crime City, den ska vara inne den tredje, jag saknar vesslan och längtat efter vår stora mjuka säng där vi alla kan samsova utan stress och trängsel.

gårdagens insikt

FAn vad svårt jag har att respektera människor som saknar empati och respekt för andra medmänniskor och jösses vad det försätter mig i knepiga situationer.

fredag, december 24, 2010

lite hemlängtan

Jag har det skitbra här men det är inte som hemma, ingen julmat, ingen mysig hematmosfär med levande ljus och rökelser, ingen skvalande radio i bakgrunden och ingen glittrande julgran och det saknar jag, hotellrum är inget vidare mysiga. dessutom hade jag kunnat döda för att få ses Karl Bertil Johnssons jul och Trolltyg i tomteskogen, men nej. Det juligaste svensk tv tyska tv-sändnigar kommer är Emil i Lönneberga och här får han inte ens heta Emil utan blir omdöpt till Michel. //aningen bitter

chemnitzer weihnachtsmarkt

Jag fotograferade massor, vi bad främmande människor att ta kort på oss när vi poserade utanför olika försäljningsstånd och vid hästarna, medeltidsmarknaden, det galna pariserhjulet och när vi pussades. Vi filmade W när han klappade hästarna och hans reaktioner på alla herrnhuter stjärnorna och inte förrän vi kom tillbaka till hotellet och skulle titta på alla bilder insåg vi att minneskortet suttit i datorn under hela dagen. Failure.

Jag ser lite lätt retarderad ut men det bjuder jag på, det är ju trots allt jul.
Alltså, jag skulle verkligen kunna ha det så här en längre tid. Överfådiga hotellfrukostar, mys i nybäddade fluffiga sängar, glühwein med amaretto och en fin pool två våningar ner, allt i min smak. Det enda som fattas är lite fler fina familjemedlemmar (tex mamma pappa och lillebror) och den snokande snorsnoken. Såklart.

torsdag, december 23, 2010

utsikten från 19:e våningen

Det utlovade snökaoset.

Ja just det ja, glömde ju att berätta om isvägarna, snökaoset, de avstängda motorvägarna och bristen på bensin. Det beror på att allt det där inte stämmer, någon gillar visst att överdriva. Det är tö här och alla större vägar var snöfria på hitvägen, snödrivorna är ungefär lika stora och gråa som i Crime city.

onsdag, december 22, 2010














Karl-Marx-Stadt

Saker och ting är sig likt här i Karl-Marx-Stadt, både på gott och på ont. Sist vi var här jagade vi runt i timmar efter en tandläkare, det slutade med tre tandläkarbesök och en tand som inte gick att rädda för Hs del, igår jagade vi runt efter en akutläkartid, det är nästan, men bar nästan lika svårt att hitta en läkare när man behöver det här i Tyskland som hemma i Sverige. Efter ett gäng timmar lyckades vi dock få tag på en som konstaterade att H har en kraftig halsfluss. Så.jävla.typsikt. Men  nu kan saker och ting bara bli bättre.

Jag, W och allas vår Marx. Hotellet är sjukt lyxigt och utsikten superb, nittonde våningen är fin. Bortsett från att jag hittat ett fint kafé med sojalatte så har jag även lyckats hitta ett par sjukt fina innetofflor och spacers till kullagerna i mina rullor. Ikväll planerar vi att hälsa på lite fina människor och jag tänkte bli lite smålullig på glühwein på den fina weihnachtsmarknaden och peppa julstämningen. Imorgon drar vi till rådhuset och brottas med de tyska myndigheterna, hav förbarmande. 

lördag, december 18, 2010

Bloggaward.

Morrica har gett mig en Beautiful Blogger award och såhär skriver hon:
Lottas blogg Alive and Kicking är sällsynt väldöpt. Hon är en ung småbarnsmamma som pluggar hårt, tar hand om lille W, går på fotboll, deltar i rollerderby och ofta tvingas sakna sin älskade H. En ibland hisnande blogg som ständigt fyller mig med beundran inför denna obändiga vilja.
Jag blir varm inombords och glad och planerar att skicka vidare under morgondagen, detta trots att jag egentligen inte alls gillar utmaningar och att jag får direkta utslag av kedjebrev. Tänk att ord på internet kan göra så mycket (både på gott och ont), visst är det fantastiskt?

fredag, december 17, 2010

färdig!

Jag är färdig och med den fallande snön, den förlamande träningsvärken och den inskickade hemtentamen kom också julkänslan.

Smärta

Jag lade plugget på hyllan vid åtta igår och trotsade det massiva snöfallet för att gå på Smärtas fysträning och det är det bästa jag gjort på mycket, mycket länge. Efter alla timmar framför datorn var det så skönt att röra på sig igen, lösa upp muskelknutor och tankeknutor och bara få svettas ut all stress. Att jag såg stjärnor och höll på att kräkas av ansträngning, det är en annan historia.

Under förmiddagen har  jag fått undan hur mycket plugg som helst, sitter nu med slutuppgiften på naturvetenskapshemtentan, sen är det bara delar av analysen och en slutdiskussion på det stora temaarbetet och redovisning i januari kvar på den kursen (YEY!).  En sista ansträngning innan lilla W vaknar från sin vila och vi skall laga lunch mäktar jag med. Ps. era fina kommentarer och värmande peppningar har verkligen, verkligen hjälpt mig, tänk att några ord på en skärm kan göra en sådan väsentlig skillnad..

torsdag, december 16, 2010

dagens bilder 16 december.





Day 14 – What you wore today


Idag har jag på mig tjockaste långkalsongerna, Hs jeans och en varm luvtröja och givetvis omatchade strumpor, det har jag nästan alltid. Också W då, när bilden togs satt han inte i sjalen, det gör han mest hela tiden annars, kruppen och febern gör honom till en klängig liten krabat. Vi spenderar dagen ute hos mamma och pappa, jag skall försöka plugga färdigt och H och pappa lagar vår bil inför Tysklandsresan. Det sista vi vill är att bli stående å¨autobahn i det utlovade snökaoset.

Tavlan som hänger ovanför mina föräldrars säng har varit en av mina favoriter sedan jag var barn. Den har en lugn och trygg inverkan på mig och jag hade gärna haft en liknande i vår lägenhet.

onsdag, december 15, 2010

Day 13 – This week

Denna veckan har hittills  inte varit någon höjdarvecka, alls. Lilla W gick ut hårt hårt med flera falska kruppanfall under söndagen och lördagen, feber och snoret från helvetet och jag har varit är begravd under en massa plugg. Men det blev bättre! Måndagen ägnades åt matematikens för mig helt vansinnigt svåra regler och strukturer tillsammans med en kär gammal lärare som jag inte sett på år och dar. Gammal som i att det är längesedan hon undervisade mig, inte som i att hon är gammal, kanske bäst att förtydliga det, folk i allmänhet gillar att misstolka saker på internet. Gårdagens  TRANSFORMERS Risk var helt underbart och imorse väcktes jag av en blöt bebispuss så man får väl säga att det gått åt rätt håll. Helgen ser även den

Tre frågor kvar på naturvetenskapshemtentan, givetvis de svåraste men jag skall fan klara av det. målet är att den skall vara "färdig" ikväll/natt så att jag kan gå igenom den under morgondagen för att sedan sätta tänderna i resterande inlämningsuppgifter. Jag klarar det om ni hejar på mig.

sätt att hantera pluggångesten

Ett sätt att hantera pluggångesten är att inte plugga, tyvärr finns den kvar ändå, ett annat sätt är att ge sig själv små treats, något jag gjort flertalet gånger idag, råplugg och hetsskrivande tills fingrarna varit krumma av värk ar kombinerats med riskspelande och i goda vänners sällskap. Observera den supercoola TRANSFORMERSvarianten av riskspelet, nörden i mig slog volter!





tisdag, december 14, 2010

att hålla näsan ovanför vattenytan.

Just nu känns det som att jag drunknar. Jag pluggar hela tiden, varje minut jag inte tar hand om W eller sover så pluggar jag och ändå känns det som att det inte lossnar, jag får inget gjort och ser inte ljuset i tunneln, fan, jag orkar inte detta. Tentaångest och plugghets  är döden för mig normalt sett, men nu med sömnbrist och sjuk unge så fixar jag det inte alls, jag hanterar det så illa att jag skäms. På måndag drar vi till Berlin och sen till Karl Marx-stadt, det betyder att allt plugg (utom själva matteräknandet) måste vara färdigt innan dess. Nu ska jag gå och gråta lite.

måndag, december 13, 2010

Snark.

Okej. Det här fungerar inte riktigt längre. Den förkylda bebisen snarkar så högt att ljudet är irriterande. I vardagsrummet. I sängen känns tanken på sömn ganska orealistisk när snorsnoken, lilla w och H brölar ikapp. Snarkorkesyern och värmen från alla tre gör att natten och dess grubblerier känns smått surrealistiska.

fredag, december 10, 2010

Day 12 – What’s in your bag

Hemtenta i naturvetenskap, näringsväv över sillen i östersjön, två skrivböcker, en kalender.  Ett pepparkakshus, en blöja, telefin, två pennor, två alvedon suppar och en iphone. inte att förglömma: nycklar, napp och hörlurar.

måndag, december 06, 2010

Day 10 – What you wore today

Jag vet inte riktigt vad jag har gjort men uppenbarligen har inlägg nummer tio i bloggutmaningen försvunnit, nåja, inget att hänga läpp över. Idag har jag på mig varma kläder, det behövs när man är på pulkapromenad och snöbusar med fyrfotingen i slaskvädret. Den gråa knivstaden är på väg att träda fram igen. Jag som hoppats på en vit jul.



lördag, december 04, 2010

Day 11 – Your siblings

Daniel Doppesko. Lillebror. Som inte är så liten längre.

Jag minns hur vi åkte och hälsade på mamma när hon låg på Lunds Lasarett i och med hans födelse. Mormor och Pappa turades om att ta hand om mig. Jag minns den rosa kiosken, ankorna vi matade och lukten i sjukhuskorridorerna. Att det var spännande att skulle få en lillebror och att jag var en stolt storasyster redan innan han var född. Man talar om syskonbråk och de flesta nickar lite igenkännande, hummar. Vi var hårsmåner från att döda varandra under en period, vi slogs, ja jävlar vad vi slogs, sparkades och revs och varje eftermiddag när mamma kom hem från jobbet fick hon agera skiljedomare men så en dag var det över och vi började att lägga grunden till vår vuxna syskonrelation. Han kan fortfarande reta gallfeber på mig, göra mig så sjukt frustrerad när han störar sig, sådär som småsyskon bara kan men allt som oftast så är han en bra vän, en fantastisk morbror och den allra bästa lillebroren man kan ha.

För tillfället bor han i Åre vilket gör att vi inte träffas alls ofta, och det gör ont. Skype är inte riktigt samma sak som en kaffe över köksbordet och tv spel i vardagsrumssoffan. Om ni vill läsa mer o hans bravader och resor så kan ni läsa hans blogg

fredag, december 03, 2010

Dagen igår.

Alltså hörrnini, jag måste berätta om dagen igår!

Det som började som en ganska sunkig torsdag med snöstorm och pinande vindar utanför fönstret slutade som en riktig tiopoängare. Pluggdate med matte-basgruppen på hemma hos plan i ett snorfint kollektiv, allt gick som en dans - sista gruppuppgiften i matten är nu klar för inlämning följdes upp av middagshäng och matlagande hemma hos oss tillsammans med Världens Bästa Jens som jag träffar alltför sällan. När klockan närmade sig åtta var det bara att dra på dom bästa gåbortsmjukisbrallorna och knata hem till Mirijam för skräckfilmskväll i sällskap av Mallan och W då. Och icke att förglömma underbara Tigerkorven Alfie! Åh vilkendag, åh vilken kväll! Jag överlevde filmen Barnhemmet och jag kissade inte på mig mest tack vare att jag kunde fokusera på Alfies och Ws snarkkör. Inte nog med att Mirijam hade bemödat sig med att baka sjukt god vegankaka, hon har typ världens mysigaste/finaste/gladaste hem också. Det var med ett leende på läpparna som jag lade huvudet på kudden inatt. 

torsdag, december 02, 2010

Day 09 – Your beliefs

No gods, no masters, no heroes, no slaves. Jag tror inte på Gud, inte på någon gud alls. Jag tror att varje individ har möjligheten att välja sitt liv till en viss del och vissa saker är menade. Jag tror på förlåtelse och på styrkan och viljan att förändra och vikten av att omge sig med positiv, genuin energi.
Avokado och Vörtbröd var en frukosthit.

Till höger i bild: bästa bebistvättaren i staden i söder där hatet glöder, ever.
Okej, vi peppar på det här fina humöret lite till, helst hela dagen för dagen idag kommer att bli en lång dag. PLugg, plugg och mer plugg i grupp står först på schemat och sedan blir det filmkväll hos världens bästa Rosa Ponny. När dagens gruppuppgift i matten är avklarad så har jag enbart ett större paper kvar + salstentan i januari kvar i den kursen! Dagen idag kan bli precis hur bra som helst med andra ord.

Resterande plugg som MÅSTE vara klart innan 7 januari 2011:
  • UNDERVISNINGSPLANERING TEMA TRÄD/natur, är halvfärdig, har diskussion + analys och lite referenshantering kvar.
  • HEMTENTA i no-kursen, 8-21 december. 
  • lektionsplanering och matteundervisning utifrån en barnbok
  • Hur mycket matteplugg som helst inför salstentan.
Okej gott folk, har ni dött tråkighetsdöden? Inte meningen men nu har jag berättat för er vad det är jag måste göra, nu vet ni det. Nu tjatar ni på mig, varje gång jag faller tillbaka i mitt strutsbeteende så säger ni åt mig, på skarpen. Okej? Jag måste klara detta annars spricker hela familjeplaneringen och jag vet inte vad jag tar mig till. När allt ovan är fixat så skall jag bara ro i land en muntlig redovisning av matte-kursen, en i no-kursen och den där förbannade mattesalstentan som jag drömt mardrömmar om de senaste månaderna. Ni måste tro på mig för jag har stora problem att göra det här i min ensamhet.

onsdag, december 01, 2010

Dagens bild 1 december.

Sömntjyven käkar makaroner.

Day 08 - A moment





Denna känns rätt given. Något större och mer omvälvande än att föda barn det har jag inte varit med om.

Måndagen den 19 januari 2010 var jag på ett av många tillväxtultraljud. Förhoppningsvis det sista tänkte jag när jag klev in genom ingång 74, Kvinnokliniken på UMAS. Och visst hade jag rätt men detta ultraljud blev inte riktigt lika rofyllt som jag de andra, W hade tappat mycket i vikt och det konstaterades fort att han inte fick i sig någon näring, att han skulle ut. Läkaren var övertygad om att han inte skulle fixa stresstestet och att de därför skulle tvingas att plocka ut honom med kejsarsnitt och först då gick det upp för mig att jag snart skulle vara mamma. På riktigt, att jag skulle föda barn, att graviditeten faktiskt inte var ett avslut utan en början blev så uppenbart.  Det visade sig att W visst fixade stresstestet och att jag inte alls behövt oroa mig för kejsarsnitt, läkaren som kom med det beskedet borde gå en intensivkurs i patientbemötande  - men det är en historia som jag tar en annan gång. Värkarbetet var långt och jobbigt, att jag skulle bli igångsatt var inte alls något som vi hade räknat med eller ens reflekterat kring. Efter 33 timmar och 17 minuter var det över, den 20 januari 18:47 föds lilla W och sen dess har jag sett världen med andra ögon.

tisdag, november 30, 2010

30 november

30 november 2010 har inte bjudit på något bra. Alls. Gnällig bebis med tandsprickning, en stackars vessla med diarré, en trött Lotta med pluggångest. Inte ens en 30 november demonstration. Nu går jag och drar täcket över huvudet och hoppas på att det känns bättre imorgon, annars vet jag fan inte vad jag tar mig till.

Day 07 – A Good Friend

Jag har många vänner och fler bekanta, stundtals är det så att jag inte riktigt hinner underhålla alla relationer så som jag önskar och det gör mig lite ledsen, det finns så många fina människor i min närhet som jag gärna hade kommit närmre inpå. Rubriken på dagens inlägg känns rätt sunkig så jag döper helt sonika om detta inlägg till ”A good friend.”

En bra vän är någon som finns där och som står vid min sida när det stormar såväl som när det är stiltje. Någon som säger till mig att komma ner på jorden när jag svävar alltför långt bort och som faktiskt talar mig till rätta de gånger jag är ute på för djup vatten och borde tänka om. En bra vän är någon som vågar vara ärlig och som står fast vid sina ord. 

Ganska många gånger kan jag känna mig ensam trots att jag är omgiven av människor som jag vet bryr sig om mig. Jag har svårt att prata om mig själv och mina problem, känslan av att vara i vägen tar lätt överhanden och många gånger så leder detta till att jag känner att mina problem och funderingar inte riktigt får plats när jag skulle behöva kräka ur mig och att jag istället stänger in mig och gräver ner mig. Säg hej till musslan. 

Förutom H så finns det faktiskt bara en enda människa som känner mig så väl att hon inte låter detta ske och det är Zandra och hon har alla ovan nämnda egenskaper. Många gånger blir folk förvånade, rentav provocerade när vi kommer tillsammans. Jag tror att det beror på våra olikheter när det kommer till utseende, och karriärsval, för de som inte känner oss så är vi natt och dag. Kanske är det också därför som vi kompletterar varandra så väl. Jag har skrivit ett annat inlägg om henne och vår vänskap som ni kan läsa här

måndag, november 29, 2010

Day 06 – Your day


Dagen idag innehöll alltför lite plugg. Jag borde verkligen, verkligen sluta upp med det här strutsbeteendet att stoppa huvudet i sanden för det löser inte ett enda problem alls. Jag och vesslan tog sovmorgon, kröp ihop under täcket och lät den lilla huliganen röja rundor ovanför täcket ackompanjerad av barnkanalen, äntligen har tvn i sovrummet fått en funktion. Fin frulle i advetsljusstakens sken och med lite väl mycket kaffe och en del plugg hanns det med innan jag gav upp och ägnade dagen åt långpromenad i snöovädret med den långa snokande snorsnoken och huliganen och bus i nya lekhörnan. Lisa och jag drog ut på eftermiddagsäventyr till ett stoff och stil med sjukt otrevlig personal och ett folktomt ikea. Hade det inte varit för att jag verkligen, verkligen ville ha de fina tygerna jag hittade så skulle jag sagt ett och annat till kärringarna som jobbade där,   det kommer att dröja mycket länge innan jag styr kosan dit igen. Strutsbeteendet fortsatte under kvällen, jag har tittat på film, städat, slagit in en del julklappar, sorterat skivor, saknat H,  börjat på en ny bok och spanat efter traderafynd. Jag har inte pluggat. Jag måste säga att dagen idag har varit rätt bra trots att det är tomt som  tusan utan H. Jag saknar honom verkligen, verkligen, verkligen. 

hundpromenad

söndag, november 28, 2010

Day 05 – Your definition of love

Jag har många olika kärlekar i mitt liv som jag älskar hårt och intensivt men på olika sätt. Gemensamt för dem alla är tryggheten, tilliten och vetskapen om att jag aldrig någonsin står ensam när jag behöver stöd.


Jag tror att man verkligen, verkligen måste våga låta sig själv känna och släppa kontrollen för att kunna älska, det är svårt och många gånger jobbigt för det kan leda till så djupa sår. Den där villkorslösa kärleken ni vet? Den känner jag inför W. En djup och innerlig kärlek som är förlåtande och som läker många sår, den kommer bara man vill och vågar kämpa för det och jag kan titta mig i spegeln och säga   att det känns att jag hittat hem, hittat rätt. Av hela mitt hjärta.Bra relationer är hårt jobb.


lördag, november 27, 2010

Day 04 – What you ate today

Igår kokade jag ärtsoppa, bättre sent än aldrig, intentionerna var att jag skulle kaka ärtsoppa  utan fläsk med pannkakor och sylt till middag i torsdags, så blev det inte riktigt. Istället var jag hemma hos världens bästa  Lisa och hängde med henne, Valle och Mallan istället och hade lite för trevligt vilket resulterade i att jag inte kom hem i tid och att det inte blev någon  torsdastradition. Så nu sitter jag här med en skål ärtsoppa och peppar inför fortsättningen på minmum skills testet och OHMN MOHM NOHM vad det är gott! 


Säkerligen blir det en massa mer mat under dagen, typ nötter, bananer och lite annat energigivande, sex timmars träning är ju vad det är men det kan jag ju inte skriva nu. Rubriken lyder "ate". Psstt. Önska mig lycka till, det kan jag behöva..






Träningen gick som en dans, fy fan vad jag är bra, och hungrig. Lite lösgodis, pepparkakor och ännu mera ärtsoppa har också slunkit ner. En banan och lite energidryck och sjukamängder vatten intogs i samband med träningen. sådär

fredag, november 26, 2010

Day 03 – Your parents

Mina föräldrar. Pappa Bosse som kärleksfullt kallar mamma Gunilla för Nilla. Mor och far, far och mamma blev det alltid när vi var små, och fortfarande rätt ofta. Jag kan ärligt säga att mamma är en stor förebild till mig i mitt föräldraskap, ofta tänker jag att om lilla w någon gång i sitt vuxna liv känner som jag gör inför mina föräldrar så har jag och H lyckats. Visserligen är föräldraskapet i allmänhet och relationer i synnerhet bra mycket komplexare än så, men ändå, du fattar poängen.
Min pappa, den stora starka lantbrukaren som kan jonglera med fler bollar än tre, köra traktor och hjälpa en med allt praktiskt i världen -  han som ofta lever lite i sin egen värld och inte riktigt lyssnar alla gångeer och min mamma som här allt, ser allt, omsorgsfull, busig och kreativ, en bättre duo får man leta länge efter.  När jag tänker på mina föräldrar så är det med glädje och när jag varit med om någonting värt att nämna för omvärlden så är det min mamma jag ringer.  Tillsammans utgör dom en trygghet och ett hem där jag och alla mina vänner alltid känner oss välkomna och jag vet att de alltid ställer upp i den mån de kan. Familjebanden är starka.

torsdag, november 25, 2010

Day 02 – Your first love

Min första kärlek kom till mig på in femårsdag, eller om det var min sexårsdag, jag minns inte så noga. I år hade jag tjatat, bönat och bett mina föräldrar om ett djur. En livs levande kanin som skulle vara min och som jag skulle älska med hela mitt stora barnahjärta..

Födelsedagen kom och mamma, pappa och lillebror väckte mig med frukost på sängen, alla presenter var fina, men ingen bur och därmed ingen kanin trodde jag. När firandet var över och det var dags att äta frukost kom pappa med en mörkblå kartong med lufthål. Kartongen krafsade och luktade hö och jag trodde att jag drömde och vågade knappt ta emot den. Försiktigt tog jag bort locket och i den lilla lådan satt ett av de vackraste djur jag någonsin sett, en stålgrå liten kaninunge med ett öra ner som en vädurskanin och ett öra pekande rakt upp. Aldrig kommer jag att glömma hur Stampes lilla nos kittlade mig på halsen och hur de små klorna borrade sig in i tröjan. Alla mina önskningar hade gått i uppfyllelse och magin var total.

Pappa hade ordnat en bur ute i cykelgaraget i väntan på att vårvärmen skulle komma och att Stampe med den skulle växa till sig och bli stor nog att bo i sin utomhusbur. Buren var stor och rymlig och stod på fyra ganska höga men stadiga ben, min barnakropp var inte tillräckligt lång för att nå upp så själv fick jag stå på en stol för att kunna öppna den och kela med min kärlek. Det första jag gjorde när jag kom hem från dagis den dagen var att springa till Stampe och sedan var vi oskiljaktiga tills det blev läggdags, den kvällen grät jag över att jag inte fick ha Stampe på mitt rum, att han inte kunde dela huvudkudde med mig men efter många om och men så somnade jag och morgonen därpå kastade jag i mig frukosten och rusade ut till buren så att jag skulle kunna spendera så mycket tid som möjligt med kaninen innan det var dags att köra till dagis. Jag hade precis satt in rent vatten och fyllt på med nytt krispigt hö när en svart skugga blixtrar till i högra ögonvrån. Innan jag visste ordet av hade en av gårdens katter huggt tag med sina rovdjurständer i Stampes nacke och utan att släppa greppet hoppade katten ut ur buren igen med en till synes livlös stålgrå kropp i sina käftar. Jag skrek, jävlar vad jag skrek, och grät och pappa som befann sig ute på gårdsplanen fick syn på katten och på något sätt lyckades han att få tag på kaninungen som var vid liv men i mycket dåligt skick.  Lite mer än ett dygn efter att jag öppnat den finaste mörkblå kartongen som i ett drömrus stod jag nu och såg på min stackars kanin som låg där i kramper och dödsryckningar, jag tog farväl och visste när min pappa åkte iväg med bilen att jag aldrig någonsin skulle få tillbaka honom igen, Stampe,  mitt första egna djur och stora kärlek.

När det kommer till människor? Jag var en slowstarter och intresserade mig inte för varken tejer eller killar speciellt, men okej då, det är väl lika bra att jag berättar det här, annars gör väl ni som känner mig det. Jag var nio år när jag kärade ner mig totalt i Håkan Hemlin och fast övertygad om att han en dag skulle besvara mina  känslor. Ja, Håkan Hemlin, ja, i Nordman. JAG VAR FÖRÄLSKAD I NORDMAN och det tog mig ganska många år att komma över den obesvarade kärleken om sanningen skall fram.  Jag skäms inte heller för att jag fortfarande faller som en fura för musiken och att jag än idag minns precis alla texter.

onsdag, november 24, 2010

Day 01 – Introduce yourself

OK. Here we go. Vad skall man säga? Att reducera  sig själv till  ett par rader som helst skall vara både roliga och intressanta för att du som läsare skall fastna är lättare sagt än gjort. Jag skippar helt enkelt att försöka få till det där lilla extra och bara gör det.

Jag heter Maria Charlotte men det är bara min mamma som kallar mig det när hon är riktigt, riktigt förbannad. Alla andra säger Lotta. Eller Alotta Riot när det rör sig om Roller Derbyfolk.  Jag bor i staden i söder där hatet glöder. Man skulle kunna säga att jag är kärnfamiljen och heteronormativiteten personifierad, eller också inte.  Jag försöker att läsa sidoämnen (om ett år är jag färdig förskollärare/grundskolelärare) på distans samtidigt som jag är hemma med tiomånadershuliganen lilla W, för tillfället läser jag matematik och NO, att säga att det går bra skulle vara lögn rakt igenom. Fotboll i allmänhet och Malmö FF i synnerhet får mitt hjärta att slå lite extra fort, precis som roller derby, d-beat-crust-punk-hardcore-rocknroll-folkmusik, hof och tatueringar. Veganisen ligger mig varmt om hjärtat, likaså min symaskin och att läsa en massa böcker i badkaret.  Att åka på punkfestivaler, plocka svamp och leta bärnsten om hösten är livskvalitet at its finest..

En månad kvar till jul

Den 24 november, en månad kvar till julafton och hela jag myser. Det är vitt, crime city är inte längre smutsig grå betong och sprucken asfalt. Det är skinande vitt och oskuldsfullt, ett vitt pudertäcke dämpar alla ljud. Kvällspromenaden med Vesslan var magisk, där promenerade jag och världens bästa sidekick på fyra ben med den långa snokande snorsnoken nerplöjd i snötäcket och lilla w låg nerbäddad i den tjocka åkpåsen i den nya gamla fina vagnen och jag kände mest för att dansa.

Jag är en sucker för julen (trots att det är en religiös högtid), för pysslet, alla ljusen, dofterna och rökelsen. För ledigheten och myset, för magin. Är det något jag mår illa av så är det köphetsen.  Folk skriver statusuppdateringar på facebook och skryter om att de redan köpt ditten och datten, X antal julklappar införskaffade, tusen more to go och jag kan aldrig låta bli att fundera vad det är dom försöker bevisa? Vad är det man köper? En julklapp, ett tvång, en efterlängtad pryl, ett samvete?

tisdag, november 23, 2010

Kolla vad jag har köpt!



Bilden suger men det bjussar jag på. Det är en helt underbar retrovagn i mörkblått rutigt, vattenvvisande tyg och stora fina hjul som inte trillar av. Helt utan plastiga spännen som spricker och skumgummihandtag som färgar av sig och fjällar. Fullt liggläge och fyra blänkande stänkskärmar. Ingen rost och bara lite skev. Imorgon tänker jag premiärköra den till öppna förskolan.

30 dagar med alive and kicking

Många gör det så varför skall jag vara bättre sämre, från och med idag hakar jag officiellt på 30 dagars utmaningen som följer nedan, ambitionen är, tro det eller ej, att lyckas slutföra utmaningen om 30 dagar. Jag behöver bloggen, och jag behöver komma igång med skrivandet igen. Att enbart ägna mig åt akademiskt uppsatsskrivande och sitta och pilla i hemtentor tills ögongen blöder och huvudet känns tyngre än cement käkar upp mig inifrån. Jag vill att det skall vara roligt att skriva igen och det blir det bara om jag gör det.


Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

Ps. Överambitiösa lilla jag beslutar att man inte skall förta sig och startar därför imorgon, den 24 november, utmaningen bör därför vara avklarad till julafton. OK?

måndag, november 22, 2010

världens festaste fest!

Okej, det har varit lite torka i bloggosfären på sista tiden, eller, i alla fall här hos mig. Det har sina förklaringar, skolan tar sin lilla tid och dessutom har jag blivit gräsänkling igen, något som suger stenhårt. Till allt detta har jag firat pappas födelsedag, spelat curling, tränat och varit på världens fetaste logoreleasepartaj med världens bästa roller derby liga. Att spela curling var sjukt roligt, att träna ger mig energi men lördagens fest på bodoni är det bästa jag varit med om på mycket, mycket länge. Festen ägde rum på Bodoni, ett ställe som jag inte riktigt pallar med på grund av  tvivelaktiga vakter och konstig personal, trots detta var peppen total.

Eventgruppen hade gjort ett fantastiskt jobb med att pimpa lokalen i sann Crime City anda och många av spelarna hade klätt upp sig i sina bästa derby-outfits. Kvällen inleddes med ett fantastiskt framförande av Bobi och sen blev det bara bättre trots att vänner som lovat att dyka upp svek och att det hände en del mindre roliga saker är det en av de bästa kvällarna på mycket mycket länge. När jag gick hemåt vid halv två så var det med ett stort leende på läpparna och med trötta, värkande fötter trots att jag hade bästa skorna på mig. Nu är de helt klart indansade.

 Jag är så jävla glad att jag är en del av denna fina ligan och det bästa är att detta bara är början!  Foto:Ylva Isljung


Också var det ju loggan med... TADAAA!