W vaknar kvart över sex efter en natt där hostattackerna och ledsamheterna avlöst varandra med ungefär 40 minuters mellanrum. Jg vet inte om det beror på alla intryck i huset vid havet eller om det beror på hans förkylning. Kanske är det en kombination av det hela. Jag är allt annat än pigg. Hopp, hopp, hopp som betyder barnprogram säger lilla W och pekar mot sovrumsdörren jag masar mig upp med täcket runt kroppen och möts av mamma som säger gå och lägg dig. Lilla W utbrister mormor och kastar sig i hennes famn. Jag drar täcket över huvudet och sover till 10.45, kvart i elva, reser mig på darriga ben och sätter igång kaffebryggaren. Fy fan vad det är skönt att sova ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar