förlamande hemtenta I

och varje gång man borde sitta och skriva hemtenta är precis allt annat så oerhört lockande. att byta dammsugarpåse, sortera gamla räkningar, sopsortera och para ihop strumporna hamnar alltid före, och utvecklar sig till dessa måste. "jag ska bara.." får en helt ny innebörd. och när alla dessa måste-fixa-grejer är avbockade från listan, då sitter man där framför datorn som ett jävla fån och helt plötsligt är det som om alla hjärnceller tagit sig ut via hjärnbarken och där det en gång fanns någonting man skulle kunna kalla innehåll är nu bara ett stort, svart gapande hål. jag blir som förlamad och det finns ingenting som gör att det går lättare. hur gör alla ni andra högskole/universitetsstudenter där ute? är det bara jag som är defekt och får prestationsångest så till den mild grad att jag håller på att gå upp i limningarna, eller är det likadant för er? när jag började på högskolan så intalade jag mig själv att det skulle bli bättre med tiden, men tji vad fel jag hade. den enda skillnad jag kan märka av och notera är att det bara verkar bli jobbigare och jobbigare att tvinga tillbaka hjärncellerna på sina rätta positioner och allt jobbigare att försöka hålla förnuftet i någorlunda schack. varenda hemtentevecka som börjar lida mot sitt slut får mig att vilja vara fem år gammal och kunna krypa upp i mammas tröstande famn och där bli överröst av lugnande ord som att det löser sig.