Åhhh. Trött är bara förnamnet. Helgen har gått i hundranittio och det känns som att jag inte har hunnit med någonting alls trots att jag fått undan en del föreningsarbete, hållt minimum skills, målat ws sovrum och fixat lite allmänt i lägenhten, tvättat och sagt hej då till H som åkt för stt arbeta borta igen. Jag avskyr att känna mig så, missnöjd, otillräcklig. Jag vill inte vara sådan och jag vill inte vara för hård mot mig själv - jag är fan bra.
Många tankar som snurrar i huvudet också på grund av skadan. Kommer jag någonsin att komma i form igen? Kommer jag att kunna komma iform till november och track queens? Det känns som att jag sviker mitt lag, att jag inte räcker till och att jag inte når upp till folks förväntningar. Vad är saker och ting egentligen värda och vad är det som är viktigast?
Thomas Phil har tagit derbybilden, han är en fantastisk fotograf.
1 kommentar:
Man är alltid sin egen värsta kritiker. Får väl se på sin egen kritik så som man gör när man läser recensioner i tidningen; med en stor näve salt.
Snygga väggar. Där gjorde du mer än jag orkade. Jag tänkte dock på att måla, gälls det?
Skicka en kommentar