när jag är ute med vesslan och promenerar, pratar i telefon, försöker ta mig an städningen, pluggandet eller läsandet så blir den starkare och den motivation, och det fokus som tidigare fanns där försvinner med en gång. och jag orkar ingenting. aldrig tidigare har jag drabbats av en liknande trötthet, en sådan dvala. varför kan jag inte sova, och varför kan jag inte vakna? och var är den styrka som jag vet att jag en gång hade? hur mycket kan en sjukdom ta? och hur mycket har jag egentligen inte gett den? när tar det slut?
folk säger att man får ta sig i kragen, men vad ska man ta sig till när man är en av dom som har försökt och försökt men alltid, i samma stund man tror att man är på väg upp märker hur allting ännu en gång ger vika.
hur många gånger orkar man börja om?
för tillfället spelar det ingen roll hur många listor jag skriver, hur mycket jag än försöker, och hur gärna jag än vill för min kraft räcker inte till mer än det nödvändigaste. och det enda jag vill är att begrava mitt ansikte i vesslans varma päls och slippa höra, känna och få slappna av.
jag skall i alla fall försöka göra följande:
- ringa om hundkurs
- diska
- läsa klart inför sista semniarieuppgiften
- duscha
2 kommentarer:
..vad ska du gå för hundkurs? Jag börjar på en nu i september som verkar skitbra. Hos samma hundpsykolog som jag varit hos med Deus. Well, om Vesslo gillar andra hundar och du tror hon gillar Deus så kan vi ju ta en sväng nån dag kanske.
Good dogs need good friends.
åh vad jag är seg på detta. eftersom att jag inte använt mig av bloggen på ett bra tag har jag heller inte läst ditt inlägg förrän nu.
står erbjudandet kvar? gillar deus andra vovvar? vi kan ju testa om det skulle funka. vesslan älskar andra hundar.
Skicka en kommentar