Idag beslutade sig lilla w för att ge mig sovmorgon ända till halv åtta, idag är jag segare än kola. Om jag inte haft barn hade jag garanterat legat kvar i sängen i minst fyra, fem timmar till. Sömnen är en av de största skillnaderna i mitt liv nu och från innan jag blev mamma. Jagsov ju för fan bort mitt liv innan, för att jag var trött, för att jag var så satans bakfull, för att jag inte hade något bättre för mig, för att jag inte orkade laga mat.. nu sover jag nästan inte alls, tyvärr. W brukar somna ordentligt mellan halv åtta och nio någon gång och först då brukar jag (när h är borta) ta tag i pluggandet och eller dagens andra måsten, kolla mailen, titta lite på tv, vika kläder, mysa med lusen och bada skumbad. Helst allt av allt uppräknat varje kväll, eller rusen andra grejer vilket nästan alltid leder till att jag inte kommer i säng förrän vid ett-tvåtiden då w vill äta lite nattamat och sedan är det dags att stiga upp mellan fem och sex om jag inte har turen att han somnar om när han får snutta. Det är kanske inte så konstigt att jag känner mig slutkörd ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar