Sagostund har guld i minne

En helt vanlig sagostund i dårhuset. Några av mina första barndomsminnen handlar om sagostunder i mammas och pappas trygga famn, om att få den sär hundraprocentiga, odelade uppmärksamheten och att följa med på alla dessa hisnande berättelser och jag vill så väldigt gärna att w skall ha liknande minnen, att böcker skall vara bra, något värdefullt som man kan ta hjälp av, söka information av, fly in i, med hjälp av, författa. Att böckerna skall ha hög status i hans liv, alla genrer på sitt sätt. Det finns mpnga böcker jag kan citera utantill än idag och många favoriter men speciellt en ligger mig varmt om hjärtat. Vi läser en saga en- sagobok fylld med mindre berättelser som man alltid hinner med ackompanjerade av fantastiska bilder, här får man möta mina barndomsvänner krokodilen med de gula glasögonen, apan skrikhals och mimi mus. Ofta tittar jag och lilla w i boken tillsammans och läser någon av de lite kortare berättelserna och varje gång låter han oooooooo och snurrar på fötterna som bara w kan när w är på extra gott humör. Tänk vad coolt om mina barndomsvänner blir ws en dag.