Day 02 – Your first love

Min första kärlek kom till mig på in femårsdag, eller om det var min sexårsdag, jag minns inte så noga. I år hade jag tjatat, bönat och bett mina föräldrar om ett djur. En livs levande kanin som skulle vara min och som jag skulle älska med hela mitt stora barnahjärta..

Födelsedagen kom och mamma, pappa och lillebror väckte mig med frukost på sängen, alla presenter var fina, men ingen bur och därmed ingen kanin trodde jag. När firandet var över och det var dags att äta frukost kom pappa med en mörkblå kartong med lufthål. Kartongen krafsade och luktade hö och jag trodde att jag drömde och vågade knappt ta emot den. Försiktigt tog jag bort locket och i den lilla lådan satt ett av de vackraste djur jag någonsin sett, en stålgrå liten kaninunge med ett öra ner som en vädurskanin och ett öra pekande rakt upp. Aldrig kommer jag att glömma hur Stampes lilla nos kittlade mig på halsen och hur de små klorna borrade sig in i tröjan. Alla mina önskningar hade gått i uppfyllelse och magin var total.

Pappa hade ordnat en bur ute i cykelgaraget i väntan på att vårvärmen skulle komma och att Stampe med den skulle växa till sig och bli stor nog att bo i sin utomhusbur. Buren var stor och rymlig och stod på fyra ganska höga men stadiga ben, min barnakropp var inte tillräckligt lång för att nå upp så själv fick jag stå på en stol för att kunna öppna den och kela med min kärlek. Det första jag gjorde när jag kom hem från dagis den dagen var att springa till Stampe och sedan var vi oskiljaktiga tills det blev läggdags, den kvällen grät jag över att jag inte fick ha Stampe på mitt rum, att han inte kunde dela huvudkudde med mig men efter många om och men så somnade jag och morgonen därpå kastade jag i mig frukosten och rusade ut till buren så att jag skulle kunna spendera så mycket tid som möjligt med kaninen innan det var dags att köra till dagis. Jag hade precis satt in rent vatten och fyllt på med nytt krispigt hö när en svart skugga blixtrar till i högra ögonvrån. Innan jag visste ordet av hade en av gårdens katter huggt tag med sina rovdjurständer i Stampes nacke och utan att släppa greppet hoppade katten ut ur buren igen med en till synes livlös stålgrå kropp i sina käftar. Jag skrek, jävlar vad jag skrek, och grät och pappa som befann sig ute på gårdsplanen fick syn på katten och på något sätt lyckades han att få tag på kaninungen som var vid liv men i mycket dåligt skick.  Lite mer än ett dygn efter att jag öppnat den finaste mörkblå kartongen som i ett drömrus stod jag nu och såg på min stackars kanin som låg där i kramper och dödsryckningar, jag tog farväl och visste när min pappa åkte iväg med bilen att jag aldrig någonsin skulle få tillbaka honom igen, Stampe,  mitt första egna djur och stora kärlek.

När det kommer till människor? Jag var en slowstarter och intresserade mig inte för varken tejer eller killar speciellt, men okej då, det är väl lika bra att jag berättar det här, annars gör väl ni som känner mig det. Jag var nio år när jag kärade ner mig totalt i Håkan Hemlin och fast övertygad om att han en dag skulle besvara mina  känslor. Ja, Håkan Hemlin, ja, i Nordman. JAG VAR FÖRÄLSKAD I NORDMAN och det tog mig ganska många år att komma över den obesvarade kärleken om sanningen skall fram.  Jag skäms inte heller för att jag fortfarande faller som en fura för musiken och att jag än idag minns precis alla texter.