Eller nåja, lunchfunderingar, istället för att komplettera så sitter jag här och filosoferar. Nu drar skolan snart igång igen det är med blandade känslor för min del. Å ena sidan så skall det bli skönt att prata med vuxna människor om någonting annat än viktkurvor, bajskonsistens och sömnlösa nätter men å andra sidan så har jag mer eller mindre precis avslutat vårterminens studier och känner av minsta lilla pluggstress på ett sjukt negativt sätt – något som jag aldrig berörts av på samma sätt tidigare.
Vill jag arbeta som lärare? Orkar jag arbeta på ett ställe som är ytterst normproducerande och som bidrar till att upprätthålla alla dessa stereotypa könsdefinitioner? Med kollegor som i värsta fall inte är medvetna om hur deras sätt att tala och handla bidrar till att sätta gränser för elevers möjligheter. Pallar jag med stressen, att undervisa är väl en sak, men allt det där andra, planera lektioner, ta itu med mobbningsproblematiken, att faktiskt vara den där bra läraren som jag alltid visualiserat under mina egna skolår, som jag tänkt att så, SÅ skall JAG vara i min yrkesroll. Jag vill. Men jag är livrädd för att inte orka.. Nu vaknar lilla W. Dags att sluta såsa..
3 kommentarer:
Därför behövs det lärare som dig, som ser de dom andra inte ser.
Du kommer bli en grym lärare om du bestämmer dig för att jobba som det :)
Fint och tankeväckande inlägg raring. Men jag håller med Sanna. Det behövs lärare som dig, som har dessa tankarna.
Frågan är ju bara om du ,som du säger orkar ta striden. Men det tror jag till 100% att du klarar av!
Japps, det orkar du.
Skicka en kommentar