sjukstuga

De senaste dagarna har varit sjukt jobbiga, lilla W har bara blivit sämre och sämre, minns ni skithuvetanten aka skräcködlan från BVC? Ni kan läsa mer om henne här, hon som menade på att W var fullt frisk och att en det inte är något att oroa sig över att han är lite rosslig och hostig. Detta trots att jag upplyst henne om att jag som liten led av förkylningsastma och var väldigt risig. Eller hur, förkylning my ass, att det går över av sig själv. nja, nu ett par veckor senare så är det katastrofalt. W får ingen luft vilket resulterar i att han är tokledsen och inte kan sova.. 

De senaste dagarna har vi tillbringat på akuten med H och hans tår, i Tyskland blev han sjukskriven i sex veckor på rak arm, här i Sverige sjukskriver man inte för en tå som är av och toksvullen, man skall arbeta trots att man har ett kroppsarbete som kräver hundraprocentig precision och trots att man skall klättra.. men det är en annan historia som jag ämnar att återkomma till.. 

När vi inte har suttit och väntat i timmar på akuten så har vi hängt på barnakuten/BVC/Vårdcentralen med W, fan vad det tar på krafterna att ha ett sjukt barn men nu är han äntligen på bättringsvägen och kan andas något sånär okej i vaket tillstånd, vi får se hur det går, fyra veckor med den satans nebunetten, jag förstår inte hur doktorer tänker när dom ordinerar  en sådan behandling till en åtta månaders bebis. Också tar vi lite tandsprickning och separationsfas på det så blir det extra najs.

Det här blev ett rörigt inlägg, men det är lite så jag känner mig och mår. Jag kan inte ha kontroll över situationen och det stressar mig och får mig ur balans, men jag vet att det blir bättre bara vi kommer ur detta skov av oflyt..