ALOTTA RIOT IS ALIVE AND KICKING

När jag kommer hem fråmn kvällens träningspass har klockan redan hunnit bli tio. Mamman sitter i soffan och läser korsord, Vesslan möter mig i dörren och bakom en stängd dörr ligger lilla W och snarkar. Jag har kommit på mig själv att tänka på allt jag skulle vilja göra men inte hinner med mer än en gång under de sista dagarna, ja veckorna och jag gillar det inte. Jag avskyr att inte hinna med, att lägga drömmar, planer och pepp åt sidan för måsten som jag egentligen inte alls det  måste. Livet är för kort för att inte levas och jag vill ärligt talat inte hålla på med den här skiten längre.