Två timmars pluggpass hanns med i ottan. Med Ws snarkningar som viskningar från sovrummet och fågelkvitter från balkongen lossnade en del av skrivkrampen. Förmiddagshäng i folkets park och en försmak av våren, kanske sista gången jag beundrade pariserhjulet. Det var med vemod i magen jag gick hemåt. Mitt hjärtas Malmös siluett är inte vad den en gång var. Kockums. Turning torso. Parisehjulet. Malmö stadion. Det flyttas, byggs och ändras om. Vem minns de gamla historierna i slutändan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar