Lilla, lilla, lilla W

Tiden rusar fram. Aldrig någonsin har jag varit med om att tiden gått så fort, varit så oöverskådlig och abstrakt som nu. Dagarna skenar och datumen är bara nummer i kalendern, fyllda med måsten, examinationer, tvättider, BVC-tider, föreläningar och seminarium. Barnvakters telefonnummer och veckoplaneringar avlöser varandra och på varje datum finns en annan siffra, nedräkning inför något och för varje blad jag vänder fram blir lilla W större och större, i en rasande fart lägger hen världen under sina fötter och jag har svårt att hänga med.På ett år har det skett så mycket. W har gått från att vara den minsta lilla nyföding, en liten skrutt som inte klarar någonting alls, till att fatta egna beslut, ha en stark och väldigt bestämd vilja. Han utforskar, går, springer, dansar, sjunger, han har börjat prata - säga enstaka ord och vet precis vad han tycker om och inte tycker om. 

Lilla W, någon vecka gammal, vilar tryggt på Hs arm.