VAB vecka två..

Vi har fortfarande sjukstuga här. Det kan väl aldrig vara normalt eller? Vi är nu inne på åttonde dygnet med feber upp mot 41.4, med febernedsättande ligger den kring 39.4- 38.4. Sjunde dygnet helt utan mat med undantag för en tre fyra isglassar och ett gäng kalamataoliver (ungen har smak!) Jag har tappat räkningen på vårdcentral och sjukhusbesök, nästan i alla fall, sex gånger har vi varit iväg om man även räknar inhalationstrippar, antalet gånger vi ringt till sjukvårdsupplysningen har jag faktiskt inte koll på. Nu är det sista budet dubbelsidig öroninflammation, penicillinkuren påbörjades söndag lunch. Enligt Tristessas erfarenhet brukar den sätta in efter två till tre dagar, annars är det bud på att byta, detsamma sa tant doktorn. Hittills har vi inte märkt någon förbättring alls så det blir till att hålla tummarna för kvällen och natten annars blird et till vårdcentralen imorgon igen för fler prover.

Annars då? Inte mycket, det här tar hårt på hela familjen, på mig. Jag börjar verkligen känna hur ansträngande det är att vabba så länge, det är frustrerande att inte se någon ljusning. Imorgon börjar jag på mitt nya jobb och som tur är så kan mormor rycka in.