Daniel Doppesko. Lillebror. Som inte är så liten längre.
Jag minns hur vi åkte och hälsade på mamma när hon låg på Lunds Lasarett i och med hans födelse. Mormor och Pappa turades om att ta hand om mig. Jag minns den rosa kiosken, ankorna vi matade och lukten i sjukhuskorridorerna. Att det var spännande att skulle få en lillebror och att jag var en stolt storasyster redan innan han var född. Man talar om syskonbråk och de flesta nickar lite igenkännande, hummar. Vi var hårsmåner från att döda varandra under en period, vi slogs, ja jävlar vad vi slogs, sparkades och revs och varje eftermiddag när mamma kom hem från jobbet fick hon agera skiljedomare men så en dag var det över och vi började att lägga grunden till vår vuxna syskonrelation. Han kan fortfarande reta gallfeber på mig, göra mig så sjukt frustrerad när han störar sig, sådär som småsyskon bara kan men allt som oftast så är han en bra vän, en fantastisk morbror och den allra bästa lillebroren man kan ha.
För tillfället bor han i Åre vilket gör att vi inte träffas alls ofta, och det gör ont. Skype är inte riktigt samma sak som en kaffe över köksbordet och tv spel i vardagsrumssoffan. Om ni vill läsa mer o hans bravader och resor så kan ni läsa hans blogg.
1 kommentar:
haha ja jävlar vad vi slogs. eller ska jag säga jävlar vad du spöade mig? :) älskar dig sis!
/lillebror
Skicka en kommentar