Foto: nöjesguiden.se
Med en ödmjuk överlägsenhet har de lyckats göra en subkultur riktigt subbig. Genom sin uppenbara storhet har de rönt internationella framgångar och adderat nya dimensioner till Malmös nöjesliv. Att utse det här gänget som vinnare var inget bout för oss. Vinnaren är:
Crime City Rollers!
Det känns som ett bra pris för allt slit vi lägger ner i den här föreningen, alla arbetsgruppsmöten, långa planeringar och alla uppoffringar som de flesta av våra medlemmar faktiskt gör.. för visst är det så. Derby äter tid, ork och engagemang, något som verkar vara svårt att förstå för utomstende, det är ofta jag får kommentarer med undermeningen att "skit i att göra det då, så viktigt kan det inte vara" när jag pratar av mig om stressen och pressen att vara aktiv i föreningen. Men så fungerar det inte. Tyvärr. Jag gör ibland saker av rädsla för att det inte skall bli gjort annars. Att träna roller derby är fantastiskt roligt och givande på alla sätt och vis, det är inte där skon klämmer. Det gör jag gärna tre, fyra gånger i veckan. Men för att kunna träna så krävs det att någon håller i träningarna. Att efterfesta efter ett bout är fantastiskt men för att det skall ske krävs det att någon planerar efterfesten. Att spela bouts är något av det bästa jag vet men för att jag skall kunna spela ett bout så krävs detatt någon letar upp mottåndare, skriver kontrakt, bokar hall, lägger golv, tejpar track. Det krävs domare, NSO:s, funktionärer, säkerhetsansvariga och ett gäng andra människor. För att arbetsgången i föreningen skall fungera har vi en styrelse som jobbar röven av sig och fattar stora beslut, för att medlemmarna skall känna sig delaktiga har vi månatliga medlemsmöten där alla får komma till tals. Ja ni hör ju själva hur det låter.. jag känner att jag få lite högre puls och hur svettppärlorna byter ut på överläppen bara genom att skriva allt det här.
2011 har varit ett hårt år för min del. Jag har varit delaktig i merchgruppen, suttit som sekreterare i styrelsen och dessutom blivit vald till headcoach i Crime City Rollers. Ovanpå det har jag gjort allt för att klara minimum skills, ta mig till Team Sweden uttagningen (och kommit med!) och tränat hårdare äna ldrig förr inför Worldcupen, jag åkte till Toronto för att spela VM, vi var i Paris och vi boutade STRD, UK mixed bout, London Rockin Rollers, Berlin Bombshells, PRG och GBG, för att nämna några, på hemmaplan. Jag spelade alla bouts i Battle of the Nordic lights. Jag har varit kapten för A- laget och jag har planerat bootcamps, hållt i många tränigspass. Vi har stridit för att få träningstider inomhus och tejpat banor.. ja listan tar inte slut där. Och nu är jag trött. jättetrött om sanningen skall fram. På sista tiden har jag känt det som att föreningen äter upp mig, att jag inte får någonting alls tillbaka och jag gillar verkligen inte denna känslan. Nu skall jag ta det lugnt ett tag, fokusera på mitt uppdrag som headcoach och framförallt: fokusera på min egen träning. Jag skall bli bättre på att säga nej. På att lämna över, delegera. Om inte jag gör det så måste någon annan göra saker och ting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar