Kan knappt förstå att jag snart skall spela här! 

 Nu smäller det snart igen, denna gången i Berlin när Crime City Rollers A-lag möter Berlin Bombshells på Arena Berlin den 12:e maj. Om sanningen skall fram är jag redan tokigt nervös. Det är lite av en dröm att få spela Berlin Bomshells på Arenan i Berlin för många av våra spelare, detsamma gäller för mig.

Det var Master Blaster och Dr. No-No som mig  att förstå vad "riktig" derby kan vara när de besökte crime city under september 2010 och höll i ett fantastiskt bootcamp.  Detta var det första bootcampet för många i ligan och jag tror att många delar min känsla kring det: jag var lyrisk. När jag sedan skulle åka till Berlin i början av 2011 för att närvara vid min första riktiga scrimmage (inför det att vi boutade STRD i mars 2011) så var jag så nervös att jag höll på att skita ner mig, vara på samma track som alla dessa fantastiska spelare? Spela mot dem? Jag? Nä. Ungefär så kändes det. Men jag gjorde det, att säga att det gick bra är att ljuga sig blå. Det gick inte alls, CCR spelade katastrofalt dåligt och det blev uppenbart att vi hade noll koll på allt från penaltyboxen, hur vi bygger väggar och vad som faktiskt gäller för att man skall klara av att köra ett bout. När Berlin sedan kom till Malmö i September för att bouta oss på hemmaplan var jag också nervös (kan du ana ett rådande tema? Jag är ALLTID nervös) men då gick det bra mycket bättre. Nu har det då alltså blivit dags för returmötet, att bouta Berlin Bombshells på deras ascoola hemmaarena i en av Europas mest fantastiska städer.

Många av spelarna i CCR såg sitt första bout på denna arenan och har drömt om att en dag få spela här själva. Ni förstår kanske peppen.  Själv är jag  så tokigt upprymd man kan bli!

På framsidan av five on five!

Gissa vem som är på framsidan av den officiella wftda roller derby tidningen five on five. Japp, helt rätt, yours truly tillsammans med Hussinsane och Barbara Barfight. Att det bara är mitt nummer, min hjälm och lite tatueringar det gör inte så mycket för stort är bara förnamnet. Bilden är tagen under 2011 års world cup i Toronto när vi spelade tillsammans för Team Sweden. Så jävla Coolt! Kan knappt vänta på att mitt eget exemplar dimper ner i brevlådan.

Roller Derby utvecklingshelg

Sådärja, skulle egentligen vara tjänstledig idag på grund av Stockholmsresa så att jag kunde sova ut och hänga med Lilla W lite innan avresa men så blev det inte riktigt. Situationen på jobb är allt annat än rolig, folk har fått sluta och vi som jobbar kvar turas om att vabba eller vara sjuka själv så nu är det jag som jobbar i alla fall. Som tur är hinner jag ochg pyret hänga ändå. I morse klev vi upp halv fem. H a l  v  f e m. När jag skall lämna på förskolan för att komma i tid till jobb? kvart i nio. Härligt!  Så nu har vi hunnit äta smoothie, bada, titta på Bilar ett, gå ut med hunden, äta riktig frukost och packa min väska. Det positiva är i alla fall att vi har hunnit hänga trots jobb.

Jaja, i eftermiddag bär det alltså av till Stockholm. Jag är en av Crime City Rollers representanter under roller derbyns föreningsutvecklingshelg som idrottonline och svenska skridskoförbundet ligger bakom. Det skall bli jättespännande och jag tror att det här är precis vad svensk roller derby behöver för att komma vidare i utvecklingen. 


Följande föreningar finns samlade:
The RS Derby Club
Gothenburg Roller Derby Club
Stockholm Roller Derby Club
Crime City Rollers - Malmö Roller Derby Club
Ume Radical Rollers Club
Helltown Hellcats Helsingborg Roller Derby Club
Luleå Roller Derby Club
Västerås Roller Derby Club
Tinderstix City Slammers RDC
Uppsala Roller Derby Club
Visby Valkyries RDC finns med via länk. 

Crime city rollers - nöjesförbättrarna!

Foto: nöjesguiden.se

Nu är det några veckor sedan vi vann nöjesguidens pris i kategorin årets nöjesförbättrare 2011 men det känns fortfarande precis lika stort. Motiveringen löd:

Med en ödmjuk överlägsenhet har de lyckats göra en subkultur riktigt subbig. Genom sin uppenbara storhet har de rönt internationella framgångar och adderat nya dimensioner till Malmös nöjesliv. Att utse det här gänget som vinnare var inget bout för oss. Vinnaren är:

Crime City Rollers!

Det känns som ett bra pris för allt slit vi lägger ner i den här föreningen, alla arbetsgruppsmöten, långa planeringar och alla uppoffringar som de flesta av våra medlemmar faktiskt gör.. för visst är det så. Derby äter tid, ork och engagemang, något som verkar vara svårt att förstå för utomstende, det är ofta jag får kommentarer med undermeningen att "skit i att göra det då, så viktigt kan det inte vara" när jag pratar av mig om stressen och pressen att vara aktiv i föreningen.  Men så fungerar det inte. Tyvärr. Jag gör ibland saker av rädsla för att det inte skall bli gjort annars. Att träna roller derby är fantastiskt roligt och givande på alla sätt och vis, det är inte där skon klämmer. Det gör jag gärna tre, fyra gånger i veckan. Men för att kunna träna så krävs det att någon håller i träningarna. Att efterfesta efter ett bout är fantastiskt men för att det skall ske krävs det att någon planerar efterfesten. Att spela bouts är något av det bästa jag vet men för att jag skall kunna spela ett bout så krävs detatt någon letar upp mottåndare, skriver kontrakt, bokar hall, lägger golv, tejpar track. Det krävs domare, NSO:s, funktionärer, säkerhetsansvariga och ett gäng andra människor. För att arbetsgången i föreningen skall fungera har vi en styrelse som jobbar röven av sig och fattar stora beslut, för att medlemmarna skall känna sig delaktiga har vi månatliga medlemsmöten där alla får komma till tals.  Ja ni hör ju själva hur det låter.. jag känner att jag få lite högre puls och hur svettppärlorna byter ut på överläppen bara genom att skriva allt det här.

2011 har varit ett hårt år för min del. Jag har varit delaktig i merchgruppen, suttit som sekreterare i styrelsen och dessutom blivit vald till headcoach i Crime City Rollers. Ovanpå det har jag gjort allt för att klara minimum skills, ta mig till Team Sweden uttagningen (och kommit med!) och tränat hårdare äna ldrig förr inför Worldcupen, jag åkte till Toronto för att spela VM, vi var i Paris och vi boutade STRD, UK mixed bout, London Rockin Rollers, Berlin Bombshells, PRG och GBG, för att nämna några, på hemmaplan. Jag spelade alla bouts i Battle of the Nordic lights.  Jag har varit kapten för A- laget och jag har planerat bootcamps, hållt i många tränigspass. Vi har stridit för att få träningstider inomhus och tejpat banor.. ja listan tar inte slut där. Och  nu är jag trött. jättetrött om sanningen skall fram. På sista tiden har jag känt det som att föreningen äter upp mig, att jag inte får någonting alls tillbaka och jag gillar verkligen inte denna känslan. Nu skall jag ta det lugnt ett tag, fokusera på mitt uppdrag som headcoach och framförallt: fokusera på min egen träning. Jag skall bli bättre på att säga nej. På att lämna över, delegera. Om inte jag gör det så måste någon annan göra saker och ting.

Tour de Force aka helgens boutbravader

Har ju helt glömt bort att räkna ner till helgens slag! Tour de force! A-laget möter Paris Rollergirls och B-laget spelar mot GBGRD som spelar sin första bout någonsin. Det kommer att bli ett storslaget event. Biljetterna köper du via Tickster genom att klicka här och mer information om själva eventet hittar du här på facebook. Efterfesten kommer att hållas på Retro här i stan, länk till eventet finns här. 


SESÅ INTE MISSA NU!

Ett litet förtydligande.

Känner att jag måste förtydliga en sak. Riktigt så illa som det verkade i förra inlägget är det faktiskt inte, väggen är inte alls sådär nära.. På det stora hela mår jag bra. Ja, jag är jättestressad stundtals och frågar mig ofta varför jag sysslar med derbyn och svaret blir alltid för att jag gillar det, den får mig att må bra. Jag frågar mig ofta varför jag sysslar med någonting över huvud taget och jag vet att jag måste bli bättre på att säga nej, att reflektera är viktigt. Allting har varit så väldigt väldigt mycket den sista tiden, ja nästan de sista tre åren om jag tänker efter. En jobbig graviditet, att plugga dubbelt, tiden med en nyföding, att H har arbetat på annan ort så mycket, uppsatser, en krasslig hund och exjobb, ja allt, men sådant är livet. Det har gått i ett och när jag tänker tillbaka och jag har inte riktigt hunnit andas när jag varit mitt inne i det. Nu när jag väl är ute på andra sidan och är färdig med det mesta så förstår jag inte riktigt att jag orkar, att jag faktiskt klarat det. Det känns lite overkligt.

Men det finns en anledning till att jag varit lite extra nere de senaste veckorna. Kommer du ihåg när jag trillade och slog svanskotan så att jag kissade ner mig? Smällen tog ganska illa och det visade sig att jag fick en spricka i svanskotan. Något som har gjort och gör förbannat ont nu snart en månad senare. Jag kan inte sitta ordentligt, inte gå på toaletten, inte cykla normalt, inte sova som jag brukar och inte skatea ordentligt och det har tagit hårt på mig. Jag är inte van vid att inte kunna träna på grund av skador. Jag är frustrerad, ledsen och grinig. Jag är orolig att det skall ta lång, lång tid innan det läker ordentligt och slutar göra ont och med skadan kommer insikten: jag kan inte prestera alls så bra som jag brukar göra på tracken och med insikten kommer rädslan: jag platsar inte i laget.  Det är på det stora hela mycket grubblerier just nu. På lördag boutar vi Paris och jag har varit i valet och kvalet om jag skall bouta eller inte, så ont gör det, men jag har bestämt mig för att köra på nu. Jag får vila när jag är död som Suzan/ Ett dussin pannor skulle ha sagt.

Summan av kardemumman: du behöver inte oroa dig, jag klarar mig alltid men ha gärna lite extra förståelse för att jag är inne i en svacka och att jag kanske är grinig. Ge mig ett leende och en kram så blir det bättre.

 Deltagarna på 2012 års Eroc. Tack för en fantastisk helg allihopa! En dag när jag inte är så trött skall jag berätta mer om helgen, konferensen och det fina med Berlin. Okej?

Peppen innan den avancerade scrimmagen är total. Jag spelade i svarta laget tillsammans med bland annat Master Blaster, Muffa, Zandy Zunder och Bloody Mary. Jag fick även äran att bära A:et. Vem som vann? Vi!

Muffa och yours truly representing Crime City in Bear City.

Tack för fin scrimmage. Jag och Zandy längst fram mot kameran. Alla bilderna är snodda från facebook. Mina egna har jag inte orkat lägga över ännu, så lat är jag (eller stressad).

Busy Bee

Sådärja, nyss hemkommen från några timmars extra vikarierande. Jag kommer verkligen att sakna "min" gamla förskola när jag börjar på den nya anställningen, har fått allt en lärarstuderande kan önska sig av fina kollegor och handledare. Aldrig innan har jag känt mig så välkommen som där och jag tror faktiskt att jag inte alls hade varit så peppad på att arbeta som förskollärare nu om det inte vore för det. Annars då? jo lite stressigt skulle man väl kunna summera det som. Klockan är nu 12:07, 18:00 förväntas jag befinna mig på station triangeln och hoppa på ett tåg till Kastrup för att hinna med flyget till Berlin (jag vet kortflygningar är förkastliga, men att ta bussen gick verkligen inte). Innan jag beger mig tänkte jag bara duscha, skriva ut flygbiljetter, diska, byta hjul, packa all utrustning och växla lite stålars. Sann tidsoptimist? Javisst!

Äh, om jag hinner packa, skriva ut biljetter och hitta lite pengar så är jag nöjd. Det skall bli så jäävla gött att komma till Berlin igen. Åh, det kliar i öltarmen och rycker i derbybenen. PEPPEN ÄR TOTAL!

Helgen som kommer

I helgen som kommer nu så åker jag till älskade Berlin för att gå på roller derby konferens. Det känns väldigt, väldigt spännande då jag aldrig varit på något liknande och jag är mycket förväntansfull. Jag tänker mig att vi diskuterar den europeiska roller derbyns framtid, wftda, coaching och mycket annat. Om sanningen skall fram så får jag faktiskt fjärilar i maggropen när jag tänker på det. Nu skall jag bara övverleva dagen idag, morgondagen och fredagens jobb innan det bär iväg, men det skall nog gå bra. Jag har bestämt mig för att skriva färdigt de sista sakerna som jag har hängande efter mig i skolan. En gammal kulturvetenskaps uppsats som legat och skräpat sedan 2006 eller om det nu är 2005.. och lite annat smått och gott, sådana där kurser som jag bara har läst för att det har varit så väldigt roligt och intressant men när det väl kommit till salstentor, papers och hemtentor så har jag inte orkat göra dem. Jag tänker att allt sånt skall vara klart innan det att jag börjar på det nya jobbet.

Photo by Nicolas Charest

det här med att ha kli i benen

kanske inte en av mina mer effektiva stunder på tracken..

Det här med att ha kli i benen. Kan vi ta och prata om det? Det har jag verkligen. kli i benen alltså och en skön, skön träningsvärk som sitter i sen årets första derbypass på tre timmar i onsdags. Men  ja, för att återgå till kliet i benen. Imorgon börjar helgens bootcamp med fyra timmars träning: onskates, teori och offskates och jag kan knappt bärga mig. Jag älskar Limhamns sporthall, det var där jag tog mina första stapplande steg på låneskatesen, det var där jag boutade för första gången och det var där jag höll mitt första pass i egenskap av huvudtränare i den här föreningen.

Det kommer att bli så. jävla. bra!

en bra sida av roller derby

Jag tänkte skriva lite om en av derbyns bra sidor för en sak som är säker det är att roller derby har många bra sidor, men nästan precis lika många dåliga (som jag tänker skriva mer om sen), lite beroende på hur man väljer att se det. En garanterat positiv och bra grej med roller derbyn är alla människor man lär känna och alla dessa människors kunskaper som man får ta del av.

För er som inte är så insatta i derbyvärlden (som på håll kan tyckas verka väldigt exkluderande, sektlik och helt bisarr) så kan jag tala om att jag aldrig tidigare befunnit mig i en kontext där människor är så varma, godhjärtade och öppna som inom derbyn. Man hjälper varandra och stöttar (i de flesta fallen) utan förbehåll, utan att förvänta sig att vinna något på det, för att man kan hjälpa. Man delar med sig av allt från sina hjulkunskaper och drills till spelförståelse, livserfarenhet, yrkeskunskaper och stöd.  Det finns liksom inte riktigt några gränser, om man har tid och ork och kunskap så delar man med sig av den. Som till exempel när jag hade råkat köpa ett jättestort skåp på sopstationen här i Crime City och behövde bärhjälp. Två dagar senare stod det ett gäng peppade derbytjejer utanför min port och bar upp 150 kilos åbäket för två våningar, hjälpte mig att få in det i sovrummet och drack en kopp kaffe.  Och som då, för lite mer än ett år sedan när jag kom till CCR och aldrig hade stått på ett par skates. Kom igen, det tog mig tre månader att repa mod och besöka en av utomhusträningarna, alla hälsade, peppade och hjälpte till. Jag fick låna utrustning, tjejer turades om att hålla mig i handen, visa övning efter övning och slutade aldrig att uppmuntra mig. Och som när jag blev jättesjuk och H var iväg och jobbade. Det handlades mat och vesslan fick följa med på promenader. Hänger ni med?

I CCR finns det mer än hundra tjejer som alla är experter på något. En av våra lite nyare medlemmar är Friggy och grundare till det svenska roller derby fanzinet Power Jam (har rullat länge men med Visby Valkyries) och hon är en asgrym serietecknare. Jag menar, bara spana in den här strippen:

Och för en liten tid sedan så ändrade hon om sin bloggheader och direkt när jag klickade mig in för att få min dagliga dos av teddy RDKL så slog det mig att en sån där vill jag också ha, åh den som ändå kunde rita. Nu lämpar det sig så fint att vi roller derby-loppisen på facebook så ville hon ha mina toreguards. Vad jag får i utbyte? En egen bloggheader! Så. Jävla. Coolt! Kan knappt vänta tills den är färdig. Kolla bara vilken skönhet:

Lördagens hjulbout

Ja i lördags var det då hjulbout.  Vi vita snowrollers tog oss an the nissez i Heleneholms sporthall som var fullsatt och packad till bredden. Ivriga besökare tvingades att vända i dörren på grund av biljettbristen. Det blev (som väntat) en mycket, mycket jämn match med slutresultatet 116-106 till oss.  Efteråt gick vi hem till mig och H för bubbel och glöggmys innan vi entrade efterfesten på Bodoni.

Jag hoppas innerligt att hjulbouten och den efterföljande festen blir en årlig tradition  i Crime City. Nu skall jag försöka att vila upp mig lite från derbyn, det behövs för det har sannerligen varit ett mycket hårt år. Kanske blir det lite mindre derby här nu under ett par veckor men den andra januari är vi igång med träningarna igen.

Och ja, just det, jag blev framröstad till MVP tillsammans med röda lagets jammer Curly Håår. Åh vilken ära!

Hjulafton i Crime City

Nu på lördag är det säsongens sista bout. Det finns ett fåtal biljetter kvar så skynda fynda på Pizzeria Rex, Nobelvägen 107 och  Bad Reputation, Friisgatan 10. Vuxna betalar 50 kronor och barn en tjugolapp. 
Välkommen till en härlig avslutning på 2011, Crime City Rollers år! Vi vill fira våra vinster och förluster, vårt svett och vårt slit tillsammans med er. Vi delar upp ligan i två lag – ett vitt och ett rött, i en hård kamp om Hjulen. 

Lagen som möte är de vita SNOWROLLERS mot de röda THE NISSEZ. Flera spelare är nyss hemkomna från VM i Roller Derby i Toronto, det blir spel i världsklass!

Laguppställningen är:

SNOWROLLERS:
Alotta Riot CAPTAIN
JJ Fury ASSCAP
Kitty
Muffa
Ninja
Stitch
B.Bob.
Honey
Firebird
IAM
Fisty
Ankefar
Happy


THE NISSEZ:
Barfight CAPTAIN
Smacky ASSCAP
Curly
Bompa
Deadhead
Dusty
Evil
Fenix
Gogo

Klåuppatra
Tjutet
Venom
Vix

Gothenburg Roller Derby i Musikhjälpen

Madfish och Juliette gästade musikhjälpen tidigare idag. Lyssna på klippet här. Gothenburg Roller Derby smlar in pengar till Musikhjälpen. Bild från Sveriges Radios hemsida.

8 dagar kvar

8 dagar kvar och ny praktikplats. Jag är nervös, sprallig och förväntansfull. Det kommer sannerligen att bli en utmaning att fokusera på skolan nu ett tag framöver, vi får väl se hur det går..

9 dagar kvar

Nio dagar och så lite tid. Eller skall man säga nio dagar kvar och så mycket måsten och borden som bör hinnas med innan avresan. Ojojoj vad jag har mycket kvar att fixa. Att lära. Snart scrimmage och det bor en fjäril i mitt bröst, fy fan vad härligt att få stå på skatesen!  Jag skall verkligen ta det lugnt och fokusera på att hålla i träningen idag för den där förkylningskänslan vill inte riktigt ge med sig, men ändå.

10 dagar kvar

10 dagar kvar. Tio. Och dagen spenderas helt utan träning. Familjemys och kvalitetstid. Om vädret håller i sig fram emot lunch så blir det utflykt till stranden tillsammans med Bilbo och Sid. Jag tänker mig en lång promenad vid havet strandfyndsletande i vattenbrynet, lite lek på stora lekplatsen och korvgrillning innan vi tar vägen hem om hundstranden så att Vesslan kan sprigna av sig riktigt ordentligt. Imorgon är det scrimmage, av någon märklig anledning så är jag riktigt nervös.

11 dagar

11 dagar kvar och fredag. En välbehövlig helg. I eftermiddag intervjuas vi av metro och nu under förmiddagen ämnar jag göra de sista ändringarna på examensarbetet. Deadline  för att skicka in är måndag och jag vill verkligen ha det överstökat redan nu. Egentligen för flera veckor sedan men jag har inte hunnit med. Kvällen bjuder på träning - som jag också måste hinna planera.. som alla fredagar är vi i tennishallen, det är fritt fram att komma förbi och titta om man känner för det.  Bilden har jag hittat på google. jag vet att man inte får sno bilder sådär, men jag kan inte för mitt liv komma ihåg adressen.

så var dragningen klar

Grupp A
Brasilien, Sverige, Canada, Frankrike,
Grupp B
Australia, Finland, Tyskland.
Grupp C
Nya Zeland, USA, Scotland.
Grupp D
Argentina, England, Irland.