Lilla w gillar att stå på Ian och känna hur han sparkar. Jag är övertygad om att Anna och Stoffe kommer att bli utmärkta föräldrar och jag önskar dem all lycka och välgång. När jag träffar gravida kvinnor blir jag alltid lite melankolisk och rädd. Det är jättedumt, jag vet. Det känns som om alla andra njuter av sina graviditeter och mår bra, själv mådde jag inget vidare alls utan kräktes konstant i nio månader, var trött som ett as och plågades av smärta. Men det var inte det fysiska som var jobbigast utan rädslan över vad som kan gå fel. Tänk om pyret inte stannade kvar, rädslan för att inte orka med ytterligare ett missfall, rädslan för förtidsbörd, att få ett kuvösbarn som jag själv är. Det har präglat mig och min mamma, att pyret skulle möta världen med 1.1kilo i vecka 28 var en av mina många faser. Det är så mycket som kan gå fel.. Trots dessa rädslor kan jag sakna att ha något i magen, sparkarna, förväntningarna, drömmarna och den där obeskrivliga längtan efter att få träffa den som gömmer sig där inne. Jag blir melankolisk för att inte jag tog till vara på tiden, för att inre jag njöt. Tillräckligt. Min graviditet med lilla w kantades av behandlingar, extra kontroller hos barnmorskan och tillväxtultraljud. Vi hade turen att det gick bra för oss den här gången, trots kaos och igångsättning så kom lilla w ut betydligt starkare och friskare än beräknat. Det är klart att sådant spär på min rädsla och jag är redan livrädd inför ett eventuellt syskon till lilla w trots att det inte gått ett halvår ännu. En sak ärsäker: jag skall ta tag i mina rädslor och på så sätt bli en bättre människa och därmed i förlängningen en bättre mamma. Jag vill att mitt liv skall vara mer lustfyllt.
5 kommentarer:
Det är inte jättedumt, det är helt naturligt, och väldigt mänskligt.
Jag har egentligen inget råd att ge dig, annat än det jag sagt förr: sträva efter att fokusera på det som är nu, på det som känns tryggt, och rätt, och fantastiskt här. W - han är fantastisk! Han är bara ett halvår och redan så kapabel på så många sätt. Du är en stark och klok människa du också, även om du hade brått att träda in i livet. H är här. Blir det ett syskon så blir det ett syskon, men det är då. Ta det när du kommer dit. Inte mycket till råd, men allt jag har.
*kram*
Jag försöker att tänka så också och att ta allting steg fr steg i små etapper men det är inte alltid det lättaste. Men det är skönt att komma till insikt om varför man känner som man gör och att acceptera det. Efteråt kan man gå vidare.
Det är bra att du ventilerar och skriver om din tankar och rädslor! Tror alla mammmor är rädda och nervösa inför vad som komma skall men problemet är nog att vi inte pratar om det med andra mammor. Jag är SKIT rädd inför allt som väntar. Saken är den att man tänker på det hela tiden, så när man väl träffar folk så orkar man inte dras med de tankarna utan försöker se till att man har en fin stund, men fina vänner.
Fina vänner som du Lotta!
Vad är det som skrämmer dig mest anna?såhär i efterhand har jag svårt att sätta fingret på
en specifik grej, eller, egentligen inte, det är ju maktlösheten och att vara utlämnad..
Tror absolut att det ligger mycket rädsla i att inte ventilera sig.. Den har en tendens att växa då.
Det är nog lättare att sätta fingret på vad man inte är rädd för. Jag är kontrollfreak, och att va gravid och föda barn verkar va nåt som inte går hand i hand med kontroll.
Läste i en av böckerna jag fick låna av dig att allt vad gällande att få barn handlar om att va orolig.
Man oroar sig för att man inte kanske kan bli med barn, att få missfall, för förlossningen, för amning, för kolik, för tonårens första fylla & kärlek, för deras första jobb, osv osv. De förskönar det inte precis. ;)
Men i stora hela längtar jag mest av allt att få pussa pannan på det liv som finns i mig & som snart är här. :)
Skicka en kommentar