Day 08 - A moment

Denna känns rätt given. Något större och mer omvälvande än att föda barn det har jag inte varit med om.

Måndagen den 19 januari 2010 var jag på ett av många tillväxtultraljud. Förhoppningsvis det sista tänkte jag när jag klev in genom ingång 74, Kvinnokliniken på UMAS. Och visst hade jag rätt men detta ultraljud blev inte riktigt lika rofyllt som jag de andra, W hade tappat mycket i vikt och det konstaterades fort att han inte fick i sig någon näring, att han skulle ut. Läkaren var övertygad om att han inte skulle fixa stresstestet och att de därför skulle tvingas att plocka ut honom med kejsarsnitt och först då gick det upp för mig att jag snart skulle vara mamma. På riktigt, att jag skulle föda barn, att graviditeten faktiskt inte var ett avslut utan en början blev så uppenbart.  Det visade sig att W visst fixade stresstestet och att jag inte alls behövt oroa mig för kejsarsnitt, läkaren som kom med det beskedet borde gå en intensivkurs i patientbemötande  - men det är en historia som jag tar en annan gång. Värkarbetet var långt och jobbigt, att jag skulle bli igångsatt var inte alls något som vi hade räknat med eller ens reflekterat kring. Efter 33 timmar och 17 minuter var det över, den 20 januari 18:47 föds lilla W och sen dess har jag sett världen med andra ögon.