söndag, mars 27, 2011

Jag vet inte.

Saker och ting kanske inte är vad det verkade vara när allt kommer till kritan. Jag vet ingenting just nu förutom att allt känns fel. I magen, en oroskänsla som maler, gnäller och gnor, det bor en tomhet i mitt bröst. Oavsett vad har jag lilla W och Vesslan, mina finaste.






2 kommentarer:

Morrica sa...

Våren ställer ofta till kaos i känslorna, bara för att den är som den är. Ibland är saker annorlunda än man trodde, och det tar en stund att vänja sig vid, men ibland är de vad man trodde, fast på ett annat sätt. Du vet var jag finns om jag behövs.

*kram*

Mirijam sa...

Och du vet var jag finns också!