Och jag har härmed överlevt den första jobbveckan efter sex veckors ledighet. Känslorna avlöser varandra, ena dagen älskar jag mitt jobb, andra dagen känns det tungt och slitig, en sak är säker trots allt, jag trivs och jag är glad över att gå till jobbet varje morgon när jag vaknar. Dagen idag är en känslomässig bergochdalbana utan slut.
Det har varit en lugn dag med både skratt och tårar på jobb. En kollega har slutat, en fantastisk förskollärare, varm och genuin människa som får mig att vilja vara bättre, göra bättre och sikta högre har lämnat vårt arbetslag och hon fattas mig redan. Hade det inte varit för henne så är jag inte ens säker på att jag plockat ut min examen och fått peppen tillbaka. Hon kommer att uträtta underverk på sin nya arbetsplats, det är jag säker på och jag vet att hålet hon lämnar efter sig kommer att fyllas. Så småningom. Jag cyklade hem vid fyrasnåret med varma ord i magen och ett nytt nyckelband i väskan för att som hastigast träffa en vän jag håller mycket kär, en vän som skall flytta,en vän jag kommer att sakna att ha i samma stad.
Kvällen bjöd på night skate tillsammans med fint sällskap och vad jag uppskattade det till ett hundratal människor och folköl hos andra vänner. Det har varit en dag full av skratt, tårar och kärlek. Nu när jag går och lägger mig så känns det lite grann som att vända blad och slå upp ett nytt kapitel, det är tomt och lite tungt men jag tror också att det kan bli väldigt väldigt bra - för alla inblandade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar