No more plugghets

I förrgår begav jag och lilla w oss ut till huset vid havet där mormor redan befann sig. Jag var lastad med böcker upp till öronen och laptop och pennor motivationen att plugga hade dock inte trillat ner i ryggsäcken. Då. Nu snart tre dygn senare när jag precis skrivit de sista raderna på den avslutande uppgiften i vårterminens sista kurs så inser jag att jag faktiskt har lärt mig att plugga under stress och utan motivation. Visst, det blir inte lika bra som när jag känner peppen men det går! Och jag är FÄRDIG! Jag har gjort alla uppgifter, tentat av det jag legat efter med och skrivit uppsatsen och därmed gjort det som förväntas av mig. 30 av 45 vårterminspoäng är godkända och inrapporterade, att åka på komplettering på de sista femton skulle vara tråkigt men ingenting jag inte kommer att klara av. Får man säga att man är bra eller biter Jante mi i röven då?