det är i alla fall lite så det känns inför morgondagen. valet ger mig kraftig ångest, jag pendlar mellan att ha hjärtklappnig, vara överjävligt rosenrasande och uppgiven. jag tvingar mig själv att tänka på annat, det går inget vidare alls om sanningen skall fram. jag tänker på allvarliga saker, ser möjliga olyckssenarion där lilla w är huvudperson framför mig (och de slutar alla lika dant) vilket leder till att jag börjar fundera över vården, och sedan är jag där igen, hur kommer det att se ut de kommande fyra åren? så tvingar jag mig själv att tänka på något roligt, något bra, så tänker jag på fotboll och då känner jag mig svimfärdig.
en sak är säker, att vara serieledare känns så jävla bra. så j ä v l a b r a. hej på dig, nu skall jag masa mig till hemmakväll och hyra film och köpa godis och bli ännu tjockare. det kan förhoppningsvis skingra mina tankar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar